De 1 174 000 tjuvasjerna är en annan minoritet i europeiska Ryssland. De är ett turkfolk, men anser sig härstamma från bulgarerna. Tjuvasjerna har precis som udmurterna en egen republik, med visst självstyre, i de böljande landskapen väster om Volga. Huvudstaden i Tjuvasjien heter Tjeboksary.
Tjuvasjerna är kristna, men i deras religion finns inslag från folktro, zoroastrianism, judendom och islam.
Tjuvasjerna delas in i två grupper; högtjuvasjer och lågtjuvasjer. De har alltid stått på vänskaplig fot med grannfolket mari.
Tjuvasjerna arbetar främst inom träindustrin eller med jordbruk. De har också en stark konstnärlig tradition.

Alien skrev:

Kahlokatt skrev:Jag tycker det är knäppt att man bara räknas som jude om man har judisk mamma. Jag frågade en judinna om det där en gång. "Tja, du vet...man vet inte alltid vem pappan är.." svarade hon.

Jag tycker inte det är knäppt utan realistiskt och rationellt. Det är ju sant att man inte vet det. Dessutom förutsätts kvinnan vara den som uppfostrar barnen. Men en icke-judisk kvinna som gifter sig med en judisk man kan ju konvertera till den mosaiska trosbekännelsen. Men det är inte så lätt att konvertera, man måste gå tre gånger till rabbinen innan han tar emot en. Det gör man för att visa att man verkligen är intresserad. Judendomen är ingen missionerande religion.

I islam är det s a s tvärtom. En muslimsk man kan gifta sig med en kristen kvinna, och barnen uppfostras ändå som muslimer. En muslimsk kvinna får däremot inte gifta sig med en kristen man.

Så här skriver judiska församlingen. Det verkar vara öppet för vem som helst att konvertera.

Antalet judar i Sverige beräknas till mellan 17 000 och 20 000. Osäkerheten är beror bland annat på varierande kriterier för vem som räknas som jude. Enligt Halachah – den judiska religiösa lagen – är en jude en person som antingen är född av en judisk mor eller har konverterat till judendomen.

http://www.judiskaforsamlingen.se/sv/Ju ... fault.aspx

Jag väntar på info om hur khoi-sanfolken lever. De allra ursprungligaste av ursprungsfolken:

DN skrev:Södra Afrikas urinvånare, bushmännen och khoifolket, är de äldsta folkgrupperna på jorden. Enligt en genetisk studie där svenska forskare deltagit sepererade de från övriga folk för 100.000 år sedan.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/bush ... ldsta-folk

Står lite om dem i denna tråd, men bara om de genetiska studierna:
sodra-afrikas-ursprungsbefolkning-khoi-san-t29097.html

Druserna bor i Mellanöstern, främst i Syrien, Libanon, Israel-Palestina och Jordanien. De uppgår till ungefär 700 000 personer och pratar levantinsk arabiska.
Drusismen räknas ibland som en form av islam och ibland som en egen religion. Den uppstod på 1000-talet. Man föds som drus, konvertiter tillåts inte. Det är heller inte tillåtet att gifta sig med en icke-drus.
En del druser bor i egna, ganska slutna samhällen, medan andra bor i städer och anpassar sig till den omgivande kulturen. De försöker hålla sin religion hemlig; icke-druser får inte ens se drusernas heliga böcker. Dessa böcker får heller inte tryckas, bara kopieras för hand.
Inte ens alla druser får ta del av all kunskap. De flesta får en sorts "light"-version av tron och går hem efter första delen av gudstjänsten, medan de allra äldsta och visaste männen och kvinnorna - uqqal - stannar kvar för att studera den allra hemligaste kunskapen.
Kvinnorna anses jämställda med männen. De får studera, yrkesarbeta och begära skilsmässa. Polygami är förbjudet.

Druserna har en egen flagga, men inga krav på någon egen stat. Tvärtom är de lojala mot den stat de lever i. I den israelisk-palestinska konflikten har detta ibland lett till att druser har krigat mot varandra.

Nubierna bor i södra Egypten och norra Sudan. De uppgår till 1,5 miljoner människor. Nubierna pratar nubiska språk ur den nilotiska språkfamiljen, men också arabiska. De är muslimer, men i deras tro ingår också element från äldre trosuppfattningar, t.ex. regnceremonier.
Araber och nubier kommer oftast överens, men de lever ganska olika liv.
Nubierna tros vara ättlingar till folk som flyttade norrut eller köptes som slavar under krig mellan de gamla nubiska kungarikena och Egypten.
Assuan - i synnerhet Elephantineön - i södra Egypten är ett viktigt centrum för nubisk kultur. På Nubiska Museet i Assuan finns nubiska tempel och skulpturer som är över 3 500 år gamla.

Domerna är del av den större folkgrupp som kallas romer. De bor i Mellanöstern - i Turkiet, Jordanien, Israel-Palestina, Libanon, Irak och Iran. Man tror att de uppgår till 2-3 miljoner människor, men siffrorna är inte säkra, då många domer räknar sig som t.ex. turkar eller libaneser i stället för domer. Deras språk kallas domari. Domerna har en rik muntlig tradition med musik, poesi, sagor och dans. En del domer lever som kringresande underhållare.

Karofolket bor i lägre Omodalen i södra Etiopien. De uppgår till bara ca 500 personer som talar sitt eget språk och är animister. De flesta försörjer sig på boskapsskötsel.
Karo målar sina ansikten och kroppar med kol och krossade stenar. Männen skapar frisyrer av lera och sticker ned t.ex. fjädrar i leran som dekoration.
Karo anser att män skall vara modiga och döda inte bara lejon och leoparder, utan också fiender. En man som dödat medlemmar av fiendestammar får ärrtatuera sitt bröst. Kvinnorna har ärrtatueringar på magen, men dessa är bara utsmyckningar som skall göra henne mer attraktiv.

Himba bor i Kuneneregionen i den mycket glesbefolkade nordvästra delen av Namibia. Traditionellt är de boskapsskötare och odlar ingenting. De uppgår till ca 15 000 personer som har sitt eget språk och en egen religion med inslag av animism och förfädersdyrkan.
Himbakvinnorna täcker sina kroppar och sitt hår med en blandning av pulvriserad ockra och smörfett. Det är främst en sorts smink, men ger även lite skydd mot solen. Kvinnorna bär också smycken av järn och snäckor.

Sanfolken kallades tidigare för bushmän, men det anses nu nedsättande (fast egentligen är San också nedsättande och inget de kallar sig själva). De ungefär 60 000 san utgörs av grupper som t.ex. !Kung och /Kam (! och / representerar olika klickljud). De pratar s.k. "klickspråk" där vissa vokaler utgörs av klick- och smackljud. De flesta san praktiserar sin egen gamla religion, men en del är kristna. Traditionellt har de levt som jägare-samlare i Kalahari i södra Afrika, men en del san har på myndigheters inrådan gått med på att bli bofasta.

San har levt i Kalahari i minst 27 000 år och skiljer sig utseendemässigt från bantufolken. De är oerhört skickliga på att klara sig i den karga miljön i Kalahari; jägarna kan tyst följa ett bytesdjur i flera dagar. San delar allt lika och har inga hövdingar. En pojkes första jaktbyte och en flickas första mens är viktiga händelser som firas.

Välkända från en gammal film där en cocacolaflaska hade en viktig roll

Merinafolket lever i de centrala högländerna på Madagaskar. De utgörs av 4 miljoner människor som pratar merina och malagassiska. De härstammar från Indonesien och deras samhälle är ett kastsystem med tre klasser: Andriana (adel), Hova (den fria befolkningen) och Andevo (slavar). Historiskt hade merina Madagaskars största och starkaste kungarike. I dag är de flesta merina risbönder. De är animister eller kristna protestanter. En av deras ritualer är famadihana, en "återbegravning" då man gräver upp de dödas ben och ger dem en ny svepning.

Tadzjikerna bor i Tadzjikistan, Afghanistan, Uzbekistan, Kazakstan och Kina. De uppgår till 8,6 miljoner människor som pratar tadzjikiska och andra persiska språk. Många kan också ryska. Tadzjikerna är muslimer, främst sunni, men en del är ismailiter (en gren av shia). Tadzjikerna härstammar från de gamla folkslagen baktrer och sogdier som levde i Centralasien ca 100 f.Kr. Tadzjikistan blev en del av Sovjetunionen 1929. 1991 blev landet självständigt, men fram t.o.m. 1996 rasade inbördes strider i landet och ca 50 000 dog.
I dag bor många tadzjiker i jordbruksbyar. Äldre personer, kallade mui-safed (vithåriga), är mycket respekterade i det tadzjikiska samhället. Traditionell klädsel är en stor quiltad rock och en broderad hatt för män, medan kvinnor bär vackert broderade klänningar och slöja.

De 22 miljoner Uzbekerna bor i Uzbekistan, Afghanistan och Kirgizistan. De är Centralasiens största folkgrupp. De pratar uzbekiska (många kan också ryska) och är muslimer. Uzbekerna har starka band till mahalla (ungf. "grannskapet"), vördar de äldre (som kallas aksakal, "vitskäggiga") och ser gästfrihet som en dygd. Typisk uzbekisk mat är rispilaff, naanbröd och nudlar.

De 11 miljoner kazakerna bor i Kazakstan (där de bara utgör 50% av befolkningen), världens nionde största land, samt även i Kina, Uzbekistan, Mongoliet och Ryssland. Traditionellt var de boskapsskötare, men sedan Sovjettiden är de flesta kazaker bofasta. Klantillhörighet är emellertid fortfarande viktigt och man hör till Stora, Mellan eller Lilla hjorden (zhuz). Den traditionella tältbostaden, jurtan, är en nationalsymbol.

De 3,35 miljoner kirgizerna bor i Kirgizistan, Uzbekistan, Kina och Afghanistan. De talar kirgiziska, men även ryska. Deras religion är en blandning mellan shamanism och islam. Traditionellt har kirgizerna varit herdar och ett fåtal bor fortfarande i jurtor. De har en rik muntilg kultur och deras hjälteepos Manas är det längsta i hela världen. Traditionellt levde kirgizerna främst av kött (även inälvor), mjölk och bröd. Jäst stomjölk (kumis) är fortfarande en populär dryck.
Kirgiziska män brukar bära stora vita filthattar.

The Korowai
Korowai tribe in Papua, Indonesia is known as the tribes that still remaining in the world and to cannibalism to the present. They usually eat his tribe member suspected of being witches. Usually they eat while still in a state of his brain warm. Their residence, usually located above the tall tree is useful to protect from his enemies.

https://hatefsvoice.wordpress.com/tag/c ... ic-tribes/

Intressant tycker iaf jag, fast vidrigt.

De 5,25 miljoner turkmenerna bor i Turkmenistan, Iran och Afghanistan. De talar turkmeniska, men även ryska, och praktiserar islam. Turkmenerna härstammar från oghuzturkarna, som på 1000-talet e.Kr. valde att stanna kvar i Centralasien när flera grannfolk flyttade till Sydvästasien. Traditionellt har de varit herdar med över 100 klaner.
Tills för bara några år sedan styrdes Turkmenistan av en galen diktator som kallade sig Turkmenbashi (Turkmenernas fader). Han uppförde enorma guldstatyer av sig själv, införde konstiga helgdagar och styrde med järnhand. Han skrev en konstig bok som jag tror hetere "Själens bok", som man måste kunna citera långa stycken ur för att kunna få statlig tjänst. Efter Turkmenbashis död verkar Turkmenistan ha blivit mer öppet.
Traditionell turkmenisk klädedräkt är säckiga byxor, knähöga stövlar och röd jacka för män, tunga klänningar i sammet eller siden för kvinnor.

De 400 000 aimaqerna bor främst i Afghanistan, men också i Iran och Tadzjikistan. De pratar aimaq, som är släkt med persiska, och är sunnimuslimer. Aimaqerna tillhör fyra olika stammar och många säger sig härstamma från Djingis Khans soldater. Traditionellt är aimaqerna nomader som bor i jurtor eller filttält. De vallar getter och får och bedriver byteshandel.

Burusherna, ca 60 000, bor i dalarna Hunza, Nagar och Yasin i Pakistan, ett område som har beskrivits som en av de vackraste platserna på jorden. Burushernas språk, burushaski, har inga kända släktingar. De pratar även shina och urdu. De flesta tillhör den ismaelitiska sekten av islam, men några är shia.
Burushernas rike styrdes av en kung (mir) i ett fort ända fram till 1974. På 1980-talet byggdes Karakorumvägen mellan Pakistan och Kina, vilket ledde till att burusherna fick besök av turister, handelsmän och missionärer.
Burusherna är kända för att se progressivt på kvinnor och utbildning. Sång och dans är en viktig del av deras kultur.

"Om himmelriket på jorden finns, så är det här, här, just här!" har någon sagt om Kashmir, ett område som sträcker sig mellan Pakistan och Indien. Klimatet i Kashmir är milt och dess huvudstad Srinagar har kallats "Nordens Venedig".
De fyra miljoner kashmirierna pratar kashmiri och urdu. Vissa är hinduer, andra muslimer. De är ganska ljushyade och många har blå eller gröna ögon. De säger sig härstamma från Alexander den Stores män, som passerade genom området 300 e.Kr. Kashmirierna är mycket skickliga på att tillverka textilier.
Pakistan och Indien vill båda ha makten över Kashmir och detta vackra land och dess invånare har skadats svårt i hårda strider.

Ursprungsbefolkningen i Sikkim i Indien kallas lepcha, men själva kallar de sig rongkup (ravinfolket). De uppgår till ca 50 000 personer och bor även i Västbengalen och Bhutan. Lepchafolket är animister, buddhister eller kristna. De flesta är jordbrukare. Många försörjer sig också på att väva eller flästa korgar. Folkdans, sång och sagor är viktigt för lepchafolket. De är endogama, dvs. de gifter sig inte med folk som inte är lepcha.

Gonderna, 8 miljoner, bor i centrala Indien. Förutom sitt eget språk, gondi, talar de även hindi och marathi. De är hinduer eller praktiserar en sorts animism som kallas sarna. Traditionellt sysslade gonderna med odling av ris och grönsaker, men i dag arbetar många inom skogsindustri, i gruvor och stenbrott eller på teplantage. Gonderna är skickliga hantverkare, bl.a. kända för golvmålningar, träsnideri, keramik, korgflätning och piktogram. Gond-män brukar bära kaorisnäckor, som sägs ha magiska krafter, runt halsen.

Oraonerna, 3 miljoner, bor i centrala Indien. De kallar sig kurukh, vilket även är namnet på deras språk. De är hinduer, kristna eller praktiserar sarna (en sorts animism). De har schamaner och vördar bl.a. en sorts träd som kallas karma. Från början var de ett skogsbruk, men numera är de flesta oraoner jordbrukare eller arbetar på teplantage. Oraonkvinnorna bär sari och tatuerar sig. Männen bär ett tyg knutet som byxor. Vid festliga tillställningar brukar oraonerna - både män och kvinnor - dansa och dricka öl, samt en sorts blomstersprit.

Bhilfolket, 8 miljoner, lever i Indien, främst i Rajasthan. De pratar bhili, hindi och marathi och praktiserar främst hinduism. Traditionellt är de monogama, men byns ledare, gameti, får ha mer än en hustru. Bhilfolket brukar måla piktogram som en sorts magi för att få sina önskningar uppfyllda.