Ekorren skrev:Men du har rätt att åberopa vårdgarantin som är på tre månader från det att läkaren på vc har skickat remissen om neuropsykiatrisk utredning.

Vårdgarantin gäller inte i alla landsting...

Neutrino skrev:
Jag har förstått att mediciner är bra. Jag är dock rädd för dem. Jag är mest rädd för vissa bieffekter.

Mår man alltså mycket värre i början när man tar mediciner? Är det bra att någon håller koll på en?

Om biverkningarna blir jättejobbiga så kan du ju trappa ner medicinen. Man brukar börja med en låg dos.
Det är olika hur man mår i början, jag mådde inte sämre och hade ingen som höll koll på mig, klarade av det ändå. Höjde dosen jättesakta.

Du kommer säkert klara dig bra.

Min läkare ringde igen. Hon sa "det är synd att de inte kan hjälpa dig på Studenthälsan. Jag har ingenting jag kan erbjuda dig här på vårdcentralen eftersom Psykiatrimottaningen För Unga Vuxna har ansvar för dig nu när jag remitterat dig dit. Så du får vänta på att du blir kallad till dit. Det ska inte ta mer än tre månader."

Jaha? Jag vet inte om jag klarar mig tre månader till utan hjälp. Inte utan någon form av väldigt allvarligt sammanbrott.

Ingen förälder som kan betala privat hjälp under tiden?

plåtmonster skrev:Ingen förälder som kan betala privat hjälp under tiden?

Tyvärr inte.

Man kan få visst samtalsstöd av Studentprästerna. Det är gratis vad jag minns.

Ingen bikt alltså, men samtal om livet, osv. Det är frivilliga, oftast teologer men inte bara, studenter eller nyutexaminerade som ställer upp. Man behöver inte vara ansluten till någon kyrka och får ha vilken tro man vill.

Neutrino skrev:Jaha? Jag vet inte om jag klarar mig tre månader till utan hjälp. Inte utan någon form av väldigt allvarligt sammanbrott.

Psykakuten är alltid öppen.

Zima33 skrev:Psykakuten är alltid öppen.

Fast man kan bara gå dit om det finns risk för att man tar livet av sig. Det har de på vårdcentralen sagt.

Neutrino skrev:

Zima33 skrev:Psykakuten är alltid öppen.

Fast man kan bara gå dit om det finns risk för att man tar livet av sig. Det har de på vårdcentralen sagt.

Säger de nog bara för att man inte ska gå dit i onödan...

Zima33 skrev:

Neutrino skrev:

Zima33 skrev:Psykakuten är alltid öppen.

Fast man kan bara gå dit om det finns risk för att man tar livet av sig. Det har de på vårdcentralen sagt.

Säger de nog bara för att man inte ska gå dit i onödan...

Vadå "gå dit i onödan"? Man går väl inte dit om man inte mår riktigt dåligt? Eller?

De kanske vill sålla bort de som är ledsna för att pojk-/flickvän gjort slut. t.ex. och är ute efter benso, typ.

Neutrino skrev:Jaha? Jag vet inte om jag klarar mig tre månader till utan hjälp. Inte utan någon form av väldigt allvarligt sammanbrott.

Det där är inte riktigt rimligt med tanke på hur det här påverkar ditt liv och att du riskerar att gå ner dig, sabba dina studiemöjligheter och må betydligt sämre under tiden

Det här är saker som du kan göra:

- Gå tillbaka till studenthälsan och säg att vårdcentralen absolut inte kan hjälpa dig. Även om problemen inte enbart är studierelaterade så påverkar det de facto dina studier. Det ligger inom deras område att ta emot dig.
- Överväg att byta allmänläkare och vårdcentral. Det är inte säkert att det hjälper men det kan förmodligen inte skada. Vad det nu handlar om är att förhindra att du försämras de här tre månaderna.
- Försök ringa runt och se om det finns någon privat psykiater som är beredd att ta emot dig. De har kanske patienter nog men ibland kan man ha tur och de har rätt att ta emot utan remiss.
- Dra dig inte för att ringa alla former av hjälpnummer som finns
- Prata med folk som har liknande erfarenheter och se vad du kan komma fram till.
- Blir det kris så åk in till psykakuten och se vad som händer.

Bjäbbmonstret skrev:- Blir det kris så åk in till psykakuten och se vad som händer.

Håller med där. Man får nog snabbare hjälp om man söker akut. Jag gick till en akutmottagning och fick samtalskontakt där veckan efter...

Neutrino skrev:

Zima33 skrev:

Neutrino skrev:
Fast man kan bara gå dit om det finns risk för att man tar livet av sig. Det har de på vårdcentralen sagt.

Nej man kan gå dit om man är i allvarlig kris. Och om de inte ger dig hjälp - vad har du att förlora? Det värsta som kan hända är att de skickar hem dig. Är du inte suicid nu så kan du bli det om du inte får hjälp i tid. Ditt problem rör sig inte om en tillfällig kris. Det är en nedåtspiral som behöver brytas och om din allmänläkare inte begriper det, kanske för att du de facto har svårigheter som ofta hör samman med AS och underkommunicerar dina reaktioner så måste du ta till de metoder du kan för att få den hjälp som du behöver.

Bjäbbmonstret skrev:Det där är inte riktigt rimligt med tanke på hur det här påverkar ditt liv och att du riskerar att gå ner dig, sabba dina studiemöjligheter och må betydligt sämre under tiden

Det här är saker som du kan göra:

- Gå tillbaka till studenthälsan och säg att vårdcentralen absolut inte kan hjälpa dig. Även om problemen inte enbart är studierelaterade så påverkar det de facto dina studier. Det ligger inom deras område att ta emot dig.
- Överväg att byta allmänläkare och vårdcentral. Det är inte säkert att det hjälper men det kan förmodligen inte skada. Vad det nu handlar om är att förhindra att du försämras de här tre månaderna.
- Försök ringa runt och se om det finns någon privat psykiater som är beredd att ta emot dig. De har kanske patienter nog men ibland kan man ha tur och de har rätt att ta emot utan remiss.
- Dra dig inte för att ringa alla former av hjälpnummer som finns
- Prata med folk som har liknande erfarenheter och se vad du kan komma fram till.
- Blir det kris så åk in till psykakuten och se vad som händer.

Följdfrågor:

1. OM jag byter läkare/vårdcentral kommer det påverka min remiss till psykiatrimottagningen?
2. Jag har lite svårt att veta om folk tycker man är jobbig eller inte och jag antar ofta att folk tycker jag är en börda (tycker till och med att det är jobbigt att skriva här av den anledningen). Hur vet man om de inom vården tycker det?

weasley skrev:Man kan få visst samtalsstöd av Studentprästerna. Det är gratis vad jag minns.

Ingen bikt alltså, men samtal om livet, osv. Det är frivilliga, oftast teologer men inte bara, studenter eller nyutexaminerade som ställer upp. Man behöver inte vara ansluten till någon kyrka och får ha vilken tro man vill.

*host* Någon som läst detta?

weasley skrev:

weasley skrev:Man kan få visst samtalsstöd av Studentprästerna. Det är gratis vad jag minns.

Ingen bikt alltså, men samtal om livet, osv. Det är frivilliga, oftast teologer men inte bara, studenter eller nyutexaminerade som ställer upp. Man behöver inte vara ansluten till någon kyrka och får ha vilken tro man vill.

*host* Någon som läst detta?

Ja, jag läste det. Sorry att jag inte svarade. Är det dessa du talar om: http://www.uppsala.universitetskyrkan.se/ ?

Neutrino skrev:Följdfrågor:

1. OM jag byter läkare/vårdcentral kommer det påverka min remiss till psykiatrimottagningen?
2. Jag har lite svårt att veta om folk tycker man är jobbig eller inte och jag antar ofta att folk tycker jag är en börda (tycker till och med att det är jobbigt att skriva här av den anledningen). Hur vet man om de inom vården tycker det?

1. Remissen är redan skickad. Bestämmer de sig för att ta emot dig bör kallelsen komma direkt hem till dig. Däremot vet jag inte vad de gör med en eventuell återremiss om de får för sig att returnera remissen. Är du osäker kan du kontakta Unga vuxna och fråga vad som händer om du byter läkare under tiden.
2. Du skiter i det. Du har behov av hjälp. Det är deras jobb att hjälpa dig. Tycker de att du är jobbig för att du söker hjälp är det deras problem och inte ditt.

Neutrino skrev:1. OM jag byter läkare/vårdcentral kommer det påverka min remiss till psykiatrimottagningen?
2. Jag har lite svårt att veta om folk tycker man är jobbig eller inte och jag antar ofta att folk tycker jag är en börda (tycker till och med att det är jobbigt att skriva här av den anledningen). Hur vet man om de inom vården tycker det?

1) Nej. Remissen är skickad. Nu är det psykiatrins uppgift att byråkratisera in dej. Vem du går till under tiden de vänder papper är inte deras problem.

2) Förminska inte dej själv. Du måste förstå att vården finns till för den som är i behov av den. I det här fallet är det DU som har behov av den. Därför är det deras uppgift att se till att du är nöjd. Jag förstår faktiskt inte varför du inbillar dej att du är en börda. Vare sej här eller på vården. På forumet står det var och en fritt att läsa och svara efter behag. Inom vården har de en SKYLDIGHET att ge dej det bästa de kan efter dina förutsättningar. Så förminska inte dej själv.

Neutrino skrev:Ja, jag läste det. Sorry att jag inte svarade. Är det dessa du talar om: http://www.uppsala.universitetskyrkan.se/ ?

Just det. Boka Enskilt Samtal. Värt att prova iaf!

Weasley och Bjäbbmonstret, tror ni det är en bra idé att jag ringer dem och frågar lite om kötider och eventuellt byte av vårdcentral? Tycker det är väldigt jobbigt att jag inte ens vet den ungefärliga kötiden (det är så ospecifikt) så jag skulle nog vilja fråga dem.

weasley skrev:2) Förminska inte dej själv. Du måste förstå att vården finns till för den som är i behov av den. I det här fallet är det DU som har behov av den. Därför är det deras uppgift att se till att du är nöjd. Jag förstår faktiskt inte varför du inbillar dej att du är en börda. Vare sej här eller på vården. På forumet står det var och en fritt att läsa och svara efter behag. Inom vården har de en SKYLDIGHET att ge dej det bästa de kan efter dina förutsättningar. Så förminska inte dej själv.

Jag vet inte heller varför jag antar att jag är en börda. Jag inbillar mig att jag klagar mest i hela världen och att alla andra tycker jag är fruktansvärt jobbig på grund av det. Det har nog med dåligt självförtroende att göra. Jag är inte så van vid att prata om mina problem.

Neutrino skrev:Tycker det är väldigt jobbigt att jag inte ens vet den ungefärliga kötiden (det är så ospecifikt) så jag skulle nog vilja fråga dem.

Jag misstänker, utifrån min egen erfarenhet, att du inte kommer få annat än ett väldigt svävande svar. Men du kan ju för all del ringa, om du känner att du mår bättre av att höra ett svävande svar. Det finns inget som hindrar dej från att ringa om du vill det.

weasley skrev:Jag misstänker, utifrån min egen erfarenhet, att du inte kommer få annat än ett väldigt svävande svar. Men du kan ju för all del ringa, om du känner att du mår bättre av att höra ett svävande svar. Det finns inget som hindrar dej från att ringa om du vill det.

Svävande som i vagt?

Neutrino skrev:Jag sa till henne att jag inte bara vill ha medicin (även om jag kanske kan tänka mig att prova det) utan att jag behöver få prata med någon eftersom jag inte klarar av saker och ting längre.

Vad menar du? Har du fått problem nu som du inte haft innan?

Jag är mer högfungerande nu än någonsin förut, men jag skulle aldrig kunna bo ensam i en lägenhet, t.ex. För jag förstör allting, liksom. Kan inte sköta mig. Och då är jag ändå mycket bättre nu än vad jag var för 5 år sedan.