"kan i mitt tycke mycket väl själva välja vad de vill göra och ta konsekvenserna av det."

Må så vara. I normalfallet. Och det är inget konstigt att behandla unga på ett allt mer vuxet sätt. Allt eftersom de mognar och växer upp. "Ta konsekvenser" och så. Men barn är olika. (Och är man 13 är man fortfarande ett barn.) De har sina egna personligheter och de mognar i olika takt. Och varje barn mognar på olika områden i olika takt. Det är ingen jämn utveckling. Så man skall nog akta sig för att generalisera. Bättre då att se det enskilda barnet utifrån barnets egna förutsättningar och egna aktuella situation. (Dessutom vet ju ingen av oss nåt bestämt om AS och ADHD, det är bara spekulationer. Aggressivt beteende och missbruk kan ju ha många orsaker, eller hur.)

Det verkar ju i alla fall klart att flickan inte kan hantera sin livssituation. I alla fall inte på ett bra sätt. Och då behöver hon hjälp med det. Och det viktiga måste ju i den här situationen vara att ta reda på på litet mer noggrannt vad hon behöver hjälp med, och vad det skulle vara för hjälp. Och att ge henne det stöd som krävs under tiden.

"Man måste acceptera hennes fria vilja..."

Nej det måste man inte. Inte om det innebär hennes undergång, eller ens om det innebär att hennes liv blir besvärligt på gränsen till outhärdligt. Gör barn sig tillräckligt illa så har föräldrar en plikt att ingripa. Men skall kankse inte bli en curling-förälder, men det är ju inte det vi pratar om. Men man skall som förälder göra sitt bästa för att underlätta för barnen att göra nåt bra av sina liv. Och i det ingår att komma på vad man vill. Och insikten om vad man vill med sitt liv kommer. Det kan ta litet tid, men det kommer. Men vid 13 har det inte kommit än. Och allt tyder på att "Orolig mammas" 13-åring är i ett sånt kaos och så confused att hon inte vet vad hon vill och under alla omständigheter inte kan förklara eller visa det för andra. Och att det då vore helt absurt att "acceptera hennes fria vilja".

Ganesh skrev:
Hon vet inte vad hon vill. Hon tror att hon vet vad hon vill.

Ja, men är jag säker på vad jag vill då? Jag verkar osäkrare än henne....

Och agerar förmodligen i ett kaos av motstridiga viljor inom sig.

Ja, så borde det ju vara i den åldern.

Och ser inte vad vuxna kan kalla målkonflikter. Ser vare sig konsekvenser, inkonsekvenser eller målkonflikter.

INtressant, här kan man ju fundera, vad skulle du, på basis av det nu orolig mamma skivit anse att det fanns för målkonflikter etc och hur skaman få henne att förstå det, utan att förmedla känslan att man tvingar henne att göra det utan egen förståelse överlag?

Eller har koll på sina egna känslor. Och då kan man inte tala om "vilja" på samma sätt som om det gällde vuxna. Och när barn hamnar i såna ohanterbara, omöjliga situationer vad skall de ha vuxna till? Vad behöver de vuxna till? Vad krävs för att de skall ha nån nytta av de vuxna i sin närhet?

Ja, jag kan känna mig som flickan så berätta?

rdos skrev:För mig låter det nog mer som ADHD, eventuellt kombinerat med autistiska drag. ADHD kan man ju medicinera emot, men inte AS/autism.

Jag skulle nog säga att det både kan vara en AS och en ADHD problematik som ligger till grund för hennes beteende.
Begär att hon utreds för bägge diagnoserna. Så att ni får en klarhet i grunden till hennes betende.

Visar det sig att hon hon har en eller flera npf diagnoser så har det en stor betydelse för hur man ska gå vidare i mötet med henne.

Det är inte ovanligt att ADHD diagnosen är den starkare och den som syns mest utåt, när det gäller en kombination inom npf.

Jag tänker så här:
Förstår och uppfattar man inte den dolda kommunikationen och dessutom har problem med att tolka det som man hör, så blir det ännu jobbigare att hantera impulskontrollen och se konsekvenserna av sitt handlande. Sedan finns det många saker/ tillstånd som är väldigt lika inom de olika npf diagnoserna.

Det viktigaste är att du finns där, är närvarande även om hon just nu finns på ett LVU-hem .
Ibland får man vänta på "rätt" tillfälle att ta kontakten, men man kan alltid finnas där, som en tyst skugga. Det viktigaste just nu är inte vad du säger, utan att du bara är där, som en trygghet. Den som alltid finns där oavsett vad hon gör.
MVh
Sam

Jag VET vad hon vill. Hon vill vara hos sin mamma med sina syskon!!! Men hon klarar inte av regler och när någon sätter ner foten, hon blir utåtagerande och någon har sagt till henne att när jag hållit fast henne under hennes vredesutbrott är en misshandlare. Då såg hon sin chans att flytta till pappa. Där finns inga regler. Jag visste redan då att det antagligen skulle spåra ut. Men han bedyrade att hon mådde så bra där, berättade ingenting och skolan hörde inte av sig till mig. När jag slog larm hade det redan gått överstyr.

Men hennes raseriutbrott och användning av våld och skadegörelse har funnits med i flera år nu. Det som spårade ut hos pappan var hennes självdestruktiva beteende med alkohol och droger och när hon förstod att pappan skulle ta henne till soc så rymde hon barfota, utan jacka, sov ute och skadade sig själv samt skickade självmords-sms.

Sam skrev:Det viktigaste är att du finns där, är närvarande även om hon just nu finns på ett LVU-hem .
Ibland får man vänta på "rätt" tillfälle att ta kontakten, men man kan alltid finnas där, som en tyst skugga. Det viktigaste just nu är inte vad du säger, utan att du bara är där, som en trygghet. Den som alltid finns där oavsett vad hon gör.
MVh
Sam

Visheten har talat!
Precis så...

Panika skrev:

Sam skrev:Det viktigaste är att du finns där, är närvarande även om hon just nu finns på ett LVU-hem .
Ibland får man vänta på "rätt" tillfälle att ta kontakten, men man kan alltid finnas där, som en tyst skugga. Det viktigaste just nu är inte vad du säger, utan att du bara är där, som en trygghet. Den som alltid finns där oavsett vad hon gör.
MVh
Sam

Visheten har talat!
Precis så...

Ja.

Panika skrev:Flickan sitter på ett lvm-hem - tvångsmässiga åtgärder är redan ett faktum.

Må så vara, men mycket få ungdomar blir bättre av att bli placerade på lvm-hem. Det må vara så att detta var enda möjligheten i nuvarande läge, men i ett längre perspektiv anser jag detta som en destruktiv behandling som inte kommer att hjälpa henne.

Panika skrev:
Omöjligt, Rdos, när man är i denna flickans situation.
Hon har alldeles säkert inte suttit för två år sedan, när hon anmälde sin mamma, och räknat ut att, om hon anmäler kommer hon att om två år hamna på lvu-hem, dithämtad av poliser. Speciellt om hon har adhd, som du trodde längre upp - där en av kriterierna är oförmåga att se konsekvenser samt stark impulsivitet.

Primärsyftet är ju maktkampen med modern. Kanske ligger det ett hämndbegär?
Idag så verkar det av amnesen att hon inte går i skola, bara har "dåligt" umgänge och är dum i sitt risktagande.
LVU-hemmet är bara en förvärrning av problemen.
Problemet är att flickan har en alldelens för liten arme att tillgå, sig själv, som lite förvirrad 13 åring förslår inte intelektuellt eller fystiskt.


Orolig mamma, kan du berätta om din lilla tjej när hon var ca 4 till 8-10 år nånting? Personlighetstyp, förmågor, oförmågor, fobier, närhetsbehov eller rädsla, kamrater på lekis och i lågstadiet?
Konflikter? Är hon en underdog som angriper i hemmet? De andra barnen, äldre, yngre, är styvfadern eller fadern fadern till dem? Är det "grabbigt" hemma med dig som femenint lagd, psykologiskt sett, mor?
Psykiska problem i slakten? Kriminalitet(vålds)?
Hur bor ni? Var? (jag menar inte adressen utan typ rikt område i norra norrland i en herrgård eller förort ttill sthlm, miljonprogram, alla trängs i en tvåa)

Hur bor fadern? Super folk i hennes närhet eller är det ordentlliga männikosor? FÖr ordetliga?

Vem pratar hon med öppet? Vad roar henne? Vad har fått henne glad och harmonisk? Är hon söt, intelligent? Å att fråga en mor vad dottern har för "defekter"... Hur gör man det?
Såhär kanske:
Vad tror du hon tror/tycker om sina "defekter" och "fördelar" och vad tror du om desamma? Ex hon tycker hon är fet, fast hon är normal eller rent av instämmande med skönhetsideal, vad det nu är idag, vilket du ser.
Hon upplever dock dig som en lögnare, felaktigt, men hennes värld är hennes, där är det så..
Eller så är hon fet, du tycker hon är normal, hon upplever dig som en lögnare helt korrekt..

Kan ni inte hitta en perosn i er närhet som kan tala med henne som mer en vän än som nån överhet/myndighet?

Jag har själv varit i hennes situation men jag var inte så direkt självdestruktiv, jag knarkade inte och jag söp inte mer än de vanliga ungarna, jo, kanske lite. Men annars var jag på plattan mitt i natten i hennes ålder då o då, eller andra "olämpliga" ställen. Idag kan jag nästan gråta när jag tänker på hur mamma måste känt det.

Bara en liten anmärkning - jag vet inte om den är relevant eller inte:

En person som får okontrollerade vredesutbrott kan inte styras med mer regler. Det hjälper inte hur många man präntar in i vederbörande vad som är ett acceptabelt eller oacceptabelt handlande för när väl situationen uppkommer så har han eller hon inte förmåga att styra sig själv.

Vad det handlar om för en sådan person är att hitta ett sätt att kanalisera vreden så att den får mer acceptabla utlopp samt att lära sig parera triggande situationer genom att förstå att de är på gång i förväg. Ett alternativ på kort sikt kan givetvis vara att låsa in vederbörande rent fysiskt eller eventuellt behandla med mediciner (?) så att han eller hon hindras ifrån att ge utlopp för sin aggressivitet. Men det kan aldrig vara lösningen på lång sikt.

Att en person är utåtagerande hur skrämmande det än är har den fördelen att man aldrig behöver vara i tvivel om att man får reda på när något är fel. I vreden finns en enorm energi som om den får rätt utlopp kommer att kunna användas till något positivt. Jag tycker, även om det är lätt för mig att säga, att det är värt att ta fasta på det i stället för att försöka bryta den energin och den viljan vilket kan leda till andra problem senare.

Orolig mamma skrev:rdos - Det är det jag är rädd för. Att detta inte kommer att ta slut. Du har rätt med att hon inte klarar av att bli tillsagd, därför har skolan havererat, och hon föredrog att bo hos pappa då han inte har några regler hos sig.

Om han inte hade förmåga att bearbeta hennes beteende så fungerar detta inte heller. Att enbart vara utan regler (snarare auktoritet) hjälper inte utan det måste kombineras med att man bearbetar olika problembeteenden oxå.

Orolig mamma skrev:Detta spädde på henne ännu mer. Nu är hon på ett ställe med MÅNGA regler. Det tycker jag är jätte-bra, nu kanske hon förstår att regler är nödvändiga för att kunna fungera, speciellt en tjej som hon BEHÖVER klara regler (fast det gäller iofs alla barn).

Jag tvivlar på att hon skulle börja inse att regler är nödvändiga. Möjligen kan det få positiv effekt om man förmår att förklara för henne varför dessa regler är nödvändiga. Risken är dock stor att hon direkt stänger av så fort hon blir tillsagd och då inte tar till sig varför reglerna finns.

Jag känner som sagt igen en hel massa kring den tjej (i samma ålder) som först blivit mobbad i vanliga skolan och sedan visat massor av problembeteende i särskolan. Hon visar aldrig något sådant när hon är hemma hos oss. Det beror inte på att vi har regler för vad hon får göra, utan att hon förstår oss och har förtroende för oss och att vi förklarat att det t.ex. gör ont när hon slåss. Hon slogs regelbundet med mig första tiden, men det upphörde när jag förklarade varför man inte gör så. Numera ger jag mest henne råd kring olika saker på MSN.

rdos skrev:

Panika skrev:Flickan sitter på ett lvm-hem - tvångsmässiga åtgärder är redan ett faktum.

Må så vara, men mycket få ungdomar blir bättre av att bli placerade på lvm-hem. Det må vara så att detta var enda möjligheten i nuvarande läge, men i ett längre perspektiv anser jag detta som en destruktiv behandling som inte kommer att hjälpa henne.

Flickan hade i praktiken rymt, barfota, sover ute, missbrukat, skadat sig själv och skickat självmords-sms. Då är det inte läge med teoretiska utläggningar om tvångsomhändertagande och tvångsvård eller inte. Det kan man ta en annan gång i ett annat sammanhang. Detta är en situation som måste behandlas som bokstavligen en fråga om liv och död. Och då gäller andra regler. (I min värld i alla fall.)

Nu är hon på ett LVU-hem. (Vare sig man gillar det eller inte.) Det kanske är bra. Det kanske ger mamma och dotter en chans till. Här gäller det att göra det bästa av situationen.

Ganesh skrev:Flickan hade i praktiken rymt, barfota, sover ute, missbrukat, skadat sig själv och skickat självmords-sms. Då är det inte läge med teoretiska utläggningar om tvångsomhändertagande och tvångsvård eller inte.

Faktiskt är det det. Det finns väl i det närmaste ingen dokumentation kring nyttan av att bli tvångsomhändertangen. Istället så talar i prinicip alla undersökningar av detta samma språk: dessa åtgärder föder bara nästa generation av brottslingar.

rdos skrev:Faktiskt är det det. Det finns väl i det närmaste ingen dokumentation kring nyttan av att bli tvångsomhändertangen. Istället så talar i prinicip alla undersökningar av detta samma språk: dessa åtgärder föder bara nästa generation av brottslingar.

Måtte fan ta dig, Rdos, om du använder denna tråd till dina teorispridningar eller teoriåsikter...
Här är en mamma som mår dåligt - ge henne stöd och råd, om du har det.
Det är det hon behöver.
Om du vill diskutera tvångsomhändertagning - starta en tråd.

rdos skrev:

Ganesh skrev:Flickan hade i praktiken rymt, barfota, sover ute, missbrukat, skadat sig själv och skickat självmords-sms. Då är det inte läge med teoretiska utläggningar om tvångsomhändertagande och tvångsvård eller inte.

Faktiskt är det det. Det finns väl i det närmaste ingen dokumentation kring nyttan av att bli tvångsomhändertangen. Istället så talar i prinicip alla undersökningar av detta samma språk: dessa åtgärder föder bara nästa generation av brottslingar.

Panika hann före.

Editerar bort tips på orsaksdiagnos.

Sparar inlägget, så det går att få genom pm

Skärp dig Parvlon.

ok, jag var ändå klar..

Orolig mamma skrev:Jag VET vad hon vill. Hon vill vara hos sin mamma med sina syskon!!!

Jag tänker att man ska vara väldigt försiktig med att säga att man VET vad någon annan vill. I det här fallet så kan det säkert vara så att hon har den önskan, eller så kanske hennes önskan ser helt annorlunda ut. Detta är bara hon som VET, vi kan fråga vad hon vill /önskar, men ändå inte vara säkra på att svaret är en sanning. Det kan lika gärna vara ett svar så som hon tror att hon ska svara.

Men hennes raseriutbrott och användning av våld och skadegörelse har funnits med i flera år nu.

En problematik inom npf dyker inte bara upp den har funnits där under hela hennes liv , men dess uttryck förändra med ålder och krav. Uttrycken kommer som ett brev på posten.

Men hon klarar inte av regler och när någon sätter ner foten, hon blir utåtagerande och någon har sagt till henne att när hållit fast henne under hennes vredesutbrott är en misshandlare.

Om man inte förstår vad någon säger till en, så är det omöjligt att agera på ett förväntat sätt. Det är en stor skillnad på att förstå och höra vad någon säger till en.
Jag skulle gissa på att hon reagerar och handlar utifrån det hon tror att hon "hör".

Du som förälder ser vad som händer i situationen, din dotter har en upplevelse av vad det är som sker runt henne. Vilket också är en sanning. Hennes sanning.
Så på ett sätt är båda era sätt att tolka situationen en sanning.

Jag brukar tänka att det oftast inte är en fråga om vad som är "rätt eller fel" utan att det handlar om att se och hitta de alternativa vägarna, även om de ser annorlunda ut och avviker från hur man brukar göra.

Jag tror att det är otroligt viktigt att se det ur hennes perspektiv, hur hon upplever det som sker runt henne, om man ska kunna nå fram och kunna hjälp och stötta.

Utgår man från normen, så som de flesta skulle ha gjort eller betett sig i en liknade situation, så blir oftast reaktionen, hos den man vill nå, att man inte duger. Att andra bara vill förändra en.
Vi blir frustrerade en del tystnar och sluter sig, andra blir utåtagerande.
Hon måste få en möjlighet att förstå att hon fortfarande får vara samma person, men att det kan finnas andra vägar att nå målet. Det här tar tid. för min del tog det nästan 10 år, innan alla bitar kändes som de fanns på någorlunda rätt plats.
Vad är det hon vill uppnå?
Vad är hennes mål med sitt beteende?
Vad är det hon försöker förmedla?

Min gissning är att hon är en mycket liten och ensam, rädd flicka som försöker kontrollera sin kaosvärld.

Innan jag fick min diagnos var jag skiträdd för att det skulle märkas att jag inte uppfattade DET. Jag såg ju att de runt omkring mig så självklart förstod något som jag missade. Jag vågade inte fråga, för jag var rädd att andra kunde uppleva det som en dum fråga, för min självkänsla var nog så nära noll man kan komma. Utåt sett verkade jag nog både tuff och säker, men inuti var jag SKITSKRAJ.
MVH
Sam

Att bli omhändertagen behöver inte vara något negativt. Det kan vara en möjlighet att få vila i sitt kaos.
jag instämmer med Panika.

Mardröm skrev:
Primärsyftet är ju maktkampen med modern. Kanske ligger det ett hämndbegär?

Hämndbegär, absolut. Hon känner sig åsidosatt av sin mamma (mig) då jag under väldigt kort tid träffade en ny man, blev gravid och flyttade. I efterhand ser jag att jag negligerade henne totalt, en väldigt stor miss av mig.

När vi flyttade hade hon svårt att få kompisar (hon var 8-9 år) men annars en glad tjej. Inga större problem. I efterhand kommer jag ihåg att hennes lärare i femma ringde mig rätt ofta, sa att hon inte gjort läxor och vägrat läsa högt i klassen men att hon var en intelligent unge.

Hemma hos pappan sups det rätt mycket, hos mig är det ordentligt, men inte FÖR ordentligt. Styvpappan och jag har haft våra konflikter som hon hört men inte hamnat i.
Vi bor i en förort till Stockholm, villa.

Panika skrev:Måtte fan ta dig, Rdos, om du använder denna tråd till dina teorispridningar eller teoriåsikter..

Det gör jag ju inte. Jag argumenterar kring det jag sälv upplevt kring HVB-hem (för jag antar att det är på något liknande hon är placerad). Många av dessa hem har inte en aning om vad NPF är för något, utan jobbar med urmodiga psykodynamiska synsett. Nu vet jag ju inte vilken kompetens just detta hem har kring NPF, men om de inte har speciell kompetens kring detta låter det definitivt som en destruktiv placering.

Visst, det kan vara som Sam skriver, att det kan bidra till en positiv vändning, men det finns risker för motsatser oxå. Allt beror på deras kompetens och metoder.

Även om de har en psykodynamisk synsätt som utgångspunkt, så behöver det inte betyda att det kommer att vara en dåligt placering.
Vid en mer kognitiv inriktning så finns det ingen garanti att de har mer kunskaper om just npf problematiken.
Till sist kommer det alltid att handla om lyhördhet och flexibiliteten hos den personalen som finns på stället. Deras skicklighet att lyssna och bemöta.

Den största riskfaktorn är nog trots allt auktoritetstrots. Samhället har en utomordentligt olämplig syn på hur man hanterar auktoritetstrots.

Fast låt oss hoppas att det blir bättre...

Varför haka upp sig på "auktoritetstrots" som nåt i sig patologiskt.
Självständigt tänkande
Integritet
Vägran att blint acceptera auktoriteter
Att inte utan goda skäl göra som man blir tillsagd
Sådana saker är i min värld friskt och sunt. Det tyder på styrka. Och är inte i sig en riskfaktor.

Om det nu har nåt alls med flickan att göra. Och om det har med flickan att göra är det knappast något som skall botas. Däremot kan hon i så fall säkert få hjälp att hantera det bättre. Men det är inte riktigt samma sak som att det skulle vara en riskfaktor i sig.