Bemötande i vården

Tipsa om nyheter, böcker, filmer, hemsidor o.s.v. här.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Bemötande i vården

Inläggav pH » 2008-09-24 15:53:44

Jag har varit inne på det tidigare, att somatisk vård kan bli problematiskt om vårdgivare saknar kunskap om vad AS är och vad det kan innebära. Här är ett otäckt exempel, dessutom gällande ett barn.

:evil: :evil: :evil:
Artikel

:evil: :evil: :evil:

En intressant följdfråga blir också om det faktum att pojken har AS gör att tandläkarens beteende bedöms hårdare eller mildare?
Senast redigerad av pH 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
pH
 
Inlägg: 1355
Anslöt: 2006-11-30

Inläggav MsTibbs » 2008-09-24 17:00:39

Det finns papper om hur en tandläkare skall bete sig med AS-personer. Visste tandläkaren om pojkens AS? Hade tandläkaren förstått varför papprena spelar roll? Fick pojken komma på besök hos tandläkaren innan så han inte mad automatik uppfattar hela situationen som obehaglig ens innan det börjat? Jag kan tänka mig dessutom det är frustrerande att vara tandläkare, vad gör man? Samma med att vara lärare eller annat, man har aldrig nog kunskap/förståelse och tid att tillängna sig detsamme i nog utsträckning.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
MsTibbs
 
Inlägg: 22855
Anslöt: 2007-07-30
Ort: 127.0.0.1 Spindelnätet Karlstad i Värmland

Inläggav Alien » 2008-09-24 17:21:21

När tandläkaren började undersöka pojkens tänder fick han kväljningar och vägrade att öppna munnen mer. Tandläkaren bestämde sig ändå för att göra ett sista försök.
Enligt pappan tog han tag i pojkens armar och slängde ner honom i tandläkarstolen. Därefter bände han upp munnen på nioåringen och skrek: ”Ligg still, pojkjävel.” Pojken skrek tillbaka att han höll på att spy varpå tandläkaren svarade: "Det bryr jag mig inte om, vi är vuxna och starkare än dig.”
Efteråt säger pappan att pojken var förtvivlad.

Tandläkaren har medgett att det var en kaotisk situation och att han höjde rösten, men han känner inte igen att han ska ha svurit åt pojken. I stället menar han att pojken var helt sjövild - sparkade, fäktade och skrek att han skulle döda honom.


Låter som här grundades en livslång tandläkarskräck. AS eller inte, så tycker jag det är ett övergrepp. Om ett barn är så motvilligt och skräckslaget, så borde det få specialbehandling. Längre tid, kanske börja med att bara hälsa på hos tandläkaren etc.

Det förundrar mig också att pappan bara såg på och inte försökte stoppa tandläkaren.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 33906
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Inläggav Anastasia » 2008-09-24 18:01:45

MsTibbs skrev:Jag kan tänka mig dessutom det är frustrerande att vara tandläkare, vad gör man? Samma med att vara lärare eller annat, man har aldrig nog kunskap/förståelse och tid att tillängna sig detsamme i nog utsträckning.

Ja, jag kan förstå tandläkaren också. Det är jobbigt med barn som alltid kräver extra uppmärksamhet för att de inte bara kan göra som de blir tillsagda, oavsett vad anledningen är.

Samtidigt så håller jag med om att det var ett övergrepp, även om jag inte bryr mig personligen. Ska man jobba med människor så måste man nog ha viss förmåga till tålamod, förståelse och empati, och det tycker jag inte tandläkaren har visat, åtminstone inte av artikeln att döma.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav earlydayminer » 2008-09-24 19:30:14

Mm, har varit med om en liknande incident, fast då var tandläkaren bara extremt hårdhänt. Senast jag gick till en vanlig tandläkare så pressade jag bak huvudet och skakade av obehag. Fick en remiss skickad till en käkkirurg, där får jag en plastmugg lugnande medel och sen är det lustgas som gäller. Käkkirurgen jag har är dock riktigt underbar, väldigt snäll, mjuka händer och rolig som få. Fast det kan bero på lustgasen med. :)

Tråkigt att den lilla pojken skulle få träffa en sådan apa.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
earlydayminer
 
Inlägg: 12193
Anslöt: 2008-03-11
Ort: Wermland

Inläggav tahlia » 2008-09-24 19:31:26

Jag får vidriga flashbacks från när jag var barn. När jag var liten visste ju iofs ingen om att jag hade AS (inte ens jag själv eller mina föräldrar) men tandläkarejäklarna betedde sig som idioter ändå. När jag blev rädd och osäker (då var jag runt 6-7 år gammal) så höll man fast mig för att borra och dra en tand. (Behöver jag påpeka att jag sedan unga år har en panisk fobi för allt vad tandläkare heter?)

När jag blev äldre så fick jag sedan istället höra att "du är ju så stor nu så du kan inte fjanta dig sådär längre".

När jag gick i 6:an eller möjligtvis 7:an och var till tandvården (med klassen) så vägrade jag öht gå in till tandläkaren. Då kom de ut och började prata om att jag var så barnslig och att jag behövde växa upp. Den gången mer eller mindre rev jag deras väntrum. Jag var så förbannad att jag slängde stolar och bord all världens väg på min väg ut därifrån.

Naturligtvis så tolkades detta som att jag hade svåra problem hemma och antagligen blev illa behandlad både psykiskt och fysiskt av mina föräldrar, något som ledde till anmälan och utredning (en utredning som f.ö slutade med att skolan fick be om ursäkt). Dock var det ingen skolpersonal som någonsin tvingade mig till tandläkaren igen.

(Det blev långt, sorry. Det är sådana här historier som ligger och gror i mig och som jag nästan aldrig pratar om. Men när jag läser om den här stackars lilla killen så kommer allt tillbaka).

Att det var såhär när jag var liten må vara en sak (trots att jag inte är fullt så uråldrig) men att det ser ut såhär än gör mig fruktansvärt förbannad och uppgiven.
Stackars lille....
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
tahlia
 
Inlägg: 10779
Anslöt: 2007-06-28
Ort: The Skog

Inläggav ufo » 2008-09-24 22:29:26

Hur kan ni förstå tandläkaren?
Citat ur tidningen
Tandläkaren skrev:I stället menar han att pojken var helt sjövild - sparkade, fäktade och skrek att han skulle döda honom.

Ett barn som agerar så här försöker man inte ens göra en undersökning på. AS eller inte.
Bara att säga hej då vi kan försöka någon annan dag.
Senast redigerad av ufo 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
ufo
 
Inlägg: 4368
Anslöt: 2007-06-23
Ort: En liten bit utanför skogen.

Inläggav Kvasir » 2008-09-24 22:34:56

ufo skrev:Hur kan ni förstå tandläkaren?
Citat ur tidningen
Tandläkaren skrev:I stället menar han att pojken var helt sjövild - sparkade, fäktade och skrek att han skulle döda honom.

Ett barn som agerar så här försöker man inte ens göra en undersökning på. AS eller inte.
Bara att säga hej då vi kan försöka någon annan dag.


Eller så ger man lugnande medel, som en läkare gjorde med mig när jag var tre fyra år och lite för vild. Å andra sidan får nog inte en tandläkare göra det.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
Kvasir
 
Inlägg: 14628
Anslöt: 2007-11-04
Ort: Vilse någonstans mellan coNP och P/poly

Inläggav Savanten Svante » 2008-09-24 22:43:36

Jo, tandläkare får ge lugnande. Men till barn vet jag inte.
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
Savanten Svante
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 10031
Anslöt: 2007-03-13
Ort: Utility muffin research kitchen

Inläggav Anastasia » 2008-09-24 23:49:50

ufo skrev:Hur kan ni förstå tandläkaren?
Citat ur tidningen
Tandläkaren skrev:I stället menar han att pojken var helt sjövild - sparkade, fäktade och skrek att han skulle döda honom.

Ett barn som agerar så här försöker man inte ens göra en undersökning på. AS eller inte.

Ja, tandläkarens agerande var olämpligt men det jag kan förstå är hans irritation över att barnet inte lyder. Jag brukar också störa mig på när andra måste få specialbehandling för att de är så känsliga, kanske för att jag själv var ett osynligt barn som ansträngde mig för att inte vara i vägen och alltid gjorde som de sa åt mig. Jag grät inte ens när jag brutit armen, för jag tyckte inte jag var så viktig att jag hade rätt att störa andra och få dem att behöva anpassa sig efter mig.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav tahlia » 2008-09-25 9:37:26

Anastasia skrev:Ja, tandläkarens agerande var olämpligt men det jag kan förstå är hans irritation över att barnet inte lyder.


Sådana där uttalanden får mig att se knallrött!
Det första jag stör mig på är ordet "lyder" (det är för guds skull ingen dressyrkurs). Det andra jag stör mig på är att man på något vis ska vara berättigad att bli asirriterad för att ett autistiskt barn inte gör som man säger.
Herregud! Inte ens "normala" barn gör precis som vuxna säger hela förbaskade tiden!

Det retar mig också för du anar inte hur många föräldrar till barn med ADHD och/eller AS som fått slängt i ansiktet att deras barn är så "ouppfostrade och ohövliga". Förstår du hur det känns att höra när man vet att ens barn inte kan rå för att de t.ex låser sig eller får ett smärre utbrott. Det handlar inte om att uppfostra barnen och lära dem göra som vuxna säger. Det handlar om barn som helt enkelt inte klarar vissa situationer.

Och trots att var dag är en evinnerlig kamp när man har ett barn som man uppfostrat till att tänka själv och till att veta att respekt förtjänar man (även vuxna) - det får man inte, så är just detta en av de saker jag är mest stolt över när det gäller mina jäntor.
De är fullt kapabla att tänka kritiskt, att ifrågasätt och att inte lita blint på någon bara för att de är äldre.

(Det verkar som jag blir eld och lågor ofta nu för tiden)
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
tahlia
 
Inlägg: 10779
Anslöt: 2007-06-28
Ort: The Skog

Inläggav Anastasia » 2008-09-25 11:10:13

tahlia skrev:Det första jag stör mig på är ordet "lyder" (det är för guds skull ingen dressyrkurs). Det andra jag stör mig på är att man på något vis ska vara berättigad att bli asirriterad för att ett autistiskt barn inte gör som man säger.

Man är alltid berättigad att bli precis hur irriterad man vill när folk inte gör som man säger, men däremot har man inte rätt att visa det hursomhelst, och där tycker jag också att tandläkaren gick för långt. Jag kan förstå att en del barn inte klarar av vissa situationer, men jag kan även förstå omgivningens irritation över att det inte går att genomföra saker som planerat. Vid ett tandläkarbesök så är det enklaste och smidigaste om barnet lyder, och att göra det betyder inte att man inte kan tänka kritiskt och ifrågasättande i andra sammanhang.

Jag vet att man förväntas ha empati för dem, men jag kan inte känna något och tycker bara de är jobbiga som inte uppför sig. Det är alltid de bråkiga eller överkänsliga barnen som får all uppmärksamhet och ställer krav på att bli förstådda, är man inget av det så blir man bara bortglömd eller sedd som elak om man kritiserar dem.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav earlydayminer » 2008-09-25 11:18:56

Hmm.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
earlydayminer
 
Inlägg: 12193
Anslöt: 2008-03-11
Ort: Wermland

Inläggav Anastasia » 2008-09-25 11:44:17

Vad menar du med "hmm" ? Skriv gärna vad du tycker.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav earlydayminer » 2008-09-25 11:56:17

Anastasia skrev:Det är alltid de bråkiga eller överkänsliga barnen som får all uppmärksamhet och ställer krav på att bli förstådda, är man inget av det så blir man bara bortglömd eller sedd som elak om man kritiserar dem.


Jag blev bara fundersam, jag försökte vrida tillbaks tiden 11 år och se om jag kom ihåg exakt hur jag tänkte. Om min mening var att söka så mycket uppmärksamhet och försöka göra mig förstådd, eftersom jag var en aning bråkig och känslig men också bortglömd. Du fick det och låta så enkelt när det i själva verket är betydligt mer komplext än man anar.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
earlydayminer
 
Inlägg: 12193
Anslöt: 2008-03-11
Ort: Wermland

Inläggav Aspkvinna » 2008-09-25 12:24:05

Anastasia skrev:Vad menar du med "hmm" ? Skriv gärna vad du tycker.


Jag svarar också för jag hummade för mig själv men av anledningen att du förhoppningsvis en dag kommer att känna att allt som dina föräldrar rackat ner på dig och gett dig ledsamhet och hårdhet mot dig själv är ren och skär psykisk sofistikerad misshandel. Dom kanske inte förstod, nej, but still a kind of abuse!

Utifrån dessa erfarenheter ser man då tyvärr att du kräver som i detta fall diciplin ifrån en som inte kan hjälpa hur den reagerar och inte ens ska vara tvungen att ens göra det.

Jag önskar dig gott Anastasia och hoppas att den glimt vi ibland ser att du i alla fall i en vrå vet och förstår får växa sig större. Man måste inte bli mesig utan man kan bli mer snäll mot sig själv.
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 16:04:20, redigerad totalt 1 gång.
Aspkvinna
 
Inlägg: 3512
Anslöt: 2008-04-24
Ort: Stockholm

Inläggav Anastasia » 2008-09-25 14:18:55

earlydayminer skrev: Jag blev bara fundersam, jag försökte vrida tillbaks tiden 11 år och se om jag kom ihåg exakt hur jag tänkte. Om min mening var att söka så mycket uppmärksamhet och försöka göra mig förstådd, eftersom jag var en aning bråkig och känslig men också bortglömd. Du fick det och låta så enkelt när det i själva verket är betydligt mer komplext än man anar.

Ja, det är nog mer komplicerat än så, men jag förenklar ofta när det är något som berör mig. Jag tror inte heller att de flesta barn medvetet beter sig på ett visst sätt för att få uppmärksamhet och förståelse, men för mig kändes det ändå som om det var det de gjorde, och att det var på min bekostnad. Det låter säkert barnsligt att vara arg och avundsjuk på dem, men det här är en känsla som fortfarande sitter i. Jag kunde inte visa vad jag kände som barn, och med den familj jag hade så ledde det till att jag kände mig bortglömd eller fick folk att bli arga på mig de gånger jag försökte uttrycka något. I en ideal värld så skulle alla bli sedda hur de än är, men nu är det inte så.


Aspkvinna skrev:Jag önskar dig gott Anastasia och hoppas att den glimt vi ibland ser att du i alla fall i en vrå vet och förstår får växa sig större.

Tack. Jo, jag förstår att det är fel att kräva lydnad & disciplin av andra, men jag känner ändå som jag gör. Jag håller mig undan människor mycket för att jag kan vara så elak mot dem, och jag är uppvuxen med en förälder som (tror jag) tagit ut sin hämnd över mig på ett liknande sätt. Det får man inte göra, men jag är tyvärr inte så mycket bättre själv. Jag kanske har en del insikter, men det hjälper inte, och det får mig bara att känna mig skyldig när jag inte kan bry mig om andra.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 16:04:21, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav earlydayminer » 2008-09-25 14:47:18

Anastasia skrev:
earlydayminer skrev: Jag blev bara fundersam, jag försökte vrida tillbaks tiden 11 år och se om jag kom ihåg exakt hur jag tänkte. Om min mening var att söka så mycket uppmärksamhet och försöka göra mig förstådd, eftersom jag var en aning bråkig och känslig men också bortglömd. Du fick det och låta så enkelt när det i själva verket är betydligt mer komplext än man anar.

Ja, det är nog mer komplicerat än så, men jag förenklar ofta när det är något som berör mig. Jag tror inte heller att de flesta barn medvetet beter sig på ett visst sätt för att få uppmärksamhet och förståelse, men för mig kändes det ändå som om det var det de gjorde, och att det var på min bekostnad. Det låter säkert barnsligt att vara arg och avundsjuk på dem, men det här är en känsla som fortfarande sitter i. Jag kunde inte visa vad jag kände som barn, och med den familj jag hade så ledde det till att jag kände mig bortglömd eller fick folk att bli arga på mig de gånger jag försökte uttrycka något. I en ideal värld så skulle alla bli sedda hur de än är, men nu är det inte så.


Jag skulle troligtvis förstå det på ett helt annat sätt om jag kände till allt. Hur barn var mot dig (en för en), hur de var mot dig i grupp, hur du var mot dem, hur dina föräldrar och syskon var, hur du var mot dem, hur de fick dig att känna, hur du fick dem att känna osv. Jag skulle förmodligen känna likadant om jag var satt i det livet du säger dig befinna dig i. Jag kan varken försöka eller lyckas få dig att tro någonting du inte upplevt, men jag kan försäkra dig om att jag, personligen, inte medvetet försökte ta uppmärksamheten från någon. Jag kände mig också bortglömd eftersom att jag blev skickad hit och dit, möte här och där, alla gnällde på mig, var på mig med hur man skulle bete sig osv. Men det är knappast tack vare dem att jag befinner mig där jag gör idag, skulle jag låta det människor fick mig att känna färga den jag är idag, då skulle min värld vara betydligt mycket mörkare än vad den är.

Du är oerhört intressant Anastasia, jag tror du bär på mer än vad du erkänner dig göra.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 16:04:21, redigerad totalt 1 gång.
earlydayminer
 
Inlägg: 12193
Anslöt: 2008-03-11
Ort: Wermland

Inläggav Aspkvinna » 2008-09-25 14:56:22

Anastasia skrev:
Aspkvinna skrev:Jag önskar dig gott Anastasia och hoppas att den glimt vi ibland ser att du i alla fall i en vrå vet och förstår får växa sig större.

Tack. Jo, jag förstår att det är fel att kräva lydnad & disciplin av andra, men jag känner ändå som jag gör. Jag håller mig undan människor mycket för att jag kan vara så elak mot dem, och jag är uppvuxen med en förälder som (tror jag) tagit ut sin hämnd över mig på ett liknande sätt. Det får man inte göra, men jag är tyvärr inte så mycket bättre själv. Jag kanske har en del insikter, men det hjälper inte, och det får mig bara att känna mig skyldig när jag inte kan bry mig om andra.


Du kan helt enkelt strunta i ett tag att bry dig om andra och fokusera först på att bry dig om dig själv, lätta på kraven och komma ner i en lugnare attityd och känsla. Jag säger inte att det är lätt, men du är klipsk på många sätt så jag tror inte att det är en omöjlighet.

Jag håller även med EDM om att var jag du skulle jag kanske tänka samma lika. Jag har liknande bakgrund som dig och vet att det finns hopp. Ge dig själv den möjligheten att i alla fall ett litet steg till försöka.

Kom på någon träff med någon av oss här på forumet som du tycker är ok som en början. Jag lovar att det är många här som skulle förstå hur svårt det där första är men att det blir bättre med tiden.
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 16:04:21, redigerad totalt 1 gång.
Aspkvinna
 
Inlägg: 3512
Anslöt: 2008-04-24
Ort: Stockholm

Inläggav Anastasia » 2008-09-25 18:51:25

earlydayminer skrev:Du är oerhört intressant Anastasia, jag tror du bär på mer än vad du erkänner dig göra.

Jag vet inte, jag känner ofta att jag inte bär på så mycket alls. Jag har bara suddiga minnen av min barndom, och det känns som om det mesta bara gick mig förbi utan att jag registrerade det. Jag har inte levt mycket alls och jag kan egentligen inte så mycket om någonting.

Min internetpersonlighet kanske kan verka intressant, men i verkliga livet känner jag mig oerhört tom och intetsägande. Det känns som om alla har mer liv och känslor i sig än vad jag har. Jag har alltid känt det som om jag saknat någon bit som gör mig mänsklig, och den känslan har gjort att jag aldrig känt någon stark livsvilja eller ens rätt att leva. Det är ovanligt att sakna så många mänskliga egenskaper som jag gör, och det kanske gör det intressant i den meningen, men det är ju knappast något bra. Du, earlydayminer, är intressant och levande däremot.


Aspkvinna skrev:Kom på någon träff med någon av oss här på forumet som du tycker är ok som en början. Jag lovar att det är många här som skulle förstå hur svårt det där första är men att det blir bättre med tiden.

Jag känner inte att jag vågar gå på träffar än, och sen så är det inga träffar där jag bor heller. Det är lite synd för det är jobbigt att vara så helt utanför alla sociala sammanhang.

Det andra du skrev tyckte jag var bra, och jag skulle gärna försöka göra allt så bra som möjligt. Det som hindrar mig är dels att jag känner att det är något allvarligt fel på mig från första början som gör det meningslöst, och dels att jag känner att jag inte kan lita på andra. Jag kan nog bara lösa det här själv till en viss gräns, och jag tycker bara jag blir mer känslokall och "omänsklig" av att inte ha närmare kontakt med någon. Jag vet inte om jag måste bortse från min känsla av att andra vill mig illa eller bara inte bryr sig, det kanske är enda sättet.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 16:04:21, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav Aspkvinna » 2008-09-25 19:33:16

Anastasia skrev:
Aspkvinna skrev:t;]Kom på någon träff med någon av oss här på forumet som du tycker är ok som en början. Jag lovar att det är många här som skulle förstå hur svårt det där första är men att det blir bättre med tiden.

Jag känner inte att jag vågar gå på träffar än, och sen så är det inga träffar där jag bor heller. Det är lite synd för det är jobbigt att vara så helt utanför alla sociala sammanhang.

Det andra du skrev tyckte jag var bra, och jag skulle gärna försöka göra allt så bra som möjligt. Det som hindrar mig är dels att jag känner att det är något allvarligt fel på mig från första början som gör det meningslöst, och dels att jag känner att jag inte kan lita på andra. Jag kan nog bara lösa det här själv till en viss gräns, och jag tycker bara jag blir mer känslokall och "omänsklig" av att inte ha närmare kontakt med någon. Jag vet inte om jag måste bortse från min känsla av att andra vill mig illa eller bara inte bryr sig, det kanske är enda sättet.


Jag vet ju inte var du bor men det kanske är du som kan utlysa en kort fikaträff och se om någon finns nära dig?

Om man aldrig i sitt liv fått villkorslös kärlek för den man är så har känslan att duga precis som man är fått en törn. Det kan ha hjälpt med ett litet djur som en hund, katt vad som helst som man fått träna på och det ger en start även om man önskar att det skulle ha varit en människa.

I det fall man hela tiden tillrättavisats så har man ifrån börja då istället byggt upp en inre känsla att allt är fel och ska göras om.

Det i sin tur etablerar sanningen att alla vill en illa för man känner ju i sitt innersta att det inte blir rätt även om man som barn har svårt att förklara exakt.

Själv har jag fått träna på diverse olika känslor som borde vuxit fram som barn men stoppats. Men "Here I am" och har läkt det mesta och som jag själv känner fungerar. Men jag har varit tvungen att ta hjälp för det är inte något som går att sitta på kammaren och få till - man måste ju träna på någon!

Usch det där blev självutlämnande men jag hoppas att du kanske förstår vart jag vill komma med mina resonemang.
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 16:04:21, redigerad totalt 1 gång.
Aspkvinna
 
Inlägg: 3512
Anslöt: 2008-04-24
Ort: Stockholm

Inläggav Zombie » 2008-09-25 23:37:50

Anastasia

Jag känner också igen mig i mycket av det du skriver, och där jag känner igen mig är det rent läskigt väl.
Ett osynligt barn som ändå fick skit så fort jag försökte ta en bråkdel av vad alla andra bara fick kärlek när de tog; en tom och ointressant människa även om jag vet att jag kan råka "lura" folk.
Det jag fick var väl en grundläggande kärlek ändå: mina föräldrar var bara insiktslösa (ohjälpt NPF, kufiska uppväxter själva...), och det blev förödande nog för mig, men de var inte kärlekslösa. Där fick jag något som räddade mig från att bli kall eller låta avundsjukan ta över.

Å andra sidan ser jag i dina inlägg att du har ett grundjobb gjort som inte jag hade i din ålder: en klarhet över både dig själv och din omvärld, erfarenheter av den "normala" världen.

I övrigt vill jag skriva under på vad Aspkvinna och earlydayminer har skrivit.

*****

Annars kan jag också bara hålla med om att båda sidor går att förstå, men att det naturligtvis alltid är den som kan anpassa sig som måste göra det. Alltså tandläkaren och övriga inblandade till barnet.

Som vanligt: det behövs kurser i AS med praktiska övningar för olika yrkesgrupper.
Och kanske kurser för föräldrar i hur man psykologiskt smidigast försvarar sina barn i konkreta situationer?
Och det är nog bara vi som kan hålla i dem - att yrkesfolk i allmänhet förstår oss för dåligt är ju ingen hemlighet här.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 16:04:21, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav earlydayminer » 2008-09-26 8:40:10

Anastasia skrev:
earlydayminer skrev:Du är oerhört intressant Anastasia, jag tror du bär på mer än vad du erkänner dig göra.

Jag vet inte, jag känner ofta att jag inte bär på så mycket alls. Jag har bara suddiga minnen av min barndom, och det känns som om det mesta bara gick mig förbi utan att jag registrerade det. Jag har inte levt mycket alls och jag kan egentligen inte så mycket om någonting.

Min internetpersonlighet kanske kan verka intressant, men i verkliga livet känner jag mig oerhört tom och intetsägande. Det känns som om alla har mer liv och känslor i sig än vad jag har. Jag har alltid känt det som om jag saknat någon bit som gör mig mänsklig, och den känslan har gjort att jag aldrig känt någon stark livsvilja eller ens rätt att leva. Det är ovanligt att sakna så många mänskliga egenskaper som jag gör, och det kanske gör det intressant i den meningen, men det är ju knappast något bra. Du, earlydayminer, är intressant och levande däremot.


Det måste finnas ett sätt förutom att i ord uttrycka din tomhet. Har du talat med någon om din tomhet? Har du lyckats förklara hur det är? Det måste finnas ett sätt för dig att omvända apati. När exakt tog du tag i det här?

Varför skulle inte du vara intressant? Som du förklarar det så är du min motsats och det finner jag mycket intressant.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 16:04:21, redigerad totalt 1 gång.
earlydayminer
 
Inlägg: 12193
Anslöt: 2008-03-11
Ort: Wermland

Inläggav rapchic » 2008-09-26 9:25:04

när jag var hos tandläkaren senast var jag nydiagnotiserad
och nämde AS när h*n frågade om mdecinska tillstånd
svaret jag fick var
"aspergers jaha då känner du inte smärta" (<- ungefär iallafall var ett tag sen nu)
jag fick omedelbart bilder om att allt gjordes utan bedöving och sa direkt att vissa känner kanske inte viss smärta men alla är ju olika (<- typ)
försökte hitta faktablad om as till just tandläkare men hittade inga, var finns dom?
Senast redigerad av rapchic 2011-05-04 16:04:21, redigerad totalt 1 gång.
rapchic
 
Inlägg: 4283
Anslöt: 2008-02-22
Ort: Lycksele

Återgå till Tipsa medlemmarna



Logga in