AspergerForum

Jag är tillsammans med min bästa kompis sen flera år tillbaks. Vi har haft ett uttalat förhållande i ett år. Jag blir "jättejobbig" ibland - mest för mig själv. När konflikter uppkommer försöker jag lösa sakerna konflikterna handlar om till förbannelse.
Men vår relation är utmärkt. Eftersom vi jobbar så olika tider (han jobbar natt, jag jobbar dag) så träffas vi mestadels på helger. Vilket fungerar väldigt bra för mig. Jag har ett väldigt stort behov av egentid.

Moderator:

Slog ihop två trådar om samma ämne.

Mitt senaste seriösa förhållande havererade, och det berodde mycket på hennes besvikelse över att jag var så kass på att spontant ringa/höra av mig till henne.
Men var ju inte enbart henne jag "missunnade" på detta vis. Jag kan helt enkelt inte ta kontakt med någon utan en konkret anledning, där det finns ett klart och tydligt bakomliggande syfte.

På tal om detta vill jag tillägga att jag anser AS vara ett manligt drag i mångt och mycket, dock inte all manlighet i sig.
Här är t.ex. lite utdrag från vad som står under gender differences på Wikipedia;

* Men see communication more as a way to accomplish objectives
* For men, relationships are not as central
* Men are more likely to express caring by doing something concrete for or doing something together with another person

* Women tend to see communication more as a way to connect and enhance the sense of closeness in the relationship
* For women, relationships are a constant source of interest, attention and communication

etc. etc.. http://en.wikipedia.org/wiki/Gender_differences

xlnt skrev:Mitt senaste seriösa förhållande havererade, och det berodde mycket på hennes besvikelse över att jag var så kass på att spontant ringa/höra av mig till henne.
Men var ju inte enbart henne jag "missunnade" på detta vis. Jag kan helt enkelt inte ta kontakt med någon utan en konkret anledning, där det finns ett klart och tydligt bakomliggande syfte.

På tal om detta vill jag tillägga att jag anser AS vara ett manligt drag i mångt och mycket, dock inte all manlighet i sig.
Här är t.ex. lite utdrag från vad som står under gender differences på Wikipedia;

* Men see communication more as a way to accomplish objectives
* For men, relationships are not as central
* Men are more likely to express caring by doing something concrete for or doing something together with another person

* Women tend to see communication more as a way to connect and enhance the sense of closeness in the relationship
* For women, relationships are a constant source of interest, attention and communication

etc. etc.. http://en.wikipedia.org/wiki/Gender_differences

Om man inte börjar läsa på om kvinnlig AS det vill säga.
Det manliga draget att se detaljer och vara mer bokstavlig stämmer ju in på kvinnor med AS visserligen, men i andra delar är vi AS-tjejer lika kvinnliga som andra kvinnor i samhället (eller människor med mycket yin som jag föredrar att kalla det, eftersom så många män har så många "kvinnliga" drag).

Flia skrev:Om man inte börjar läsa på om kvinnlig AS det vill säga.
Det manliga draget att se detaljer och vara mer bokstavlig stämmer ju in på kvinnor med AS visserligen, men i andra delar är vi AS-tjejer lika kvinnliga som andra kvinnor i samhället (eller människor med mycket yin som jag föredrar att kalla det, eftersom så många män har så många "kvinnliga" drag).

Lika kvinnliga som andra kvinnor säger du, men i vilka avseenden då?
Utveckla!

xlnt skrev:

Flia skrev:Om man inte börjar läsa på om kvinnlig AS det vill säga.
Det manliga draget att se detaljer och vara mer bokstavlig stämmer ju in på kvinnor med AS visserligen, men i andra delar är vi AS-tjejer lika kvinnliga som andra kvinnor i samhället (eller människor med mycket yin som jag föredrar att kalla det, eftersom så många män har så många "kvinnliga" drag).

Lika kvinnliga som andra kvinnor säger du, men i vilka avseenden då?
Utveckla!

Den viktigaste när det gäller skillnaderna i AS och ADHD är Yang (män alltså) vänder frustration utåt men känslor inåt, medan Yin (kvinnor) vänder frustration inåt men känslor utåt.

Man kan vara AS-kvinna och bry sig om kläder och utseende.

En alldeles väldigt privat iakttagelse är att jag tycker det är mer Yin i ADHD och lite mer Yang i AS, men det hindrar inte en del AS-kvinnor från att klä sig kvinnligt, sminka sig och vara allmänt tjejiga.

Flia skrev:Den viktigaste när det gäller skillnaderna i AS och ADHD är Yang (män alltså) vänder frustration utåt men känslor inåt, medan Yin (kvinnor) vänder frustration inåt men känslor utåt.

Man kan vara AS-kvinna och bry sig om kläder och utseende.

En alldeles väldigt privat iakttagelse är att jag tycker det är mer Yin i ADHD och lite mer Yang i AS, men det hindrar inte en del AS-kvinnor från att klä sig kvinnligt, sminka sig och vara allmänt tjejiga.[/u]

Att sminka sig och klä sig kvinnligt, samt vara allmänt tjejig, det förekommer ju hos vissa killar med AS också. Men när jag säger manligt drag så är det just ett drag, inte all manlighet i sig.
Just sättet man som Aspergare bearbetar information på, sättet man tänker på och i grunden fungerar mentalt på - där finns det många paralleller till det typiskt manliga. Dock inte i övriga avseenden som du nämnde (utseendemässiga attribut, intressen etc.).

xlnt skrev:

Flia skrev:Den viktigaste när det gäller skillnaderna i AS och ADHD är Yang (män alltså) vänder frustration utåt men känslor inåt, medan Yin (kvinnor) vänder frustration inåt men känslor utåt.

Man kan vara AS-kvinna och bry sig om kläder och utseende.

En alldeles väldigt privat iakttagelse är att jag tycker det är mer Yin i ADHD och lite mer Yang i AS, men det hindrar inte en del AS-kvinnor från att klä sig kvinnligt, sminka sig och vara allmänt tjejiga.[/u]

Att sminka sig och klä sig kvinnligt, samt vara allmänt tjejig, det förekommer ju hos vissa killar med AS också. Men när jag säger manligt drag så är det just ett drag, inte all manlighet i sig.
Just sättet man som Aspergare bearbetar information på, sättet man tänker på och i grunden fungerar mentalt på - där finns det många paralleller till det typiskt manliga. Dock inte i övriga avseenden som du nämnde (utseendemässiga attribut, intressen etc.).

Jag tänker mest på den raka kommunikationen, som ju sägs vara typiskt manligt.

Flia skrev:Jag tänker mest på den raka kommunikationen, som ju sägs vara typiskt manligt.

Absolut, men det är ju också en konsekvens av det mentala tillståndet.
Samma sak med kroppspråk och röstläge, som Aspergare oftast har en mindre variation i oavsett kön. Finns en parallell till det typiskt manliga där också; en person med stort levande kroppspråk och varierande röstläge uppfattas ju direkt som mer femenin än en person med det motsatta beteendet i det avseendet.

xlnt skrev:

Flia skrev:Jag tänker mest på den raka kommunikationen, som ju sägs vara typiskt manligt.

Absolut, men det är ju också en konsekvens av det mentala tillståndet.
Samma sak med kroppspråk och röstläge, som Aspergare oftast har en mindre variation i oavsett kön. Finns en parallell till det typiskt manliga där också; en person med stort levande kroppspråk och varierande röstläge uppfattas ju direkt som mer femenin än en person med det motsatta beteendet i det avseendet.

Jo.
Samtidigt... hur många av dem du eller jag träffar har "bara" AS tror du? Kombinationen AS/ADHD gör ju att just de bitarna kan vara mer feminina.

Hejsan, känner mig som katten bland hermelinerna här..

Är en NTV, maken sen ett antal år har nyligen diagnostiserats AS och jag tittar nu runt här för att hitta lite hjälp ingen familjerådgivning ännu lyckats med.

Det känns svårt att veta vilka relationsproblem som orsakas av hans AS, vad som är manlig/kvinnlig problematik, vad som kan ligga på mig och vad som helt enkelt inte stämmer in nånstans.

Har försökt med så mycket för att få det att fungera, men det blir liksom aldrig bra.
Svårt att leva med någon man älskar så mycket och vill göra allt för, men där det inte går att göra rätt vad man än gör.

Jag är hyfsat inläst på den litteratur om AS som rekommenderas här på forumet, har jobbat med LSS och läst GPU/PPU där en del kunskap om autism ingick, gått på föreläsningar av Gunnila Gerland mm, sen träffade jag min nu AS-diagnostiserade make och väldigt lite stämmer in på honom.

Nu är det här ett väldigt öppet forum och jag vill inte riskera att hänga ut honom, så jag kommer undrar om någon snäll människa skulle kunna tänka sig att vara bollplank per pm istället?

Jag har bitvis svårt att komma åt internet, så om någon pm-ar mig kan det i värsta fall ta dagar innan jag ser det.
(Brukar förvarna, för annars kan folk tro att jag är ohövlig och det är absolut inte meningen).

Det är svårt att hitta någon att älska. Att denna någon samtidigt måste älska mig gör ett förhållande så löjligt osannolikt att jag gett upp.

Min sista tjej gjorde slut för att jag, lite överrumplad, inte lyckades få ur mig orden "jag älskar dig" när hon sa det första gången... Hon ansåg att jag inte tyckte tillräckligt mycket om henne. Men jag vet ju inte ens vad älska är, objektivt...

Om älska är det jobbiga, smått vansinniga tillstånd jag har hamnat i över ett par tjejer så ska jag be att få slippa. F.ö. lär inget hållbart komma ur det.

/Killjoy was here


Moderator: Flyttad från denna tråd: kontakttrad-for-forhallanden-tillfalligt-sex-for-alla-kon-t23595.html

Ljuger jag, gör de slut. Talar jag sanning gör de slut.

Den sista tjejen jag var ihop med gillade inte när jag var aktiv och tog initiativ, då påminde jag om hennes mamma.
Och hon gillade inte när jag var passiv, då påminde jag om hennes pappa.

Nästan omöjligt att hitta någon som tycker om en, som man kan tycka om tillbaka. Och om man väl lyckas hitta någon, förväntas man kunna läsa denna persons tankar och när man misslyckas och får fan för det, känner man ju verkligen att det är något som är fel på en... Blir rätt destruktiva tankar av detta.

Vill verkligen bli älskad och älska tillbaka, men kärlek och relationer tycks jag bara göra mig illa på.

Hepphepp skrev:Nästan omöjligt att hitta någon som tycker om en, som man kan tycka om tillbaka. Och om man väl lyckas hitta någon, förväntas man kunna läsa denna persons tankar och när man misslyckas och får fan för det, känner man ju verkligen att det är något som är fel på en... Blir rätt destruktiva tankar av detta.

Vill verkligen bli älskad och älska tillbaka, men kärlek och relationer tycks jag bara göra mig illa på.

Sant min man blir sur när jag inte verkar bry mig om hur han haft det på jobbet eller vad dom gjorde på sin firma träff osv. Sanningen är att jag inte ens tänker på vad de gör, kan inte säga att jag inte bryr mig för då känns det som om jag aktivt gör ett val att inte bry mig mitt sätt är omedvetet. Jag funderar inte på det, alla vet mycket om mig men jag minns och vet inget om någon annan! Har andra det så med?

Barajag skrev: alla vet mycket om mig men jag minns och vet inget om någon annan! Har andra det så med?

Brukar vara tvärtom för mig.

Har aldrig haft ett förhållande. Tror inte jag skulle stå ut särskilt länge, inte som sambos iaf. Har ett STORT behov av ensamtid.

Barajag skrev:Sant min man blir sur när jag inte verkar bry mig om hur han haft det på jobbet eller vad dom gjorde på sin firma träff osv. Sanningen är att jag inte ens tänker på vad de gör, kan inte säga att jag inte bryr mig för då känns det som om jag aktivt gör ett val att inte bry mig mitt sätt är omedvetet. Jag funderar inte på det, alla vet mycket om mig men jag minns och vet inget om någon annan! Har andra det så med?

Jo, stor igenkänning. För mig är det så att jag bryr mig ju om personen i fråga, men jag glömmer att ställa alla jag-bryr-mig-om-dig-frågor. Det är inte det att jag inte är intresserad, utan frågorna finns liksom inte med i hjärnan på mig. Man skulle kunna visa kärlek utan att ställa alla rätta frågor ur den oskrivna sociala regelboken. Det du, det hade vart något!

Funderar heller inte på vad folk gör. Betyder inte att jag inte tänker på dom ibland, tänker bara inte på vad dom gör.

Folk kan väldigt mycket om mig också. Vem jag är släkt med, vad jag har för intressen och så vidare. Jag har inte en aning om någon, känns det som. Tror det hänger ihop med lite "trasig" ToM.

Nu har ju jag extrem brist på erfarenhet på området så det är möjligt att det jag nu klämmer ur mig är nonsens. Jag tror att när det handlar om att älska och att älskas så är det betydligt mindre dramatiskt än man tänker sig när man hör ordet. Jag tror inte någon riktigt vet vad det innebär att älska någon annan men det är något som vi fått lära oss att man ska göra när man är i förhållanden. Jag tror att många inbillar sig en hel del för att kunna få det så dramatiskt som ordet kräver. Det handlar nog om mer än bara vad man känner inför någon annan rent faktiskt och det kan kanske vara därför många har svårt att förstå konceptet i sig.

Jag tror inte jag skulle acceptera ett sådant fel-fel förhållande som beskrivet ovan. Jag misstänker att jag skulle gå först i så fall.

Efter 28 års sammlevnad och två barn, i ett förhållande som aldrig fungerade särskilt bra. Har jag ändrat mitt liv och njuter mitt otium som nybliven pensionär, för mig själv.
Jag slipper känna att jag inte uppfyller de förväntningar någon annan ställer på mig, och som ofta är sådant som inte intresserar mig.
Jag tycker jag gjort mitt på sambofronten, men träffar gärna folk, väldigt gärna ute i naturen.
Har däremot blivit lite av en eremit, mellan de tillfällen jag umgås med folk.
Jag tror mina krav på integritet är för stora. Dessutom har jag blivit besviken på allt för många, som försökt göra mig till det dom vill ha mig till.

(Apropå otium. Blanda inte ihop det med odium, som betyder "hat"/"förakt". Blanda då hellre ihop det med opium, som ju är oerhört rogivande.)

Jag har äntligen hittat ett förhållande som funkar bra för mej. Vi har väldigt mycke gemensamt, tror hon också har AS. För vi har samma krav på ensamhet o lugn o ro, båda kräver väldigt mycke ensamtid. Så vi har löst det så att vi har egna sovrum, o är vi där så vill vi vara själv. Sen köket är min avdelning ( tycker det är kul o fixa med mat ) vardagsrummet där sitter vi när vi vill umgås, med "kodord" ( för att den andra ska veta att den andra är där ) ska vi titta på tv. Hon jobbar på vardagarna så då är hon hemma vid 17,30 tiden, så då har jag hela lghtn för mej själv fram till dess. Men det kan trots allt detta kännas lite jobbigt (för mej iaf) på helgerna .... när man inte kan vakna själv o ha den första 1/2 timen själv med ciggen o kaffet, men vad kan man begära, det är endå himmelriket för mej.

Alla borde ha en egen Nita

Vad ska man svara när tjejen frågar om man tycker att hon är tjock?
Oavsett om hon är det eller inte, är "Ja" uppenbart fel svar, och "nej" uppfattas förmodligen som en lögn eller nåt, och "du är lagom" som ett diplomatiskt sätt att säga att hon är tjock.

Det bästa är nog att låtsas som om man inte hörde frågan, och gå därifrån.

Dagobert skrev:Vad ska man svara när tjejen frågar om man tycker att hon är tjock?
Oavsett om hon är det eller inte, är "Ja" uppenbart fel svar, och "nej" uppfattas förmodligen som en lögn eller nåt, och "du är lagom" som ett diplomatiskt sätt att säga att hon är tjock.

Det bästa är nog att låtsas som om man inte hörde frågan, och gå därifrån.

Annars kanske man kan säga "Du är vacker" eftersom det är det hon vill höra oavsett hur frågan är formulerad.