Jag tycker teorin verkar spännande! Och så så kan jag själv komma ihåg att några av mina känslor, såsom lycka och romantik, försvann i övre tonåren. Så detta hängde inte till 100% ihop med Aspergern.

Men det är förödande för tillvaron, att inte ha något som man vill göra, för att uppleva glädje och "belöning". Det är nog iofs också beroende på min schizofreni.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Psykiatikern har förvirrat sig i ett hörn där det finns ett rätt sätt och allt annat fel sätt. Men avser lycka och tillfredställelse på samma sätt, typen eller intensiteten. Ger tyvärr ett intryck av klassisk perception där allt som snickaren kikar på ser ut som en spik som behöver en hammare och skruvar är bara felaktiga spikar ..

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

tror hjärnskynklarn jag hade under min npf utredning hade mer rätt då med vi med as generellt set bara har svårt att identifiera känslor men vi har dom ändå påstog han iaf

Varför skulle det finnas en speciell svårighet att identifiera känslor?

plåtmonster skrev:Varför skulle det finnas en speciell svårighet att identifiera känslor?

Kanske för att vi inte speglar oss i omgivningen när vi växer upp?
Det är ju samma grund till varför vi kan ha svårt att identifiera olika känslor även hos andra. Som nt lär du dig koppla ihop vissa beteenden, viss mimik och visst kroppspråk med specifika känslor. När då din egen kropp spelar upp samma beteende, mimik eller kroppsspråk så kopplar du det till samma specifika känsla.

Saker som "gråter är ledsen" och "ler är glad" är mycket tydliga och blir därför lätta att identifiera. Sådant som "stressad", "orolig" eller "lycklig" har oftast inte alls lika entydiga och uppenbara tecken och blir därför svåra att identifiera. Både hos andra och sig själv.


Notera att jag inte bemödat mig med att läsa foskning på just detta område så ovanstående ska läsas som en teori.

Som en hypotes menar du?

Fler som vill vara tråkigt petiga?

plåtmonster skrev:Varför skulle det finnas en speciell svårighet att identifiera känslor?

Varför? Hva slags spørsmål er det, en ting som er veldig vanlig blandt de med AS er jo nettopp vansker med å identifisere og beskrive egne følelser og tanker. Dette er en av de grunnleggende tingene.

Dette forunder meg mye, jeg ser hele tiden folk på AS forum som sier de har AS, men de ser ikke ut til å ha noe begrep om hva AS er, de vet ikke engang hvilke problemer folk med AS ofte har eller hvorfor de har problemer. Det er veldig merkelig. Dere har ingen problemer og liker å gå ut på krogen å være sosial? Vel, så hvorfor tror dere at dere har AS da?? Jeg forstår det ikke, det er forvirrende.

tahlia skrev:Fler som vill vara tråkigt petiga?

Ah, nej, jag menade det faktiskt inte så. Blev mer ställd eftersom att du skrev att du inte var vetenskapligt bevandrad i ämnet och därför skulle man läsa det som en teori. Jag fick läsa om meningen flera gånger för att se så jag läste rätt, så det var mer en undran om du förväxlat begreppen.

Aha! Tja viss begreppsförvirring råder. Antar att det får bero lite på hur man ser på saken. Inom området NPF och framför allt då Aspergers har jag slukat massor. Det är lagret under det generella som blir mer spretigt och just inom underkategorin "svårigheter att identifiera känslor" har jag inte fördjupat mig.