KaosPrinsessa skrev:Jag har DV på en bildateljé 2 ggr/vecka. Varje tillfälle är på 3 timmar. Men man behöver inte komma om man inte orkar och man behöver inte vara där hela tiden. Grupperna består av max 5 pers, men oftast är vi bara två.

Jag trivs där och skulle inte vilja ta bort det även om det är jobbigt, främst att ta sig dit och hem. För väl där behöver man inte prata nått eller så om man inte vill utan bara sitta och rita/måla. Något jag älskar. Men eftersom det kostar en del har jag inte råd (eller plats) med all konstnärsmaterial jag skulle vilja ha. Hade jag det skulle jag nog inte gå på DV.

Städning och så blir det knappast av. Delvis för att jag inte orkar och delvis för att jag inte tänker/ser att det behövs. Glömmer även att äta och andra vardagliga saker sen har jag dessutom oerhört svårt med tidsuppfattningen, vilket inte blir bättre med trötthet.
I och med DVn måste jag även en gång i veckan träffa den "grupp" som betalar DVn och så, eller ja min handledare där och det är asjobbigt. Sen är det ju psyk och hab på det.

Så jag förstår dig. Om du inte orkar tycker jag inte att du ska börja med det. Fast det kan ju iaf vara värt att kolla upp vad som finns och hur det ser ut på de ställena du kan vara på. Men känn efter själv. Tycker du är jätteduktig som tar hand om barn och hushåll, skulle jag inte klara.

Hm, funderar på det som står i inlägget här ovan om det där med "råd och plats för allt konstnärsmaterial".
"Hade jag det skulle jag nog inte gå på DV".

Så alltså ponera att det blev så att man hade råd/plats med/för detta materialet eller något annat man behövde hemma... Att man alltså "ordnade som sitt eget DV" hemma istället för att åka iväg någonstans. Vad skulle du/ni vilja göra då?


Vad är för- och nackdelar med det? Alltså att "sysselsätta" sig själv istället för att gå på ett DV eller någon annan sysselsättning av något slag (som man ju ändå inte får någon lön på)

Sedan är det allt det där tjatet om att man behöver vara social, vara med i ett sammanhang, och få struktur på tillvaron. Få struktur på dagen. Ha ett schema. Måste/bör man det? Är det risk Man deppar ihop utan något sådant? Att man blir totalt apatisk?

Men det ska ju mätas mot stressen att ta spårvagnen / bussen till den dagliga verksamheten. Att passa tider, ifall man kan känna sig stressad av det.

Men om man hade "som en daglig verksamhet" hemma då, för sig själv. Om man leker med tanken.

Att man exempel hade en massa konstnärsmaterial om det till exempel är måla man vill göra. Eller något liknande. Kanske bara att man vill ha som "Daglig sysselsättning" att läsa och förkovra sig. Eller spela piano. Eller "bli filmvetare" genom att se en massa film och läsa om film.

Bör man ändå tänka i fasta tider och sånt? Och planera in sociala aktiviteter? Är det risk att man blir deppad om man väldigt sällan träffar andra människor, och "bara gå hemma". Måste man verkligen bli isolerad av det? Det finns ju ändå yrken där folk arbetar själva hemma. Till exempel kanske om man var framgångsrika bloggare dmed kontoret hemma.

Regelbunda måltider?

Vad gör du för att rehabiliteras tillbaka till arbetslivet? Normalt sett anser jag inte att Daglig verksamhet är något för de med Asperger, men om det är ett stag för dig att komma i arbete tycker jag det låter som en bra idé. Det finns även Samhallsjobb, jobb med lönebidrag och olika former av praktik så det kan vara värt att titta över dina möjligheter.

Liljan skrev:Vad gör du för att rehabiliteras tillbaka till arbetslivet? Normalt sett anser jag inte att Daglig verksamhet är något för de med Asperger, men om det är ett stag för dig att komma i arbete tycker jag det låter som en bra idé. Det finns även Samhallsjobb, jobb med lönebidrag och olika former av praktik så det kan vara värt att titta över dina möjligheter.

Menar du mig? Eller syftar du på trådstartaren?

Fleure123 skrev:

Liljan skrev:Vad gör du för att rehabiliteras tillbaka till arbetslivet? Normalt sett anser jag inte att Daglig verksamhet är något för de med Asperger, men om det är ett stag för dig att komma i arbete tycker jag det låter som en bra idé. Det finns även Samhallsjobb, jobb med lönebidrag och olika former av praktik så det kan vara värt att titta över dina möjligheter.

Menar du mig? Eller syftar du på trådstartaren?

Mitt svar var riktat till trådstartaren. Ska jag svara på ditt inlägg skulle jag säga att det viktigaste är att bli självförsörjande och hur man når dit är olika för olika personer, men jag tror att de flesta behöver någon form av hjälp om man varit borta från arbetslivet länge och då har jag svårt att se hur att sitta och pyssla hemma kan vara till någon hjälp. Det får man väl göra på som fritid som alla andra.

Liljan skrev:

Fleure123 skrev:

Liljan skrev:Vad gör du för att rehabiliteras tillbaka till arbetslivet? Normalt sett anser jag inte att Daglig verksamhet är något för de med Asperger, men om det är ett stag för dig att komma i arbete tycker jag det låter som en bra idé. Det finns även Samhallsjobb, jobb med lönebidrag och olika former av praktik så det kan vara värt att titta över dina möjligheter.

Menar du mig? Eller syftar du på trådstartaren?

Mitt svar var riktat till trådstartaren. Ska jag svara på ditt inlägg skulle jag säga att det viktigaste är att bli självförsörjande och hur man når dit är olika för olika personer, men jag tror att de flesta behöver någon form av hjälp om man varit borta från arbetslivet länge och då har jag svårt att se hur att sitta och pyssla hemma kan vara till någon hjälp. Det får man väl göra på som fritid som alla andra.

Ok, tack för din åsikt men den var inte till någon hjälp för mig, men du kanske mådde bra av att skriva dina moraliserande ord. Men det är väl så det är på ett aspergerforum - en del saknar empati.

Har svårt att se att daglig verksamhet i traditionell mening skulle leda till (riktigt) arbete.

Vilka företag och arbetsgivare rekryterar bland brukare på DV?

KrigarSjäl skrev:Har svårt att se att daglig verksamhet i traditionell mening skulle leda till (riktigt) arbete.

Vilka företag och arbetsgivare rekryterar bland brukare på DV?

inga alls.
Men det är bättre med dv än inget alls ändå.

en del DVs har finsnickeri där man kan renovera möbler eller göra trä saker det är bra det ju.

KrigarSjäl skrev:Har svårt att se att daglig verksamhet i traditionell mening skulle leda till (riktigt) arbete.

Vilka företag och arbetsgivare rekryterar bland brukare på DV?

Men vad gör då du stjälv under dagarna då sitter du bara hemma och fikar hela dagarna och skriver på as forum.
jag tycker att dv är bättre än inget alls ändå.

Om du trivs på stället och mår bra av det är det skäl nog att vara där.
Så jag dömer dig inte på nåt sätt.

När jag var tonåring försökte föräldrar, socionomer och LSS-handläggare slå i mig att DV är arbete och att det kan leda till arbete.

Därav att jag ibland uttalar mig barskt när folk kallar det arbete.

KrigarSjäl skrev:Om du trivs på stället och mår bra av det är det skäl nog att vara där.
Så jag dömer dig inte på nåt sätt.

jag hade ett bra dv i Danderyd men efter flytten så fick jag en sämre det tyvär sämre.

jag tycker om dvs där man kan renovera möbler eller måla möbler eller snickra smör knivar.

KrigarSjäl skrev:Har svårt att se att daglig verksamhet i traditionell mening skulle leda till (riktigt) arbete.

Vilka företag och arbetsgivare rekryterar bland brukare på DV?

men vad har du gjort under alla år hära då sitter du bara hemma och fikar och hänger på forum.

Att hålla på med trä är trevligt, den delen förstår jag fullständigt.

manne skrev:

KrigarSjäl skrev:Har svårt att se att daglig verksamhet i traditionell mening skulle leda till (riktigt) arbete.

Vilka företag och arbetsgivare rekryterar bland brukare på DV?

men vad har du gjort under alla år hära då sitter du bara hemma och fikar och hänger på forum.

Vad jag har gjort?

Lite av varje.
Utbildat mig till svetsare, läst upp betyg på folkhögskola, provat universitetet.
Även praktik för långtidsarbetslösa, det var grovarbete, vaktmästeri.
Hjälpte till på tatueringsstudio med tidsbokning och info till kunder, men det gick inte genom Arbetsförmedlingen och jag fick inte betalt för det.

Inget av detta har lett till att jag kommit arbetslivet närmare och överallt har mina aspergerdrag skurit sig mot de krav som ställts.

Varje gång jag sökt arbete av egen kraft dvs utan inblandning från Arbetsförmedling har det varit blankt nej eller så har de inte svarat överhuvudtaget.


Jag är för övrigt inte lutheran dvs jag tror inte att arbete i sig har nån slags inneboende helighet.
Man jobbar för att få betalt och det är det som är min melodi.
Jag vägrar låta mig utnyttjas som gratis arbetskraft (hjon) på olika praktikplatser.
Gjort det, flera gånger om.
Hört de valserna förut.

Möjligen kan arbete vara stimulerande om man är verksam i ett fält man har genuint intresse för, om man upplever stimulans och flow.
Men den typen av arbeten är få förunnat oavsett diagnos.
Det stora flertalet masar sig iväg till knoget för lönens skull.

KrigarSjäl skrev:

manne skrev:

KrigarSjäl skrev:Har svårt att se att daglig verksamhet i traditionell mening skulle leda till (riktigt) arbete.

Vilka företag och arbetsgivare rekryterar bland brukare på DV?

men vad har du gjort under alla år hära då sitter du bara hemma och fikar och hänger på forum.

Vad jag har gjort?

Lite av varje.
Utbildat mig till svetsare, läst upp betyg på folkhögskola, provat universitetet.
Även praktik för långtidsarbetslösa, det var grovarbete, vaktmästeri.
Hjälpte till på tatueringsstudio med tidsbokning och info till kunder, men det gick inte genom Arbetsförmedlingen och jag fick inte betalt för det.

Inget av detta har lett till att jag kommit arbetslivet närmare och överallt har mina aspergerdrag skurit sig mot de krav som ställts.

Varje gång jag sökt arbete av egen kraft dvs utan inblandning från Arbetsförmedling har det varit blankt nej eller så har de inte svarat överhuvudtaget.

imponerade
jag trodde att du bara satt hemma och skrev på forum hela dagarna och drack caffe.

Nej, inte ett dugg imponerande.
Jag var ung och lättlurad och trodde på det man sa till mig.

Andra praktikplatser i tonåren har varit begravningsbyrå och ålderdomshem.

Ingenting har lett någonstans.
Varken fått lön eller referenser.

Det har varit totalt meningslöst och bortkastat och min moral är följaktligen
ingen deg inget kneg.

Det LSS-kärringarna kallar meningsfull sysselsättning fixar jag på egen hand och för mig är träning och litteratur långt mer meningsfullt än att harva i nån trädgård, måla staket eller flytta möbler.

KrigarSjäl skrev:Nej, inte ett dugg imponerande.

Andra praktikplatser i tonåren har varit begravningsbyrå och ålderdomshem.

Ingenting har lett någonstans.
Varken fått lön eller referenser.

Det har varit totalt meningslöst och bortkastat och min moral är följaktligen
ingen deg inget kneg.

Det LSS-kärringarna kallar meningsfull sysselsättning fixar jag på egen hand och för mig är träning och skönlitteratur bra mycket mer meningsfullt än att harva i nån trädgård, måla staket eller flytta möbler.

Jo precis håller med dig dära man får inget betalt heller för det jobb man utför dära.
då så är det bättre att läsa böcker eller ta hand om en hund som jag gjorde när jag bodde ensam.
eller att träna upp kroppen och bli stor och stark ju som han hära.

https://www.youtube.com/watch?v=7yeA7a0uS3A

är bättre att träna i stället ju och bygga muskler ju istället för klippa gräsmattor eller slänga skräp.

KrigarSjäl skrev:Nej, inte ett dugg imponerande.
Jag var ung och lättlurad och trodde på det man sa till mig.

Andra praktikplatser i tonåren har varit begravningsbyrå och ålderdomshem.

Ingenting har lett någonstans.
Varken fått lön eller referenser.

Det har varit totalt meningslöst och bortkastat och min moral är följaktligen
ingen deg inget kneg.

Det LSS-kärringarna kallar meningsfull sysselsättning fixar jag på egen hand och för mig är träning och litteratur långt mer meningsfullt än att harva i nån trädgård, måla staket eller flytta möbler.

grejen är att jag jobbade under 3 års tid på dv i Danderyd och måla möbler men jag fick inte en krona för det.
slavarbete ju. och det var 6 timmar per dag under 3 års tid det.

Jag tycker det är lätt att fylla sin vardag med saker att göra utan att gå på nån sysselsättningstjofräs. Hur tänker ni andra, blir ni frustrerade av att gå hemma och inte ha någon bestämd uppgift? Krigiz/He-Man verkar klara sig bra utan iaf.

Mja, det är ju bara att gilla läget.

Känner ofta att jag inte kommer till min rätt men vad göra?
Mina problem med dygnsrytm, kallprat, grupper, intryck och ljud blir jag ju inte av med och i samhället har jag inte mött någon vidare förståelse för den typen av svårigheter.
Andra funktionshinder kan folk förstå men det där tas alltid för lathet, oförskämdhet, nonchalans och omoral.

JA det är bättre att köpa ett gym kort och bygga muskler i stället för att måla möbler ca 6 timmar per dag ju.
jag hade hand om en hund när jag bodde ensam förut och det var toppen det.

manne skrev:JA det är bättre att köpa ett gym kort och bygga muskler i stället för att måla möbler ca 6 timmar per dag ju.

Vad som är bäst är ju olika från person till person.

sugrövmanövern skrev: Jag tycker det är lätt att fylla sin vardag med saker att göra utan att gå på nån sysselsättningstjofräs. Hur tänker ni andra, blir ni frustrerade av att gå hemma och inte ha någon bestämd uppgift? Krigiz/He-Man verkar klara sig bra utan iaf.

Men krigis är inte psyk sjuk som mig heller jag har både as och psykos på köpet.

Fleure123 skrev:

Liljan skrev:

Fleure123 skrev:
Menar du mig? Eller syftar du på trådstartaren?

Mitt svar var riktat till trådstartaren. Ska jag svara på ditt inlägg skulle jag säga att det viktigaste är att bli självförsörjande och hur man når dit är olika för olika personer, men jag tror att de flesta behöver någon form av hjälp om man varit borta från arbetslivet länge och då har jag svårt att se hur att sitta och pyssla hemma kan vara till någon hjälp. Det får man väl göra på som fritid som alla andra.

Ok, tack för din åsikt men den var inte till någon hjälp för mig, men du kanske mådde bra av att skriva dina moraliserande ord. Men det är väl så det är på ett aspergerforum - en del saknar empati.

Det är väl snarare du som saknar empati som planerar att leva på bidrag i resten av ditt liv. De pengarna du tar hade kunnat användas i personliga assistenter, sjukvård eller skolan. Jag förstår inte den mentalitet som råder bland vissa här, bara för att man har Asperger är det tydligen okej att sitta på rumpan hela livet och inte bidra alls.