Alien skrev:Det är samma domstol, Hovrätten över Skåne och Blekinge, som i det förra fallet: man-kan-inte-valdtas-inte-aspergare-heller-t25696.html

gadas skrev:...
Det enda med AS som kan påverka hur man bör döma är att man behöver lyssna på vad personen faktiskt säger och INTE läsa in något mellan raderna - detta är ju för övrigt vad rättskipning bygger på, att bevisa i stället för att tro.
...

Wine skrev:

gadas skrev:...
Det enda med AS som kan påverka hur man bör döma är att man behöver lyssna på vad personen faktiskt säger och INTE läsa in något mellan raderna - detta är ju för övrigt vad rättskipning bygger på, att bevisa i stället för att tro.
...

Men så är det väl alltid med alla oavsett om man har autismspektrumdiagnos eller inte i en sådan situation, att man bör lyssna på vad en person faktiskt säger och inte läsa in något mellan raderna?

Savanten Svante skrev:Hennes uppgifter bör ”bedömas med viss försiktighet”

Savanten Svante skrev:”i och för sig trovärdig” utifrån ”sina förutsättningar”

Savanten Svante skrev:Fortfarande straffritt..


Två män får skadestånd på sammanlagt 213 000 kronor av staten för att de var häktade i 68 dagar. Båda var misstänkta för grov våldtäkt men friades. Ett av domstolarnas skäl till den friande domen är att kvinnan de hade sex med har Aspergers syndrom.

Både tingsrätten och hovrätten vägde också in att kvinnan har diagnosen Aspergers syndrom – en form av autism. Hennes uppgifter bör ”bedömas med viss försiktighet”, skrev tingsrätten i sin dom. Hovrätten menade att funktionsnedsättningen förklarar varför kvinnan i sin berättelse om kvällen varierar mellan att beskriva sitt tillstånd som medvetet eller hjälplöst. Hovrätten menar också att kvinnan är ”i och för sig trovärdig” utifrån ”sina förutsättningar”.
http://www.sydsvenskan.se/lund/misstank ... kadestand/


Förra fallet blev förövaren friad, numera får man dessutom pengar för att våldta aspies. Jävlafanihelvetesskit.

kiddie skrev:Om jag blev häktad och friad tror du att jag skulle få 200 lax?

Säkert........

JK har nu beslutat att staten betalar 129 000 kronor till den ene av männen varav 84 000 kronor för lidande – ett högre belopp än normalt vilket förklaras med det allvarliga brottet han misstänktes för. Den andre mannen får 87 000 kronor totalt. Skillnaden beror på att den ene av männen får ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Årligen begär cirka 1 700 personer ersättning genom Justitiekanslern, JK, för att de varit oriktigt frihetsberövade. Av dem får 90 procent skadestånd. Av landets 11 000 häktade får alltså cirka 1 500 personer, cirka 13 procent, ersättning av staten. Mörkertalet kan vara stort för ytterst är det bara den som suttit häktad som vet om han eller hon är skyldig eller oskyldig.

2011 betalade JK ut drygt 40 miljoner kr i skadestånd för dessa fel­aktigheter. Hos Kriminalvården kostar varje frihetsberövad skattebetalarna 3 000 kr per person och dygn.

Savanten Svante skrev:

Savanten Svante skrev:Hennes uppgifter bör ”bedömas med viss försiktighet”

Savanten Svante skrev:”i och för sig trovärdig” utifrån ”sina förutsättningar”

Hovrättsdomen sid 6 skrev:Det förhållandet att en målsägande har svårt att beskriva känslor och tankar får dock inte av sig själv leda till att uppgifterna inte bedöms som trovärdiga. I detta fall framstår det som sannolikt att målsägandens diagnos har haft betydelse för hur hon har beskrivit det inträffade. Något skäl attifrågasätta Maria Bohlins [läkaren] uppgifter om att målsäganden fungerar på ett sådant sätt att hon har svårt att manipulera och förställa sig har inte heller framkommit i målet. Hovrätten finner därför att målsäganden utifrån sina förutsättningar har lämnat en berättelse som är i och för sig trovärdig.

Hovrättsdomen sid 7 skrev:Frågan är då om det finns något skäl att betvivla tillförlitligheten av målsägandensuppgifter. Det som då måste kunna uteslutas är att hennes berättelse inte har sin grund i sådant som missuppfattningar, omedvetna förskjutningar i minnesbilden eller yttre påverkan av minnet. Av det som har framkommit om vad målsäganden i det första polisledda förhöret – som hölls dagen efter de påstådda händelserna – har uppgett om vad som skulle ha skett framgår att hennes berättelse om vad som hände har varierat
något.
---
Dessa uppgifter – som inte rör betydelselösa delar av händelseförloppet – överensstämmer inte med vad hon under huvudförhandlingen vid tingsrätten har berättat om den inledande delen av skeendet i M:s rum. Avvikelserna har hon förklarat med att hon inte minns vad hon sade under polisförhöret och att polisen måste ha antecknat fel i förundersökningsprotokollet.
Dessa minnesproblem, som vinner visst stöd av de journalanteckningar
som har lagts fram i målet, och de ändrade uppgifterna gör att det kan ifrågasättas om målsägandens minnesbilder är alltigenom korrekta.

Tingsrättsdomen sid 12 skrev:För en fällande dom i brottmål förutsätts att domstolen genom den utredning som förebringats i målet finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom eller henne till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid av olika anledningar bedöms väga tyngre. Beviskravet kan formuleras på det sättet att den framlagda
bevisningen ska ha sådan tyngd att det framstår som uteslutet att det gått till på annat
sätt än vad målsäganden berättat.

En huvuduppgift i sådana mål är att bedöma trovärdigheten av målsägandens utsaga.
En alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden kan i förening med vad som
i övrigt har framkommit i målet – t.ex. om målsägandens beteende efter händelsen –
vara tillräcklig för en fällande dom. (Jfr bl.a. NJA 1980 s 725, NJA 1991 s. 83, NJA
2005 s. 712, NJA 2009 s. 447 samt NJA 2010 s. 671).

Trovärdighet
Maria Bohlin är överläkare vid vuxenpsykiatrin i Lund och har vittnat om sin kunskap om målsäganden som hon haft kontakt med. Följande har bl.a. framkommit.
Målsäganden är normalbegåvad men har erhållit diagnosen Aspergers syndrom,
som är en form av autism. Detta gör att målsäganden har svårt att förstå det sociala
samspelet med andra människor och hon fungerar på ett sådant sätt att hon inte har
förmåga att manipulera eller förställa sig.

Åklagaren har hävdat att målsägandens tillstånd medför att målsäganden varken kan
ljuga eller hitta på falska anklagelser. Enligt den utredning som H och M åberopat om målsäganden – psykologutlåtanden m.m. – har det hänt att målsäganden hamnat i svårigheter därför att hon inte förstått omgivningens reaktioner samt haft svårigheter att förstå andras tankar och avsikter. På samma sätt har framkommit att målsäganden har svårigheter att sätta ord på tankar och känslor.

Vad som framkommit om målsägandens person gör inte att det går att dra några säkra slutsatser om att målsäganden alltid talar sanning i någon objektiv mening. En annan sak är att hon utifrån sina egenskaper kan ha tolkat situationen på visst sätt. Vid bevisvärderingen finns därför inte skäl att göra någon annan bedömning än den som anvisats av Högsta domstolen i de angivna rättsfallen. De uppgifter som målsäganden lämnat i sammanhanget bör därvid pga. hennes personlighet bedömas med viss försiktighet.