Och nu då?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Och nu då?

Inläggav ByggareBob » 2019-01-03 19:36:48

Hej alla, ny här.

Jag har äntligen fått en förklaring på varför jag mått som jag gjort hela mitt liv. Jag har haft asperger syndrom!

Det känns som en befrielse att veta, samtidigt lite läskigt. Idag har jag fru och barn och mina svårigheter ger mig bekymmer minst sagt hela tiden. Jag har dessutom lidit av OCD, social fobi, agorafobi, GAD och paniksyndrom i olika svårighetsgrader genom livet.

Men nu vet jag inte riktigt vad som komma skall. Har varit sjukskriven i 7 månader och det känns som att jag har fått tillbaka livet under den tiden. Under alla mina jobb jag haft (3 olika anställningar) har jag varit sjukskriven på varje. Denna sjukskrivningen är den längsta då jag verkligen rasade i somras. Kunde inte andas av ångest.

Men vad nu liksom? Ska jag acceptera att jag troligen aldrig kommer kunna ha ett "vanligt!" Jobb? Jag känner mig förvirrad. Jag har alltid låtsats att jag klarar alla jobb men i själva verket klarar jag inte av livet av utmattning när jag kommer hem.
ByggareBob
Ny medlem
 
Inlägg: 12
Anslöt: 2019-01-03

Och nu då?

Inläggav antonius » 2019-01-03 19:47:04

Återstår bara att ta fram lugern, just kidding. Det är ju samma liv du lever, men nu har du ett facit, och kan anpassa dit liv till dessa tillkortakommanden du har, lägga in återhämtningspauser, och börjar någon idiot ifrågasätta så skit i det, du måste få ta det i din takt, se det som att nu har du fått en fingervisning hur du bör agera. Det löser sig, ska du se... :-)063
antonius
 
Inlägg: 14607
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Och nu då?

Inläggav Handy » 2019-01-03 19:49:47

Bra att du fått svar på varför du har dessa svårigheter. Har man inga funktionsmässiga/förståndsmässiga/kapacitetsmässiga svårigheter så kan man heller inte få diagnos.
Handy
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 330
Anslöt: 2018-06-20

Och nu då?

Inläggav Fretshi » 2019-01-03 19:51:23

Varför är fördomar då stor att vi med AS inte kan ha vanliga jobb?

Det är en fördom som man måste ta kål på. Även den att alla autostart ska ja sjukpension.

Nu med din diagnos har du rätt till boendestöd och en kontaktperson via kommunen.

Kanske några samtal från habiliteringen.

Angående din OCD så borde du se filmen "i terapeutens väntrum" så får du svar på lite om den.

Varför kraschar du hela tiden?
Fretshi
 
Inlägg: 862
Anslöt: 2015-05-26

Och nu då?

Inläggav ByggareBob » 2019-01-03 21:35:31

Fretshi skrev:Varför är fördomar då stor att vi med AS inte kan ha vanliga jobb?

Det är en fördom som man måste ta kål på. Även den att alla autostart ska ja sjukpension.

Nu med din diagnos har du rätt till boendestöd och en kontaktperson via kommunen.

Kanske några samtal från habiliteringen.

Angående din OCD så borde du se filmen "i terapeutens väntrum" så får du svar på lite om den.

Varför kraschar du hela tiden?


Jag vet inte riktigt om ditt inlägg om fördomar va riktat mot mig. Jag utgick från mig själv i mitt inlägg. Med mina sjukdomar jag har utöver asperger syndrom så har jag alltid kraschat av alla jobb jag haft. Jag har aldrig förstått varför men nu gör jag. Så min fundering va mer av typen "vad ska jag göra nu". Jag önskar inte sjukpension men har faktiskt insett att det kanske är där jag kommer hamna om jag vill kunna vara en stabil man, far och människa.

Har bytt jobb med olika inriktningar och nivåer. Provat att plugga men lyckas inte.

Det känns som ett heltidsjobb för mig att vara sjukskriven om jag ska vara ärlig. Det tar oerhört mycket energi för mig att hålla ordning på mig och hem. Basala sysslor såsom matlagning och städning är inget som går på automatik för mig. Alltid när jag varit sjukskriven känns det som att jag kan andas ut men så fort jag återgår till jobbet tar det inte lång tid innan jag faller dit igen. Utmattad och helt slut i skallen. Har som sagt provat att byta jobb också utan något resultat.
ByggareBob
Ny medlem
 
Inlägg: 12
Anslöt: 2019-01-03

Och nu då?

Inläggav Huggorm » 2019-01-03 21:37:18

ByggareBob skrev:Men vad nu liksom? Ska jag acceptera att jag troligen aldrig kommer kunna ha ett "vanligt!" Jobb? Jag känner mig förvirrad. Jag har alltid låtsats att jag klarar alla jobb men i själva verket klarar jag inte av livet av utmattning när jag kommer hem.

Ja, vad annat kan man göra än att acceptera det? Det är vanligt att man orkar med antingen fritiden eller jobbet, men inte båda. Kanske du kan gå ner på 75% eller 50%, och få tillräckligt mycket energi över till att leva lite också och inte bara jobba.
Huggorm
 
Inlägg: 15260
Anslöt: 2011-12-12
Ort: Ranrike

Och nu då?

Inläggav Pinghis Khan » 2019-01-04 0:30:46

Fretshi skrev:Varför är fördomar då stor att vi med AS inte kan ha vanliga jobb?

Det är en fördom som man måste ta kål på. Även den att alla autostart ska ja sjukpension.

Nu med din diagnos har du rätt till boendestöd och en kontaktperson via kommunen.

Kanske några samtal från habiliteringen.

Angående din OCD så borde du se filmen "i terapeutens väntrum" så får du svar på lite om den.

Varför kraschar du hela tiden?

Det säkraste sättet att tillskansa sig ett arbete är att stämma kommun.
Pinghis Khan
 
Inlägg: 1394
Anslöt: 2016-01-17

Och nu då?

Inläggav Fretshi » 2019-01-04 1:34:27

ByggareBob skrev:
Fretshi skrev:Varför är fördomar då stor att vi med AS inte kan ha vanliga jobb?

Det är en fördom som man måste ta kål på. Även den att alla autostart ska ja sjukpension.

Nu med din diagnos har du rätt till boendestöd och en kontaktperson via kommunen.

Kanske några samtal från habiliteringen.

Angående din OCD så borde du se filmen "i terapeutens väntrum" så får du svar på lite om den.

Varför kraschar du hela tiden?


Jag vet inte riktigt om ditt inlägg om fördomar va riktat mot mig. Jag utgick från mig själv i mitt inlägg. Med mina sjukdomar jag har utöver asperger syndrom så har jag alltid kraschat av alla jobb jag haft. Jag har aldrig förstått varför men nu gör jag. Så min fundering va mer av typen "vad ska jag göra nu". Jag önskar inte sjukpension men har faktiskt insett att det kanske är där jag kommer hamna om jag vill kunna vara en stabil man, far och människa.

Har bytt jobb med olika inriktningar och nivåer. Provat att plugga men lyckas inte.

Det känns som ett heltidsjobb för mig att vara sjukskriven om jag ska vara ärlig. Det tar oerhört mycket energi för mig att hålla ordning på mig och hem. Basala sysslor såsom matlagning och städning är inget som går på automatik för mig. Alltid när jag varit sjukskriven känns det som att jag kan andas ut men så fort jag återgår till jobbet tar det inte lång tid innan jag faller dit igen. Utmattad och helt slut i skallen. Har som sagt provat att byta jobb också utan något resultat.


Okej men enbart asperger är ingen ursäkt för att inte kunna jobba.
Även om jag också är sjukskriven nu och varit det några år nu.

Får hjälp av boendestöd med vardagssysslor.

Har iof inte kommit igång med mina intressen, men försöker så gott det går.

I din situation kanske sjukpensionär är befogat?
Men jag är ingen läkare så kan inte uttala mig om det.

Men man kan också lära sig hantera stressen genom olika metoder. Men kraschar man gång på gång så kanske arbetslivet inte är något för en.
Fretshi
 
Inlägg: 862
Anslöt: 2015-05-26

Och nu då?

Inläggav Lyktgubben » 2019-01-04 1:57:55

För mig har det varit lite av ett sorgearbete efter det att jag totalkraschade från min karriär. Man får vänja sig vid att man inte kom längre och att livet framöver kommer bli "enklare" och fattigare.

Ge det lite tid och låt det sjunka in så kommer det kännas bättre. Försök prioritera din egen hälsa och din familj, det är viktigast.
Lyktgubben
Ny medlem
 
Inlägg: 13
Anslöt: 2018-01-11

Och nu då?

Inläggav ByggareBob » 2019-01-04 9:34:17

Lyktgubben skrev:För mig har det varit lite av ett sorgearbete efter det att jag totalkraschade från min karriär. Man får vänja sig vid att man inte kom längre och att livet framöver kommer bli "enklare" och fattigare.

Ge det lite tid och låt det sjunka in så kommer det kännas bättre. Försök prioritera din egen hälsa och din familj, det är viktigast.


Precis så känner jag. "Poletten har trillat ner" och därför känner jag att jag inte riktigt vet hur allt ska bli. Samtidigt som det är en befrielse är det också lite läskigt. Jag försöker tänka som du säger. Att det som egentligen har ett riktigt egenvärde är min hälsa och min familj. Visst känns det sådär att inte ha kommit längre i karriären men jag måste ta ett steg tillbaka nu. Kanske inte blir 100% sjukersättning längre fram när jag lärt mig leva och hantera det jag har men så jag jobbat hittils funkar inte.
ByggareBob
Ny medlem
 
Inlägg: 12
Anslöt: 2019-01-03

Och nu då?

Inläggav ByggareBob » 2019-01-04 9:45:36

Fretshi skrev:
ByggareBob skrev:
Fretshi skrev:Varför är fördomar då stor att vi med AS inte kan ha vanliga jobb?

Det är en fördom som man måste ta kål på. Även den att alla autostart ska ja sjukpension.

Nu med din diagnos har du rätt till boendestöd och en kontaktperson via kommunen.

Kanske några samtal från habiliteringen.

Angående din OCD så borde du se filmen "i terapeutens väntrum" så får du svar på lite om den.

Varför kraschar du hela tiden?


Jag vet inte riktigt om ditt inlägg om fördomar va riktat mot mig. Jag utgick från mig själv i mitt inlägg. Med mina sjukdomar jag har utöver asperger syndrom så har jag alltid kraschat av alla jobb jag haft. Jag har aldrig förstått varför men nu gör jag. Så min fundering va mer av typen "vad ska jag göra nu". Jag önskar inte sjukpension men har faktiskt insett att det kanske är där jag kommer hamna om jag vill kunna vara en stabil man, far och människa.

Har bytt jobb med olika inriktningar och nivåer. Provat att plugga men lyckas inte.

Det känns som ett heltidsjobb för mig att vara sjukskriven om jag ska vara ärlig. Det tar oerhört mycket energi för mig att hålla ordning på mig och hem. Basala sysslor såsom matlagning och städning är inget som går på automatik för mig. Alltid när jag varit sjukskriven känns det som att jag kan andas ut men så fort jag återgår till jobbet tar det inte lång tid innan jag faller dit igen. Utmattad och helt slut i skallen. Har som sagt provat att byta jobb också utan något resultat.


Okej men enbart asperger är ingen ursäkt för att inte kunna jobba.
Även om jag också är sjukskriven nu och varit det några år nu.

Får hjälp av boendestöd med vardagssysslor.

Har iof inte kommit igång med mina intressen, men försöker så gott det går.

I din situation kanske sjukpensionär är befogat?
Men jag är ingen läkare så kan inte uttala mig om det.

Men man kan också lära sig hantera stressen genom olika metoder. Men kraschar man gång på gång så kanske arbetslivet inte är något för en.


Jag tror egentligen inte att det finns en enda sjukdom/syndrom som ger automatisk sjukersättning. Det bedöms på vilken nedsättning man har av arbetsförmågan på hela arbetsmarknaden. Det ska dessutom vara varaktigt. Mycket snåriga bedömningar men om läkaren har tid/följer de riktlinjer som Försäkringskassan har för sjukintyget så brukar det gå vägen. Jag trodde att jag skulle bli utförsäkrad efter 180 dagar när man börjar matchas mot hela arbetsmarknaden men precis som både jag och min läkare/psykolog/psykiatriker va överens om så tyckte Försäkringskassan också att min arbetsförmåga är nedsatt på hela arbetsmarknaden. Skönt att det inte blev krångel där.

Vi får väll helt enkelt se hur framtiden blir. Jag går KBT för att lära mig hantera min ångestproblematik och det går två steg fram, ett bak. Men mina svårigheter som aspergern ger mig är ju en del av mig som jag alltid haft och jag ser inte hur jag ska ha ork med ett familjeliv och ett jobb.
ByggareBob
Ny medlem
 
Inlägg: 12
Anslöt: 2019-01-03

Och nu då?

Inläggav sugrövmanövern » 2019-01-05 16:32:58

Fretshi skrev:Okej men enbart asperger är ingen ursäkt för att inte kunna jobba.
Jo, det är det. Det beror ju helt på var problemen sitter i spektrat hos just den individen.
sugrövmanövern
 
Inlägg: 11002
Anslöt: 2007-01-12
Ort: Marianergraven

Och nu då?

Inläggav slackern » 2019-01-05 17:49:19

sugrövmanövern skrev:
Fretshi skrev:Okej men enbart asperger är ingen ursäkt för att inte kunna jobba.
Jo, det är det. Det beror ju helt på var problemen sitter i spektrat hos just den individen.


Det är inte samsjuklighet som ställer till det då?
slackern
 
Inlägg: 32322
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Och nu då?

Inläggav sugrövmanövern » 2019-01-05 18:24:48

slackern skrev:
sugrövmanövern skrev:
Fretshi skrev:Okej men enbart asperger är ingen ursäkt för att inte kunna jobba.
Jo, det är det. Det beror ju helt på var problemen sitter i spektrat hos just den individen.


Det är inte samsjuklighet som ställer till det då?
Det kan det vara i många fall, men de andra sjukdomarna kommer kanske aldrig fram. Jag blev iaf entledigad 100% med endast en aspergerdiagnos. Och givetvis en gedigen och uttröttande arbetsförmågeutredning.
sugrövmanövern
 
Inlägg: 11002
Anslöt: 2007-01-12
Ort: Marianergraven

Och nu då?

Inläggav ByggareBob » 2019-01-05 18:25:33

Det är arbetsförmågan som alltid bedöms. Det kvittar om man har asperger eller asperger tillsammans med sjukdomar.

Försäkringskassan tar inte hänsyn till vilka sjukdomar man har, bara på vilket sätt sjukdomen nedsätter arbetsförmågan. Det är här både sjuka och läkare brukar missa och då uppstår glapp mellan den sjuka, vården och Försäkringskassan. Läkare brukar ofta uttrycka sig svepande och orkar/hinner inte beskriva i noggrann detalj hur och på vilket sätt man tappat arbetsförmågan. En diagnos räcker inte och inte heller generella symptom. Så länge läkarna skriver ordentliga intyg brukar allt gå bra. Sen kan man säga vad man vill om fkassans krav på intyget men så är det. Fkassan har hårda krav och läkarna lite tid. Det är oftast dessa två motsättningar som leder till orimliga utförsäkringar.
ByggareBob
Ny medlem
 
Inlägg: 12
Anslöt: 2019-01-03

Och nu då?

Inläggav slackern » 2019-01-05 18:34:08

sugrövmanövern skrev:
slackern skrev:
sugrövmanövern skrev:Jo, det är det. Det beror ju helt på var problemen sitter i spektrat hos just den individen.


Det är inte samsjuklighet som ställer till det då?
Det kan det vara i många fall, men de andra sjukdomarna kommer kanske aldrig fram. Jag blev iaf entledigad 100% med endast en aspergerdiagnos. Och givetvis en gedigen och uttröttande arbetsförmågeutredning.


Var du inte diagnostiserad med ADD, depression och ångest vid samma tillfälle eller stod det bara AS på läkarintyget?
slackern
 
Inlägg: 32322
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Och nu då?

Inläggav sugrövmanövern » 2019-01-05 18:41:57

slackern skrev:
sugrövmanövern skrev:
slackern skrev:
Det är inte samsjuklighet som ställer till det då?
Det kan det vara i många fall, men de andra sjukdomarna kommer kanske aldrig fram. Jag blev iaf entledigad 100% med endast en aspergerdiagnos. Och givetvis en gedigen och uttröttande arbetsförmågeutredning.


Var du inte diagnostiserad med ADD, depression och ångest vid samma tillfälle eller stod det bara AS på läkarintyget?
Nej, ADD-diagnosen kom flera år efter det vid en annan utredning. Depression hade jag som diagnos före man märkte att det var AS. Den togs då bort.
sugrövmanövern
 
Inlägg: 11002
Anslöt: 2007-01-12
Ort: Marianergraven

Och nu då?

Inläggav Handy » 2019-01-05 18:48:46

Ja att ha asperger/högfungerande autism är inte att likställa med skoskav, man skall ha rejäla svårigheter för att få diagnos. Blev irriterad först när jag talade med andra aspies som när man berättade om olika tillkortakommanden som beror på asperger undrade vilka andra diagnoser den och den personen hade. Asperger är en fläckvis utvecklingsstörning som allt som oftast syns på ett begåvningstest.
Handy
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 330
Anslöt: 2018-06-20

Och nu då?

Inläggav sugrövmanövern » 2019-01-05 19:37:48

Handy skrev: Asperger är en fläckvis utvecklingsstörning som allt som oftast syns på ett begåvningstest.

Det var en väldigt bra beskrivning. Har man tur drabbar det kanske inte arbetsförmågan.

Fläckarna, som ett jävla plack i systemet. I mitt fall har det helt slagit ut den så att säga. Och inte som en utbrändhet bara utan från allra första skoldagen kunde man märka det om man ser i backspegeln. Sen dröjde det tills jag var 24 innan jag fick diagnos, men det är en annan femma.
sugrövmanövern
 
Inlägg: 11002
Anslöt: 2007-01-12
Ort: Marianergraven

Och nu då?

Inläggav ByggareBob » 2019-01-05 20:24:39

sugrövmanövern skrev:
Handy skrev: Asperger är en fläckvis utvecklingsstörning som allt som oftast syns på ett begåvningstest.

Det var en väldigt bra beskrivning. Har man tur drabbar det kanske inte arbetsförmågan.

Fläckarna, som ett jävla plack i systemet. I mitt fall har det helt slagit ut den så att säga. Och inte som en utbrändhet bara utan från allra första skoldagen kunde man märka det om man ser i backspegeln. Sen dröjde det tills jag var 24 innan jag fick diagnos, men det är en annan femma.


Intressant Det där. Jag tittar också i backspegeln och förstår inte hur det inte uppdagades redan när jag va liten. Tecknen va många och tydliga. Samtidigt fungerade jag hyfsat. Klarade skolgången med hyfsat bra betyg. Men tecknen har alltid funnits där. Specialintressen, hyperfokus, känslig för vissa kläder, ljud och misstolkade av mina egna känslor m.m m.m. Inte i vuxen ålder bandet någon som reagerade först heller. Har varit sjukskriven för olika saker. Akut krisreaktion, utmattningsdepression och ångest. Inte förens jag fick träffa en psykiatriker väcktes frågan. Och poletten föll ner direkt. Vid 30 års ålder.
ByggareBob
Ny medlem
 
Inlägg: 12
Anslöt: 2019-01-03

Och nu då?

Inläggav Flinta » 2019-01-05 23:22:26

antonius skrev: du måste få ta det i din takt


..är en bra sammanfattning :)
Flinta
 
Inlägg: 4119
Anslöt: 2007-07-21

Och nu då?

Inläggav Fretshi » 2019-01-06 0:23:57

ByggareBob skrev:Det är arbetsförmågan som alltid bedöms. Det kvittar om man har asperger eller asperger tillsammans med sjukdomar.

Försäkringskassan tar inte hänsyn till vilka sjukdomar man har, bara på vilket sätt sjukdomen nedsätter arbetsförmågan. Det är här både sjuka och läkare brukar missa och då uppstår glapp mellan den sjuka, vården och Försäkringskassan. Läkare brukar ofta uttrycka sig svepande och orkar/hinner inte beskriva i noggrann detalj hur och på vilket sätt man tappat arbetsförmågan. En diagnos räcker inte och inte heller generella symptom. Så länge läkarna skriver ordentliga intyg brukar allt gå bra. Sen kan man säga vad man vill om fkassans krav på intyget men så är det. Fkassan har hårda krav och läkarna lite tid. Det är oftast dessa två motsättningar som leder till orimliga utförsäkringar.


Jag tycker personligen det är bra att fk har hårda krav vadgäller arbetsförmåga dock har jag alltid sen den dagen jag vart sjukskriven sagts ha noll i arbetsförmåga det trots att jag klarat av att sommarjobba på kyrkogård utan allt för stora problem då jag kan jobbet ganska bra.

Dock var det från ett 6 månaders arbete på kyrkogård jag vart sjukskriven efter en inläggning.

Jobb kan faktiskt hjälpa personer med mentala problem och min psykolog sa att sysselsättning ofta är bra för unga personer som kan få det svårt av att bara gå hemma.

Man kan. Känna sig värdelös och undra vad man behöver göra för att komma på banan igen. Så var det för mig innan jag fick min dv.

Dock kanske inte alla kan jobba heltid.

Känns konstigt hur fler med massa typer av problem blir nekade av fk. Medan det bara krävdes en inläggning för mig (har dock blivit i lagd flera gånger efter det som de kanske tar hänsyn till).

Inom buddhismen ses kroppsarbete som något som balanserar upp kroppen så att man får lättare att meditera.
Fretshi
 
Inlägg: 862
Anslöt: 2015-05-26

Och nu då?

Inläggav ByggareBob » 2019-01-06 9:55:51

Fretshi skrev:
ByggareBob skrev:Det är arbetsförmågan som alltid bedöms. Det kvittar om man har asperger eller asperger tillsammans med sjukdomar.

Försäkringskassan tar inte hänsyn till vilka sjukdomar man har, bara på vilket sätt sjukdomen nedsätter arbetsförmågan. Det är här både sjuka och läkare brukar missa och då uppstår glapp mellan den sjuka, vården och Försäkringskassan. Läkare brukar ofta uttrycka sig svepande och orkar/hinner inte beskriva i noggrann detalj hur och på vilket sätt man tappat arbetsförmågan. En diagnos räcker inte och inte heller generella symptom. Så länge läkarna skriver ordentliga intyg brukar allt gå bra. Sen kan man säga vad man vill om fkassans krav på intyget men så är det. Fkassan har hårda krav och läkarna lite tid. Det är oftast dessa två motsättningar som leder till orimliga utförsäkringar.


Inom buddhismen ses kroppsarbete som något som balanserar upp kroppen så att man får lättare att meditera.


Märk att det finns en betydande filosofisk skillnad här. "Sysselsättning" är inte detsamma som "lönearbete". Lönearbete har länge setts som modernt slaveri av olika kulturer och grupper. Under den industriella revolutionen sågs på allvar möjligheten att människan skulle bli fri från lönearbete och istället kunna göra sådant som man mår bra av. Fritid, hobby osv. Men vad hände? 1919 införde vi 8 timmars arbetsdag. Sedan dess har det stått stilla och vårt lönearbete och effektiviseringen har istället lett till att kapitalet växt hos de som äger lönearbetet. Och vi jobbar fortfarande lika länge.

Men nåväl, att ha en sk. sysselsättning mår de flesta bra av. Det är inte bra att isolera sig hemma och inte göra något annat än att spela dator eller titta på tv. Jag ville bara påvisa skillnaden mellan sysselsättning och lönearbete. Kapitalismen önskar gärna att vi ska indoktrineras och se att lönearbetet är ett måste för vårt välbefinnande. Det är det inte.
ByggareBob
Ny medlem
 
Inlägg: 12
Anslöt: 2019-01-03

Och nu då?

Inläggav Moloch » 2019-01-06 15:54:53

Som det skrivits tidigare så är det svårt att säga vad du har att vänta dig. Det är så många faktorer som spelar in utöver de som relaterar till diagnosen i sig. Tror att det är bra om du kan ge dig själv lite tid och utrymme att vänja vid att du är en "aspie". Utifrån egen erfarenhet kan jag intyga att självbilden kan bli nödvändig att uppdatera, vilket kan påverka alla rollerna man har i sitt liv.

Det finns egentligen inget som säger att du inte kan fortsätta förvärvsarbete pga diagnosen. Men du vet att du sannolikt kommer att ha problem att fortsätta arbeta med de förställningar och vanor du levt med tidigare. Det låter som att du drabbas av någon variant av återkommande utbrändhet/"aspie burnout". Har själv kommit till insikt de senaste dagarna att jag varit i en sådan under ett drygt år. Jag har klarat av mitt jobbet men inte mycket mer än det. Hade jag haft familj och allt ansvar som det innebär så hade jag nog kraschat så som du beskriver att du själv gjort. Det hela handlar väl egentligen om mental energibalans och att när energiuttaget töms så tar det stopp förr eller senare. Vad det är som ger och tar energi är säkerligen olika från person till person. Likaså hur lång tid det tar att återhämta sig energimässigt.

Eftersom du går i KBT så finns det kanske möjlighet att börja där för att hitta situationer och tankar som är mer energikrävande respektive energigivande. Kan du göra en inventering av olika moment och situationer som påverkar energinivåerna mycket så kanske det kan ge bild av hur dina krascher uppstår. Likadant hur du kan återhämta dig från där du är nu och framför allt förebygga att de kommer tillbaka eller i alla fall leder till sjukfrånvaro. När du sedan ställt dina egna prioriteringar i ditt liv i relation till resultatet inventeringen kan du se vad du kan tänkas ta dig till här näst. Beroende på vad du väljer så kommer du säkert behöva hitta lite olika strategier för att hantera vardagen. Det är väl egentligen först då du kan bilda dig en uppfattning om vad som är rimliga förväntningar för just dig.

Jag fick min diagnos för drygt fem år sedan vid 31 års ålder. Och det är en resa som kan vara jobbig på många sätt. Symptomen som alltid funnits där men som inte varit allvarliga nog att uppmärksammas av omgivningen. Det är på ett sätt en befrielse att man får förklaringar på många problem man levt med men samtidigt kan det vara obehagligt att behöva konstatera att rätt många möjligheter som trott sig ha helt nu plötsligt ter sig helt orimliga.

Hur mycket, om något, av det jag skriver som är relevant för dig vet jag inte. Men jag tror att du fått en diagnos ställd borde kunna ge dig en möjlighet att leva ett liv efter dina egna förutsättningar i en större utsträckning än innan.
Moloch
 
Inlägg: 103
Anslöt: 2011-12-31

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in