Neutrino: Har du hunnit tänka lite? Hur känner du inför det som skrivs om din situation? Får du ut något vettigt från våra inlägg? Du behöver absolut inte redovisa din total slutsats, men känner du dig LITE "vettigare"? Eller är du mer förvirrad? Är du mer förvirrad börjar jag gärna om.

Jag är inte professionell psykolog eller läkare, men jag är inte helt orimlig eller okunnig.

Edit: Har du nyss fyllt år? Du var 21 sist vi talades vid. Grattis.

tahlia skrev:

Archpsyche skrev:Det är ett vänsterideal, att allt ska beslutas av lekmän i politiska församlingar. Högern vill att vården ska styras av professionen. Då skulle det fungerar bättre.

Det är fullt möjligt att det skulle fungera bättre men det skulle också - i förlängningen - leda till en struktur a la USA där man får den vård man har råd att betala för. Dvs har du råd med dyra sjukvårdsförsäkringar så är du garanterad bra vård, om inte är du antingen hänvisad till små inrättningar med knappa medel eller står helt utan. Något som inte heller känns som en ok lösning.

Det finns inget sådan kausalitet. Att professionen styr en offentligfinansierad vård är fullt möjligt. Att professionella administratörer (med kunskap och utbildning) gör det är också fullt möjligt. Både Schweiz och Storbritannien har sådana system. Man kan även ha försäkringslösningar med krav på att inte neka någon att teckna försäkring, och sedan ha enbart privata utförare, skulle också fungerar inom ramen för offentlig finansiering. USA:s system är mycket annorlunda, och det är ingen risk att vi hamnar där. Men jag flikar gärna in att för det stora flertalet har deras system gett bättre vård, men till alldeles för hög kostnad.

earlydayminer skrev:Neutrino: Har du hunnit tänka lite? Hur känner du inför det som skrivs om din situation? Får du ut något vettigt från våra inlägg? Du behöver absolut inte redovisa din total slutsats, men känner du dig LITE "vettigare"? Eller är du mer förvirrad? Är du mer förvirrad börjar jag gärna om.

Jag är inte professionell psykolog eller läkare, men jag är inte helt orimlig eller okunnig.

Edit: Har du nyss fyllt år? Du var 21 sist vi talades vid. Grattis.

Jag vet inte. Jag känner mig allmänt uppgiven. Jag vill bara ha hjälp för saker och ting kan inte fortsätta så här. Ni har gjort mig förvirrad men jag tror jag fått ut lite av det i alla fall.

Tack Jag fyllde år i september.

Neutrino skrev:

earlydayminer skrev:Neutrino: Har du hunnit tänka lite? Hur känner du inför det som skrivs om din situation? Får du ut något vettigt från våra inlägg? Du behöver absolut inte redovisa din total slutsats, men känner du dig LITE "vettigare"? Eller är du mer förvirrad? Är du mer förvirrad börjar jag gärna om.

Jag är inte professionell psykolog eller läkare, men jag är inte helt orimlig eller okunnig.

Edit: Har du nyss fyllt år? Du var 21 sist vi talades vid. Grattis.

Jag vet inte. Jag känner mig allmänt uppgiven. Jag vill bara ha hjälp för saker och ting kan inte fortsätta så här. Ni har gjort mig förvirrad men jag tror jag fått ut lite av det i alla fall.

Tack Jag fyllde år i september.

Om du vill ställa konkreta frågor i form av en lista eller så kan du göra det. Om du orkar och vill, det vill säga. Jag besvarar gärna det du undrar över det jag skrivit, så att jag kan klargöra för dig hur och vad jag menar med vad. Meningen är inte att du ska bli mer förvirrad och kanske lite mer orolig över hur komplicerat det blev. Ber om ursäkt för att det blev två sidor som tog ett steg in och förvirrade dig. Undrar du något konkret, lista upp så besvarar jag det jag kan.

Om du vill byta läkare så kan du göra det utan att du behöver träffa den gamla läkaren igen. Det är i alla fall en punkt som jag tror du inte behöver förvirra dig kring.

earlydayminer skrev:Om du vill ställa konkreta frågor i form av en lista eller så kan du göra det. Om du orkar och vill, det vill säga. Jag besvarar gärna det du undrar över det jag skrivit, så att jag kan klargöra för dig hur och vad jag menar med vad. Meningen är inte att du ska bli mer förvirrad och kanske lite mer orolig över hur komplicerat det blev. Ber om ursäkt för att det blev två sidor som tog ett steg in och förvirrade dig. Undrar du något konkret, lista upp så besvarar jag det jag kan.

Om du vill byta läkare så kan du göra det utan att du behöver träffa den gamla läkaren igen. Det är i alla fall en punkt som jag tror du inte behöver förvirra dig kring.

Tack. Jag ska iväg en stund nu men jag skriver antingen här eller ett PM när jag kommer hem. Tack igen.

Neutrino skrev:

earlydayminer skrev:Om du vill ställa konkreta frågor i form av en lista eller så kan du göra det. Om du orkar och vill, det vill säga. Jag besvarar gärna det du undrar över det jag skrivit, så att jag kan klargöra för dig hur och vad jag menar med vad. Meningen är inte att du ska bli mer förvirrad och kanske lite mer orolig över hur komplicerat det blev. Ber om ursäkt för att det blev två sidor som tog ett steg in och förvirrade dig. Undrar du något konkret, lista upp så besvarar jag det jag kan.

Om du vill byta läkare så kan du göra det utan att du behöver träffa den gamla läkaren igen. Det är i alla fall en punkt som jag tror du inte behöver förvirra dig kring.

Tack. Jag ska iväg en stund nu men jag skriver antingen här eller ett PM när jag kommer hem. Tack igen.

För all del. Ta din tid och hoppas kvällen blir bra.

Tänkte bara meddela att min husläkare precis ringde mig och sa att hon bestämt sig för att remittera mig till Psykiatrimottagningen för unga vuxna. Hon sa att man garanterat ska få tid inom 3 månader men att de ofta "tar in" folk tidigare. Hon bad mig kolla med Studenthälsan om jag kan få något slags stöd i form av samtal osv tills dess. Låter det som en bra grej? Låter det rimligt? Remissen är jag tacksam för!

Neutrino skrev:Tänkte bara meddela att min husläkare precis ringde mig och sa att hon bestämt sig för att remittera mig till Psykiatrimottagningen för unga vuxna. Hon sa att man garanterat ska få tid inom 3 månader men att de ofta "tar in" folk tidigare. Hon bad mig kolla med Studenthälsan om jag kan få något slags stöd i form av samtal osv tills dess. Låter det som en bra grej? Låter det rimligt? Remissen är jag tacksam för!

Unga Vuxna i Uppsala är en jättenbra mottagning. Om du har riktig tur får du träffa ***Borttaget*** som är jättetoppenbäst. Lycka till!



Moderator atoms - tog bort ett namn. Det är alltid bättre att ta namn i PM än ute i det öppna.

Archpsyche skrev:Unga Vuxna i Uppsala är en jättenbra mottagning. Om du har riktig tur får du träffa ***Borttaget*** som är jättetoppenbäst. Lycka till!

Tack



Moderator atoms - tog bort ett namn. Det är alltid bättre att ta namn i PM än ute i det öppna.

Förresten, Archpsyche (eller någon annan), blir det inte krångligt för de inom psykiatrin om jag går och pratar med någon på Studenthälsan? Jag menar, jag har ju varit i kontakt med vårdcentralen som nu ska remittera mig till Unga Vuxna och jag är i kontakt med NPF-portalen. Blir det inte krångligt om ytterligare någon kommer in i bilden? Förstår du vad jag menar? Jag måste dock ha hjälp (gärna nu) så något måste ju göras. Tänkte bara höra mig för i alla fall.

EDIT: Det var dock min läkares förslag så det kanske går bra då.

Neutrino skrev:Förresten, Archpsyche (eller någon annan), blir det inte krångligt för de inom psykiatrin om jag går och pratar med någon på Studenthälsan? Jag menar, jag har ju varit i kontakt med vårdcentralen som nu ska remittera mig till Unga Vuxna och jag är i kontakt med NPF-portalen. Blir det inte krångligt om ytterligare någon kommer in i bilden? Förstår du vad jag menar? Jag måste dock ha hjälp (gärna nu) så något måste ju göras. Tänkte bara höra mig för i alla fall.

EDIT: Det var dock min läkares förslag så det kanske går bra då.

Nej, om du kan få hjälp via Studenthälsan så avlastar du psykmottagningen. Studenthälsan har ingen doktor, så det gäller isf samtalskontakt. Sådana är det brist på.

Archpsyche skrev:Nej, om du kan få hjälp via Studenthälsan så avlastar du psykmottagningen. Studenthälsan har ingen doktor, så det gäller isf samtalskontakt. Sådana är det brist på.

Okay för min läkare sa åt mig att be om hjälp där tills jag får komma till Unga Vuxna. Men hur fungerar det? Det som jag pratar om på Studenthälsan, hamnar det i någon journal som de på Unga Vuxna kan se sedan? Du får ursäkta, jag har ingen större erfarenhet inom psykiatrin osv. Systemet förvirrar mig.

EDIT: Vad menar du förresten med att jag avlastar psykmottagningen? Jag har ju inte varit där än? Återigen, ursäkta min förvirring.

Neutrino skrev:

Archpsyche skrev:Nej, om du kan få hjälp via Studenthälsan så avlastar du psykmottagningen. Studenthälsan har ingen doktor, så det gäller isf samtalskontakt. Sådana är det brist på.

Okay för min läkare sa åt mig att be om hjälp där tills jag får komma till Unga Vuxna. Men hur fungerar det? Det som jag pratar om på Studenthälsan, hamnar det i någon journal som de på Unga Vuxna kan se sedan? Du får ursäkta, jag har ingen större erfarenhet inom psykiatrin osv. Systemet förvirrar mig.

EDIT: Vad menar du förresten med att jag avlastar psykmottagningen? Jag har ju inte varit där än? Återigen, ursäkta min förvirring.

Nej, Studenthälsans journal kan inte läsas av psykiatrin. Med avlasta menar jag att om du kan få din samtalskontakt genom Studenthälsan, så kan ju psykologen/kuratorn på Unga Vuxna ta någon annan istället.

Archpsyche skrev:Nej, Studenthälsans journal kan inte läsas av psykiatrin. Med avlasta menar jag att om du kan få din samtalskontakt genom Studenthälsan, så kan ju psykologen/kuratorn på Unga Vuxna ta någon annan istället.

Jag förstår. Fast jag går ju mycket hellre till Unga Vuxna som är specialistvård (och som specialiserar sig på affektiva sjukdomar och ångeststörningar) än att gå till Studenthälsan som egentligen specialiserar sig på saker som har med studier att göra. Det måste ju ändå vara bättre, eller?

Neutrino skrev:

Archpsyche skrev:Nej, Studenthälsans journal kan inte läsas av psykiatrin. Med avlasta menar jag att om du kan få din samtalskontakt genom Studenthälsan, så kan ju psykologen/kuratorn på Unga Vuxna ta någon annan istället.

Jag förstår. Fast jag går ju mycket hellre till Unga Vuxna som är specialistvård (och som specialiserar sig på affektiva sjukdomar och ångeststörningar) än att gå till Studenthälsan som egentligen specialiserar sig på saker som har med studier att göra. Det måste ju ändå vara bättre, eller?

De har en samtalskontakt där som naturligtvis är specialiserad på att samtala med unga. Det har ingenting med studier att göra bara för att det heter Studenthälsan, däremot är det många studenter som går där.

Archpsyche skrev:De har en samtalskontakt där som naturligtvis är specialiserad på att samtala med unga. Det har ingenting med studier att göra bara för att det heter Studenthälsan, däremot är det många studenter som går där.

Okay, hon som har hand om mitt "särskilda stöd" på universitetet sa annat men hon kanske hade fel. Hursomhelst, tack för att du förklarade. Vi får se vad som händer.

Neutrino.

1) Påbörja medicinering. Man brukar börja med SSRI. I början kan man då må sämre några veckor innan det vänder. Det kan då vara bra att ha kontakt med någon (kan räcka med PM-kontakt med någon forumist) som hjälper en igenom det värsta.

2) Medicineringen kommer efter ett tag ge stabilitet. Då kan en eventuell utredning av dina grundproblem påbörjas. Sådana kan vara uppslitande har jag hört och det kan vara värdefullt att ha en någotsånär stabil grund att stå på när en utredning börjar.

3) Under tiden du väntar på att remitteras är det bra om du har någon samtalskontakt. I väntan på mottagningen för Unga Vuxna är Studenthälsans samtalskontakt ett mycket bra alternativ. Problemet är att de har begränsat antal mötestillfällen per patient.

4) Studenthälsan har faktiskt doktorer som kan skriva remisser till olika utredningar eller specialistteam. Det var Studenthälsan jag kontaktade efter att ha fått ett bedrövligt bemötande på VC. Studenthälsans doktor tog hand om mej på allra bästa sätt och remitterade mej till min nuvarande mottagning. Det var även via henne jag lärde mej om SSRI och började med Cipralex.

5) Går du via Studenthälsan behöver du inte bekymra dej om VC. Studenthälsan och VC är helt separerade och det är bara på din uttryckliga begäran eventuella journaler lämnas ut från ena stället till det andra. Jag gjorde så att jag sket stenhårt i VC och gick enbart till Studenthälsan tills jag kom till min remitterade mottagning. Då fick jag en papperskopia på egen begäran, vilken jag sedan överräckte på det nya stället.

7) Jag fick alltså både doktorskontakt, medicinering och visst samtalsstöd från Studenthälsan innan jag kom till min mottagning. Det gick utmärkt. Mycket väl godkänt från Studenthälsans håll, och jag var otroligt glad att jag betalt kåravgift när jag märkte vilken skillnad det var på vårdkvalité. Värt att komma ihåg är att Studenthälsan inte har några högkostnadsskydd eftersom de inte är anslutna till landstinget. Så du måste betala hela kostnaden själv.

8) Oavsett hur du gör, så är det en klok idé att börja med medicinerna och ta samtalen lite senare. Under medicininsättning är det oftast rätt kaotiskt och eventuella samtal blir inte så konstruktiva eftersom man bara funderar på väldigt dumma saker och om de har samband med måendet. Svaret är "JA det har de". Bara så du vet. Det är lättare att handskas med behandlande vård när de värsta symptomen på dåligtmåendet försvunnit.

Weasley,

Jag har förstått att mediciner är bra. Jag är dock rädd för dem. Jag är mest rädd för vissa bieffekter. Om den person jag kommer få träffa tycker att jag bör medicineras så tänker jag dock inte säga emot.

Mår man alltså mycket värre i början när man tar mediciner? Är det bra att någon håller koll på en?

Tyvärr måste jag meddela att jag igår ringde Studenthälsan och att de sa att de inte riktigt kan hjälpa mig med någon samtalskontakt. De sa att de mest har hand om sådant som påverkar studierna och trots att mitt mående definitivt påverkar mina studier så är det vårdcentralen som har ansvar för mig nu när de äntligen remitterat mig till Unga Vuxna. Så hon jag pratade med (i telefon) på Studenthälsan sa åt mig att ringa tillbaka till min husläkare och hälsa att de på Studenthälsan tycker att jag borde få en samtalskontakt på vårdcentralen tills jag kommer till psykiatrimottagningen. Jag orkar inte allt krångel och att jag blir skickad fram och tillbaka hela tiden. Hon på Studenthälsan sa dock att om det visar sig att min läkare inte vill ge mig en samtalskontakt på vårdcentralen så kan jag ringa tillbaka till dem på Studenthälsan så får de se vad de kan göra så jag slipper "hamna mellan stolarna" som hon uttryckte det.

Hur kommer det sig att du fick hjälp av Studenthälsan men inte jag?

Om din läkare hänvisat dit till Studenthälsan är det troligen så att de har svårt att få fram en samtalskontakt på VC alternativt inte har någon. Jag tycker också det är beklagligt att de ska behöva skicka dig fram och tillbaka sådär. Men om de har svårt med samtalskontakter både på studenthälsan och VC så är det ju klart att de försöker lämna över ansvaret för de patienter de tror kan bli hjälpta på annat håll.

Om man mår för dåligt för ha nytta av samtal eller inte vet man inte med säkerhet förrän man försökt.

Bjäbbmonstret skrev:Om din läkare hänvisat dit till Studenthälsan är det troligen så att de har svårt att få fram en samtalskontakt på VC alternativt inte har någon. Jag tycker också det är beklagligt att de ska behöva skicka dig fram och tillbaka sådär. Men om de har svårt med samtalskontakter både på studenthälsan och VC så är det ju klart att de försöker lämna över ansvaret för de patienter de tror kan bli hjälpta på annat håll.

Om man mår för dåligt för ha nytta av samtal eller inte vet man inte med säkerhet förrän man försökt.

Vad innebär det att de har "svårt att få fram en samtalskontakt"? Menar du att de samtalskontakter som finns där (det finns samtalskontakter, både psykologer och kuratorer) inte har tillräckligt med tid? Hursomhelst, min läkare ska ringa mig på fredag så vi får väl se vad som sägs då.

Ja jag tänkte att det kanske är så att det är så många som vill ha en samtalskontakt så att det är svårt att få det att räcka till.

Bjäbbmonstret skrev:Ja jag tänkte att det kanske är så att det är så många som vill ha en samtalskontakt så att det är svårt att få det att räcka till.

När jag gick på VC innan jag blev förflyttad till psykiatrin. Kunde dom bara erbjuda 5 stödsamtal hos en kurator. Det var på hennes inrådan jag förflyttades hon märkte redan efter vårt första möte att hon ej kunde hjälpa mej.

Hej!
Jag har inte läst allt som har skrivit så det finns en risk att jag upprepar det någon har skrivit redan.

Men du har rätt att åberopa vårdgarantin som är på tre månader från det att läkaren på vc har skickat remissen om neuropsykiatrisk utredning.
Jag har använt mig av det tre ggr, en gång för min dotter och hennes mandlar, en gång för mig för utredning och en gång för min sons utredning. De MÅSTE betala för en utomstående om de inte har tid själva. Fungerade väldigt bra. Tyckte jag. Du ska ringa direkt efter att läkaren har skickat remissen även om de säger att du ska vänta tills efter tre månader. Om det finns en risk att det dröjer mer än tre månader ska du ringa. Och den risken finns ju alltid vid utredningar.

http://www.1177.se/Stockholm/Regler-och ... garantier/

Lycka till!

Neutrino skrev:Hur kommer det sig att du fick hjälp av Studenthälsan men inte jag?

Jag gick dit personligen och berättade om det undermåliga ointresse mina problem bemötts med på VC. Berättade hur jag mådde och sa att jag fan hoppar framför tåget om jag inte får hjälp. Det gick rätt snabbt efter det samtalet så hade jag doktor och samtalskontakt. Men som sagt, samtalskontakten är begränsad, det var den även för mej. Tror jag fick mej tilldelat fyra möten, inte mer.