Vi (aspies) och evolutionen
Postat: 2009-04-04 1:43:15
Jag sitter just nu att inhämtar information för en debattartikel som jag måste skriva i kursen jag går på. Debattartikeln har temat kärlek där en rad frågor fanns redan att välja bland för att debattera kring.
Jag valde frågan (egentligen frågorna): Vilka olika sorters kärlek finns det?
(Indirekt också den andra frågan: Vad är kärlek?)
De är båda stora frågor och jag måste argumentera min tes för svaren jag fann.
Min tes är att kärlek är en evolutionär fenomen. Som en del av det har människan i sin tur utvecklat kärlek till ett samlingsnamn för känslostyrda beteenden.
Vad har detta med AS att göra?
Jag skriver här för jag önskar väcka en "liten" frågeställning:
- Kan man känna kärlek eller kan kärlek, uppstå utan empati? Kan empati uppstå utan kärlek?
Som en del av den befintliga diagnoskriterierna för bland annat Asperger, hävdas och ifrågasätts förmågan till empati, ändå som flitigt debatterats även här på forumet, har många kommit fram till att det är och inger en aningen skev bild av hur det står till.
Det påstås ändock att det faktiskt finns de som har stor eller total avsaknad av empati.
I diskussionsmötet i Mars i Stockholm togs empatifrågan upp och många var överens om att många av oss med AS har på ett eller annat sätt bristande/annorlunda form av empati men att säga vi är empatilösa var det nog ingen som höll med.
Hur detta har med evolution att göra?
Om vi utgår från bilden att människan, homo sapiens, inte såg ut som vi gör idag, inte betedde sig som vi gör idag utan att vi var mer likt aporna, kanske även andra djur. Om vi utgår från ett mer animaliskt aspekt och aningen mer primitivt, skulle vi då ifrågasätta oss om vad djurisk kärlek är. Vi skulle kunna ifrågasätta empatin och huruvida det ens hade något att göra med kärlek.
Vi skulle kunna ifrågasätta vad som faktiskt är naturligt och intuitivt.
Utifrån det så undrar jag om våra så kallat diagnos, vårt så kallad handikapp egentligen är det, om det inte egentligen bara är en del av evolutionen i positiv benämning.
Jag valde frågan (egentligen frågorna): Vilka olika sorters kärlek finns det?
(Indirekt också den andra frågan: Vad är kärlek?)
De är båda stora frågor och jag måste argumentera min tes för svaren jag fann.
Min tes är att kärlek är en evolutionär fenomen. Som en del av det har människan i sin tur utvecklat kärlek till ett samlingsnamn för känslostyrda beteenden.
Vad har detta med AS att göra?
Jag skriver här för jag önskar väcka en "liten" frågeställning:
- Kan man känna kärlek eller kan kärlek, uppstå utan empati? Kan empati uppstå utan kärlek?
Som en del av den befintliga diagnoskriterierna för bland annat Asperger, hävdas och ifrågasätts förmågan till empati, ändå som flitigt debatterats även här på forumet, har många kommit fram till att det är och inger en aningen skev bild av hur det står till.
Det påstås ändock att det faktiskt finns de som har stor eller total avsaknad av empati.
I diskussionsmötet i Mars i Stockholm togs empatifrågan upp och många var överens om att många av oss med AS har på ett eller annat sätt bristande/annorlunda form av empati men att säga vi är empatilösa var det nog ingen som höll med.
Hur detta har med evolution att göra?
Om vi utgår från bilden att människan, homo sapiens, inte såg ut som vi gör idag, inte betedde sig som vi gör idag utan att vi var mer likt aporna, kanske även andra djur. Om vi utgår från ett mer animaliskt aspekt och aningen mer primitivt, skulle vi då ifrågasätta oss om vad djurisk kärlek är. Vi skulle kunna ifrågasätta empatin och huruvida det ens hade något att göra med kärlek.
Vi skulle kunna ifrågasätta vad som faktiskt är naturligt och intuitivt.
Utifrån det så undrar jag om våra så kallat diagnos, vårt så kallad handikapp egentligen är det, om det inte egentligen bara är en del av evolutionen i positiv benämning.