rdos skrev:

Toblerone skrev:

One clue that a child may have autism is that she does not make eye contact with others. This feature appears in the first six months of life, leading some researchers to consider differences in gaze pattern a potential early marker for autism.

https://spectrumnews.org/opinion/viewpo ... ts-autism/

Den här förklaringen stämmer i alla fall in på mig. Överstimulation.

https://medicalxpress.com/news/2017-06- ... -hard.html

Uppenbarligen fungerar en del av hjärnan annorlunda

http://gracepointwellness.org/20-autism ... ye-contact

Då ingen av dem kan förklara selektiv ögonkontakt så tycker jag inte de tillför någonting öh.t. Det är bara en massa teorier utan att man förstått elementära saker.

Så spädbarn väljer vem de tittar på? Kanske det, men i regel är det ju föräldrarna eller mamman som barnet INTE tittar på och det är då man fattar misstanke om autism. Kanner-autism MÅSTE ju ha funnits där före 3-års-åldern. Det är klart det är föräldrarna då som barnet inte tittar på. Och andra personer som barnet kanske har kontakt med förekommer ju nästan inte, framför allt bryr man sig inte om det.

Toblerone skrev:Bara för att det EN GÅNG är en annan person än föräldrarna? Annars är det dock föräldrarna och då har ju barnen inte heller ögonkontakt. Jag menar nu inte dessa barn i studien utan generellt. Glöm den där studien!

Kan du visa en studie med vårdnadshavare så ska jag omvärdera min ståndpunkt. Tror dock inte det finns någon sådan. Alla studier jag känner till använder antingen de som är involverade i undersökningen (= främlingar) eller videor på främlingar. Ingen studie använder personer som man vet att försökspersonen gillar. Det är därför de är totalt värdelösa. Det beror inte på inkompetens bland de som undersökt, utan okunnighet. De känner helt enkelt inte till "selektiv ögonkontakt".

Toblerone skrev:Så spädbarn väljer vem de tittar på? Kanske det, men i regel är det ju föräldrarna eller mamman som barnet INTE tittar på och det är då man fattar misstanke om autism. Kanner-autism MÅSTE ju ha funnits där före 3-års-åldern. Det är klart det är föräldrarna då som barnet inte tittar på. Och andra personer som barnet kanske har kontakt med förekommer ju nästan inte, framför allt bryr man sig inte om det.

Det är möjligt att det finns en liten minoritet som inte tittar på föräldrna, men jag känner iaf inte igen det fenomenet, och jag har två barn med diagnos "autistiskt syndrom".

Dottern var dock väldigt nöjd med att sitta själv och gunga i sin baby-sitter, men ögonkontakt hade hon definitivt.

rdos skrev:

StefanJC skrev:

rdos skrev:
Häftigt.

En tjej som kände sig så bekväm med att titta mig i ögonen
att hon kunde prata samtidigt avbröt sig själv plötsligt och
frågade mig plötsligt: -Vad ville du säga? Jag blev förvånad
och undrade varför hon trodde det. -Jag såg på dina ögon
att du kom på något, det gick som upp ett ljus! Jag blev
väldigt förvånad men kunde ändå fråga hur hon kunde se
att jag ville berätta det till mig. -Det var lätt att se, jag vet
inte hur, kanske något med pupillen eller glansen!

Är du säker på att det inte var tankeöverföring? Skojar inte.

Hon sa också att hon såg andra saker från pupillens rörelse och att
jag kisade omärkbart när jag släppte ett tankespår och bytte till ett
annat. Men hur hon kunde veta vad allt betydde hade hon ingen
förklaring till. Att det var tankeöverföring i grunden och att grejerna
med ögonen bara var tillägg låter troligt. Men hon visste ju inte exakt
vad jag tänkte och upptäckte. Hon såg bara om det var något bra och
om jag ville berätta det. Tankekänslo-överföring kanske. Har upplevt
liknande saker på distans utan ögonkontakt.

Min mamma är helt övertygad om att jag kan känna hennes och mina
syskons starka känslor på distans innan dom känner dom själva. Typ
ett helt dygn före om det behövs. Jag är alltid där när det händer något
säger hon. Jag har ingen sån förmåga vad jag vet så det är omedvetet
i så fall om det ligger något i det. Ett delvis gemensamt undermedvetande
i så fall om något skulle jag säga.

rdos skrev:

Toblerone skrev:Så spädbarn väljer vem de tittar på? Kanske det, men i regel är det ju föräldrarna eller mamman som barnet INTE tittar på och det är då man fattar misstanke om autism. Kanner-autism MÅSTE ju ha funnits där före 3-års-åldern. Det är klart det är föräldrarna då som barnet inte tittar på. Och andra personer som barnet kanske har kontakt med förekommer ju nästan inte, framför allt bryr man sig inte om det.

Det är möjligt att det finns en liten minoritet som inte tittar på föräldrna, men jag känner iaf inte igen det fenomenet, och jag har två barn med diagnos "autistiskt syndrom".

Dottern var dock väldigt nöjd med att sitta själv och gunga i sin baby-sitter, men ögonkontakt hade hon definitivt.

Det var det jag misstänkte - du utgår ifrån dina egna barn. Två barn av alla barn i världen! Det finns förstås barn som inte är som dina. Iofs har de diagnosen, så jag förstår det ändå. Men det är inte så osannolikt att de mer högfungerande inte har alla symptom av autism.

Toblerone skrev:Det var det jag misstänkte - du utgår ifrån dina egna barn. Två barn av alla barn i världen! Det finns förstås barn som inte är som dina. Iofs har de diagnosen, så jag förstår det ändå. Men det är inte så osannolikt att de mer högfungerande inte har alla symptom av autism.

Nej, jag utgår från saker som jag misstänkte för många år sedan, verfierade med 100.000-tals svar på mitt test för många år sedan, men som psykiatrin uppenbarligen fortfarande inte har en susning om.

Det kan ju inte heller vara så att udda ögonkontakt är något slags "defekt", då fenomenet med annorlunda ögonkontakt är starkt kopplad till neurodiversitet, och därmed finns hos kanske 10% av befolkningen eller mer. Så om psykiatrin ska komma någonvart så måste de lägga ned "tugget" om att det finns något "fel" bakom skillnaderna i ögonkontakt. Det första man måste göra är naturligtvis att ta hänsyn till relationen mellan försöksperson och försöksledare då denna påverkar resultatet.

Om det nu (mot förmodan) skulle finnas specifika problem just i diagnosticerad autism så kan man inte påvisa detta utan att först kunna utesluta den "vanliga" varianten som en stor del neurodiversa har. Så även då måste man såklart ta hänsyn till relationen mellan försöksperson och försöksledare.

Nja, jag tror som sagt att det finns en del forskning om det där, men jag har inte satt mig in i det. Du verkar ju speciellt intresserad av det. Läser du den forskningen som finns, eller kör du bara din egen teori och liksom ignorerar det andra lite? Det vore ju inte riktigt meningsfullt, tänker jag ....

Dålig ögonkontakt är inget diagnoskriterie för Asperger. Här kan du läsa diagnoskriterierna: http://habilitering.se/om-autism/asperg ... rs-syndrom

Trots att det inte är ett kriterie har flera med Asperger dålig ögonkontakt, men inte alla. Det finns fler orsaker till att ha dålig ögonkontakt t.ex social fobi, autism eller blyghet

Toblerone skrev:Nja, jag tror som sagt att det finns en del forskning om det där, men jag har inte satt mig in i det. Du verkar ju speciellt intresserad av det. Läser du den forskningen som finns, eller kör du bara din egen teori och liksom ignorerar det andra lite? Det vore ju inte riktigt meningsfullt, tänker jag ....

Jag läser väl mest forskning i relation till vad jag skriver artiklar om, vilket i nuläget mest är relationer. Så, nej, jag har inte läst forskningen kring ögonkontakt, men om jag någon gång skulle vilja skriva en artikel om det så måste jag ju göra det.

Liljan skrev:Dålig ögonkontakt är inget diagnoskriterie för Asperger. Här kan du läsa diagnoskriterierna: http://habilitering.se/om-autism/asperg ... rs-syndrom

Trots att det inte är ett kriterie har flera med Asperger dålig ögonkontakt, men inte alla. Det finns fler orsaker till att ha dålig ögonkontakt t.ex social fobi, autism eller blyghet

Så fint skrivet. Blir tårögd.

Ögonen är själens spegel och det är därför NT har dålig förmåga
att hålla ögonkontakt. Dom är rädda att någon ska se hur dom
egentligen är.

Nej och det går att träna upp, oavsett om man har diagnos eller ej. Om jag kan så kan andra.

Deadly_Nightshade skrev:Nej och det går att träna upp, oavsett om man har diagnos eller ej.

Stämmer ej enligt mina erfarenheter. Det går att tvinga sig till det men det är inte hållbart i längden för mig att hålla på med det på det sätt som andra förväntar sig och det går absolut inte mer per automatik för att jag tvingar mig. Det späder bara på utmattningen.

Eilen skrev:Jag kommer ofta på mig själv med att titta på folks munnar när de pratar. Någon mer som gör så? Fungerar som en viss förstärkning av orden antar jag. Vet inte om jag hör dåligt eller om det beror på att det blir lättare att urskilja pratet från annat ljud.

Nu på senare tiden har jag tänkt på det så mycket och testat att kolla i ögonen så nu vet jag inte vad som är naturligt för mig, men jag kommer ihåg förut, då kollade jag i princip alltid på munnen. Den var helt enkelt intressantast med hästlängder i ansiktet när någon pratar, även om jag tycker om näsor och hår också. Jag har ivf. inte känslan att det hade med att höra bättre för min del, mer som en trevlig och nästan lite translik känsla. (Jag sätter ofta ett finger på munnen (allmänt sett alltså, inte just när jag träffar folk) om det har nåt med saken att göra.)

Ögonen var väl i huvudsak skrämmande men kanske kastade upp nån blick ibland för att visa att jag var med. Ögon kan vara fina men åtminstone då så var intresset nästan rent bildligt så att säga, fina färger, former och kontraster alltså. Man kan ju se var folk kollar och så men jag såg inte mycket mer.

InkMagic skrev:

Eilen skrev:Jag kommer ofta på mig själv med att titta på folks munnar när de pratar. Någon mer som gör så? Fungerar som en viss förstärkning av orden antar jag. Vet inte om jag hör dåligt eller om det beror på att det blir lättare att urskilja pratet från annat ljud.

Nu på senare tiden har jag tänkt på det så mycket och testat att kolla i ögonen så nu vet jag inte vad som är naturligt för mig, men jag kommer ihåg förut, då kollade jag i princip alltid på munnen. Den var helt enkelt intressantast med hästlängder i ansiktet när någon pratar, även om jag tycker om näsor och hår också. Jag har ivf. inte känslan att det hade med att höra bättre för min del, mer som en trevlig och nästan lite translik känsla. (Jag sätter ofta ett finger på munnen (allmänt sett alltså, inte just när jag träffar folk) om det har nåt med saken att

För mig handlar bristande ögonkontakt mest om att jag har lättare att koncentrera mig på vad personen säger om jag fäster blicken på något som inte rör sig, t ex en möbel.
När jag är trött och inte orkar prata alls brukar jag också undvika ögonkontakt för att slippa säga "Jag orkar inte vara social just nu".

Det är synnerligen obehagligt med ögonkontakt.