Re: Att leva i en relation med någon som har Aspbergers
Postat: 2011-09-21 16:20:08
Zombie skrev:Till att börja med så beror inte din sambos del av det här på hans AS, även om han nu skulle ha det. Det beror på hans personlighet plus hans bakgrund plus hans variant av AS. En annan aspergare, med samma partner och i samma situation, skulle nog kunna bete sig annorlunda på väsentliga punkter — så brukar det vara.
Några andra lösryckta tankar utifrån din berättelse (och utan att ha läst hans):
Kan det vara så att hans stora bortovaro frestar mer på hans omställningsförmåga än vad den klarar — så att han inte klarar av att ställa om till närhetsläge igen? Eller att jobbet helt enkelt tar på honom så mycket att han sedan egentligen behöver vara ensam och ladda batterierna och inte klarar ett förhållande dessutom — fast han kanske gärna vill ha tryggheten i ett sådant?
Egoismen kan ju delvis bero på aspergersvårigheter som ont om krafter, dålig omställningsförmåga och otillräcklig träning i, kanske ren oförmåga, att ta andras perspektiv. Men just egoism måste inte sådant visa sig som. Samma sak med kylan och med den obenägenhet du alltid har upplevt att tala om känslor.
Och i den mån det där beror på asperger — ja, har man asperger så kan man ha svårt att identifiera och verbalisera vad man känner och kan behöva mer tid för det än vad ni "normalstörda" kanske väntar er; men därifrån till att aldrig göra det och till att (mer än rent tillfälligt) bara lämna partnern med en upplevelse av kyla och egoism? Jag är man med asperger och skulle själv inte stå ut med en partner som jag upplevde som kall, egoistisk och opratbar.
Att det var bättre i början kanske kan ha berott på att ni var förälskade och på att det lyckades bryta igenom en del av hans spärrar tillfälligt?
Han har fått en diagnos ställd nu, men han vill inte prata om det. Det är en för stor diagnos att ta in, hans egna ord. Så det kommer att ta tid för honom att bearbeta att han har AS. Jag tror mycket av hans personlighet är både resultat av hans uppväxt och att han dessutom levt med AS hela sitt liv utan att ens vetat om det.
Det där du säger om omställningen med hans arbete att han är borta kanske skulle kunna vara en förklaring kanske men jag har ju ingen aning då han inte öppnar sej alls för mej om jobbiga saker, jag ser på honom att han mår dåligt ibland eller tycker saker är jobbiga men frågar jag eller försöker prata så blir han arg och skäller bara.
Jag upplever det som egoismen, men egentligen är han nog inte det, ibland är han inte det men oftast visar han sådana sidor som uppfattas egoistiska. Jag kan inte prata med vänner om detta de förstår inte, de säger bara lämna på en gång då han får mej att må så dåligt ibland. Men jag tror inte han gör det med vilja. Jag har levt i ett destruktivt förhållande för många år sedan och ser skillnaden i en "normal mans" ego, elakhet och destruktiva beteende mot min sambos jag vet inte vad man ska kalla det ofrivilligt men ändå sårande sätt.
Han är noga med att berätta att han älskar mej och inte kommer lämna mej att jag betyder allt och är hans stabilitet, men visar mej nästan dagligen totala motsatsen.
Och jag klagar inte på honom om detta utan låter honom vara ifred och ladda batterierna, då jag förstått att det inte är någon mening medan jag försöker komma på olika lösningar att nå fram till honom. Jag vill hjälpa både honom och oss.