Först några länkar för att läsa litet mer.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psy ... 488295.svdhttp://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=378319http://www.resurs.folkbildning.net/obje ... brulde.htm
Lycka verkar ha en likhet med makt. Både förutsätter aktivitet. På samma sätt som makt bara finns när makt utövas så verkar lycka också bara finns när man gör saker, utför handlingar. I första hand då handlingar som får en att må bra. Och gärna tillsammans med människor man trivs med, gillar.
Så för den krasse lyckosökaren gäller det att hålla koll på vilka handlingar som hamnar var på lyckopoänglistan. Och göra fler saker som ger höga poäng och färre saker som ger låga eller inga poäng. Och gärna då jämföra det med vilka människor man gör saken med.
Vill man bli lyckligare ska man framförallt inte vara ensam. (Fast det låter väldigt NT-aktigt att säga så.)
Här blir ju detta komplicerat för en aspie. Hos oss kanske det där med att göra saker tillsammans med andra inte är en option, eller en option bara i begränsad utsträckning. Fast en del av oss trivs i sällskap med andra (bara vissa andra, bara aspiesar, men dock andra). [Se annan tråd om att växa med andra.]
Men lycka är ju en relativ företeelse. Även om man inte är jättelycklig så kanske man är litet lycklig och det är ju bättre än inte lycklig alls. Och en smula lyckligare i morgon än idag är ju en förbättring. Även om det inte är extatiskt eller himlastormande. Det kanske är så att förväntningar är viktiga? Man kanske måste vara realist i sitt lyckosökande.
Om man vet någorlunda vilka aktiviteter som gör en lycklig/lyckligare så måste man börja göra fler såna saker. Och färre som bevarar status quo, eller gör en olycklig.
Det finns ett strategiskt perspektiv också. Det är inte säkert att det som ger kortsiktig lycka leder till långsiktig d:o. Om långsiktig lycka är målet kan kanske vissa sorter av kortsiktigt lyckosträvande är kontraproduktivt. Det kan ju rent av vara så att egen lycka är så kopplad till andras lycka att man kan offra ganska mycket egen lycka (kortsiktigt) för att andra ska kunna öka sin lycka. [Och på längre sikt öka ens egen lycka.] Exempelvis kan det gälla en livspartner eller ens barn. Man kanske inte står ut med att se dom vara olyckliga. Och är beredd att offra väldigt mycket egen lycka för att öka deras?
Alltså: Vill du bli lycklig, gör saker som gör dig långsiktigt lycklig. Men framförallt, gör.
Finns det nån annan väg?
[Obs, ber om ursäkt för truismer och plattityder.]