Det kanske är så att det är vi som ger världen något att leva för,det "normala" är en genetisk förkalkning av årtusenden av in övade reaktioner och beteenden som själva värket är av farlig och fullständigt självförstörande beteende mönster.
Vi skulle knappast fixa bygga en Atom bomb

Jag har inte läst mycket om vuxenmobbning och inte förrän nyligen fattat hur det går till och hur både korkat och förödande det kan vara.

Jag hade svårt att föreställa mig hur vuxna skulle kunna behandla andra så utan att bli anklagade för det - och hur det skulle kunna vara så plågsamt för offret. Nu begriper jag - genom att framställa mobboffret som problemet och genom att visa att den som lägger sig i icke göre sig besvär. Men mest av allt för att omgivningen inte törs säga emot. För till skillnad från när det gäller barn eller ungdomar så räcker det (typiskt sett) att säga ifrån ordentligt mot en vuxen.

Jag har naturligtvis inget emot att man anmäler och stämmer men det blir knappast färre mobbare för att arbetsgivaren ställs till svars. Starta studiecirklar om hur man genomskådar och gemensamt säger ifrån till en mobbare! Det fanns en kortvarig debatt för några år sedan efter att en bok om härskartekniker kommit ut - den var ett utmärkt initiativ och kan säkert användas som cirkellitteratur.

Samma mekanismer som får folk att ansluta sig till mobbaren kan vändas till att få folk att sluta sig samman mot mobbaren! Jag tror definitivt inte på några utopier om att alla ska vara snälla mot varann - "skapa en bra miljö för alla", det säger bara den som inte tänkter ta i problemet.

Jag tror mobbare är sociala vinnare - annars skulle de redan ha försvunnit - men intellektuella förlorare - annars skulle de redan ha slutat.

Mobbning kan också vara ett enkelt sätt att bli kvitt personer man upplever som jobbiga eller skaffa sig en konkurrensfördel genom att försämra möjigheterna för de som har bättre kompetens osv.

Bump!

Läste om en drabbande skildring av vuxenmobbing i en film De ofrivilliga från 2008 av Ruben Östlund) i Metro idag. Något som ger värre ångest än värsta skräckfilmen, värre än Bergman, värre än de värsta morden i en deckare.

"En kvinnlig lärare blir utfryst av sina kolleger. Inte på explicit sätt, det rör sig om den där utstuderade vuxenmobbningen som det så sällan pratas om. I scenen sitter läraren tillsamamns med två kolleger i fikarummet och äter sockerkaka. Hon försöker förgäves komma in i ett trivialt samtal som de andra lärarna för. Till slut får hon nog:

'Snälla Josef, kan inte du titta på mig när du pratar också, så att du inte bara tittar på Ylva hela tiden? Jag menar bara att ... om man sitter tre människor i ett rum så är det viktigt att titta och ta in folk tycker jag. Eller ... jag försöker tänka så själv om jag ... så att man inte stänger ute nån.'
---
Ändå överträffar den där filmscenen allt. Jag vred mig i 'Skriet'-liknande ångestplågor i biosalongens mörker.

Ruben, vad är det i den där scenen som är så ångestframkallande skulle du säga?

- Det lärarinnan gör är rena kamikazeagerandet. När man yttrar sig som hon gör så blottar man inte bara sitt utanförskap man befäster det också.
--- De flesta som kommer fram till mig och vill prata om filmerna vill berätta hur fruktansvärt jobbiga de är att titta på." (Metro 2013-11-29 "Kulturens mörka furstar")

Det är naturligtvis så det går till. Den utfrusne som tar upp att hen blir utfrusen, blir det dubbelt så mycket. Hen ses som pinsam och jobbig, en sån undviker man ju. Och hur skulle man kunna gå till chefen och klaga över sådant, chefen skulle också tycka att man var pinsam och en som överdriver och tar åt sig av allt.

Upprinnelsen till mobbningen av lärarinnan var att hon visade civilkurage i lärarrummet och kritiserade andra, för att en lärare slagit en elev och för att andra snackade skit om en elevs föräldrar.

En gymnasieelev skriver om detta:

SFI skrev:Hon har ju så rätt i det hon säger men i och med att hon vill förändra något i deras trivsamma vardag, inte bara sitta bredvid och titta på utan säger ifrån, ja, då blir hon utfryst. Det är väl förmodligen därför vi är så rädda att säga ifrån, man vill ju för guds skull inte hamna utanför.

http://www.sfi.se/PageFiles/9250/elever ... illiga.pdf

Förekommer det i lika hög utstäckning bland låg- som högutbildade? Man kan ju inbilla sig att dom borde veta bättre, pikarna är väl kanske bara finare...

Vuxenmobbning sker även på nätet.

@antonius, Skulle nog säga att högutbildade har bättre saker för sig. Det gäller förstås inte generellt, dock.

HGJ skrev:

Zombie skrev:Undrar om det skulle gå att skriva lagen så att chefen och hans chefer i ett sådant här fall kan dras inför rätta för vållande till annans död. Ovanpå lämplig brottsrubricering för mobbningen.

Det finns redan misstanke om vållande till annans död:

Aftonbladet skrev:I september 2010 polis­anmälde Maria Persson fem chefer på Krokoms kommun. Två av dem har delgivits misstanke om brott.

– Om det blir åtal så är det arbetsmiljöbrott – vållande till annans död. Mannen kände sig mobbad. Han blev deprimerad, fråntagen arbetsuppgifter, undanhållen information. Det är en stor utredning, säger åklagaren Åse Schoultz vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Östersund.

Nu har tingsrättens dom kommit:

http://www.aspergerforum.se/post1125129.html#p1125129

Om en chef mobbar någon, så blir offret snart mobbat el utfryst av andra också. Det är säkrast att hålla sig väl med alfahannen (honan), och det är livsfarligt att hamna utanför gruppens gemenskap.

Ekonomichefen vid det kommunala bolaget skrev ett öppet brev till kommunalråden, styrelsen och ledamöterna i kommunrevisionen. Han skrev att bolagets vd hade en auktoritär ledarstil. Han hade utformat en arbetskultur där det inte är tillåtet med kritik av chefen. Nej, chefer brukar inte gilla öppen kritik, det gäller att vara en riktig diplomat om man vill framföra något kritiskt.

UNT skrev:– Jag är en frispråkig medarbetare, men det fungerar inte. Jag har blivit avstängd från styrelsemöten, ledningsgrupp och andra möten där jag alltid har haft en given plats
---
Enligt brevet ska det ha resulterat i mobbning och utfrysning där kolleger börjat undvika honom.

– Det har gått så långt att jag inte vill jobba kvar.

http://www.unt.se/uppland/uppsala/krav- ... 41386.aspx

Är det en dålig och mobbande chef eller är den klagade det är fel på, en sån där besvärlig typ, en rättshaverist?

Den kritiserade chefen säger:

– Jag vill prata med honom om problemen och inte med massmedia, säger han.

Personalchefen säger att det är ett "tragiskt" personalärende som kommer att hanteras internt. Ordet "tragiskt" är ju ett sätt att säga att det är fel på ekonomichefen, att han har psykiska problem el ev alkoholproblem.

Styrelseordföranden säger sig ha fullt förtroende för vd. Ja, så brukar de ju säga.

Ord mot ord då. Men just denna chef har faktiskt fått kritik förr då han var chef för en annan enhet.

Flera medarbetare uppgav att de blivit illa behandlade på arbetsplatsen med sjukskrivningar som följd. Andra medarbetare hade redan tidigare skrivit brev till politikerna om dålig arbetsmiljö och konflikter på kontoret. Ingen ska dock ha tagit tag i problemen,

I januari 2001 gjorde Arbetsmiljöverket en inspektion vid tekniska kontoret. Arbetsmiljöverkets allvarligaste kritik vad gäller den psykosociala miljön riktades mot va- och avfallsenheten. Verket skrev att det skapats ”ett klimat där rädsla och oro i vissa fall blivit dominerande inslag” och att det förekom en påtaglig tystnad inom avdelningen.”

Och sedan hände förmodligen ingenting. Jag har inte så stort förtroende för kommunens förmåga att handlägga olämpliga chefer. Att personalen mår dåligt är säkert ingen grund för att säga upp en chef. Och skulle kommunen säga upp en chef ska han givetvis ha en ordentlig fallskärm.

Men den politiska oppositionen har ett intresse av ta saken vidare.

Socialdemokraterna kräver en genomlysning av arbetsmiljön vid Uppsala Vatten sedan bolagets vd öppet kritiserats för att ha en auktoritär ledarstil.
– Det som gör den här frågan allvarlig är att det inte är första gången det sker. Bolagets vd har tidigare fått kritik och vi har under åren regelbundet fått anonyma mejl från personer som påtalat att arbetsmiljön inte är bra.

Den som skrev brevet måste förstås veta att han bränt sina broar, kanske är han ändå nära pensionen. Att offentligt kritisera chefen är inte populärt bland andra chefer. "Frispråkig" lever farligt.