rdos skrev:Så, visst är diagnoserna ogiltiga och psykiatrin är kvacksalveri på hög nivå. Det är ju bara så det är. Det är ju oxå ett faktum att Gillberg förstörde sin "forskning" för att den inte skulle tåla en kritisk granskning av någon utanför psykiatrins egna led.
+1
Det handlar väldigt mycket om godtycklighet, önskar att någon kunde sticka hål på ballongen. Det är som kejsarens nya kläder, kejsaren går naken men få vågar säga något och de som är mest angelägna om att dra nytta av diagnosen av olika anledningar lär ju knappast medge att det mycket handlar om pseudovetenskap.
Här kan man också läsa i en rapport utgiven av SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, om utvärdering av metoder som används i Sverige för att diagnostisera AST och ADHD och man förstår ju vikten av att det görs en noggrann utredning med bl.a. anhöriga och/eller närstående som medverkar samt att utredningen helst bör utföras av ett team eftersom det inte finns några objektiva biologiska eller andra test som kan styrka diagnoserna.
SBU - Om psykiatrisk diagnos och behandlingFrån sidan 22:
Vad är träffsäkerheten för de instrument som används i Sverige vid utredning av AST (autism, Aspergers syndrom och atypisk autism)?
Den diagnostiska bedömningen är komplex och ska baseras på social samspelsförmåga, verbal och icke verbal kommunikationsförmåga och förmåga till flexibelt och adaptivt beteende, med hänsyn till individens utvecklingsnivå. Standard i såväl forskning som klinisk vardag utgörs av en multiprofessionell klinisk bedömning (konsensusdiagnos), som baseras på det multiprofessionella teamets samlade information om individen. Avgörande är om tillräckligt antal kriterier för något tillstånd inom AST finns enligt DSM-IV eller ICD-10. Inget enskilt diagnostiskt instrument utgör tillräckligt underlag för diagnos utan måste vägas ihop med övriga utredningsresultat.
Tretton instrument som används i Sverige har utvärderats. För tre har fler än en studie kunnat inkluderas, Social Communication Questionnaire (SCQ), Autism Diagnostic Interview-Revised (ADI-R) och Autism Diagnostic Observation Schedule (ADOS). SCQ, ADI-R och ADOS är inriktade på att identifiera barn med möjlig AST och ADI-R samt ADOS kan även användas för att ställa diagnosen autism. De sammanlagda resultaten visar att de har dålig förmåga att identifiera AST eller diagnostisera autism, men att de fungerar förhållandevis väl för att utesluta AST.
Majoriteten av de granskade studierna har exkluderats pga ofullständig statistisk bearbetning. En annan vanlig orsak till exklusion har varit oklarheter kring referenstestets oberoende, antingen har indextestet också använts i den kliniska diagnostiken eller så är det oklart.
Diagnostiken av AST är en klinisk diagnostik som bygger på information från patient och anhöriga/närstående och som kräver ett multiprofessionellt team. Det finns inga objektiva biologiska eller andra test som kan styrka diagnosen. Även vad gäller diagnostiken av AST finns alltså behov av ytterligare studier för att klarlägga värdet av de diagnostiska instrument som används.
Neuropsykiatriska utredningar är i många fall bristfälliga och i en del fall så handlar det om feldiagnostisering antingen på grund av att patienten har simulerat symtom eller där personer med neuropsykiatrisk diagnos/diagnoser egentligen har missbruksproblematik eller annan psykiatrisk problematik, en eller flera personlighetsstörningar men på grund av att det är mer stigmatiserande med en personlighetsstörningsdiagnos så sätts i stället en eller flera neuropsykiatriska diagnoser.