Beslutade HO rätt? (Och om etikettsregler)
Postat: 2009-02-04 3:51:59
Jag fick följande beslut från HO, det rör inte mig, utan en bekant med ADHD och Asperger. Då jag inte vill hänga ut någon så har jag ändrat namn, datum, samt orter som skulle kunna identifiera var han bor.
Skulle någon trots detta kunna identifiera ärendet, ber jag om att ni visar respekt för personens privatliv i tråden.
Var detta ett korrekt beslut av HO?
Skulle någon trots detta kunna identifiera ärendet, ber jag om att ni visar respekt för personens privatliv i tråden.
Angående anmälan om diskriminering i arbetslivet p.g.a. funktionshinder
Beslut
Handikappombudsmannen (HO) avslutar ärendet.
Bakgrund
Nicklas Andersson har anmält Luleås universitet för diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder då han anser att universitetet har underlåtit att vidta erforderliga stöd- och anpassningsåtgärder. Till stöd för sin anmälan anför han huvudsakligen följande.
Han är anställd som forskare vid statsvetenskapliga institutionen. Hans forskning är externfinansierad. Han upplever att hans arbetsgivare har vägrat att diskutera hans kvalifikationer och löneutveckling med honom.
Universitetet har vägrat att anskaffa WordFinder samt USB-minne till honom som arbetshjälpmedel, vilket han behöver för att kunna arbeta hemma samt föreläsa på ett tillfredsställande sätt. Han har hänvisat till ett läkarutlåtande som styrker behovet av WordFinder.
Universitetet har vidare vägrat att diskutera med honom om han kan få festmat på samma villkor som andra. Tidigare har han fått ta lite mat på festbordet i matsalen. Institutionens administrativa chef har dock på senare tid uppmanat honom att inte göra det. Nicklas Andersson uppger att han kan förstå att man vill att bordet ska se trevligt ut, men han bör kunna ta sådana saker som inte märks att han tagit, exempelvis smörgåsbitar eller frukt. Företrädare för institutionen lyssnar inte på honom och tar inte hänsyn till hans funktionshinder.
Nicklas Andersson anser att universitetet har vägrat diskutera med honom angående vilken skrivare han kan få använda utan att orsaka onödig arbetsstress. Han har blivit placerad på biblioteket långt bort från statsvetenskapliga institutionen. Tidigare har han använt skrivare i de ”långa” korridorerna. Senare blev han dock uppmanad att använda de som finns i de ”korta” korridorerna. Som skäl för detta angavs att han utgjorde ett hinder för övrig personal. Nicklas Andersson uppger att han föreslog att detta kunde lösas genom att han skrev ut dokument under kvällstid, när flertalet personal gått hem för dagen. Ett annat förslag var att övrig personal kunde sända ett e-postmeddelande om de behövde skrivaren. Som situationen är nu tvingas han använda skrivarna i de ”korta” korridorerna, vilket orsakar högre arbetsstress för honom. Han tvingas springa fram och tillbaka mellan institutionen och biblioteket. Vid skrivarna i de ”korta” korridorerna måste han vänta länge eftersom han måste ange en pin-kod. Han har förklarat att situationen medför ökad stress, svimning m.m.
Universitetet har vägrat hjälpa honom att informera kursföreståndare om hans kvalifikationer. Detta har medfört att han inte får möjlighet att avancera.
Han har inte getts möjlighet att delta i en utbildning i högskolepedagogik sedan han började som doktorand på statsvetenskapliga institutionen år 1999. Detta har försvårat hans möjligheter att få undervisa samt handleda studenter. Det är visserligen oklart om institutionen har en skyldighet att underlätta hans arbetssituation i denna del, men det bör utredas hur institutionen behandlar eller skulle ha behandlat en externfinansierad forskare utan funktionsnedsättning.
Nicklas Andersson upplever att han har problem med institutionens administrativa chef som inte accepterar hans funktionshinder. Ibland blir denne irriterad på honom om han ibland ställer samma fråga flera gånger. Detta beror dock på att han har ett begränsat arbetsminne.
HO:s utredning
Luleås universitet
Med anledning av Nicklas Anderssons anmälan har HO begärt in ett yttrande från Luleås universitet. Av yttrandet framgår huvudsakligen följande.
Personal vid universitetet kan inte påminna sig att Nicklas Andersson har aktualiserat frågan om dennes kvalifikationer. Prefekten har fått frågor om en eventuell ansökan om docentur för Nicklas Andersson och han har då fått till svar att det är fakultetsnämnden han ska vända sig till.
Beträffande hans löneutveckling så är han löneplacerad som forskare. Han har inte haft någon löneutveckling annat än ett engångspåslag om 1 200 kr per månad under tre månader under tiden den 1 oktober till den 31 december 2007, men han är för den skull inte särbehandlad. Alla medarbetare utom professorer fick ett sådant lönepåslag. Nicklas Andersson anställdes vid en tidpunkt då den förra lönerundan redan hade avslutats i juni 2006. Han ingår i den lokala lönerunda som för närvarande pågår vid Luleås universitet. Detta har han också vetskap om. Prefekten har upplyst honom om detta. Prefekten har gett alla medarbetare möjlighet till lönesamtal i anledning av detta. Nicklas Andersson har inte påkallat något sådant samtal i anledning av denna påminnelse.
I samband med ansökan om fortsatt forskningsstöd 2008 hos Försäkringskassan har Nicklas Andersson aktualiserat sin framtida lön. Han har då yrkat 32 000 kronor per månad vilket prefekten inte kunnat tillstyrka därför att det är en för hög lön i jämförelse med andra forskare vid statsvetenskapliga institutionen. Detta beaktades inte av Nicklas Andersson utan han inlämnade ansökan utan institutionens samtycke.
För ca två år sedan ansökte Nicklas Andersson om tillstånd att få Word-Finder licens för hemmabruk. Institutionens policy tillåter inga inköp för hemmabruk, alla nödvändiga licenser köps och installeras på institutionens datorer. Vad gäller USB-minnet har varje forskare möjlighet att köpa in minnet för sina forskningsmedel samt skaffa eventuella licenser för hemmabruk om finansiären så tillåter. Detta gäller alla som är verksamma vid institutionen. Nicklas Andersson har vid flera tillfällen fått medel från AMS samt Försäkringskassan för extra arbetshjälpmedel hemma som han har kunnat använda enligt eget önskemål. Andersson har fått alla de hjälpmedel på arbetsplatsen som han haft störst behov av, såsom en egen laserskrivare på arbetsrummet, en texttelefon och därutöver exakt samma utrustning som alla andra medarbetare vid institutionen har tillgång till, även Word-Finder. Andersson har tillräckligt med extern finansiering som övriga forskare för att kunna bekosta både USB-minne och ev. licenser för sitt hemmabruk.
Vad gäller tillgången till festmat – universitetet bjuder på en buffé särskilt i samband med doktorsdisputation – så har institutionens administrativa chef klargjort för honom att han inte får gå och nalla matbitar innan tillställningen börjar. Han får som alla andra komma till evenemanget, eller komma efteråt om han inte vill träffa kollegorna på arbetsplatsen. Universitetet har svårt att se på vilket sätt hans funktionshinder påverkar den etikett vi tillämpar. Detta gick vår administrativa chef igenom med honom för två år sedan. Han godtog då detta. Under hösten 2008 kom han igen till en disputationsmottagning och ville ta mat innan disputationstalen hölls, en annan medarbetare sade då till honom att komma tillbaka senare och inte röra vid maten. Då blev Nicklas Andersson upprörd på vår administrative chef och anklagade henne för att hon hade sagt till flera att göra så mot Andersson.
Det är ingen som vägrat diskutera en lämplig lösning vad gäller tillgång till skrivare för Nicklas Andersson. Han har en egen skrivare på sitt arbetsrum som kan användas för utskrifter. Han gör ofta omfattande utskrifter. Personal vid universitetet har dock upptäckt att han blockerar de skrivare som andra medarbetare vid statsvetenskapliga institutionen använder som ”sina” skrivare, och som är placerade i korridorerna i institutionens lokaler. Andersson har istället hänvisats till att använda två andra, de snabbaste skrivarna vi förfogar över, för sina utskrifter. Det finns en omfattande e‑postkorrespondens om detta. Vi förstår inte varför han – som han säger - ”tvingas springa fram och tillbaka” mellan institutionen och biblioteket i större utsträckning med denna rutin jämfört med då Andersson valde att använda de skrivare han inte kan använda för omfattande utskrifter. Det är dessutom så att Andersson kunnat beställa per post de statliga betänkanden (SOU) som han valt att istället att skriva ut på kopiatorerna; hans externa anslag ger utrymme för det.
Nicklas Andersson är anställd som forskare. Andersson har ingen undervisningsskyldighet i sin anställning och statsvetenskapliga institutionen har ingen skyldighet att se till att han får tillfälle att undervisa. Prefekten har upplyst om att Nicklas Andersson själv får ta de kontakter med möjliga kursföreståndare inom vars ämnesområden han tror sig kunna undervisa. Det är så det går till vid statsvetenskapliga institutionen, man frågar en kursföreståndare om det finns undervisningstimmar. Det finns ingen centralt placerad person som fördelar undervisningstimmar. Först i efterhand och efter årets slut redovisar istället alla medarbetare vad de har och hur mycket de undervisat. Universitetet har särskilda riktlinjer för hur denna avräkning mot undervisningsskyldigheten ska gå till. Prefekten har för övrigt utförligt förklarat att det inte finns utrymme inom prefektens egen specialkurs – Arbetsrätt med EG-rättslig inriktning – för den typ av diskrimineringsjuridik som Nicklas Andersson ägnar sig åt. Denna specialkurs är inte en kurs i diskrimineringsjuridik. Andra kursföreståndare som Nicklas Andersson vänt sig till kan ha lämnat andra uppgifter.
Nicklas Andersson har veterligen inte aktualiserat möjlighet att delta i en utbildning i högskolepedagogik med oss, ej heller har vi vetskap om Andersson själv ev. anmält sig till sådana kurser. Det ges kurser i högskolepedagogik vid en central enhet, UPC (Undervisningspedagogiskt Centrum) vid Luleås universitet. Till dessa kurser anmäler man sig själv efter det att samtycke ges av prefekt eller administativ chef vid statsvetenskapliga institutionen. Vi känner inte till att andra forskare med extern finansiering skulle ha deltagit i sådana kurser.
Universitetets personal vet att Nicklas Andersson är funktionshindrad och har tagit all vederbörlig hänsyn till detta. Vi vet också att den e-postkorrespondens som varje litet ärende orsakar tenderar till att bli mer omfattande än nödvändigt vad gäller honom. Med Nicklas Andersson har såväl prefekt, stf. prefekt som administrativ chef haft flera sådana e-postkorrespondenser i skilda frågor. Vår administrativa chef har t.o.m. blivit anklagad för att ha förskingrat Nicklas Anderssons externa medel. Vi har då noterat att Nicklas Andersson inte alltid förstår vad vi har sagt eller att han inte anser att den lösning som vi anvisat passat honom. Det är tidsödande att behöva förklara en enkel sak en gång till, men vi har givetvis gjort det. Men det är inte korrekt eller rättvist att lägga till last att vår administrativa chef brustit i sitt förhållande till Nicklas Andersson. Tvärtom är det så att denne ansett sig ha blivit trakasserad av Nicklas Andersson och att Nicklas Andersson t.o.m. bett om ursäkt för det inträffade; det finns en e-postkorrespondens om detta daterat 7 augusti 2007.
Var detta ett korrekt beslut av HO?