Bjäbbmonstret skrev:Nej jag menar inte heller att mina släktingar bara fritt kunde välja. Äldre sjuka människor kan också drabbas av depressioner. Men nu pratade jag om vad en positiv attityd kan göra med en människas liv om man har möjlighet att upprätthålla den.

Men då verkar du prata om något helt annat än Dunderbar, för han verkar oförmögen att förstå att inte alla har ett helt fritt val att vara glada eller ej.

Det du säger här tror jag nog att de flesta, om än kanske inte alla, håller med om.

Bjäbbmonstret skrev:Nej jag förstår inte riktigt kritiken av Dunderbar heller men man kan väl ha fler anledningar till att man skriver saker?

Jag tror faktiskt att du ganska väl förstår vad kritiken mot Dunderbar går ut på. Detta tyder på det:

Bjäbbmonstret skrev:Nu går det ju inte att jämföra sådana här saker med AS och man har rätt till att må dåligt, var arg, irriterad och ursinnig, men man har också rätt att försöka möta livet med en positiv livsinställning om man kan. Positiva handlingar och attityder kan i bästa fall leda till nya positiva handlingar och attityder och en positiv spiral.

Sen tror jag inte att det är positivt att i längden bara visa upp en positiv fasad, om det nu är det det handlar om och man är kapabel till det. Jag tror exempelvis att positiva affirmationer som något yttrade sig positivt om här på forumet ibland kan vara direkt skadligt men det kan också ibland fungera.

Kvasir skrev:
Det du säger är att en person alltid får bära sig illa åt mot flera, men om flera personer beklagar sig över detta så är det mobbing. Med det argumentet kan man försvara massmördare och massvåldtäktsmän eftersom de är ensamma mot flera.

Jag är övertygad om att jag mycket enkelt skulle kunna få dig att agera precis som många av oss andra gör här och jag tror jag vet ganska precis vad jag skulle ta upp för ämne också, men jag tänker inte starta någon provocerande tråd bara för att bevisa det.

Nu är det ju så att jag i de trådar som jag har läst inte har upplevt att Dunderbar har burit sig illa åt. Framför allt har han inte haft avsikten att göra det. Om han sen har burit sig dumt åt - det är en annan sak.

Du kan säkert provocera mig Kvasir. Det betvivlar jag inte. Men varför skulle du göra det?

Bjäbbmonstret skrev:Nu är det ju så att jag i de trådar som jag har läst inte har upplevt att Dunderbar har burit sig illa åt. Framför allt har han inte haft avsikten att göra det. Om han sen har burit sig dumt åt - det är en annan sak.

Om du inte inser det så har du nog inte läst så noga. Eller så är det faktiskt så att det inte går att förstå om man inte har mått så dåligt som många av oss andra har eller gör. Att Dunderbar inte menar att bära sig dumt åt inser nog de flesta, eller alla, av oss, men det hjälper ju inte. Är det en ursäkt att skjuta ihjäl någon om man inte förstår att man skadar personen? Och om man fortsätter att skjuta folk fast andra har påpekat det olämpliga i förfarandet alla tidigare gånger man har skjutit folk?

Du kan säkert provocera mig Kvasir. Det betvivlar jag inte. Men varför skulle du göra det?

Det skulle i så fall vara för att få dig att bete dig just så som du förfasar dig över att vi andra beter oss, för att på så vis försöka få dig att förstå. Men som sagt, det vill jag inte göra och jag skulle nog i så fall också vara tvungen att fabricera en ståndpunkt jag inte har egentligen.

Bjäbbmonstret skrev:Om han sen har burit sig dumt åt - det är en annan sak.

Dumhet har också en gräns. När någon beter sig dumt på ett sätt som många far illa av är det rimligt att säga ifrån på skarpen.

Nej det är riktigt. Jag har inte mått så dåligt. Men jag tycker synd om Dunderbar när han känner sig missförstådd.

Bjäbbmonstret skrev:Nej det är riktigt. Jag har inte mått så dåligt. Men jag tycker synd om Dunderbar när han känner sig missförstådd.

I så fall väljer du väldigt selektivt vem du tycker synd om.

Bjäbbmonstret skrev:Nej det är riktigt. Jag har inte mått så dåligt. Men jag tycker synd om Dunderbar när han känner sig missförstådd.

Problemet är inte att han är missförstådd utan att han, trots att många människor har försökt förklara att de inte känner som han och varför de inte gör det, vägrar att respektera att alla inte delar hans åsikt.

Det kan knappast ha gått honom förbi att alla inte delar hans åsikt och därför så kan inte det att han återigen tar upp ämnet ses som något annat än ett försök att provocera.

Bjäbbmonstret skrev:... positiva affirmationer kan vara användbart i begränsade sammanhang. Exempelvis för att övervinna nervositet inför en aktuell situation som man har hyfsade chanser att klara av.

"Hyfsade chanser"???
Är man inte 100% säker på att klara av nånting perfekt så ska man fan inte försöka alls!

Bjäbbmonstret skrev:

Inger skrev:Här får du ett (vänligt menat) tips också, Bjäbbis: kanske du kunde försöka få hjälp att bearbeta dina minnen istället för att projicera dem på varenda person som råkar skriva något som fler än en reagerar över eller har avvikande åsikt om?

Jaså tycker du att det är så allvarligt? shock: Jag inser givetvis att det är en reflex i viss mån men jag menar också att det oftast är bra för att balansera upp diskussionen.

Jag kan inte avgöra hur allvarligt det är, jag har bara sett den tendensen hos dig att tycka att allting är 'mobbing' så fort någon skriver något provocerande och fler än en har åsikter om det. När du då framför den åsikten så brukar den provocerande personen kasta sig över din åsikt som en utsvulten varg och genast missta den för ett faktum. Och får därmed en bekväm offerroll och slipper ta minsta lilla ansvar för sitt eget uppförande och del i missförstånden/konflikten.

I det här fallet blir det extra malplacerat eftersom det var just budskapet om att vi inte ska vara offer som många fann provocerande... Då vill du väl inte av omedvetenhet råka göra den som försöker få andra att inte vara offer till 'offer' i diskussionen bara för att du ev har gamla känslor du kanske inte bearbetat färdigt?

nallen skrev: att klara av nånting perfekt så ska man fan inte försöka alls!

Ska man inte? Då lär man begränsa sitt liv väldigt mycket.

Bjäbbmonstret skrev:Nu är det ju så att jag i de trådar som jag har läst inte har upplevt att Dunderbar har burit sig illa åt. Framför allt har han inte haft avsikten att göra det. Om han sen har burit sig dumt åt - det är en annan sak.

Ja, det är en annan sak, det är nämligen just det som är huvudsaken. Jag skiter totalt i orsaker och anledningar, det är handlingarna som räknas. Beter man sig som en idiot så kan man räkna med att bli emotsagd, utkastad och/eller inte inbjuden på nästa skiva. Så enkelt är det.

Inger lägg märke till att jag inte nämnt ordet mobbning i förhållande till Dunderbar. Hade jag menat att det var mobbning så skulle jag ha sagt mobbning.

Bjäbbmonstret skrev:

nallen skrev: att klara av nånting perfekt så ska man fan inte försöka alls!

Ska man inte? Då lär man begränsa sitt liv väldigt mycket.

Ja, det skulle vara en stor fördel. Jag tror vi kan klara oss utan det lilla fåtalet upptäckter som skulle går förlorade om folk höll sig till sånt dom kan.

nallen skrev:Jag tror vi kan klara oss utan det lilla fåtalet upptäckter som skulle går förlorade om folk höll sig till sånt dom kan.

...Exempelvis skulle det vara mycket färre personer som hade körkort, kunde cykla eller simma.

Nej, men folk skulle se till att plugga på ordentligt och ta det på allvar.

Bjäbbmonstret skrev:Inger lägg märke till att jag inte nämnt ordet mobbning i förhållande till Dunderbar. Hade jag menat att det var mobbning så skulle jag ha sagt mobbning.

Ja, den här gången la jag märke till att du utelämnade det ordet, t o m du fattade väl att det var att ta i. Men ändå identifierar du dig genast med Dunderbar just för att många inte håller med honom. Det är ju empatiskt och så och det tycker jag är ett fint drag, bara man är klar över om det är för att man verkligen känner sympati för just honom eller om det är för att man tänker sig själv i hans ställe och reagerar automatiskt utifrån det, trots att han kanske inte alls tar det såsom du skulle göra i samma situation.

(Vet inte om jag lyckades förklara skillnaden särksilt bra här, författaren till boken Energitjuvar gör det så mycket bättre. Hon fick mig faktiskt att tänka till när jag själv reagerar i liknande situationer.)

Själv är jag amatör på depressioner (två perioder på ca ett halvår var för 20 år sen, som jag dessutom genomled utan professionell hjälp (om än med ett nödrop) så de kan inte varit så mycket att skryta med).

Jag vill ändå sammanfatta mina erfarenheter; När man är deprimerad mår man inte bättre av att ta tag i sitt liv, man tar tag i sitt liv när man mår bättre.

Det är väl alltid värre att ha problem med sig själv än med andra människor.
Men det ena har ju en tendens att ge det andra.

Jag hatar överpositiva människor som ska släta över alla problem man kan ha med sin egen person.
Jag vägrar att tro att Herr Dunderbar haft en riktig deppresion för den är värre än andra problem man kan tänkas ha med andra.
När man stänger ute omvärlden och alla tankar tas upp hela dagarna av olika sätt att göra av med sitt liv på då är en person som Dunderbar direkt farlig med sitt fanatiska "rädda världen -positiva sätt".

JAG VET FÖR JAG VAR NERE I DET SKITHÅLET I VÅRAS OCH DET VAR
EN BITCH ATT TA SIG UR DVS. HADE INTE GÅTT UTAN LÄKARHJÄLP.

Depression är ett sjukdomstillstånd som beror på kemiska förändringar i hjärnan. Depression kan utlösas av kriser, sorg, utbrändhet, stress etc.
Sommaren 05 var jag riktigt nere under isen, från april till augusti. Det som till slut hjälpte var att jag ökade dosen antidepressivt. Inget positivt tänkande i världen hade hjälpt mig, inga New Age-kvackare, Törnblommare eller andra "självhjälpscoacher" i världen hade kunnat rå på serotoninbristen i min hjärna. Mot den bakgrunden är det naturligt att jag förkastar hurtbullars budskap.

Sen hade jag reagerat likadant om Dalai Lama eller Jesus själv hade irrat in här och talat om för oss att allt löser sig, bara man ser positivt på tillvaron.... Jag är inte mycket för att sticka huvudet i sanden eller bygga luftslott. Det sista jag behöver är någon självutnämnd guru som tänker åt mig, jag vill analysera problemen, bryta ner dem till sina beståndsdelar och lösa dem. Inte sopa dem under mattan.

Sen måste man faktiskt tillåtas vara ledsen & nere ibland. Man kan inte vara glad jämt. Det värsta som finns är påklistrade leenden och att sopa problem under mattan. Då växer de bara. Problem avhjälps bara om man tar itu med dem. Och då måste man erkänna dem först, identifiera dem.

KrigarSjäl skrev:Sen måste man faktiskt tillåtas vara ledsen & nere ibland. Man kan inte vara glad jämt. Det värsta som finns är påklistrade leenden och att sopa problem under mattan. Då växer de bara. Problem avhjälps bara om man tar itu med dem. Och då måste man erkänna dem först, identifiera dem.

Instämmer helt.

Sen finns det iofs såna som har skaffat sig tankemönster av att 'allting alltid går åt helvete', 'ingen gillar mig', 'alla tjejer/killar/vänner/mäklare etc bara luras' och så försätter man sig (oftast omedvetet) i situationer där man får sina programmeringar bekräftade. Då är det ibland de tankemönstren som är problemet man behöver komma åt. Där torde t ex KBT kunna vara till hjälp.

William Arthur Ward (American scholar, author, editor, pastor and teacher) skrev:“The pessimist complains about the wind;
the optimist expects it to change;
the realist adjusts the sails.”

/Barracuber