earlydayminer skrev:Du är oerhört intressant Anastasia, jag tror du bär på mer än vad du erkänner dig göra.
Jag vet inte, jag känner ofta att jag inte bär på så mycket alls. Jag har bara suddiga minnen av min barndom, och det känns som om det mesta bara gick mig förbi utan att jag registrerade det. Jag har inte levt mycket alls och jag kan egentligen inte så mycket om någonting.
Min internetpersonlighet kanske kan verka intressant, men i verkliga livet känner jag mig oerhört tom och intetsägande. Det känns som om alla har mer liv och känslor i sig än vad jag har. Jag har alltid känt det som om jag saknat någon bit som gör mig mänsklig, och den känslan har gjort att jag aldrig känt någon stark livsvilja eller ens rätt att leva. Det är ovanligt att sakna så många mänskliga egenskaper som jag gör, och det kanske gör det intressant i den meningen, men det är ju knappast något bra. Du, earlydayminer, är intressant och levande däremot.
Aspkvinna skrev:Kom på någon träff med någon av oss här på forumet som du tycker är ok som en början. Jag lovar att det är många här som skulle förstå hur svårt det där första är men att det blir bättre med tiden.
Jag känner inte att jag vågar gå på träffar än, och sen så är det inga träffar där jag bor heller. Det är lite synd för det är jobbigt att vara så helt utanför alla sociala sammanhang.
Det andra du skrev tyckte jag var bra, och jag skulle gärna försöka göra allt så bra som möjligt. Det som hindrar mig är dels att jag känner att det är något allvarligt fel på mig från första början som gör det meningslöst, och dels att jag känner att jag inte kan lita på andra. Jag kan nog bara lösa det här själv till en viss gräns, och jag tycker bara jag blir mer känslokall och "omänsklig" av att inte ha närmare kontakt med någon. Jag vet inte om jag måste bortse från min känsla av att andra vill mig illa eller bara inte bryr sig, det kanske är enda sättet.