Susanne Linde skrev:Jag skjutsade Jakob till Stensunds Folkhögskola eftersom han själv inte har körkort och det var 16-17 mil att åka - och omöjligt att ta sig till skolan annant än med bil!

Susanne Linde skrev:Vi var helt öppna med att Jakob fick diagnosen Aspergers syndrom vid 7-8 års ålder (som var/är ett måste för att få stöd i grundskolan!). Vi gjorde också helt klart att Jakob INTE behöver något stöd idag! Jakob frågade om det var svårt att komma in på skolan och fick svaret att han säkert skulle få en plats.

Susanne Linde skrev:Vadstena Folkhögskola!

Susanne Linde skrev:Jakob klarar sig utmärkt själv! MEN ibland kan det behövas en morsa som sätter dit skolor, som talar om hur det förhåller sig i vårt s.k. "välfärdsland" genom reportage i tidningar och som VÄGRAR acceptera diskriminering och kränkning av människor!!

Susanne Linde skrev:Jag skjutsade Jakob till Stensunds Folkhögskola eftersom han själv inte har körkort och det var 16-17 mil att åka - och omöjligt att ta sig till skolan annant än med bil!

Okej, det låter ju som en självklar anledning, jag hade också velat ha skjuts till en skola så långt hemifrån, (även fast jag hade körkort i den åldern) och eskort till dörren, hjälp att lokalisera mig fram till mötesplatsen inne i skolan då jag saknar lokalsinne. Men mamma och eller pappa hade fått stanna utanför vid samtalet. De hade icke fått vara med på mötet! Det ger ett väldigt osjälvständigt intryck att ha föräldrarna att föra sin talan tror jag . Då tror folk att man behöver en dadda liksom. Något att tänka på i framtiden kanske . Bättre att gå igenom och diskutera med sonen vad han bör säga och lite sådant.

Susanne Linde skrev:Jag trodde kanske eventuellt att ni på Aspergersforum var mer förstående och ödmjuka inför problemen. Jag verkar ha misstagit mig. Synd.

Susanne Linde skrev:Välj att misstolka om ni tycker det är roligt.

Susanne Linde skrev:Jag trodde kanske eventuellt att ni på Aspergersforum var mer förstående och ödmjuka inför problemen.

Susanne Linde skrev:Det är härmed slutsnackat i ämnet för min del på Aspergersforum.

Självklart var jag också intresserad av att se skolan och framför allt hälsa på lärarna för att se hur skolan och personalen verkade. Man har ju inte direkt goda erfarenheter av skolor och lärare som förälder till barn med Aspergers och ADHD...

KrigarSjäl skrev:Skulle vara kul om hon gav sig in i diskussionen igen...

Saninaé skrev:Susanne Linde's reaktion är ganska välbekant för mig.

Ett exempel:
Person: Någon stal min plånbok under hot!
Jag: Vad blev du hotad med?
Person: Fula ord och kastade glass strutar!
Jag: Eh? Det är väl inget ordentligt hot?
Person: Vad?! Jag blev ju rånad! Kritisera den personen istället för mig.
Jag: Men jag försöker ju bara säg...
Person: Du tror inte på mig din känslokalla ¤%#"!
*Person lämnar platsen*

Pemer skrev:Jag kan inte se annat än att alla som väljer att leta fel i hur Susanne och Jakob har agerat aktivt stöttar och hyllar att det är rätt varje gång NT-världen väljer att motarbeta, diskriminera och missgynna oss aspergare, och att det är upp till oss att veta vår plats, göra allt vi kan för att fogligt anpassa oss till NT-världens normer och blir vi missgynnade är det inte något som helst fel i sig att vi blir missgynnade, utan den stora grundläggande frågan är vilka fel vi själva begick.

Den springande punkten är trots allt att en skola ärligt och uppriktigt fick all information om att en viss sökande förvisso hade Asperger, för att han och hans familj är vana vid att nämna den detaljen, och att de oskuldsfullt och i god tro trodde att han ändå skulle bli bedömd för den person han är, med eller utan den diagnosen, men den här gången blev han inte det.

Det må finnas en viss poäng - kanske t o m en stor poäng - i att Susanne och familjen har hjälpt Jakob "för mycket" vid hans skolansökan, men samtidigt ser vi också att det fanns en tolerant folkhögskola i Vadstena, som inte tolkade in något stödbehov för Jakobs del i graden av hjälp, stöd och intresse från hans föräldrar. Var det rentav dåligt av Vadstena att acceptera Jakob som elev också???

Visst, detta är ett AspergerForum och inte en AspergerFöreningFörInbördesBeundran där vi alla alltid är överens om allt, men jag skulle ha trott att vi aspergare åtminstone stod upp för varandra mot missunnsamma NT:s när någon av oss blir missgynnad.

Att över huvud taget försvara Stensunds avslagna ansökan med att familjen "gjorde fel" är i alla avseenden otillständigt.

Susanne skriver i mail till mig: "Möjligen blir man lite överbeskyddande som förälder till barn med ADHD och Aspergers när man har så fruktansvärda erfarenheter av behandlingen av dom i grundskolan."

Självklart! Och där visar alltså Susanne själv också att hon givetvis inser den kopplingen, i grund och botten.

Men gagnar det aspergares fortsatta utveckling här i samhället bäst att helt sakna förståelse för den inställningen och racka ner på henne att det var hennes fel att hennes son inte fick utbildningsplats på den skolan, eller att stå upp för en av oss och tycka att det var skolan som gjorde fel?

Hur kommer vi vidare i någon som helst utveckling mot bättre förståelse för oss och vår situation om det är så här vi resonerar och hånar och förnedrar en medbroders mamma i en situation som denna?

Att Jakob "trots" 20 års ålder hade en aktiv och engagerad mamma med sig må ha varit den största enskilda anledningen till att skolan tolkade honom som för osjälvständig och i behov av en massa stödresurser, men om det säger jag ändå att felet är att skolan hade fega okunniga beslutande som inte visste tillräckligt om Asperger, och inte hade empati och förståelse nog med en mamma vars barn haft ett helvete under grundskolan för att vilja måna om dem vid nya skolval.

Och inte nog med att bemötas med för lite empati där, när Susanne letar sig ända hit till forumet och tar till orda om att största anledningen att hon var med var att hon behövde köra Jakob till skolan vid besöket, då bemöts hon med lika lite empati här också, och ska behöva få intrycket att de flesta aspergare här tycker det var mest hennes eget fel som var med till sonens sökta skola, att han inte kom in där.

Till råga på allt var det så klart Eddie som trodde han befann sig i fri diskussion, och biter ifrån på ett så skräckinjagande sätt att t o m jag blir förvånad att fanskapet inte kunde begripa bättre än så ens den här gången. En person som inte ens varit med på forumet förr, men kommer hit och får se saker många av oss har skrivit om henne, registrerar sig själv och går i svaromål - och blir så sinnessvagt oförskämt, respektlöst och otillständigt bemött!

Hade jag varit admin för sajten hade jag omöjligt kunnat reagera på det beteendet på något annat sätt än total kickning från forumet, *dra härifrån, det här var droppen, vi kan inte ha dig här, det går inte, du är en fara för forumets rykte*.

Jag hoppas admin har sinne för saker och ting nog att tycka just så om saken, och kommer att bli besviken i annat fall.

När det gäller hur Susanne och hennes familj har hanterat sonens ansökan till Stensunds folkhögskola resonerar ju Eddie m fl så att det är vi aspergare som ska veta vår plats och stå med mössan i hand i NT-världen och lära oss tänka på NT-arnas sätt och att bete oss så som NT:s kommer att förvänta sig att vi ska, för att förbättra våra egna chanser, och det är Susanne som gjort fel som inte förstod att göra så.

Men själv står i varje fall inte Eddie eller någon som applåderar honom eller hånskrattar åt Susanne nu med någon dylik mössa i handen.

Susanne skriver i mail till mig: "Möjligen blir man lite överbeskyddande som förälder till barn med ADHD och Aspergers när man har så fruktansvärda erfarenheter av behandlingen av dom i grundskolan."

Självklart! Och där visar alltså Susanne själv också att hon givetvis inser den kopplingen, i grund och botten.

Pemer skrev:En person som inte ens varit med på forumet förr, men kommer hit och får se saker många av oss har skrivit om henne, registrerar sig själv och går i svaromål...

Pemer skrev:Hade jag varit admin för sajten hade jag omöjligt kunnat reagera på det beteendet på något annat sätt än total kickning från forumet, *dra härifrån, det här var droppen, vi kan inte ha dig här, det går inte, du är en fara för forumets rykte*. Jag hoppas admin har sinne för saker och ting nog att tycka just så om saken, och kommer att bli besviken i annat fall.

Pemer skrev:Admin, känns situationen tillfredsställande? Forumet verkar mer och mer genomsyras mest av dessa bråkstakars obegränsade lust att leva ut sina egna totalt ohämmade stil, och överallt bemöts uppriktiga och vänligt ställda frågor med syrliga kommentarer av dessa. Så illa börjar det närapå kännas!!!

Pemer skrev:Jag kan inte se annat än att alla som väljer att leta fel i hur Susanne och Jakob har agerat aktivt stöttar och hyllar att det är rätt varje gång NT-världen väljer att motarbeta, diskriminera och missgynna oss aspergare, och att det är upp till oss att veta vår plats, göra allt vi kan för att fogligt anpassa oss till NT-världens normer och blir vi missgynnade är det inte något som helst fel i sig att vi blir missgynnade, utan den stora grundläggande frågan är vilka fel vi själva begick.

Agatha skrev:Är det verkligen någon som anser att skolan gjort rätt? Tänkbara förklaringar till deras beslut har förekommit, men jag har inte sett någon förespråka diskriminering.

Agatha skrev:Är det verkligen någon som anser att skolan gjort rätt? Tänkbara förklaringar till deras beslut har förekommit, men jag har inte sett någon förespråka diskriminering.

Agatha skrev:I vilken grad man skall försöka anpassa sig normer (i de avseenden man inte redan genom medfödda eller förvärvade egenskaper gör det) är en fråga om att göra avvägningar. Önskan om förälders närvaro får vägas mot risken att bli uppfattad som osjälvständig. I en mer tolerant värld vore så inte fallet, men att tala om hur världen borde vara beskaffad är futilt när den är som den är. (Därmed inte sagt att den inte kan, eller inte bör, förändras.)

Agatha skrev:Att aktiva och engagerade föräldrar ofta är en ovärdelig hjälp för den som har AS eller ADHD betvivlar jag inte en sekund, och att en viss dynamik uppstår i relationen ifrågasätter jag inte heller. Vad Eddie påpekade var att man när så är möjligt måste ge avkomman tillfälle att klara sig själv - eller åtminstone försöka, trots risk för misslyckande. Det är näppeligen lätt att släppa taget när man är van att skydda, försvara, och föra talan, men i längden nödvändigt. Annars blir förhållandet mellan mor och son ett funktionshinder i sig.

Agatha skrev:Eddies framförande må ha varit magstarkt, men budskapet viktigt. Ingen bör berövas möjligheten att föra sin egen talan. Inte ens när det sker genom välvilja.

nassepuh skrev:

Pemer skrev:Jag kan inte se annat än att alla som väljer att leta fel i hur Susanne och Jakob har agerat aktivt stöttar och hyllar att det är rätt varje gång NT-världen väljer att motarbeta, diskriminera och missgynna oss aspergare, och att det är upp till oss att veta vår plats, göra allt vi kan för att fogligt anpassa oss till NT-världens normer och blir vi missgynnade är det inte något som helst fel i sig att vi blir missgynnade, utan den stora grundläggande frågan är vilka fel vi själva begick.

Ja, det kallas personlig utveckling Pemern. Man kan inte förändra världen (missriktat kontrollbehov) utan bara sin inställning gentemot världen (faktisk kontroll).

Du kan inte hur mycket du än försöker övertyga mig att det ligger på någon annans axlar att mantla mitt liv och göra saker bättre.

Vad ska jag göra liksom?

Lägga mig ner och dö och hoppas på att OA, Stockholm banar väg för mig - eller formulera mitt tänkande på ett sådant att det åtminstone funkar någotsånär?

Vad är bäst för mig?

nassepuh skrev:

Den springande punkten är trots allt att en skola ärligt och uppriktigt fick all information om att en viss sökande förvisso hade Asperger, för att han och hans familj är vana vid att nämna den detaljen, och att de oskuldsfullt och i god tro trodde att han ändå skulle bli bedömd för den person han är, med eller utan den diagnosen, men den här gången blev han inte det.

Hade han gått dit som den person han är hade han ju blivit det. Där ligger ju den springande punkten.

nassepuh skrev:

Det må finnas en viss poäng - kanske t o m en stor poäng - i att Susanne och familjen har hjälpt Jakob "för mycket" vid hans skolansökan, men samtidigt ser vi också att det fanns en tolerant folkhögskola i Vadstena, som inte tolkade in något stödbehov för Jakobs del i graden av hjälp, stöd och intresse från hans föräldrar. Var det rentav dåligt av Vadstena att acceptera Jakob som elev också???

Tja. Jag har också blivit nekad inträde till folkhögskolor.

Rent praktiskt var det säkert för att jag skrev ett utlägg om intressanta möten med kristna som de kristna på skolan förmodligen inte ansåg som speciellt kul... men rent teoretiskt... kanske var det för att..?

nassepuh skrev:

Visst, detta är ett AspergerForum och inte en AspergerFöreningFörInbördesBeundran där vi alla alltid är överens om allt, men jag skulle ha trott att vi aspergare åtminstone stod upp för varandra mot missunnsamma NT:s när någon av oss blir missgynnad.

Din anti-NT retorik kan du högaktningsfullt stoppa upp i attan. Skulle jag lyssna på dig skulle jag få alternera mellan din och Ingers bröstvårta som någon slags ställföreträdande aspiegurus/poliser.

nassepuh skrev:

Att över huvud taget försvara Stensunds avslagna ansökan med att familjen "gjorde fel" är i alla avseenden otillständigt.

Otillständigt måste då vara ett annat ord för rimligt eller förståeligt? Eller 'ej världsfrånvänt'?

nassepuh skrev:

Susanne skriver i mail till mig: "Möjligen blir man lite överbeskyddande som förälder till barn med ADHD och Aspergers när man har så fruktansvärda erfarenheter av behandlingen av dom i grundskolan."

Självklart! Och där visar alltså Susanne själv också att hon givetvis inser den kopplingen, i grund och botten.

Ja. Och det var därför hon blev så arg - huvudet på spiken. Du vet det alltså också!

...

Synd då att hon hittade hit helt utan någons hjälp och behövde läsa det som alla redan visste...

nassepuh skrev:

Men gagnar det aspergares fortsatta utveckling här i samhället bäst att helt sakna förståelse för den inställningen och racka ner på henne att det var hennes fel att hennes son inte fick utbildningsplats på den skolan, eller att stå upp för en av oss och tycka att det var skolan som gjorde fel?

Vad som gagnar aspergare (dig) eller Susanne? Var inte frågan vad som gagnar Jakob?

nassepuh skrev:

Hur kommer vi vidare i någon som helst utveckling mot bättre förståelse för oss och vår situation om det är så här vi resonerar och hånar och förnedrar en medbroders mamma i en situation som denna?

Vad då 'vi'? Vad då 'medbroder'?

Vad har 'vi' med detta att göra?

"It's for the cause!" med brinnande blick liksom... vafan...

nassepuh skrev:Jag har inte läst ett smack av vad Jakob skrivit men sympatiserar med honom något enormt.

nassepuh skrev:

Att Jakob "trots" 20 års ålder hade en aktiv och engagerad mamma med sig må ha varit den största enskilda anledningen till att skolan tolkade honom som för osjälvständig och i behov av en massa stödresurser, men om det säger jag ändå att felet är att skolan hade fega okunniga beslutande som inte visste tillräckligt om Asperger, och inte hade empati och förståelse nog med en mamma vars barn haft ett helvete under grundskolan för att vilja måna om dem vid nya skolval.

Och om jag vore Jakobs förälder hade jag tvingat in honom i skolan...

Att hjälpa någon till att slå reträtt istället för att hjälpa någon till att övervinna sina hinder är ju bara själviskt liksom.

nassepuh skrev:

Och inte nog med att bemötas med för lite empati där, när Susanne letar sig ända hit till forumet och tar till orda om att största anledningen att hon var med var att hon behövde köra Jakob till skolan vid besöket, då bemöts hon med lika lite empati här också, och ska behöva få intrycket att de flesta aspergare här tycker det var mest hennes eget fel som var med till sonens sökta skola, att han inte kom in där.

Susanne letade inte efter empati, vad snackar du om?

Hon började sitt inlägg med några saftiga utropstecken, använde stora bokstäver x-antal gånger och avslutade sitt korta besök på samma sätt hon äntrade forumet - med en hel massa anklagelser, skuldförskjutningar och heta känslor gällande sin egen person (Jakob var ju mer en fotnot - en mening typ).

nassepuh skrev:

Till råga på allt var det så klart Eddie som trodde han befann sig i fri diskussion, och biter ifrån på ett så skräckinjagande sätt att t o m jag blir förvånad att fanskapet inte kunde begripa bättre än så ens den här gången. En person som inte ens varit med på forumet förr, men kommer hit och får se saker många av oss har skrivit om henne, registrerar sig själv och går i svaromål - och blir så sinnessvagt oförskämt, respektlöst och otillständigt bemött!

Eddie svarade ju bara på hennes frågor och ställde nya dito. Att hon blev arg (reagerade defensivt) var ju bara för att dom låg för nära sanningen.

nassepuh skrev:Som en morsa till ett "AS-barn" tycker man ju dessutom att hon borde kunna applicera lite förståelse liksom...

nassepuh skrev:

Hade jag varit admin för sajten hade jag omöjligt kunnat reagera på det beteendet på något annat sätt än total kickning från forumet, *dra härifrån, det här var droppen, vi kan inte ha dig här, det går inte, du är en fara för forumets rykte*.

Och då hade du stått med ett tomt forum enbart beståendes av dig och din Stocholmsmaspia.

nassepuh skrev:

Jag hoppas admin har sinne för saker och ting nog att tycka just så om saken, och kommer att bli besviken i annat fall.

Jag hoppas admin har sinne för saker (AS/ADHD) och tycker just ingenting - även om ditt och "de dinas" absurda gränsdragningar, normbaserade moral, sociala kod och mobbningsfasoner iofs motiverar en uteslutning.

nassepuh skrev:

När det gäller hur Susanne och hennes familj har hanterat sonens ansökan till Stensunds folkhögskola resonerar ju Eddie m fl så att det är vi aspergare som ska veta vår plats och stå med mössan i hand i NT-världen och lära oss tänka på NT-arnas sätt och att bete oss så som NT:s kommer att förvänta sig att vi ska, för att förbättra våra egna chanser, och det är Susanne som gjort fel som inte förstod att göra så.

Och du säger exakt samma sak om Eddie här, Eddie ska ju stå med mössan i hand inför dina "NT-regler" - så vad är skillnaden? Att ditt "NT-tänk" är mindre "NT" för att du är "aspie"?

Det är ju liksom en stor skillnad mellan att "bete sig NT" och att inte dra med sig morsan på mötet liksom. Kan du inte göra den gränsdragningen undrar man ju vad du anser en "NT-fri" värld är?

nassepuh skrev:

Men själv står i varje fall inte Eddie eller någon som applåderar honom eller hånskrattar åt Susanne nu med någon dylik mössa i handen.

Jag hånskrattar inte heller (men ska föralldel skicka dig en ljudinspelning när jag får tid) - det är mer ett förundrad huvudskakning över det koleriska i det hela. Ungefär samma reaktion som man får om man ser en katt som försöker ha sex med en hund - "Funkar det verkligen sådär?" liksom.

Frågan för mig är snarare...

Släpade någon hit morsan mitt i brinnande debatt med den här vetskapen?

Susanne skriver i mail till mig: "Möjligen blir man lite överbeskyddande som förälder till barn med ADHD och Aspergers när man har så fruktansvärda erfarenheter av behandlingen av dom i grundskolan."

Självklart! Och där visar alltså Susanne själv också att hon givetvis inser den kopplingen, i grund och botten.

Denne någon borde isåfall ta sig en lååång titt i spegeln...

Moggy skrev:Ibland måste man anpassa sig till sin omgivning och ta lite skit för att nå ett mål, men det verkar inte finnas i din världsbild. Det är upp till var och en som individer att övervinna dessa hinder, och man kan inte alltid skylla på andra som du verkar tro.

Pemer skrev:Jag kan inte se annat än att alla som väljer att leta fel i hur Susanne och Jakob har agerat aktivt stöttar och hyllar att det är rätt varje gång NT-världen väljer att motarbeta, diskriminera och missgynna oss aspergare, och att det är upp till oss att veta vår plats, göra allt vi kan för att fogligt anpassa oss till NT-världens normer och blir vi missgynnade är det inte något som helst fel i sig att vi blir missgynnade, utan den stora grundläggande frågan är vilka fel vi själva begick.

Den springande punkten är trots allt att en skola ärligt och uppriktigt fick all information om att en viss sökande förvisso hade Asperger, för att han och hans familj är vana vid att nämna den detaljen, och att de oskuldsfullt och i god tro trodde att han ändå skulle bli bedömd för den person han är, med eller utan den diagnosen, men den här gången blev han inte det.

Visst, detta är ett AspergerForum och inte en AspergerFöreningFörInbördesBeundran där vi alla alltid är överens om allt, men jag skulle ha trott att vi aspergare åtminstone stod upp för varandra mot missunnsamma NT:s när någon av oss blir missgynnad.

Jag skulle gärna diskutera med både Susanne och Jakob och det vore roligt om de ville registrera sig här, så vi fick ta del av deras berättelse och få höra deras syn på saken. Helst skulle ansvariga från skolorna regga sig också . Annars kan vi aldrig få en helhetsbild av hur det gick till och kan således inte döma varken skolorna eller modern och sonen. Vi kan bara spekulera. Vilka "oss" pratar du om? Alla är vi olika individer, med eller utan AS. Man kan inte förenkla det genom att dela upp i vi och dem, det blir för svartvitt tycker jag.

Att över huvud taget försvara Stensunds avslagna ansökan med att familjen "gjorde fel" är i alla avseenden otillständigt.

Att Jakob "trots" 20 års ålder hade en aktiv och engagerad mamma med sig må ha varit den största enskilda anledningen till att skolan tolkade honom som för osjälvständig och i behov av en massa stödresurser, men om det säger jag ändå att felet är att skolan hade fega okunniga beslutande som inte visste tillräckligt om Asperger

Till råga på allt var det så klart Eddie som trodde han befann sig i fri diskussion, och biter ifrån på ett så skräckinjagande sätt att t o m jag blir förvånad att fanskapet inte kunde begripa bättre än så ens den här gången.

Pemer skrev:Jo, man kan förändra världen inom vissa gränser, om man vill och ids försöka och har ett starkt engagemang.

Jag tror inte OA Stockholm kan bana väg för dig inom den närmaste tiden, men om fler aspergare följer i bl a mina fotspår och har intresse av att arbeta för våra rättigheter och möjligheter så kan OA på riksplanet på lite längre sikt åstadkomma betydande skillnader i aspergares och andra autisters livsbetingelser i framtiden.

Jag dömer eller fördömer ingen aspergare som inte själv har dispositionen att lägga ett sådant engagemang i frågan, men jag tycker faktiskt jag kan förvänta mig respekt och uppskattning för att jag har det!

nassepuh skrev:Tja. Jag har också blivit nekad inträde till folkhögskolor.

Rent praktiskt var det säkert för att jag skrev ett utlägg om intressanta möten med kristna som de kristna på skolan förmodligen inte ansåg som speciellt kul... men rent teoretiskt... kanske var det för att..?

Jaha? Och...? Hade det något med saken att göra?

Okej, fel av mig, uppenbarligen. Alla aspergare bryr sig inte alls om hur andra aspergare blir bemötta av den övriga icke-asperger-världen. Sorry!

Världsfrånvänd tycker jag man är när man inte räknar med att världen alls kan förändras. Du tycker tvärtom, har vi just konstaterat. Okej, vi har skilda uppfattningar om det. Du kommer inte att få mig att ändra uppfattning, och jag antar att jag inte kommer att få dig att göra det, så okej, det är inte mer med det, då.

nassepuh skrev:

Susanne skriver i mail till mig: "Möjligen blir man lite överbeskyddande som förälder till barn med ADHD och Aspergers när man har så fruktansvärda erfarenheter av behandlingen av dom i grundskolan."

Självklart! Och där visar alltså Susanne själv också att hon givetvis inser den kopplingen, i grund och botten.

Ja. Och det var därför hon blev så arg - huvudet på spiken. Du vet det alltså också!

...

Synd då att hon hittade hit helt utan någons hjälp och behövde läsa det som alla redan visste...

Vi vet inte alls att det var huvudet på spiken, många utgår från det.

Som framgår tidigare i detta inlägg gav jag inte alls någon hjälp att hitta hit. Jag ville bespara henne att se det, och jag önskar att jag inte hade nämnt att många hade tyckt det var en miss att vara med till skolan heller...

nassepuh skrev:

Men gagnar det aspergares fortsatta utveckling här i samhället bäst att helt sakna förståelse för den inställningen och racka ner på henne att det var hennes fel att hennes son inte fick utbildningsplats på den skolan, eller att stå upp för en av oss och tycka att det var skolan som gjorde fel?

Vad som gagnar aspergare (dig) eller Susanne? Var inte frågan vad som gagnar Jakob?

Sedan när utesluter det ena det andra? Du vet ju av alla omständigheter i övrigt att jag är engagerad i aspergerfrågor och vår fortsatta utveckling här i samhället. Jag bryr mig om Jakob i det här konkreta fallet, och jag bryr mig om alla aspergare nu och i framtiden och vill jobba för att omvärlden lär sig bättre vilka vi aspergare är, hur vi fungerar och vad som kan behöva förändras en aning för att vi ska kunna få samma chanser här i världen som "de andra".

nassepuh skrev:

Hur kommer vi vidare i någon som helst utveckling mot bättre förståelse för oss och vår situation om det är så här vi resonerar och hånar och förnedrar en medbroders mamma i en situation som denna?

Vad då 'vi'? Vad då 'medbroder'?

Vad har 'vi' med detta att göra?

"It's for the cause!" med brinnande blick liksom... vafan...

Jag noterar din ståndpunkt.

nassepuh skrev:Jag har inte läst ett smack av vad Jakob skrivit men sympatiserar med honom något enormt.

Härligt, där är vi ju överens på en punkt i alla fall!

nassepuh skrev:

Och inte nog med att bemötas med för lite empati där, när Susanne letar sig ända hit till forumet och tar till orda om att största anledningen att hon var med var att hon behövde köra Jakob till skolan vid besöket, då bemöts hon med lika lite empati här också, och ska behöva få intrycket att de flesta aspergare här tycker det var mest hennes eget fel som var med till sonens sökta skola, att han inte kom in där.

Susanne letade inte efter empati, vad snackar du om?

Hon började sitt inlägg med några saftiga utropstecken, använde stora bokstäver x-antal gånger och avslutade sitt korta besök på samma sätt hon äntrade forumet - med en hel massa anklagelser, skuldförskjutningar och heta känslor gällande sin egen person (Jakob var ju mer en fotnot - en mening typ).

Nej, sant, hon kom faktiskt för att protestera mot en massa tvärsäkra uttalanden från människor som ingenting visste. Och att påpeka hur det i själva verket förhöll sig. Men sedan trodde hon nog att andra aspergare skulle vara benägna att förstå den situation Jakob hamnat i, och visa stöd för den fräcka diskriminering han utsatts för. Inte att hon skulle få skit en gång till för samma påståenden som hon just hade bemött och slagit ifrån sig.

Din tolkning. Kanske riktig, men du vet det inte. Hade hon inte blivit arg om de inte legat för nära sanningen då? Jag håller med om att det ligger väldigt nära till hands att utgå från att de gjorde det, men innan man vet ska man inte yttra sig om saken. Tycker jag.

nassepuh skrev:

Hade jag varit admin för sajten hade jag omöjligt kunnat reagera på det beteendet på något annat sätt än total kickning från forumet, *dra härifrån, det här var droppen, vi kan inte ha dig här, det går inte, du är en fara för forumets rykte*.

Och då hade du stått med ett tomt forum enbart beståendes av dig och din Stocholmsmaspia.

Det tvivlar jag väl på i och för sig...

nassepuh skrev:

Jag hoppas admin har sinne för saker och ting nog att tycka just så om saken, och kommer att bli besviken i annat fall.

Jag hoppas admin har sinne för saker (AS/ADHD) och tycker just ingenting - även om ditt och "de dinas" absurda gränsdragningar, normbaserade moral, sociala kod och mobbningsfasoner iofs motiverar en uteslutning.

Vad är det som gör dem absurda? Att det här är ett forum för aspergare, och att vi måste acceptera att inte alla aspergare förstår "vanlig" social kod? Jag tycker inte någonting ger något stöd för att det är så, utan att det lilla fåtal som är mest benägna att träda över gränserna bara verkar skita fullkomligt i normal social kod. Kul som fan att jiddra och leka bara. Sårar man andra människor är det inte så noga. Som om man själv skulle bli mer sårad av att inte få hålla på och såra andra människor helt ohämmat. Men då ska man kanske inte hålla på och frekventera publika forum, det är det lilla fåtal som inte klarar av några normer som borde få dra konsekvenserna av det, snarare än att de klart flesta som klarar det hur bra som helst som ska behöva lida i det tysta över det lilla fåtalets enerverande järnrörsterror.

nassepuh skrev:Och du säger exakt samma sak om Eddie här, Eddie ska ju stå med mössan i hand inför dina "NT-regler" - så vad är skillnaden? Att ditt "NT-tänk" är mindre "NT" för att du är "aspie"?

Det är ju liksom en stor skillnad mellan att "bete sig NT" och att inte dra med sig morsan på mötet liksom. Kan du inte göra den gränsdragningen undrar man ju vad du anser en "NT-fri" värld är?

Jag skulle inte ha trott att det var ett NT-kriterium att kunna förstå vad respekt, ödmjukhet och lyhördhet är och att kunna anstränga sig att uttrycka sig vänligt och trevligt även i en kommentar till något man inte håller med om. Alla här på forumet som skiter fullkomligt i allt sådant ibland ser trots allt hela tiden ut att kunna det så fort de verkligen vill. Är detta verkligen ett extremt Asperger-drag som just Eddie, i någon mån du (och möjligen någon till?) är i stort sett ensamma om av alla aktiva här på forumet, och som är fruktansvärt svårt att bemästra? Är det verkligen så?

nassepuh skrev:

Men själv står i varje fall inte Eddie eller någon som applåderar honom eller hånskrattar åt Susanne nu med någon dylik mössa i handen.

Jag hånskrattar inte heller (men ska föralldel skicka dig en ljudinspelning när jag får tid) - det är mer ett förundrad huvudskakning över det koleriska i det hela. Ungefär samma reaktion som man får om man ser en katt som försöker ha sex med en hund - "Funkar det verkligen sådär?" liksom.

Frågan för mig är snarare...

Släpade någon hit morsan mitt i brinnande debatt med den här vetskapen?

Susanne skriver i mail till mig: "Möjligen blir man lite överbeskyddande som förälder till barn med ADHD och Aspergers när man har så fruktansvärda erfarenheter av behandlingen av dom i grundskolan."

Självklart! Och där visar alltså Susanne själv också att hon givetvis inser den kopplingen, i grund och botten.

Denne någon borde isåfall ta sig en lååång titt i spegeln...

Nej, ingen släpade som sagt hit henne, jag får ta på mig att jag råkade nämna att synpunkterna om hennes närvaro på skolan tillsammans med sonen hade nämnts i ett forum, men jag ville inte ge henne adressen hit, hon hittade hit själv. Jag önskar att jag hade hållit käften om det, men att hon absolut ville hit och bemöta den inställningen tycker trots allt jag också vittnar om att hon kände det som en orättvis beskyllning.

Susanne Linde skrev: Självklart var jag också intresserad av att se skolan och framför allt hälsa på lärarna för att se hur skolan och personalen verkade.

Susanne Linde skrev: Man har ju inte direkt goda erfarenheter av skolor och lärare som förälder till barn med Aspergers och ADHD...