Ackusativobjekt är väl typ "Jag ser en ko i hagen". I motsats till subjekt "Kon betar i hagen".

Alien skrev:Ackusativobjekt är väl typ "Jag ser en ko i hagen". I motsats till subjekt "Kon betar i hagen".

Jag ser ena ko i hagen.

E ko betar i hagen. ?

denna där'a?

Men det finns dativ oxo. Minns inte skillnaden...

Jag gav en ko hö. Där är "hö" ackusativobjekt och "en ko" dativobjekt.

kiddie skrev:Hur gör tyskarna när de ska tala om sitt djur? Går de efter djurets verkliga kön eller efter ordets kön?

Jag minns inte om det är ett specialfall, men t.ex katten är femininum - "die Katze" - även om det råkar vara en hankatt.

nallen skrev:

kiddie skrev:Hur gör tyskarna när de ska tala om sitt djur? Går de efter djurets verkliga kön eller efter ordets kön?

Jag minns inte om det är ett specialfall, men t.ex katten är femininum - "die Katze" - även om det råkar vara en hankatt.

Det finns ett särskilt ord för hankatt: der Kater.

Mark Twain om genus i tyskan:

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Awful_German_Language#Gender

One of the key emphases within the work is on German linguistic gender. Twain plays with the differences in natural or sexual gender and linguistic or grammatical gender by pointing out that the German for girl has no sex but a sexless turnip has one:[8]

Every noun has a gender, and there is no sense or system in distribution; so the gender of each must be learned separately and by heart. There is no other way. To do this one has to have a memory like a memorandum-book. In German, a young lady has no sex, while a turnip has. Think what overwrought reverence that shows for the turnip, and what callous disrespect for the girl.

The problem with the linguistic gender is that it appears to make sense in theory, but it operates in an illogical manner.[9] The actual relationship between gender and noun is unclear, and it is difficult for a learner of German to psychologically connect their understanding of the words with the gender rules.[10] To Twain, there was no reason for concepts such as a fish's scale having a feminine gender but a fishwife, an actual female, lacking any. When Twain translates the "Tale of the Fishwife and its Sad Fate", he expresses feelings of anger that result from his attempt to learn the language:[11]

It is a bleak Day. Hear the Rain, how he pours, and the Hail, how he rattles; and see the Snow, how he drifts along, and oh the Mud, how deep he is! Ah the poor Fishwife, it is stuck fast in the Mire; it has dropped its Basket of Fishes; and its Hands have been cut by the Scales as it seized some of the falling Creatures; and one Scale has even got into its Eye. And it cannot get her out. It opens its Mouth to cry for Help; but if any Sound comes out of him, alas he is drowned by the raging of the Storm.

German is not special in this manner, but, as Guy Deutscher observes, it was simply the language that Twain was learning at the time of the work. Many other languages contain some or all of the idiosyncrasies that Twain pokes fun at, including French, Russian, and Latin.[12]

Det kanske inte hör hemma här, men på franska är en katt i regel alltid maskulin - un chat. I teorin kan man också säga une chatte - en honkatt/katta - problemet är bara att ordet chatte numera är ett ganska grovt ord för kvinnans kön.

Kollade in ett tyskt hundforum bara för att se vardagsspråket. Verkar som ett fåtal använder "hynda", och att det är vanligt att kalla dem hund och sedan iallafall säga hon när de talar om hunden. Tror inte vi fick göra så på tyskan men skoltyskan är ju mer strikt.

OK nu förstår jag de olika objekten. I tyskan styr ju vissa ord dessutom vilket objekt det blir, finns dessa i svenskan oxo? Aldrig tänkt på det eftersom vi har så få ord som ändras när de blir ojekt.

I min ursprungsdialekt säger man "en" och "na" istället för honom och henne. Men jag vet inte på rak arm om det gäller båda objektsformerna.

Där geck de ena ko. Ja såg na tydligt. Ja geck å gav na lette hö.

Jo, det är nog dativ med. Vet dock ej om det alltid varit så.

Jag ska fråga någon som verkligen talar dialekt hur de säger. De har det mycket mer i ryggmärgen. Jag får fundera mer.

Kan också då sluta mig till att använda han istf honom inte behöver vara fel, bara gammalmodigt.

Han hade svimmat så ja peta lite på'n (honom).
Ja såg en (honom) i morse, då va han nöckter.

N och en är samma som han, inte som honom.

han ('an) och hana ('na) är gamla ackusativobjektsformer. Står mer om det här: post124883.html#p124883

Her i Norge betyr et øl det samme som en type øl, og en øl hvilken som helst type av et øl.

Alien skrev:han ('an) och hana ('na) är gamla ackusativobjektsformer. Står mer om det här: post124883.html#p124883

OK. Men jag misstänker att det spillt över på dativ med. Di istf de har spillt över så man använt/använder di som dem, men di är egentligen inte menat så. Fast man kan inte säga att dialekter har fel antar jag även om de motsäger tidigare språkformer.

kiddie skrev:Ko i ackusativ vågar jag mig inte på eftersom jag har glömt objektsformerna vilken som används hur, trots att flera språk jag studerat har olika objektsformer. Var väl för länge sedan.

I den mån dialekterna har egna särskilda kasusformer speglar dessa rimligtvis ett äldre språkskede. I fornsvenskan heter dock ko – liksom de flesta starka femininer – likadant i nominativ, ackusativ och dativ (så länge den bestämda artikeln inte är tillagd).

kiddie skrev:Där geck de ena ko. Ja såg na tydligt. Ja geck å gav na lette hö.

Endast i det mellersta exemplet är ackusativ det riktiga ur fyrkasussystemets synvinkel.

Alien skrev:han ('an) och hana ('na) är gamla ackusativobjektsformer. Står mer om det här: post124883.html#p124883

Ja, pronomen, artiklar, räkneord och adjektiv har ändelsen -a i fem. ack. sg. (Feminina substantiv har däremot inte -a i ack. sg. – utom i bestämd form, där den bestämda artikeln ingår.) Motsvarande dativändelse är -ri/re, som efter n blir -ni/ne. Således ena ko i ackusativ och enne ko i dativ, se hana men hjälpa henne, liksom sjá íslenska kú men hjálpa íslenkri kú (eller gefa íslenkri kú hey).

Alien skrev:Ackusativobjekt är väl typ "Jag ser en ko i hagen". I motsats till subjekt "Kon betar i hagen".

Ja, se tar ett objekt i ackusativ. Det vanligaste kasuset hos objekt till verb är just ackusativ. Till verb som tar ett objekt i dativ hör tacka och hjälpa. Bland dem som tar ett objekt i genitiv kan nämnas sakna. Det finns också verb som tar två objekt i oilka kasus, såsom giva:

Alien skrev:Jag gav en ko hö. Där är "hö" ackusativobjekt och "en ko" dativobjekt.

Ja, men i denna nutida svenska sats kan varken dativ eller ackusativ sägas komma till uttryck i någon kasusform. I Ég gaf kúnni/henni hey däremot är kúnni/henni entydigt dativ. Formen hey skulle kunna vara antingen nominativ eller ackusativ (i neutrum skiljer man aldrig mellan dessa två kasus), men vi vet att verbet gefa (giva på svenska) kräver ackusativ.

Vidare finns en del verb som tar två objekt i samma kasus: Það kostaði kúna/hana lífið. Här är både kúna/hana och lífið ackusativ.

Det var intressant.

Fråga som inte har med en-ett att göra. A användes i genitiv förr istf s. Har det något alls att göra med bindevokalen i vissa dialekter eller är det en slump? Typ bonnadräng.

Jag tror det är gammal genitivform. Man kan ju också jämföra med "gatu" och "kyrko". Sala koppargruva. Jesu ord på korset. Kristi sista frestelse.

Fler trådar om genitivformer:
jesus-och-formen-jesu-t15056.html
att-anvanda-apostrofer-och-accenter-t12114.html
asperger-s-syndrom-t11531.html
bojningar-t9999.html

Alien skrev:I tyskan är solen feminin och månen maskulin: Die Sonne - Der Mond
I franskan är det tvärtom: Le soleil - la lune

Och i tyskan säger man "sie" (hon) om solen och "er" (han) om månen.

Lune/luna och måne/máni/Mond/moon har ju olika ursprung. Att de har olika genus är väl därmed mindre anmärkningsvärt. Det är inte alldeles ovanligt att det även i ett och samma språk finns två ord som betecknar samma sak och som har olika genus. Ett exempel är det neutrala tungel/tungl och det maskulina måne/máni:

http://is.wikipedia.org/wiki/Tungli%C3%B0

Tunglið,[2] eða máninn,[2] er eini fylgihnöttur jarðar.

'Tunglet eller månen är jordens enda satellit.'

I isländskan är ordet tungl mycket mer frekvent än ordet máni. I svenskan är däremot tungel nästan försvunnet:

http://dialektologisallskapet.se/Mars%202011%20-%20Gerd%20Eklund%3A%20D%C3%A5%20tunglet%20g%C3%A5r%20ner

Då tunglet går ner

En läsare har hört av sig om ett ovanligt ord som hon har snappat upp, nämligen tungel. Ordet tungel är poetiskt, mystiskt och har prägel av forntid.
Folket sover i byarna
och det ensamma tunglet står
och kröker sin rygg emot skyarna.(C Larsson i By)
Det handlar alltså om månen.

Tyvärr är tungel ett utrotningshotat ord. Efterforskningar i Språk- och folkminnesinstitutets* dialektordsamlingar visar att ordet huvudsakligen förekommer, eller har förekommit, i ett bälte som sträcker sig fr.o.m. Gästrikland, Uppland och Sörmland i öster över Västmanland, Dalarna, Närke, nordligaste Västergötland t.o.m. Värmland i väster. Jag skriver ”har förekommit”, eftersom ordet tycks vara okänt bland dagens ungdomar, och litterärt har det använts främst under det förra seklets första hälft. Ordet tungel står i nedan med små utsikter att komma i ny.

Intressantare är väl att det nordiska sol är feminint men det latinska/spanska etc. sol maskulint. Det rör det ju sig etymologiskt om ett och samma ord.

Tungel var ett konstigt ord. Isländska verkar förövrigt intressant. Finns väl synonymer i svenskan där ett av orden är utrum och ett neutrum kan jag tänka.

Jag tror att måne heter tunggel på älvdalska....?

nallen skrev:

kiddie skrev:Hur gör tyskarna när de ska tala om sitt djur? Går de efter djurets verkliga kön eller efter ordets kön?

Jag minns inte om det är ett specialfall, men t.ex katten är femininum - "die Katze" - även om det råkar vara en hankatt.

I Norge säger man honkön katta, oavsett om det är hankatt. Kan vara Gjøvikdialekt är osäker.

Kahlokatt skrev:Jag tror att måne heter tunggel på älvdalska....?

Står bl.a. här:

http://www.ling.su.se/polopoly_fs/1.20598.1308862234!/menu/standard/file/Dahl_alvdalskan.pdf

Svenska
Älvdalska
Isländska

måne
tunggel
máni

Av någon anledning anger professor Dahl máni som isländskans ord för månen, trots att tungl som sagt är mycket vanligare.

Zirre skrev:

Julianus skrev:

elle skrev:Ska de också lära sig finska där ? Inget enkelt språk.

Svenska är heller inget enkelt språk.

Finns många saker inom det svenska språket som inte går att förklara hur det funkar man bara vet vad som är rätt eller så vet man det inte.

som vad?


Moderator: Flyttat från flyktningestrommen-flyktingstrommen-t46086.html

Fenren skrev:

Zirre skrev:

Julianus skrev:Svenska är heller inget enkelt språk.

Finns många saker inom det svenska språket som inte går att förklara hur det funkar man bara vet vad som är rätt eller så vet man det inte.

som vad?

En och ett, vilket och vilken, på och i o.s.v.

Zirre skrev:

Fenren skrev:

Zirre skrev:
Finns många saker inom det svenska språket som inte går att förklara hur det funkar man bara vet vad som är rätt eller så vet man det inte.

som vad?

En och ett, vilket och vilken, på och i o.s.v.

en och ett styrs av att alla ettord är låneord (eller om det var att alla låneord var ettord)

vilket/vilken styrs av ett/en

på/i är delvis dialektalt, så det beror på var du bor.


allt har regler, vare sig du vet det eller ej.