ab2487_1 skrev:Vad mycket forskning handlar om är att förhindra att barn föds med handikapp/funktionsnedsättningar/variationer.
Jag förstår det, och visst kan det ha fördelar att vilja bota ''sjuka'', men man vet heller aldrig vilka nackdelar som kommer av att människan ska leka Gud och rätta till naturens misstag, jag tror det blir dåligt, det är meningen att vi finns, det finns en orsak att Aspergers/Autism finns hos människor, annars skulle det väl aldrig evolutionärt utvecklats människor med den typen av beteende och personlighet? Hur kan du veta hur många uppfinnare och vetenskapsmän genom historien som gjort genombrott som haft det eller inte haft det, vi kanske inte hade kommit så långt filosofiskt och teknologiskt utan den här personligheten som finns i, jag tror det är, hos 1 på 200 personer?
ab2487_1 skrev:Jag trivs själv mycket bra med min autism
Jag också, jag mådde mycket sämre innan jag tog det på allvar och vilka problem jag hade, försökte tävla jämsides med NT men det gick inte och jag blev väldigt deprimerad, nu mår jag bättre dock efter att ha anpassat livet bättre efter min diagnos.
ab2487_1 skrev:men jag kan vara ärlig och säga att det hade varit betydligt enklare för de människor jag har i min närhet utan de variationerna och anpassningen de behöver göra för att jag ska fixa att ha någon relation till dem.
Det beror väl på vilken relation man menar, men vänner jag haft som jag har förlorat har jag efteråt analyserat omständigheterna kring i åratal efteråt och kommit fram till att det inte alltid var mitt fel att det blev så, man kan inte alltid skylla på Aspergers och Autism för att förklara varje misslyckande socialt, ibland kan det bero på helt andra saker som är bortom ens kontroll och anpassningsförmåga. Om vi nu kommer till familj är det ju en helt annan femma, lättare att acceptera olikheter, man måste ju tolerera varandra när man tillhör samma blod liksom. I en vanlig familj älskar man väl varandra villkorslöst även om man har olika styrkor och svagheter, då är man inte ''jobbig'' som du uttrycker dig, kanske inte ordagrant men underförstått.
ab2487_1 skrev:(Den som säger att deras liv flyter helt perfekt och att en npf diagnos inte medför några problem för dem i vardagen bör förmodligen ta sig tid att utvärdera hur deras liv flyter på).
Det har väl aldrig någon sagt? Inte vad jag vet om i så fall, man har såklart inbyggt i sin konstruktion vissa saker som är autistiska som aldrig går att övervinna, men däremot handlar det ju mycket om ens egen inställning till det hela bortsett från detta, ska man bara leta fel på sig själv eller ska man försöka göra så gott man kan med det man har? Jag tycker det sistnämnda istället för att klaga på hur allting är hopplöst svårt i livet.
ab2487_1 skrev:Som paladinen sa tidigare asperger/autism är inte en sjukdom eller en personlighet det som man upplever som personlighet har sitt ursprung i de anpassningar autister tvingas förs för att hantera intryck och att kommunicera med resten av världen.
Jag tror inte de flesta menar ''personlighet'' som i att någon är glad eller ledsam eller ilsken, de flesta menar istället att man är på ett visst sätt, programmerad, hugget i sten, ta vilken liknelse du vill men typ att vi är envisa precis som en personlighet kan vara och att vår hjärna är uppbyggd på ett unikt vis som ingen annan hjärna är. Vissa områden är mer aktiverade medans andra delar är mer overksamma, den sociala delen av hjärnan, medans den där delen som är fokuserad på detaljer och snarlikt är mer aktiverad än hos någon NT.