Postat: 2008-10-16 17:50:06
jonsch skrev:DIProgan skrev:alfapetsmamma skrev:Och angående DS så säger många med barn som har det att de är lika tacksamma som bedrövade, för det har lärt dem och gett dem fenomenalt mycket att få ett annorlunda barn.
Precis det jag tänker. En del av kommentarerna ratar helt att föräldrar kallar sina DS barn speciella i positiv mening. Vem är funtad hur egentligen? Allt handlar ju inte om huruvida just DS är önskvärt utan om att olikheter kan vara mycket berikande så väl som tufft och svårt.
Jag får det till att man bäddar fint för övermänskoteoretiker om man försöker vända handikapp till något känslomässigt eller kunskapsmässigt positivt. Jag tror visst att mentalt handikappade kakn bidra med i positiv mening speciell filosofi men om man fokuserar på att såna barn ger föräldrarna extra mycket glädje och erfarenhet som föräldrar så hamnar man ju i den där otrevliga resonemangspositionen:
"Jaha", säger övermänskoteoretikern, "va fint men nu har vi inte mer mat och den här förväxta ungen hjälper ju inte till. Vad ska vi med den till?"
Vill man försvara handikappades rätt att leva så får jag det till att man måste leta upp något som skulle vara nyttigt. Åtminstone leta upp något som skulle vara nyttigt om alla kämpade för lycka och inget annat. Det gäller att tänka både ekonomiskt realistiskt och så att det är övermänskoteoretikern som blir skurken. Lyckas jag, tro?
Är trött trött trött nu och vet inte om jag vågar skriva utan att sen få äta upp att det inte var nog genomtänkt, men t ex folk med AS hålls ju inte för särskilt produktiva eller samhällsnyttiga - iaf inte enligt schablonbilden i media-, ändå har många man tror skulle fått diagnos idag bidragit med stora upptäckter eller milstolpar i konsthistorien osv.
Alltså, nytta och existensberättigande i andras ögon kan ses ur olika perspektiv.
Satan vilket svamligt inlägg. Sorry. Jag vet vad jag tänker men jag får inte ut det i ord.