Låter stenkorkat. Jag må vara deprimerad nu, och har varit så hela senare halvan av mitt liv - men innan dess var jag som vem fan som helst.

kullan skrev:Jag känner då känslor. Både kroppslig och mental smärta samt lycka. Just nu känner jag mig kär . Och jag har Asperger.

Allvarligt! LÄS INLÄGGET ORDENTLIGT! Han skrev SAMMA, ej något annat!

Jag skulle nästan isåfall vilja påstå att belöningscentra är balanserat fel men på något sätt mer rätt än hos vanliga personer.
Iochmed att vi har våra special intressen som i många fall kan omsättas i yrken som ex astronomi, medecin etc och då vår belöning är att hålla på med dessa under obeggränsad tid så måste ju vi bara "bättre" då många vanliga spyr ju över att sitta och grotta ned sig i litteratur.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Detta stämmer helt och FULLT, det ena utesluter dock inte det andra. Noradrenalinet gör oss lätt stirriga och nervösa-DÄRAV stresskänsliga, och PGA dopaminbrist! Grrrr! Haaha

————>>> Noradrenalin, summaformel C8H11NO3, är en signalsubstans, men även ett blodburet hormon. Det är dessutom ett förstadium till adrenalin, vilket antyds i namnet. Noradrenalin är en form av katekolamin. Det är den viktigaste neurotransmittorn i det sympatiska nervsystemet, och räknas som ett stresshormon eftersom det ingår i stressaxeln.

Kevlarsoul skrev:Vad är det då jag känner när jag är rätt säker på att jag känner lycka?

Lycka! Der verkar som att du missade att läsa HELA inlägget!

Jag tror att det är lätt att bli deprimerad om man har AS och detta i sin tur nöter på belöningscentra, jag blir hjälpt utav concerta (ta i trä) iaf såhär långt

Vaniljflickan skrev:Jag tror att det är lätt att bli deprimerad om man har AS och detta i sin tur nöter på belöningscentra, jag blir hjälpt utav concerta (ta i trä) iaf såhär långt

Äter Ritalin, det gör mig lugnare och inte lika stressad numer

Kevlarsoul skrev:Vad är det då jag känner när jag är rätt säker på att jag känner lycka?

Vi kanske bara tror att vi är lyckliga

Jag har varit deprimerad i olika omgångar, och äter fortfarande medicin för det. Jag tror att jag är ovanligt lycklig just nu i alla fall. Relativt för hur jag varit tidigare, för jag har ingen aning om hur lyckliga "vanligt" folk är. Inte lätt att mäta och jämföra, kanske?

Lonya skrev:Der verkar som att du missade att läsa HELA inlägget!

Vilket inlägg???

Lonya skrev:

kullan skrev:Jag känner då känslor. Både kroppslig och mental smärta samt lycka. Just nu känner jag mig kär . Och jag har Asperger.

Allvarligt! LÄS INLÄGGET ORDENTLIGT! Han skrev SAMMA, ej något annat!

Jag svarade ju på startinlägget. Du kan ju inte bestämma hur jag ska tolka det som TS skrev.

kullan skrev:

Lonya skrev:

kullan skrev:Jag känner då känslor. Både kroppslig och mental smärta samt lycka. Just nu känner jag mig kär . Och jag har Asperger.[/quote

Allvarligt! LÄS INLÄGGET ORDENTLIGT! Han skrev SAMMA, ej något annat!

Jag svarade ju på startinlägget. Du kan ju inte bestämma hur jag ska tolka det som TS skrev.

Nej, det går såklart inte att bestämma att folk inte ska misstolka. Regler botar inte dålig läsförståelse. Men det vore ju önskvärt om folk kunde läsa ordentligt innan de svarade.

Och nä, du svarade inte på startinlägget. Där står nämligen

vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt

(min understrykning)
Det står inte att vi inte kan känna lycka och tillfredsställelse.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Teorier är vanligtvis intressanta. Om min behandlande läkare bestämde sig för att tala om för mig hur jag fungerar med hjälp av en teori skulle jag dock bli smått irriterad och be vederbörande hålla sig till sådant den har faktiska belägg för. Risken finns ju att personen kan få för sig att behandla mig baserat på en teori och således helt sonika göra mig till ett försöksdjur, något som jag direkt börjar fnula på om det ens är lagligt...
Poängen är i alla fall att jag föredrar att bli behandlad av någon som har en förkärlek för fakta och inte för att predika teorier.

Schmetterling skrev:Regler botar inte dålig läsförståelse.

Vilka regler?

Dopamin, serotonin och endorfiner kan alla ge lyckokänsla. Jag får en kraftig endorfinkick efter en halvtimmes löpning, så det systemet funkar i alla fall.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Det skulle som redan nämnts vara intressant om psykiatern anser detta vara fakta som det finns forskning på el om det bara är en obevisad teori (hypotes).

Det får väl i så fall bevisas genom kemi och hjärnröntgren då.

Jag kan ju t ex inte veta om jag känner "lycka och tillfredsställelse på samma sätt" som andra normala människor. Jag vet ju inte hur de känner.

Men det skulle ju kunna stämma att aspergare t ex inte känner samma lycka att umgås med andra, och därför inte klarar av att jobba. Hen behöver kanske ett jobb som engagerar hen, det sociala kan inte kompensera för ett jobb som känns meningslöst. Men det är bara min teori baserad på mig själv.

Hur ska min hjärna kunna bli belönad samtidigt som den har fullt upp med att vara överbelastad och oroa sig?

kiddie skrev:Hur ska min hjärna kunna bli belönad samtidigt som den har fullt upp med att vara överbelastad och oroa sig?

Lonya skrev:

Vaniljflickan skrev:Jag tror att det är lätt att bli deprimerad om man har AS och detta i sin tur nöter på belöningscentra, jag blir hjälpt utav concerta (ta i trä) iaf såhär långt

Äter Ritalin, det gör mig lugnare och inte lika stressad numer

Härligt!

Tja... har man inte ett belöningcentrum i HJÄRNAN så får man väl för h-vete gå till et annat belöningcentrum.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Menar han att vi inte känner lycka av riktigt samma anledningar som andra?

Det är nog möjligt att det är så att de med asperger saknar belöningsrespons från social interaktion och tillhörighet som sådan. Och sådant som inte ger belöning låter de flesta bli..

Frågan är då vilka specifika områden skiljer personer med asperger från neurotyper specifikt i fråga om belöningsrespons?

kiddie skrev:Hur ska min hjärna kunna bli belönad samtidigt som den har fullt upp med att vara överbelastad och oroa sig?

+1

plåtmonster skrev:Det är nog möjligt att det är så att de med asperger saknar belöningsrespons från social interaktion och tillhörighet som sådan. Och sådant som inte ger belöning låter de flesta bli..

Frågan är då vilka specifika områden skiljer personer med asperger från neurotyper specifikt i fråga om belöningsrespons?

kiddie skrev:Hur ska min hjärna kunna bli belönad samtidigt som den har fullt upp med att vara överbelastad och oroa sig?

+1

Jag får absolut belöningsrespons av socialt umgänge. Den är ju dock på grund av min aspighet dyr. Det kanske kostar mig mer att få att umgås och nå den sociala belöningskänslan och det är inte alltid det är värt det, men "belönad" blir jag.

Är det fel att inte bli belönad? Jag har rätt lätt att hålla koll på mina behov, känner inte att jag måste ut och "göra" något, faller inte lätt för frestelser att äta och dricka fel saker (visst det händer men då är det ett val, inte så att jag inte kan motstå).

De som är så där gladlyckliga verkar ju söka sig till saker som ska göra dem glada och ibland blir det för mycket och slutar i missbruk osv.

Dessutom, känner de en mångfald av känslor eller är det bara gladlyckligheten som bryter igenom? För mig så känner jag mig lycklig i saker man kanske inte blir skrattglad av.