Hur blir man en snällare människa?

Genom att öppna en sådan tråd, är du redan på god väg!

Det är svårt att svara på när du inte är en offentlig person och man känner dig inte som person. Jag kanske återkommer till denna tråd senare. Just nu är det 100 saker i huvudet.

Att man känner offentliga personer är en illusion ..

Att vara snäll är att ta hänsyn och hjälpa om man kan. Det handlar mycket om inställning och tankar om andra. Dessvärre också till viss del om kroppspråk och förutfattade meningar om personer.

Om man låtsas vara intresserad av andra människor missuppfattas det ofta som snällhet.

Några enkla tips är väl att lägga lite personliga detaljer på minnet om de personer du vill göra ett bättre intryck på. Folk uppskattar när man frågar dem hur barnen mår, t.ex., och särskilt om man visar att det inte bara är en tom fråga. "Din Oskar ska väl börja skolan till hösten?" är t.ex. bättre än "Och barnen mår?" som visserligen är trevlig men kan uppfattas som en dussinfråga. Sånt som neurotypiska är så bra på

Att sedan _vara_ snäll är en helt annan sak och ingenting jag egentligen rekommenderar. Det handlar om att sätta andras behov före sina egna, att se vad de har svårt med och hjälpa dem med det. Det kommer bara hugga dig i röven senare när de är så vana vid att kunna ropa på dig att de tar din hjälp för givet.

Ett tredje tips som jag tror skulle hjälpa i ditt fall är att veta när man ska hålla tyst. Bara för att man stör sig på någon behöver man inte uttrycka det. Bättre att knyta näven i fickan och räkna till tio. Om inte det hjälper, anta en diplomatisk ton. "Du kanske skulle prova att göra så här istället för att...".

Se upp så att det inte blir för mycket bara. Som egenvård kan det vara oerhört skönt att säga till idioter att de är idioter ibland.

Läs böcker om och av Peace Pilgrim. Riktigt radikal altruism med en bakgrundsfilosofi som kan tilltala aspergare. Hon är ganska aspig själv faktiskt (peace pilgrim alltså), väldigt kognitiv och logisk, rationell med en empati som jag uppfattar som att den är byggd på explicit mentalisering som vi aspergare kan vara så bra på.

Om man vill bli snäll så är det bra att läsa hennes böcker men jag vet inte om det är rekommendabelt att vara så radikalt snäll (funkade inte bra för mig i slutändan, sålde det mesta jag ägde och skickade pengarna till flyktingläger i syrien) men hon kanske kan inspirera till en måttlig snällhet.

plåtmonster skrev:Att man känner offentliga personer är en illusion ..

Att vara snäll är att ta hänsyn och hjälpa om man kan. Det handlar mycket om inställning och tankar om andra. Dessvärre också till viss del om kroppspråk och förutfattade meningar om personer.

Jag är lite inne på detta spår själv.

Jag tänker typ. Lita på folk, så upplever de "dig" nog på ett annat sätt. Lita på den som ser sorgen bakom ditt leende, kärleken bakom din ilska och sist men inte minst, orsaken till din tystnad.

Jag har jätte svårt själv att lita på folk och det gör att folk har svårt att lita på mig antar jag. Jag blev tvungen att själv fundera över detta, är jag snäll?

Jag vet faktiskt inte. Jag tror det, men hur kan jag då ha så lite vänner?

Edit: Nä, jag är fan inte snäll mot mig själv iallafall. Men mot andra, mer än gärna.

Om man visar tillit och behandlar andra med respekt brukar man få det tillbaks också.

Batman skrev:Hur blir man en snällare människa?

Vi kanske ska börja med att fråga varför du ställer frågan?
Har folk sagt att du är elak? Om så vad är det dom tycker du gör fel?
Att vara "snäll" är ett väldigt brett begrepp.
Men som Kollektivet vart inne på så brukar det över lag att man ska visa omtanke om sin omgivning, hjälpa folk med problem, inte säga negativa saker om folk etc.

Kollektivet skrev:Att sedan _vara_ snäll är en helt annan sak och ingenting jag egentligen rekommenderar. Det handlar om att sätta andras behov före sina egna, att se vad de har svårt med och hjälpa dem med det. Det kommer bara hugga dig i röven senare när de är så vana vid att kunna ropa på dig att de tar din hjälp för givet.

Nåja, det håller jag inte med om. Man kan vara genuint snäll och samtidigt sätta gränser så att man inte blir utnyttjad. För mig handlar snällhet t.ex. om att bry sig om andra och faktiskt vilja hjälpa dem i den mån man kan (men utan att vara påträngande förstås). De gånger man inte har möjlighet att hjälpa någon är det helt i sin ordning att säga det. Om man sätter andras behov framför sina egna för jämnan börjar det snarare likna självplågeri, tofflande eller konflikträdsla än snällhet.

Okej, jag får nog omformulera frågan en aning då jag inte direkt var ute efter en massa "sysslor" att utföra för att folk ska tycka om en, utan snarare hur en själv ändrar inställning gentemot andra människor.

Så det är tankarna som är problemet.. det grundläggande problemet i alla fall.

Jag har aldrig blivit kallad "dum" eller elak (kanske är folk ibland lite för snälla ). T ex har jag framfört negativ kritik till myndigheter o fortfarande är de inte arga på mig (men det e möjligt att d hör till god ton och att det pratas illa om mig på kafferaster etc..).

Att vara snäll innebär, utöver det som nämnts ovan av andra forumister, att även ta ett ansvar för miljön och t ex sopsortera, "leva snålt", välja smarta transportsätt, göra så gott man orkar/har möjlighet till när det kommer till att handla klimatsmart mat.

Batman skrev:Så det är tankarna som är problemet.. det grundläggande problemet i alla fall.

Kan du utveckla lite? Jag behöver mer info fr dig för att kunna skriva ngt mer här.

Flinta skrev:

Batman skrev:Så det är tankarna som är problemet.. det grundläggande problemet i alla fall.

Kan du utveckla lite? Jag behöver mer info fr dig för att kunna skriva ngt mer här.

Jag vill inte ha så dömande tankar om andra, vill kunna ge folk en chans utan att behöva störa ihjäl mig på alla "fel" denne gör.

Som några har skrivit kan man göra något för någon annan och på så vis upplevas som snäll, men man vill ju att den ska komma inifrån. Inte för att man "måste".

En bra början e kanske att vara snäll mot sig själv och att ta hand om sig själv. Vad det innebär varierar mkt fr person till person. Jag tänker att först när man börjat ta hand om sig själv och det börjar gå på automatik kan en lust om att få hjälpa andra lättare uppkomma.

Flinta skrev:En bra början e kanske att vara snäll mot sig själv och att ta hand om sig själv. Vad det innebär varierar mkt fr person till person. Jag tänker att först när man börjat ta hand om sig själv och det börjar gå på automatik kan en lust om att få hjälpa andra lättare uppkomma.

Jag tycker att jag både är snäll och tar hand om mig själv... Visst allt är relativt, men jag tror inte att det är där skon klämmer.

Det kan bli helt fel när folk missuppfattar varann.

plåtmonster skrev:Det kan bli helt fel när folk missuppfattar varann.

Har det något med saken att göra? Alltså tråden?

Om det blir misskommunikation så kan det man tror är snällt uppfattas som dåligt av motparten.

Om man harmonisk i sig själv och har viktigare saker att tänka på så blir andras dumheter mindre intressanta.

Batman skrev:Jag vill inte ha så dömande tankar om andra, vill kunna ge folk en chans utan att behöva störa ihjäl mig på alla "fel" denne gör.

Som några har skrivit kan man göra något för någon annan och på så vis upplevas som snäll, men man vill ju att den ska komma inifrån. Inte för att man "måste".

Ja, att ändra inställning till folk och bli mindre dömande är ju inte något man gör i en handvändning direkt. Men ett första steg är ju att bli medveten om problemet, så det är en bra början. Tyvärr finns det inga enkla lösningar. Det går ju att ändra tankemönster osv med KBT om man är intresserad av det, men annars är det nog svårt att komma med bra tips, är jag rädd.

Batman skrev:Jag vill inte ha så dömande tankar om andra, vill kunna ge folk en chans utan att behöva störa ihjäl mig på alla "fel" denne gör.

Som några har skrivit kan man göra något för någon annan och på så vis upplevas som snäll, men man vill ju att den ska komma inifrån. Inte för att man "måste".

Fast alltså - behöver det verkligen bero på att du har dömande tankar/ej ger folk en chans ?

Kanske är det så att personkemin mellan er bara inte stämmer bara ?

Personligen brukar jag, när jag hittar någon jag "klickar" med, ha väldigt lite negativt som kommer upp i huvudet när vi kommunicerar. När jag däremot träffar på någon som gör mig obekväm/som jag får dåliga vibbar av/som jag känner att det skär sig med, så bam-bam-bam-bam-matar min hjärna fram massa negativa och dömande tankar.

Vissa människor gillar man typ inte bara, spontant, och det man kan göra är väl typ att försöka lära känna dom lite bättre - så man förstår om man uppfattat dom på fel sätt, eller om man verkligen inte gillar dom på riktigt.

Batman skrev:
Jag vill inte ha så dömande tankar om andra, vill kunna ge folk en chans utan att behöva störa ihjäl mig på alla "fel" denne gör.

Som några har skrivit kan man göra något för någon annan och på så vis upplevas som snäll, men man vill ju att den ska komma inifrån. Inte för att man "måste".

Tja, det handlar väl om hur stor empatisk förmåga man har, förmåga att leva sig in i andra människors situation och förutsättningar och därmed förstå varför de agerar som de gör - även när de gör rätt korkade saker ur just min egen synvinkel...
Folk med AS har ju ofta lite svårt med det men det går att träna upp.
Exakt hur är ju en annan fråga.
Men genom att väcka till liv någon sorts igenkänning och gå därifrån?

Det här blev ju luddigt och inte till stor hjälp. Men jag tror att det du är ute efter är en ökad inlevelseförmåga.

Jag tror att alla föds snälla, men sedan "förstörs" man olika mycket, beroende på hur man växer upp...vad man är med om som barn med mer...

Dunderbar skrev:Jag tror att alla föds snälla, men sedan "förstörs" man olika mycket, beroende på hur man växer upp...vad man är med om som barn med mer...

Stämmer det är det inte så konstigt att jag blivit som jag är.

Men nu var inte frågan varför jag kan upplevas som elak, utan hur ändrar jag mig.

Dunderbar skrev:Jag tror att alla föds snälla, men sedan "förstörs" man olika mycket, beroende på hur man växer upp...vad man är med om som barn med mer...

Oh, då har du inte mött en psykopatunge nån gång...