Nån som känner igen sig i min situation
Postat: 2021-01-11 17:33:52
Grönt Äpple skrev:Det är oerhört svårt att acceptera att jag har misslyckats totalt i livet, trots att vissa delar av min personlighet och mina förmågor så att säga bäddar för framgång. Men för att besvara den ursprungliga frågan, så nej - jag jämför mig inte med andra och sörjer inte att jag inte uppnåt Svenssonlivet. Men jag sörjer att jag inte uppnått det liv jag själv vill ha, trots att det egentligen är rätt så menlöst jämfört med de flestas drömliv.
Skulle ljuga om jag sa att man Aldrig jämför sig med andra eller att man Alltid känner att man är okej fast man misslyckats.
Men i långa loppet är det livhanken man ska klara och då måste man lägga allt åt sidan när det behövs och deppa sedan annars kan man inte ta sig igenom ett liv.
Nu menar jag normaldeppad som jag varit största delen av livet inte sjukdoms deppad när man är helt borta och inte klarar av att träffa en jäkel.
Det är väl självklart att man mår dåligt och slickar sina sår om man känner att varför är jag här egentligen?
Hela livet handlar om att förskjuta deppet iaf för mig, typ använda saker man uppskattar för att ploga skiten en bit ifrån en.
Har man inget som håller demonerna på avstånd blir man ju andfådd av att fatta beslut och vara produktiv och tillmötesgående, även om det rör sig om små saker.
Jag behöver inget Svensson, vad det är har jag inte fattat riktigt?