Efter två äktenskap och en massa förhållanden så är jag absolut inte rätt person att komma med några råd överhuvudtaget! Känns det som när jag läser igenom tråden.

Tyvärr är det nog vanligare än man tror att folk blir "stalkade", har en kollega som var på dans och träffade en kvinna, hur som så ville hon att han skulle följa henne till hennes hus just för att hon hade en ex pojkvän som inte ville lämna henne ifred och bevakade varje steg hon tog, men om det var någon med henne så höll han sig på avstånd ett tag.

Hon hade fått ordnat med besöksförbud men han höll sig ändå alltid i närheten, detta hade tydligen pågått i flera år och polisen kunde inget göra för han överskred aldrig det antal meter som ålagts honom att hålla sig utanför hennes bostad etc. Men det här gjorde hennes liv så komplicerat och handikappande, så min kollega slutade träffa henne, väldig sorgligt, för han behövde verkligen själv träffa någon eftersom han har haft det lite trassligt...

Stalkning som stalkning och det verkar ju som AS-personen här också ansåg att de befann/befinner sig i en relation och inte accepterar att TS vill göra slut.

Alien skrev:Stalkning som stalkning och det verkar ju som AS-personen här också ansåg att de befann/befinner sig i en relation och inte accepterar att TS vill göra slut.

Tror inte det. Jag har erfarenhet av att ha fastnat på kontaktstadiet, men ingen erfarenhet av att förfölja något ex. För mig är dessa helt olika.

Som jag uppfattat det så har de aldrig varit i någon relation.

Alien skrev:Det fanns ju ett program på TV3 som hette Stalkers, har du sett det? Där fanns de som varit stalkade i åratal, så vill du väl inte ha det.

Den socialt inkompetente
Det är en person som inte förstår det sociala spelet, som inte förstår att ett nej betyder nej. Han förstår inte att andra människor inte tycker likadant som han gör.

Henrik Belfrages kommentar:

– Vi har sett att många av de här personerna lider av Aspergers syndrom. De kan vara fantastiskt begåvade inom vissa andra områden, men helt ”rudis” på kärlek och mänskligt samspel.

post187346.html#p187346

Något mer inkompetent får man leta efter. Men så kommer det ifrån NT-människor.

Att ge honom en kram tycker jag vore rent kontraproduktivt. Stor risk för att han ser det som en uppmuntran. "Du gillar ju mig också, du kramade ju mig!"

Dessutom fick jag uppfattningen att han redan fått en kram (el motsvarande el mera) av TS, och just detta tog han som att de nu skulle vara ihop.

rdos skrev:Som jag uppfattat det så har de aldrig varit i någon relation.

Men jag tycker detta låter som en pågående relation, som TS vill ha slut på nu, urklipp från huvudinlägget:

Bernie skrev:Jag har inlett en relation

Bernie skrev:men denna relation är förbjuden

Bernie skrev:vi kan verkligen inte vara ihop. Det var fel från början.

Bernie skrev:Jag har försökt förklara flera gånger att det inte går och varför, men han säger hela tiden att han inte förstår varför. "Vi har ju redan börjat" säger han. Jag försöker förklara att vi måste avsluta det innan det går åt helvete.

Alien skrev:Att ge honom en kram tycker jag vore rent kontraproduktivt. Stor risk för att han ser det som en uppmuntran. "Du gillar ju mig också, du kramade ju mig!"

Dessutom fick jag uppfattningen att han redan fått en kram (el motsvarande el mera) av TS, och just detta tog han som att de nu skulle vara ihop.

Kan vara så. Dock tycker jag det finns mer tecken på att det är den typen av stalking man förväntar sig i kontaktfasen. De som stalkar sina ex gör det typiskt av helt andra orsaker, t.ex. för att de tycker sig äga personen. Det är mycket maktspel med i det där, och inte sällan slår killen tjejen oxå. Här hotar han ju att skada sig själv, vilket oxå mer tyder på kontakfasen.

sugrövmanövern skrev:

rdos skrev:Som jag uppfattat det så har de aldrig varit i någon relation.

Men jag tycker detta låter som en pågående relation, som TS vill ha slut på nu, urklipp från huvudinlägget:

Bernie skrev:Jag har inlett en relation

Bernie skrev:men denna relation är förbjuden

Bernie skrev:vi kan verkligen inte vara ihop. Det var fel från början.

Bernie skrev:Jag har försökt förklara flera gånger att det inte går och varför, men han säger hela tiden att han inte förstår varför. "Vi har ju redan börjat" säger han. Jag försöker förklara att vi måste avsluta det innan det går åt helvete.

Vi har träffats endast under en vecka och ja jag är skyldig till kramar och kyssar. Förstår nu att trots mina försök att förklara varför vi inte kan fortsätta att ses har varit totalt i onödan då han säkert läst av tex en kram, ett leende mm som att jag vill egentligen vara med honom och då har han säkert sållat bort det jag sagt.

Jag kan vara fruktansvärt impulsiv och naiv och gör först och tänka sen. Jag själv har ADHD. Vilket tyvärr ibland hjälper till att sätta mig i dumma situationer som denna tex.

Ingen ursäkt såklart. Men vill göra detta avslut så smidigt och smärtlöst som möjligt för oss båda. Känner att det inte finns något att bygga på då vi är på så otroligt olika nivåer och han är mer som en tonåring och jag är redo för en familj. Plus det då är en "förbjuden" relation som aldrig borde tagit plats i första hand.

Bernie skrev:Vi har träffats endast under en vecka och ja jag är skyldig till kramar och kyssar. Förstår nu att trots mina försök att förklara varför vi inte kan fortsätta att ses har varit totalt i onödan då han säkert läst av tex en kram, ett leende mm som att jag vill egentligen vara med honom och då har han säkert sållat bort det jag sagt.

Lätt hänt ju. Man är inte mer än människa.

Alltså man kan säga att du nu har kommit fram till att han är fel för dig. Så egentligen kan du säga till honom att du har ändrat dig, du vill inte ha honom, du trodde du ville det, men du missbedömde vad du kände och ni måste klippa kontakten helt för det blir bäst för båda två.

Tänker mig att det nog förstås bättre, att du säger att du inte vill ha honom. Då är det ditt val, din vilja, inga regler, tabun eller annat som går att komma förbi.

Bernie skrev:

sugrövmanövern skrev:

rdos skrev:Som jag uppfattat det så har de aldrig varit i någon relation.

Men jag tycker detta låter som en pågående relation, som TS vill ha slut på nu, urklipp från huvudinlägget:

Bernie skrev:Jag har inlett en relation

Bernie skrev:men denna relation är förbjuden

Bernie skrev:vi kan verkligen inte vara ihop. Det var fel från början.

Bernie skrev:Jag har försökt förklara flera gånger att det inte går och varför, men han säger hela tiden att han inte förstår varför. "Vi har ju redan börjat" säger han. Jag försöker förklara att vi måste avsluta det innan det går åt helvete.

Vi har träffats endast under en vecka och ja jag är skyldig till kramar och kyssar. Förstår nu att trots mina försökt att förklara varför vi inte kan fortsätta att ses har varit totalt i onödan då han säkert läst av tex en kram, ett leende mm som att jag vill egentligen vara med honom och då har han säkert sållat bort det jag sagt.

Jag kan vara fruktansvärt impulsiv och naiv och gör först och tänka sen. Jag själv har ADHD. Vilket tyvärr ibland hjälper till att sätta mig i dumma situationer som denna tex.

Ingen ursäkt såklart. Men vill göra detta avslut så smidigt och smärtlöst som möjligt för oss båda. Känner att det inte finns något att bygga på då vi är på så otroligt olika nivåer och han är mer som en tonåring och jag är redo för en familj. Plus det då är en "förbjuden" relation som aldrig borde tagit plats i första hand.

En komplicerad uppgift. Först tror jag du bör inta en underdånig attityd och säga att allt är ditt fel. Eftersom du står i färd med att avvisa honom.
Sen bör du påstå att du numera förstår att han är fel för dig, du har andra ambitioner.
Till sist bör du betona att du är väldigt ledsen för vad du utsatt honom för. Du verkade lova honom saker som du inte alls menade.

Du måste betona att det är du som gjort bort dig. Du gav honom falska förhoppningar, och du är väldigt ledsen.

Nå, ungefär så.

Frimodig

Frimodig skrev:

Bernie skrev:

sugrövmanövern skrev:
Men jag tycker detta låter som en pågående relation, som TS vill ha slut på nu, urklipp från huvudinlägget:

Vi har träffats endast under en vecka och ja jag är skyldig till kramar och kyssar. Förstår nu att trots mina försökt att förklara varför vi inte kan fortsätta att ses har varit totalt i onödan då han säkert läst av tex en kram, ett leende mm som att jag vill egentligen vara med honom och då har han säkert sållat bort det jag sagt.

Jag kan vara fruktansvärt impulsiv och naiv och gör först och tänka sen. Jag själv har ADHD. Vilket tyvärr ibland hjälper till att sätta mig i dumma situationer som denna tex.

Ingen ursäkt såklart. Men vill göra detta avslut så smidigt och smärtlöst som möjligt för oss båda. Känner att det inte finns något att bygga på då vi är på så otroligt olika nivåer och han är mer som en tonåring och jag är redo för en familj. Plus det då är en "förbjuden" relation som aldrig borde tagit plats i första hand.

En komplicerad uppgift. Först tror jag du bör inta en underdånig attityd och säga att allt är ditt fel. Eftersom du står i färd med att avvisa honom.
Sen bör du påstå att du numera förstår att han är fel för dig, du har andra ambitioner.
Till sist bör du betona att du är väldigt ledsen för vad du utsatt honom för. Du verkade lova honom saker som du inte alls menade.

Du måste betona att det är du som gjort bort dig. Du gav honom falska förhoppningar, och du är väldigt ledsen.

Nå, ungefär så.

Frimodig

Ja, men det är ju bara sanning också. Tycker ju att det är mitt fel. Jag borde ha vetat bättre och jag är väldigt ledsen över det som hänt. Som sagt så är det sista jag vill att såra honom, då jag vet att det är en väldigt fin person. Men vi är inte rätt för varandra.
Jag bara hoppas att han kan acceptera det då och sluta höra av sig och dyka upp utanför min dörr och tjata sig till närhet ända tills jag ger med mig.

Det är bäst att bryta all kontakt.

Han kanske redan har läst det här och sitter och filar på en replik

Sampa skrev:Han kanske redan har läst det här och sitter och filar på en replik

Haha tror inte det är så troligt att han skulle ens veta om denna sida faktiskt

sugrövmanövern skrev:

Bernie skrev:Vi har träffats endast under en vecka och ja jag är skyldig till kramar och kyssar. Förstår nu att trots mina försök att förklara varför vi inte kan fortsätta att ses har varit totalt i onödan då han säkert läst av tex en kram, ett leende mm som att jag vill egentligen vara med honom och då har han säkert sållat bort det jag sagt.

Lätt hänt ju. Man är inte mer än människa.

Alltså man kan säga att du nu har kommit fram till att han är fel för dig. Så egentligen kan du säga till honom att du har ändrat dig, du vill inte ha honom, du trodde du ville det, men du missbedömde vad du kände och ni måste klippa kontakten helt för det blir bäst för båda två.

Tänker mig att det nog förstås bättre, att du säger att du inte vill ha honom. Då är det ditt val, din vilja, inga regler, tabun eller annat som går att komma förbi.

Ja, det tycker jag med. Lämna inga kryphål, inget rum för övertalning.

Annars blir det som att "kärleken bryter alla lagar". Vet inte hur många gånger jag sett filmer där advokaten haft en förbjuden relation med klienten el polisen med ett vittne el misstänkt i utredningen. De brukar komma undan med det också. Så det verkar vara en allmän myt "kärleken överviiner allt".

"Åren får sona det stunden brutit", säger ordspråket. Men så illa behöver det ju inte gå för dig. Du får bara visa den stenhårda beslutsamhet du inte klarade av förut, nu vet ju vad du har att förlora på att vela och tveka. Det är därför jag tycker att du måste vara beredd på att gå till polisen om han fortsätter att stalka dig. Även om du har största skulden till att det blev så här (mtp att han verkar mer som en tonåring och du mer som den vuxna), så får du inte pga skuldkänslor vara "snäll".

Visste inte om att Aspergare var mer efterhängsna än andra

Charlie72 skrev:Visste inte om att Aspergare var mer efterhängsna än andra

Det är inte helt ovanligt faktiskt.

sugrövmanövern skrev:

Charlie72 skrev:Visste inte om att Aspergare var mer efterhängsna än andra

Det är inte helt ovanligt faktiskt.

Ok, har aldrig haft några problem med att göra slut med nån eller att nån gjort slut med mig, kanske aldrig haft med nån annan aspie att göra som tur eller otur e

Bernie skrev:

Frimodig skrev:

Bernie skrev:
Vi har träffats endast under en vecka och ja jag är skyldig till kramar och kyssar. Förstår nu att trots mina försökt att förklara varför vi inte kan fortsätta att ses har varit totalt i onödan då han säkert läst av tex en kram, ett leende mm som att jag vill egentligen vara med honom och då har han säkert sållat bort det jag sagt.

Jag kan vara fruktansvärt impulsiv och naiv och gör först och tänka sen. Jag själv har ADHD. Vilket tyvärr ibland hjälper till att sätta mig i dumma situationer som denna tex.

Ingen ursäkt såklart. Men vill göra detta avslut så smidigt och smärtlöst som möjligt för oss båda. Känner att det inte finns något att bygga på då vi är på så otroligt olika nivåer och han är mer som en tonåring och jag är redo för en familj. Plus det då är en "förbjuden" relation som aldrig borde tagit plats i första hand.

En komplicerad uppgift. Först tror jag du bör inta en underdånig attityd och säga att allt är ditt fel. Eftersom du står i färd med att avvisa honom.
Sen bör du påstå att du numera förstår att han är fel för dig, du har andra ambitioner.
Till sist bör du betona att du är väldigt ledsen för vad du utsatt honom för. Du verkade lova honom saker som du inte alls menade.

Du måste betona att det är du som gjort bort dig. Du gav honom falska förhoppningar, och du är väldigt ledsen.

Nå, ungefär så.

Frimodig

Ja, men det är ju bara sanning också. Tycker ju att det är mitt fel. Jag borde ha vetat bättre och jag är väldigt ledsen över det som hänt. Som sagt så är det sista jag vill att såra honom, då jag vet att det är en väldigt fin person. Men vi är inte rätt för varandra.
Jag bara hoppas att han kan acceptera det då och sluta höra av sig och dyka upp utanför min dörr och tjata sig till närhet ända tills jag ger med mig.

Det är bäst att bryta all kontakt.

Ok, kör mina steg.

Det är ok, det är sanningen, in the end.

Frimodig

Bernie skrev:Sist han dök upp här oanmäld så lova han att inte höra av sig på en vecka och inte ses. Likt förbannat när jag satte på min mobil i morse så hade han ringt.

Misstänkte att han var den sortens person. I så fall spelar det ingen roll vad du gör, han kommer inte att lyssna, förstå eller acceptera någonting.

Han har fått tillräckligt många chanser så bara klipp av det hela direkt och total-ignorera honom sen, du behöver inte förklara eller säga något före annat än att du aldrig mer vill prata med honom, för han skulle ändå inte lyssna utan bara ta dina försök att inte såra honom som en anledning att fortsätta, och oavsett vad du säger eller hittar på så skulle han känna sej lika sårad ändå.

Om det gått att resonera och diskutera med honom så hade det varit annorlunda, då hade ni säkert kunnat varit vänner åtminstone, men eftersom det inte går så har du inget val. Det är bara att hoppas att han inte kommer att utsätta någon mer för samma beteende i framtiden.

Charlie72 skrev:Visste inte om att Aspergare var mer efterhängsna än andra

Kan kanske vara så att många med AS har så himla svårt att "få till det" att de desperat slår över i ett stalking liknande tillstånd, i sin kärlekstörst, men lika fullt är det att besvära, tränga sig på och förfölja ngn om det inte finns ömsesidiga känslor och vilja...

antonius skrev:

Charlie72 skrev:Visste inte om att Aspergare var mer efterhängsna än andra

Kan kanske vara så att många med AS har så himla svårt att "få till det" att de desperat slår över i ett stalking liknande tillstånd, i sin kärlekstörst, men lika fullt är det att besvära, tränga sig på och förfölja ngn om det inte finns ömsesidiga känslor och vilja...

Jag tror att det är därför han beter sig så här. Men det gör det inte rätt, och även om jag hade velat haft ett seriöst förhållande så hade jag inte tyckt detta beteende var ok heller. I mina ögon så är det en varningsflagga. I en relation måste man låta varandra ha ensamtid och inte tränga sig på. Jämlikt, ge och ta.

Jag jag skickade i väg ett sms i dag i allafall där jag skrev att jag inte tyckte vi var rätt för varandra och att jag inte ville ha någon relation. Bad om ursäkt att jag uppmuntrat honom och att vi inte skulle ha någon mer kontakt. Jag valde sms eftersom när vi pratar på telefon kommer han bara med massa lösningar som passar hans liv. Plus att jag redan försökt på ansikte mot ansikte och per telefon tidigare utan att han har accepterat vad jag sagt.

Än så länge inte fått något svar, men jag har en känsla av att det kommer

Bernie skrev:

antonius skrev:

Charlie72 skrev:Visste inte om att Aspergare var mer efterhängsna än andra

Kan kanske vara så att många med AS har så himla svårt att "få till det" att de desperat slår över i ett stalking liknande tillstånd, i sin kärlekstörst, men lika fullt är det att besvära, tränga sig på och förfölja ngn om det inte finns ömsesidiga känslor och vilja...

Jag tror att det är därför han beter sig så här. Men det gör det inte rätt, och även om jag hade velat haft ett seriöst förhållande så hade jag inte tyckt detta beteende var ok heller. I mina ögon så är det en varningsflagga. I en relation måste man låta varandra ha ensamtid och inte tränga sig på. Jämlikt, ge och ta.

Det tror som sagt inte jag. Den här typen av "kontaktstalking" finns bara innan ett förhållande startat på riktigt. Efter det så försvinner behovet. Fast visst kan jag hålla med om att hans beteende gått till överdrift, men i mildare former är det här relativt vanligt, även bland de som har ADHD. Framförallt så säger det inget om hur han är sedan.

rdos skrev:Framförallt så säger det inget om hur han är sedan.

Klart det gör. Han har uppenbarligen svårt att förstå signaler, gränser och vad som är accepterat och inte, hur blir det när han känner för att ha sex och tjejen inte? Förstår han plötsligt vad ett nej betyder då, bara för de är i sängen?