Jag självmedicinerar med alkohol. För att bli mer social när det krävs, alternativt bli mer avslappnad eller mindre ångestladdad näe jag är själv eller med familjen. Jag behöver alkohol, eller något liknande för att vara i balans. Jag behöver dock inte bli dyng varje gång och mitt behov är mentalt inte fysiskt... Än!

Dricker aldrig.

Några droppar jäger som nattfösare. Mmhm
Dricker nästan aldrig. Vin kan jag tycka se jäkligt gott ut.
Annars går bacardi breezer bra på sommaren.

Alkoholist och absolutist, har främst använt det som självmedicinering. Min kropp hade mer än gärna förtärt alkohol vid diverse tillfällen men mitt samvete ser till att den är avhållsam.

Använder vin/öl ibland när jag lagar mat, likadant med konjak, rom o.dyl.
Har nog inte druckit alkohol på flera år då jag smakade på någon alkoläsk på en personalfest, innan det så tog jag nog en öl en sommar ett par år innan.


Så jag är inte nykterist, men dricker alkohol väldigt sällan, tycker vatten är en godare dryck.

Dricker sällan o i princip aldrig på krogen

Jag är nykterist.

Vi har inte varit tillsammans på många år. Blir ett mercyfuck någon gång per år.

I våras testade jag för första gången. Det som hände runtomkring var ganska obehagligt. En klasskamrat som gillar att bli full varannan helg sa att han var stolt över mig och berättade för folk mot min vilja. Min äldre bror frågade om jag ville ha vin. Inte för att han skulle ha något, han tyckte bara att jag skulle ha vin. Människor fick en annan syn på mig och jag ville inte vara den personen. Det kändes som jag skulle bli med i en hemlig klubb helt plötsligt. Att jag hade blivit frälst.

Jag dricker ibland med några års mellanrum av sociala skäl. Men det smakar illa och gör mig illamående och blir inget kul.

Selen skrev:Att jag hade blivit frälst.

Tycker det där stämmer in en del på när jag började kröka. Jag krökar när jag är pigg endast, men behöver inte alkohol bara för att jag är pigg.

Jag är ganska ointresserad av alkohol. Tycker inte riktigt om att inte ha "koll". Vet inte... Jag blir inte så frestad att dricka i alla fall. Och jag har också tänkt, att det skulle kunna vara en Aspie-grej. Men det verkar variera.

Jag går dåligt ihop med etanol, blir närmast pinsamt sentimental och klängig, ångesten efteråt sitter i månader efteråt. Alcohol is an evil thing...

antonius skrev:Jag går dåligt ihop med etanol, blir närmast pinsamt sentimental och klängig, ångesten efteråt sitter i månader efteråt. Alcohol is an evil thing...

Har fyllångest sen jag var 14

Intressant det där med fylleångest. Jag har nog aldrig haft det, och knappt ens baksmälla trots en halvpava vodka eller två flaskor vin. För mig tror jag det är negativt, för jag har inget incitament att ta det lugnare.

Det finns många tidigare trådar om alkohol:

asperger-och-fylla-t11230.html

asperger-alkohol-sjalvmedicinering-diagnos-t11934.html

as-och-alkohol-och-ett-socialt-liv-t4159.html

alkohol-droger-och-as-t7226.html

asperger-och-alkoholism-t14318.html

alkohol-som-psykofarmaka-t19709.html

mer-social-av-alkohol-t14018.html

Jag kan tycka att det finns boyscout varning från vissa aspergare. Man håller fast vid saker man lär sig som barn men som inte nödvändigtvis är passande senare.

Har aldrig druckit och kommer aldrig att göra det. Ser ingen mening alls i det.

Apollo skrev:Har aldrig druckit och kommer aldrig att göra det. Ser ingen mening alls i det.

Bra, alcohol is an evil thing