Hittade ett av HD-prejudikaten på nätet. Den springande punkten är "utom allt rimligt tvivel". Det blev frikännande där också:

NJA:1980sid725 skrev:Det kan visserligen inte sägas
vara ett orimligt antagande att händelseförloppet i avgörande delar
utspelat sig så som flickorna gjort gällande i HD. Detta är dock
självfallet inte tillräckligt för en fällande dom. Inte heller räcker
det att flickornas berättelser må kunna anses förtjäna tilltro
framför männens. För att A eller L skall kunna dömas för att ha
tilltvingat sig sexuellt umgänge med någon av flickorna måste det
vara ställt utom rimligt tvivel att han gjort sig skyldig härtill.
Det måste anses föreligga betydande utrymme för sådant tvivel med
avseende på A och detta gäller än mer beträffande L. Ingen av dem kan
följaktligen fällas till ansvar i denna del.

http://www.juridicum.su.se/process/bevi ... 80s725.htm

Alien skrev:Hittade ett av HD-prejudikaten på nätet. Den springande punkten är "utom allt rimligt tvivel". Det blev frikännande där också:

NJA:1980sid725 skrev:Det kan visserligen inte sägas
vara ett orimligt antagande att händelseförloppet i avgörande delar
utspelat sig så som flickorna gjort gällande i HD. Detta är dock
självfallet inte tillräckligt för en fällande dom. Inte heller räcker
det att flickornas berättelser må kunna anses förtjäna tilltro
framför männens. För att A eller L skall kunna dömas för att ha
tilltvingat sig sexuellt umgänge med någon av flickorna måste det
vara ställt utom rimligt tvivel att han gjort sig skyldig härtill.
Det måste anses föreligga betydande utrymme för sådant tvivel med
avseende på A och detta gäller än mer beträffande L. Ingen av dem kan
följaktligen fällas till ansvar i denna del.

http://www.juridicum.su.se/process/bevi ... 80s725.htm

De övriga fallen:

https://lagen.nu/dom/nja/1991s83
https://lagen.nu/dom/nja/2005s712
https://lagen.nu/dom/nja/2009s447
https://lagen.nu/dom/nja/2010s671

Men är det bara två personer i ett rum och ord mot ord så hur kan det i vissa fall inte finnas tvivel? Måste ju alltid finnas tvivel. Eller är vissa personers berättelser helt enkelt sedda som trovärdiga pga vad de är? Isåfall så har jag inga svårigheter att se att en 50-årig direktör som blir utsatt blir trodd men en flicka med autism inte blir det. Om det inte finns fysiska bevis borde sådana här brott aldrig kunna få fällande dom... eller?

Och i alla fallen ansåg rätten att det inte var bortom rimligt tvivel att mannen var skyldig och frikände honom.

Slutsats: Det är mycket svårt att fälla, när det inte finns vittnen el tekniska bevis (spår av misshandel). Helt omöjligt blir det när brottsoffret uppfört sig för rätten ologiskt och obegripligt efter våldtäkten (t ex stannat kvar efteråt istf att så fort som möjligt ta sig bort därifrån).

Hm.... Hon måste ju varit med på några av liggen. Är man så dålig att man ska till akuten så knullar man inte.
Jag baserar detta på att hon åkte iväg med ena mannen. Hade sex. Åkte tillbaka hem. Knullade lite till.

Visst hon hade kunnat bli våldtagen. Men hela hennes historia faller på många punkter.
Och jag har själv As och har otroligt svårt art ljuga.

Nu skall vi stödja offret !

Det är offret som lider och inte gärningsmännen !

Gärningsmännen är inte världens bästa människor och de skall vi slänga skit på !

Sända ut starka signaler på att det här accepterar vi inte !

Sänder vi ut signaler på att gärningsmännen är världens bästa människor så sänder vi också ut signaler
på att det är helt ok att behandla andra människor hur som helst,
då kan vi lika gärna ta bort alla regler i samhället....

Jag själv i mitt fall har starka bevis svart på vitt, en mycket välskriven journal och jag har inte blivit ifrågasatt...

Tuvärr har jag märkt att man måste överbevisa sig själv för att bli trodd och samla extremt mycket bevis....inte bra för självförtroendet...pga mina diagnoser har folk fördomar....och sedan när de förstår att det faktiskt är sant det jag säger när jag lägger fram mina bevis då blir de nästan chockade....

Ett problem är att våldtäkt består i en handling som måste ske mot motpartens vilja för att över huvud taget vara ett brott. Jag bortser då från moderna rubriceringar i överförd betydelse som "våldtäkt mot barn" som f ö har den katastrofala konsekvensen att det inte finns någon rubricering kvar för de fall där ett barn verkligen har våldtagits dvs tvingats till umgänge - av rubriceringen går alltså inte längre att avgöra vad som har hänt, bara att det anses förkastligt.

Det kan låta självklart men är inte alls fallet vid t ex misshandel eller mord som är brott även om "offret" bett om det (bokstavligen...).

Det är alltför lätt att göra antaganden om en eventuell gärningsman och hänsynstaganden till offer när det gäller en påstådd våldtäkt. Det kan bli lite av en häxprocess när känslorna får ta över (vilket f ö lär vara orsaken även till en våldtäkt). Det är klart att de är skyldiga, tänk på offret! Nej, offret gör inte att det är klart.

Lite off-topic men när jag råkat ut för mindre brott som förtal och stalking mm så har folk inte trott på mig just för att det var jag som sa det. Jag vet vad en stämpel gör, i mitt fall har det inte alltid varit aspergers utan oxo allmänt psykfall. Det räcker för att folk ska ruska på huvudet och hävda att man "hallucinerat" (även om inga diagnoser jag haft inneburit hallucinationer). Jag har aldrig känt att samhället stöttat och trott på mig.

Kan säga att det är en jäkla skillnad på bemötande beroende på vad folk vet om en. När jag för länge sedan behövde polisbeskydd så blev jag behandlad som total skit och stalkern fick beskydd istället. Däremot när aina var här och knackade dörr och talade med alla grannar och inte visste ett skit om mig, fan vad artiga och trevliga de var då...

Det verkar vara lätt för folk att tolka allt som 'intresse signaler eller samtycke' även när man inte alls har sådant i tankarna själv, har hänt mig många gånger att jag blivit antastad när jag bara försökt vara artig eller vänlig på en platonisk nivå.
Och då har jag inte ens druckit alcohol eller gått på fester, så jag kan lätt förstå hur man som oerfaren AS kvinna skulle kunna hamna i en situation som man inte kan förstå/hantera på grund av missförstånd.

Efter ettag blev jag istället FÖR tydlig och gjorde en del människor förnärmade genom att rent ut säga "Jag är inte sexuellt intresserad av dig, bara så du vet."
Då blir man verkligen sedd som konstig och nuförtiden har jag inte ens någon vänskapskrets att oroa mig för att bli missförstådd av, och främlingar skulle jag aldrig våga mig i närheten av.

Visst vore det underbart om alla människor hade vett att fråga "Vill du göra det här med mig?" och vänta på ett tydligt "Ja" innan de har samlag med varandra.

Tyvärr är det inte så, därför håller jag mig hellre för mig själv om jag kan.

Humla skrev:Visst vore det underbart om alla människor hade vett att fråga "Vill du göra det här med mig?" och vänta på ett tydligt "Ja" innan de har samlag med varandra.

Den kommunikationen föregår via kroppsspråk..

plåtmonster skrev:

Humla skrev:Visst vore det underbart om alla människor hade vett att fråga "Vill du göra det här med mig?" och vänta på ett tydligt "Ja" innan de har samlag med varandra.

Den kommunikationen föregår via kroppsspråk..

Det fungerar uppenbarligen inte alltid eftersom många våldtäktsfall även med NT människor kan summeras med att "jag var för rädd för att få ur mig ett ord, men försökte streta emot" kan tolkas som "jag trodde att hon ville men att hon bara var blyg eller spelade svårfångad."

Ovanstående påminner mig om följande fragment ur ett bloginlägg:

Morgonsur - Tankar inte om, men kring, ett rättsfall skrev:Låt mig vika ut mig i en hypotetisk framtidsbetraktelse:

År 2025 skärpte EU lagstiftningen om samtycke vid sexuella relationer. De tidigare regleringarna hade visat sig otillräckliga, och som den nyinrättade EU-kommissionären för sex och samlevnadsfrågor uttryckte det har det visat sig lika svårt att bevisa att någon inte sade ja som att hon faktiskt sade nej.

För att råda bot på bevisproblematiken bestämde därför EU att skärpa regelverken för att göra samtycket mer förutsägbart. Rättssäkerheten krävde att förekomsten av samtycke förtydligades, för att råda bot på problemet.

För medborgarnas trygghet och säkerhet har det därför beslutats att införa ett samtyckeskontrakt, som skall vara skriftligt, upprättat i myndighets närvaro och med två vittnen. Avtalet om samtycke gäller tills vidare, och kan avbrytas endast genom ytterligare myndighetsbeslut, eller genom att ena parten avlider.

Avtalskonstruktionen om samtycke till sexuellt umgänge benämns i den nya lagen äktenskap, och i och med den senaste lagskärpningen är nu alla sexuella relationer utom det s k äktenskapet straffbelagda.

Det förekommer ju faktiskt våldtäkter även inom äktenskap.

Min fästman och jag har varit tillsammans i över trå år nu, vi ser alltid till att vi båda har lust och är med på allt.
Oromantiskt? Jag tycker tvärtom, man har respekt för och kan hänge sig helt åt varandra när man vet att båda vill och är på samma våglägnd.

om jag minns rätt så går bara ca 10% av alla våldtäktsanmälningar till rätten.

Och man räknar med att det är bara ca 10% av alla våldtäkter som ens anmäls så undra hur stort mörkertalet är på aspies som inte blir trodda pga AS (varesig det var fallen i tråden eller inte)

statestiken var före sexuellt utnyttjande räknades som våldtäkt så det kan ha ändrats lite (läste på om det 2005 eller så tror jag)

Humla skrev:Det fungerar uppenbarligen inte alltid eftersom många våldtäktsfall även med NT människor kan summeras med att "jag var för rädd för att få ur mig ett ord, men försökte streta emot" kan tolkas som "jag trodde att hon ville men att hon bara var blyg eller spelade svårfångad."

Den föregår via kroppsspråk men NT har automatiserat det till den grad att de blivit hemmablinda och inte ser dess begränsningar. Mao.. när klarlagt faktum saknas, kontrollera!

kiddie skrev:Lite off-topic men när jag råkat ut för mindre brott som förtal och stalking mm så har folk inte trott på mig just för att det var jag som sa det. Jag vet vad en stämpel gör, i mitt fall har det inte alltid varit aspergers utan oxo allmänt psykfall. Det räcker för att folk ska ruska på huvudet och hävda att man "hallucinerat" (även om inga diagnoser jag haft inneburit hallucinationer). Jag har aldrig känt att samhället stöttat och trott på mig.

Klassiskt. Det har jag varit med om i decennier och fortfarande händer det. Inte alls bara om sådant man utsatts för utan även om sakupplysningar som utgör allmänbildning. Även (i övrigt) vettiga människor skruvar lite på sig och säger jaha och blir sedan eld och lågor när de får höra någon annanstans att det var som jag sa. DÅ är man populär!
- Jasså!! FAST det var HAN som sa det!
Fast det säger de förstås inte rent ut...