ford skrev:Nej, så vitt jag vet har jag aldrig berusat mig på något annat än alkohol, även om det påstås att jag i fyllan och villan skulle ha rökt marijuana vid ett tillfälle (dock har jag inget konkret minne av det, bara att jag mådde fan dagen därpå, varför jag varken kan bekräfta eller dementera sanningshalten i påståendet).

Däremot vet jag hur många som helst, som det gått åt helvete för, både i min omgivning, samt genom vad som sägs i seriösa media. Detta gäller samtliga droger (även alkohol, om man dricker för ofta och/eller för mycket).
Den stora skillnaden är dock att alkohol dels är lagligt (det har alltså tillverkats och distribuerats under kontrollerade former), men också att alkohol, (till skillnad från de flesta andra droger) är tämligen förutsägbart: alla reagerar enligt samma mönster, och det skiljer inte särskilt mycket från individ till individ (inga otäcka "överraskningar" av typ flashbacks, snedtändningar, psykoser o dyl.) och beroendet kommer långsamt (ett alkoholmissbruk går alltså lätt att förebygga, om man uppmärksammar varningssignalerna-, samt tar dem på allvar).

Dock skall man ge tusan i att "självmedicinera" med såväl alkohol, som droger: det om något är en inkörsport till missbruk, då det snabbt skapar ett mentalt beroende.

Hört talas om delirium? Dessutom är det inte särskilt förutsägbart, vissa blir glada, andra nedstämda, vissa blir kåta, andra aggressiva etc.

KrigarSjäl skrev:

ford skrev:Gör som ni vill då; att börja med droger (och/eller överdrivet användande av alkohol) är ofta härligt i början, men det slutar vanligtvis med ett rent helvete.

-Men visst, ni är vuxna människor: ge dock tusan i att uppmuntra andra här på forumet att sätta sig i skiten.

Delar din uppfattning.

Håller med, ta ert romantiska flumsnack någon annan stans.

Aspkvinna skrev:Håller med, ta ert romantiska flumsnack någon annan stans.

Det handlar inte om drogromantik utan om realism. Många droger (notera att alla mediciner är droger - utom naturläkemedel då, antar jag) kan hjälpa personer med psykiska eller fysiska sjukdomar. Jag uppmuntrar dock ingen till att börja knarka.

Och varför ska vi ta diskussionen någon annanstans? Vi har väl lika stor rätt som du att skriva på det här forumet. Tycker du illa om knark så säg det, men hindra inte vår rätt att uttrycka våra åsikter, även om de avviker från dina.

Anastasia skrev:

ford skrev: men också att alkohol, (till skillnad från de flesta andra droger) är tämligen förutsägbart: alla reagerar enligt samma mönster, och det skiljer inte särskilt mycket från individ till individ (inga otäcka "överraskningar" av typ flashbacks, snedtändningar, psykoser o dyl.)

Det där är ju inte riktigt sant. Det är högst individuellt hur mycket alkohol man tål, och hur man reagerar på det. En hel del blir aggressiva och våldsamma av att dricka, och vissa kan t.o.m få psykosliknande reaktioner.

Min syrra blir fysiskt aggressiv och helt oregerlig av bara ett par glas. Sist det hände när jag råkade vara med så var det en väldigt obehaglig överraskning. Hon höll också på att dö av vanlig lugnande tablett. Så ska man propagera mot droger så bör man rimligen inkludera alkohol och mediciner bland alla andra mer eller mindre farliga droger.

Edit: Därmed inte sagt att jag rekommenderar olagliga heller. Bäst är väl om man kan ordna sitt liv så att man inte behöver vare sig lagliga eller olagliga. Men tyvärr kan inte alla det.

Charley? skrev:Och varför ska vi ta diskussionen någon annanstans? Vi har väl lika stor rätt som du att skriva på det här forumet. Tycker du illa om knark så säg det, men hindra inte vår rätt att uttrycka våra åsikter, även om de avviker från dina.

Visst kan vi diskutera droger här när vi ändå diskuterar allt annat! Spöken under sängen ska dras fram - då spricker de! Att diskutera och även pröva de snällare preparaten behöver inte vara fel. LSD eller sådant som kan ge en evig snedtändning skulle jag aldrig i livet vilja pröva!

DROGER - vad är det? Cipramil, Rohypnol, Zyprexa, hasch? Droger är val allt som påverkar vårt sinnestillstånd. Vi är vana att dela upp de legala och illegala drogerna som om det fanns en stor kontinent emellan, men det gör det inte.

Illegala droger kan en dag bli legala, t ex amfetamin. Att man skulle börja ge det till ADHD-barn - vem kunde gissat det? Reaktionerna från allmänheten har också varit mycket starka (negativt).

De droger läkarna skriver ut kan ge de mest fruktansvärda biverkningar. Själv har jag blivit skadad för livet av Remeron. Av Leponex kan man dö av andningsstillestånd och drabbas av livshotande fetma. Fetmaproblemn följer med de flesta preparaten. Fetma kan ge diabetes, hjärsvikt etc, alltså - inte ofarligt!

Min canadensiska man chockade mig med sin drogliberalism, dvs han använde nästan aldrig någonting, men han gjorde stor skillnad på Marijuana och t ex Kokain. Jag var som svensk fostrad till att ta avstånd från all knark. Men de facto skrivs marijuana ut som medicin i ett flertal länder - mot smärta. Till skillnad från alla andra värktabletter drabbas INTE levern. Jag åkte till Holland och prövade men tyckte min kognitiva förmåga påverkades för mycket.

Att själv laborera med knark är farligt av flera skäl: Du kan hamna i polisens register, du kan få kontakt med bedrägliga knarklangare som t ex stoppar in heroinkristaller i haschet så att du blir galen och dör. (Hände några grabbar). Den legala marijuanan i Holland är ren och fin och man slipper kontakt med knarklangare. Det är ju dessa som kan dra in en människa i drogernas värld så att hon aldrig hittar ut igen.

Jag kände en ung man som sa för två år sedan: "Du skulle bara veta hur UNDERBART det känns med kokain. Man blir TOTALT fridfull och glad. Han
är död nu. Det är så det brukar sluta med de tunga drogerna.

En diabetiker mixde hasch (starkare än mariujana) med alkohol. Han dog.

Själv tycker jag att marijuanan borde legaliseras eftersom den kan hjälpa så många förvärkta med dålig lever. Drogen är inte farligare än alkohol. De flesta mord sker under inverkan av alkohol. Av en joint blir man lugn och fin. I Amsterdams parker råder lugn och ro då marijuanan slagit ut den aggressivitetsframkallande alkoholen. :-)101

Är så trött på allt drogromantiskt tjafs, att använda sig av droger är djupt destruktivt, i synnerhet om man nyttjar illegala sådana, det kan dock under vissa omständigheter vara relevant under strikt medicinskt kontrollerande former att under en begränsad tid använda narkotiska preparat, typ amfetamin mot ADHD.
Den enda gång jag är för ett obegränsat användande av tunga narkotiska preparat som morfin , heroin, kokain etc är i samband med pallativ vård för svårt sjuka och döende patienter som lider av svåra smärtor, dessa preparat är det enda som verkligen hjälper mot extrema smärtor (typ cancersmärtor) det är en mänsklig rättighet att få dö smärtfritt och få den smärtlindring som finns den sista tiden av ens liv.

Garum skrev:Är så trött på allt drogromantiskt tjafs, att använda sig av droger är djupt destruktivt, i synnerhet om man nyttjar illegala sådana, det kan dock under vissa omständigheter vara relevant under strikt medicinskt kontrollerande former att under en begränsad tid använda narkotiska preparat, typ amfetamin mot ADHD.
Den enda gång jag är för ett obegränsat användande av tunga narkotiska preparat som morfin , heroin, kokain etc är i samband med pallativ vård för svårt sjuka och döende patienter som lider av svåra smärtor, dessa preparat är det enda som verkligen hjälper mot extrema smärtor (typ cancersmärtor) det är en mänsklig rättighet att få dö smärtfritt och få den smärtlindring som finns den sista tiden av ens liv.

Är jag drogromantiker? Oj då! Jag skrev väl att jag bara är för ADHD-amfetamin och marijuana. Att den senare är lika farlig/ofarlig som alkoholen kan inte jag bevisa. Det kan inte understrykas nog: ALKOHOLEN ÄR EN MYCKET FARLIG LEGAL DROG! men nej då säger Svensson: marijuanan är mycket värre, fast bevis saknas. Se dig omkring! Det vimlar av svårt alkoholskadade människor!

För min egen del prövade jag marijuana för att kolla den smärtlindrande effekten, om min lever skulle ge upp, vilket är sannolikt efter 32 år med tung, farlig medicinering.

En kvinna odlade några haschplantor i sitt hem för att ha som hjälp vid en obotlig, svår värksjukdom där de traditionella medicinerna inte fungerade. Hon blev dömd till böter eller fängelse (minns ej vilket)

Övrigt knark leder oftast till för tidig död, en icke-romantisk död.

Det jag har erfarenhet av är diverse psykedeliska droger. Typ LSD, svamp, 4-ACo-det, 5-Meo-dipt, 2-ci etc.

Droger som kan vara väldigt roliga och givande när dom visar sin bästa sida, men där man också kan få negativa upplevelser.

En gång tog jag 4-ACo-Det på egen hand. Tog en rätt stor dos. I början var allt trevligt och jag satt på balkongen och tittade ut och såg rymdskepp åka runt i himlen, jag såg gudar som stred mot varann och jag glömde helt bort verkligheten när jag hallucinerade ihop andra världar. Det kändes som att jag hade fallit genom ett hål och att jag såg helt andra verklighetet som jag föll genom.

Sen hände nåt, det kom ett regn/åskoväder som var helt sjukt, det blev helt svart på himlen. Molnen var inte mycket högre än taken i byggnaderna runt omkring mig och det sprutade ned blixtar över hela samhället. Det såg ut som ett datoranimerat starkt överdrivet oväder som aldrigskulle kunna hända på riktigt. Jag blev livrädd och gick in, efter ett tag så lugnade det ned sig och jag gick ut på balkongen igen.

Då såg jag att hela samhället var översvämmat, husen var raserade, kroppar låg och flöt i vattnet och det var ambulanser överallt. Fullt med militärer överallt som bar iväg folk på bårar. Helikoptrar och militärfordon. Fick för mig att dom höll på och evakuerade de överlevande och visste inte vad jag skulle ta mig till. Fick för mig att huset jag bodde i kunde rasa när som helst.

Gick in igen och skärpte till mig en aning. Jag hade tagit mer under tiden och nu började de sista jag tog slå på. Låg i soffan, hade feta hallucinattioner, visste knappt var jag var och såg ingen skillnad på när jag blundande eller hade ögonen öppna. Såg onda trollansikten bölja i väggarna och försökte titta bort men ansiktena var överallt. Hörde röster som hotade mig och satte på musik men rösterna fanns även i musiken.

Var en rätt jobbig upplevelse allt som allt.

sugrövmanövern skrev:Det där med beroende gäller sällan Aspergare. Det gäller sällan överhuvudtaget om du inte är en missbrukarpersonlighet. Du spottar ur dig mycket floskler du fårrden .

Sådär säger alla, innan de åker dit/insett att de redan åkt dit.

Det är så det är Ford.
Fast jag är nog en missbrukarperosnlighet, men inte en beroendeperosnlighet.

Oftast har dock mitt missbruk handlat om att få "rätt effekt". Dvs sömntabletter som inte får en att sova, så man tar en "missburksdos".

Nu är jag hemligt tablettfri så får vi se hur et går, det ska ju vara så svårt....ojojoj...buhu..
Märker inget ännu.

ford skrev:

sugrövmanövern skrev:Det där med beroende gäller sällan Aspergare. Det gäller sällan överhuvudtaget om du inte är en missbrukarpersonlighet. Du spottar ur dig mycket floskler du fårrden .

Sådär säger alla, innan de åker dit/insett att de redan åkt dit.

Nej, beroende verkar mera sällan gälla aspergare faktiskt. AS är den enda psykiatriska diagnos som inte innebär ökad risk för missbruk. Om jag t:ex mot förmodan skulle börja knarka så vet jag att jag skulle kunna sluta med hjälp av ren viljestyrka. Jag har perfekt självdisciplin när jag verkligen har betämt mig för något, oavsett hur svårt det är.

Anastasia skrev:
Nej, beroende verkar mera sällan gälla aspergare faktiskt. AS är den enda psykiatriska diagnos som inte innebär ökad risk för missbruk. Om jag t:ex mot förmodan skulle börja knarka så vet jag att jag skulle kunna sluta med hjälp av ren viljestyrka. Jag har perfekt självdisciplin när jag verkligen har betämt mig för något, oavsett hur svårt det är.

vore intressant att se nån forskning kring det, för att se om det verkligen är så att aspergare skulle ha mindre risk att fastna i beroenden. Kanske ligger nåt i det.

Men inbillaar man sig att man är immun mot beroenden så är man nog ute på tunn is. Finns ju många droger som är extremt beroendeframkallande, typ Herion, Meth, Crack. Med Meth och crack så trillar många dit redan första gången man provar, och med Heroin så har man ett beroende väldigt snabbt.

Det finns ingen som kan använda såna droger som ett helgnöje och klara sig utan ett beroende.

Garum skrev:Är så trött på allt drogromantiskt tjafs, att använda sig av droger är djupt destruktivt, i synnerhet om man nyttjar illegala sådana, det kan dock under vissa omständigheter vara relevant under strikt medicinskt kontrollerande former att under en begränsad tid använda narkotiska preparat, typ amfetamin mot ADHD.
Den enda gång jag är för ett obegränsat användande av tunga narkotiska preparat som morfin , heroin, kokain etc är i samband med pallativ vård för svårt sjuka och döende patienter som lider av svåra smärtor, dessa preparat är det enda som verkligen hjälper mot extrema smärtor (typ cancersmärtor) det är en mänsklig rättighet att få dö smärtfritt och få den smärtlindring som finns den sista tiden av ens liv.

Resten av livet ska man fan plågas!

Anastasia skrev:Nej, beroende verkar mera sällan gälla aspergare faktiskt. AS är den enda psykiatriska diagnos som inte innebär ökad risk för missbruk. Om jag t:ex mot förmodan skulle börja knarka så vet jag att jag skulle kunna sluta med hjälp av ren viljestyrka. Jag har perfekt självdisciplin när jag verkligen har betämt mig för något, oavsett hur svårt det är.

Att AS inte innebär ökad risk för missbruk innebär inte att personer med AS har lägre risk än normala personer att fastna i ett missbruk. Hurpass lätt en person blir fysiskt beroende av en drog påverkas inte av eventuella psykiatriska störningar/syndrom. Däremot kan förmågan att bryta ett psykiskt beroende vara högre hos personer med AS än med de utan, eftersom personer med AS ofta drivs starkare av logik än av känslor, och psykiska beroenden är starkt drivna av just känslor. Men immun mot missbruk är du inte bara för att du har AS.

Dessutom måste jag säga att det är fullkomligt omöjligt att uttala sig om huruvida man har förmågan att bryta ett missbruk innan man har hamnat i ett, så var försiktig med vad du säger. Det finns mycket man kan tro sig veta, men ett rejält drogberoende kan krossa de flesta sanningar man levt efter.

Som ni förstår är jag inte drogromantiker, inte heller förespråkar jag fritt användande av narkotiska preparat. Däremot är jag emot fördömandet av de som förut valt eller nu väljer att använda sig av droger, oavsett anledning. Givetvis kan det vara destruktivt, men allt som blir ett beroende är destruktivt i en viss mån, och man kan bruka droger utan att bli beroende. Allt går att bruka, allt går att missbruka. Dra inte alla över en kam.

Charley? skrev:Att AS inte innebär ökad risk för missbruk innebär inte att personer med AS har lägre risk än normala personer att fastna i ett missbruk. Hurpass lätt en person blir fysiskt beroende av en drog påverkas inte av eventuella psykiatriska störningar/syndrom. Däremot kan förmågan att bryta ett psykiskt beroende vara högre hos personer med AS än med de utan, eftersom personer med AS ofta drivs starkare av logik än av känslor, och psykiska beroenden är starkt drivna av just känslor. Men immun mot missbruk är du inte bara för att du har AS.

Nej, jag har inte sagt att risken att bli fysiskt beroende är lägre hos aspergare, men däremot tror jag precis som du att aspergare har lättare att bryta/aldrig falla in i ett psykiskt beroende. Att personer med AS missbrukar i lägre utsträckning än de med med andra psykiatriska diagnoser är däremot något jag läst, och som jag tror stämmer. En hel del aspergare är principiellt mot alla sorters droger och låter sig inte påverkas av grupptryck.

Gunilla Gerland berättade t:ex i sin självbiografi att hon kunde sluta med de tunga droger hon tog (amfetamin el. heroin, minns inte riktigt ) mycket lättare än andra, och att hon kunde stå ut med abstinensen för att hon bestämt sig för att klara det. Jag vet att samma sak gäller mig, jag fungerar precis så även om det säkert är ovanligt.

Anastasia skrev: och att hon kunde stå ut med abstinensen för att hon bestämt sig för att klara det. Jag vet att samma sak gäller mig, jag fungerar precis så även om det säkert är ovanligt.

Det kan du inte vet om du inte varit där.

Kan det inte finnas en risk för autister att hamna i ett slags psykiskt beroende där man kör in sig på rutiner som blir svåra att bryta?
Man är van att må på ett visst sätt, eller göra vissa rutiner och dessa blir svårbrutna?

Jag tänker mig att just det problemet skulle kunna vara vanligare bland just autister och aspergare.

Moggy skrev:Det kan du inte veta om du inte varit där.

Nej, 100 %-ig säker på hur man reagerar i en situation kanske man aldrig kan vara om man inte befunnit sig i den. Däremot känner jag ju mig själv, och jag vet att jag är mycket bättre än andra på att tvinga mig att stå ut med jobbiga saker, på gott och ont. Det här är också något som andra har observerat, så det är inte bara som jag säger. Jag har t:ex kunnat låta bli att äta nästan helt, eller bara ätit frukt o.dyl, under långa perioder när jag var yngre, för att jag hade bestämt mig för det. Det kanske inte alls kan jämföras med att sluta med droger, men det är ju också väldigt jobbigt, leder till en mängd olika fysiska och psykiska symptom och innebär att man måste vara bra på att stå emot impulser. Jag vet att jag skulle kunna göra om samma sak nu om jag kände för. Om jag ger mig själv en order så följer jag den, då är jag mer som en robot än en människa.

Bror Duktig skrev:Kan det inte finnas en risk för autister att hamna i ett slags psykiskt beroende där man kör in sig på rutiner som blir svåra att bryta?
Man är van att må på ett visst sätt, eller göra vissa rutiner och dessa blir svårbrutna?

Jag tänker mig att just det problemet skulle kunna vara vanligare bland just autister och aspergare.

Ja, det kan jag faktiskt tänka mig. Jag har aldrig hört talas om det, men det låter rimligt. Jag har lite såna tendenser, inte med droger då, men med andra saker.

Anastasia skrev:

Bror Duktig skrev:Kan det inte finnas en risk för autister att hamna i ett slags psykiskt beroende där man kör in sig på rutiner som blir svåra att bryta?
Man är van att må på ett visst sätt, eller göra vissa rutiner och dessa blir svårbrutna?

Jag tänker mig att just det problemet skulle kunna vara vanligare bland just autister och aspergare.

Ja, det kan jag faktiskt tänka mig. Jag har aldrig hört talas om det, men det låter rimligt. Jag har lite såna tendenser, inte med droger då, men med andra saker.

Om jag försöker tänka mig in i detta själv, och på hur jag har fungerat, så tror jag att jag har av båda typerna också.
Och jag kommer inte på vad som är skillnaden för att det ska bli det ena eller det andra.

Ibland kanske man frivilligt eller ofrivillig råkar ut för större strukturförändringar, och då blir det lättare att bryta sådana rutinbundna beroenden.
Eller kanske att vissa "beroenden" är starkt kopplade till trygghet och trygg vana, andra inte.
Det är bara funderingar, jag vet inte om det kan stämma.

Bror Duktig skrev:Om jag försöker tänka mig in i detta själv, och på hur jag har fungerat, så tror jag att jag har av båda typerna också.
Och jag kommer inte på vad som är skillnaden för att det ska bli det ena eller det andra.

Vad menar du med att du "har av båda typerna"? Att du både har problem med att bryta rutiner, och ett annat slags psykiskt beroende ?

Bror Duktig skrev:Ibland kanske man frivilligt eller ofrivilligt råkar ut för större strukturförändringar, och då blir det lättare att bryta sådana rutinbundna beroenden.
Eller kanske att vissa "beroenden" är starkt kopplade till trygghet och trygg vana, andra inte.
Det är bara funderingar, jag vet inte om det kan stämma.

Ja, det är nog lättare att bryta gamla vanor vid större förändringar. Jag har inga beroenden i egentlig mening, men däremot är jag väldigt mån om att saker ska göras på "rätt" sätt och kännas "rätt". Ofta krånglar jag till det ovanligt mycket för jag har svårt att ändra tillvägagångsätt, och det kan ju kännas jobbigt. Jag tror dock att det här är något mer OCD-aktigt i mitt fall.

Vanor som man gillar kan nog vara starkt kopplade till trygghet, t:ex sånt som man brukar göra för att koppla av eller lindra stress.

Anastasia skrev:

Bror Duktig skrev:Om jag försöker tänka mig in i detta själv, och på hur jag har fungerat, så tror jag att jag har av båda typerna också.
Och jag kommer inte på vad som är skillnaden för att det ska bli det ena eller det andra.

Vad menar du med att du "har av båda typerna"? Att du både har problem med att bryta rutiner, och ett annat slags psykiskt beroende ?

Jag menade att jag ibland kan ha lätt att bryta psykiska beroenden, bara bestämma mig och genomföra.
Andra gånger kan det fastna som en vana eller rutin som blir som ett psykiskt beroende.

Ok, då fattar jag, så är det för mig med.

Jag kan i princip bestämma mig och genomföra vad som helst, men oftast inte närsomhelst. Jag har t:ex mycket lättare att börja med nya saker på måndagar än söndagar, för att måndag är en ny dag i veckan som känns ren och oförstörd. Såhär är det med det mesta för mig, allt måste vara perfekt från början för att det ska funka.

Anastasia skrev:Nej, jag har inte sagt att risken att bli fysiskt beroende är lägre hos aspergare, men däremot tror jag precis som du att aspergare har lättare att bryta/aldrig falla in i ett psykiskt beroende. Att personer med AS missbrukar i lägre utsträckning än de med med andra psykiatriska diagnoser är däremot något jag läst, och som jag tror stämmer. En hel del aspergare är principiellt mot alla sorters droger och låter sig inte påverkas av grupptryck.

Gunilla Gerland berättade t:ex i sin självbiografi att hon kunde sluta med de tunga droger hon tog (amfetamin el. heroin, minns inte riktigt ) mycket lättare än andra, och att hon kunde stå ut med abstinensen för att hon bestämt sig för att klara det. Jag vet att samma sak gäller mig, jag fungerar precis så även om det säkert är ovanligt.

Det fetmarkerade: stämmer mycket väl, du har helt rätt.

Gällande att det skulle vara lättare att komma över den fysiska och psykiska abstinensen på grund av Aspergares förmåga att stå fast vid ett beslut och klara av saker de bestämt sig att klara av, så stämmer också detta mycket väl. Jag personligen har haft mycket lättare att ta mig igenom avtändningar (alltså, perioden då man lider av abstinensbesvär) än personer i min omgivning som inte har AS. Detta tror jag, som du, beror på att jag har AS och är mer beslutsam att klara av det jag tar mig för.

Moggy skrev:Det kan du inte vet om du inte varit där.

Nej, men det har jag. Givetvis vet jag inte om det skulle vara så för Anastasia om hon hamnade i ett grovt missbruk, för det är omöjligt att förutsäga, men jag klarade mig, som sagt, bättre än personer utan AS när det kom till att ta mig ur missbruket.

Anastasia skrev:Nej, 100 %-ig säker på hur man reagerar i en situation kanske man aldrig kan vara om man inte befunnit sig i den. Däremot känner jag ju mig själv, och jag vet att jag är mycket bättre än andra på att tvinga mig att stå ut med jobbiga saker, på gott och ont. Det här är också något som andra har observerat, så det är inte bara som jag säger. Jag har t:ex kunnat låta bli att äta nästan helt, eller bara ätit frukt o.dyl, under långa perioder när jag var yngre, för att jag hade bestämt mig för det. Det kanske inte alls kan jämföras med att sluta med droger, men det är ju också väldigt jobbigt, leder till en mängd olika fysiska och psykiska symptom och innebär att man måste vara bra på att stå emot impulser. Jag vet att jag skulle kunna göra om samma sak nu om jag kände för. Om jag ger mig själv en order så följer jag den, då är jag mer som en robot än en människa.

Dock är ett drogmissbruk någonting som helt vänder upp-och-ner på ens världs- och självbild, någonting som försätter en i situationer som inte liknar någonting annat, och någonting som är extremt oförutsägbart. Jag känner dock igen mig i dina beskrivningar (kan gå utan mat i perioder osv), så det är mycket möjligt att du fungerar som jag. Vad jag vill poängtera är att du inte ska ta detta för givet, eftersom det bara är sannolikt att du skulle kunna hantera missbruket och komma ur det, inte garanterat. Det är väldigt lätt att i förväg säga att man kommer kunna hantera någonting, men innan man varit där ska man vara försiktig med så säkra uttalanden som du gör. Dock tror jag, liksom du, att man med en Aspergares viljestyrka kan klara av avtändningar bättre än NTs.