AspergerForum

Idag har jag ägnat några timmar åt att känna mig illa behandlad. I efterhand tycker jag att jag överreagerade. Okej det var kanske klumpigt bemötande men inte helt svårbegripligt. Såna saker händer. Varför låter jag det stjäla flera timmar av min dag? tja det kan jag ju grubbla på, men faktum är att jag gör så då och då. Det vete sjutton om jag kan hindra det. Men kan jag ta mig loss, och bryta efter en halvtimme istället för halva dagen?

De av er som också kan fastna så här. Har ni några knep för att ta er loss?

Gå ut och gå tycker jag mest leder till fortsatt ältande.

En person jag frågade, använder själv musik - men inte vilken som helst. Det ska vara låtar hen har starka känslor för, ofta ända sen tonåren.

Om en stark känsla är ett bra sätt att "slå ut" en annan stark, destruktiv känsla. Finns andra sätt att få tag i såna än genom gamla musikminnen?

Har ni aktiva strategier för sånt här, eller får det mera bli som det blir?

Börja med att fatta att känslor inte har särskilt mycket med hur verkligheten faktiskt är att göra. Basera sen det du känner på verkligheten. Det blir mycket mindre så.

Jag vägrar låta känslor bestämma över mitt liv.
Däremot är jag uppmärksam på dem.
För de kan ge mig ledtrådar.
Gäller att ha en balans.
Positiva känslor får däremot gärna utrymme.

Marjatta skrev: I efterhand tycker jag att jag överreagerade. Okej det var kanske klumpigt bemötande men inte helt svårbegripligt.

Ofta överreagerar man väl för att man redan var arg/ledsen på nåt.