AspergerForum

Ewoky skrev:Träffade min fru på grundskolan i årskurs 7 då 14 år, vi har varit tillsammans i 14 år nu. Shit halva livet fasen va tiden går fort.

Wow, fantastiskt!

Skolan, föreningslivet, där jag volontärarbetar och på gymmet. Jag föredrar att umgås med folk en och en så jag har aldrig lärt känna någon via någon annan.

Jobbet, Krogen och Nätet.
Gissa vilket som höll längst...

Min bästa tjej kompis,, som delar legenhet.. träffte på gamla dv:n. Varit bästis senn dess

Så har to andra tjej kompis

Ena e gift med polare min pappa.. bestämdes jag fick vara vän med hon. Därför att hon min ålder.. å inte hon hade nån vän. Var mamma sa ja fick vara kompis på hon..

En tjej kompis till träffte på gamla dv:n

Så har to killar kompis

Ena jobbat personal i boende ja hade förut.. från ja 24 till 29

Andra träffte på dv:n ja har nu, fast han sluttad på dv nu

Barnens pappa träffade jag på privat fest med gemensamma bekanter.

Pojkvänner innan dess var via studier eller jobb, oftast.

Vänner samma sak. Fester, studier, arbete.

Nu arbetar jag inte, men tidigare har jag först studerat i många år år, sedan arbetat och skaffat familj.
Ja, just det, fick en del vänner - eller snarare bekanta - när man var med andras småbarnsföräldrar.

Sedan har jag dock tappat kontakt med flera genom åren. En del av de jag umgicks med var också min exmans vänner, och de försvann ju i skilsmässan.

Idag träffar man nog många via internet först, sedan ses man.

Vänner har jag träffat i skola förening arbetsliv. Partner på kurs, en tjej som drömde om att bli nunna, via nätet en nymfoman, i föreningslivet en sexmissbrukare och en självupptagen nazist. De två sexmissbrukarna är de två tjejer som lyssnar på och förstår mig och som jag faktiskt älskat. Nazisten tror att hon äger mig.

Att få långvariga kontakter innebär att man behöver ta sig igenom nålsögat först.

Tänkte att man kanske skulle se om en relation vore något, men så fort det bränns så får hela psyket kramp, pratar på nätet då.
Kommer aldrig till skott, det är en förmån att ha sluppit att käńna så.
Lär känna er själva.

Samtidigt känner jag att en falsk kram faktiskt inte är en kram alls.
Jag känner inte samma behov att höra till, utan det ska vara kvalitéts tid som räknas.
Vissa har verkligen fått blodet att Isa på en långt i efterhand eftersom folk är bra på att se ens behov och behovet att höra till är riktigt starkt hos de flesta.

Tonåringen för sin första cigarett mot läpparna, den som misslyckats vill få revansch, den som blir mobbad mobbar andra, den som lever på samhällets utkant ser på radhusen som den heliga graalen.

Allt för att få andras godkännande men man gör det ofta på på fel sätt och i fel ände.

För udda fåglar kan behovet vara extra starkt, så starkt att man känner att det är en nödvändighet att hela tiden försvara sitt värde. Vad man än gör så undvik att hamna i den spiralen för det är bara destruktivt.

Vet inte om nätet egentligen är det bästa, min hjärna hinner spela upp en riktigt Hitchcock film med panikångest innan personen får en ärlig chans.

Tror att genom bekanta är bäst, man tar det lite i sänder och hinner uppfatta personkemin innan det är "för sent" att dra sig ur för båda.
Pratas det via nätet kan det redan finnas förväntningar hos någon.

sussi83 skrev:Vet inte om nätet egentligen är det bästa, min hjärna hinner spela upp en riktigt Hitchcock film med panikångest innan personen får en ärlig chans.

Tror att genom bekanta är bäst, man tar det lite i sänder och hinner uppfatta personkemin innan det är "för sent" att dra sig ur för båda.
Pratas det via nätet kan det redan finnas förväntningar hos någon.

För mig är nätet ett fantastiskt sätt att lära känna människor, då hinner jag å tänka. Kan tänka efter läsa och faktiskt förstå vad människor menar, i verkligheten kan jag inte läsa av signaler eller väljer att inte tolka dem av rädsla för att misslyckas och vara dömd till evig ensamhet.

Därav också mitt konstiga långtidsförhållande där jag leva i särboskap utan känslor och utan sexliv som jag lät kvinnan inleda som ett samlevnadsexperiment för nio år sedan. Jag är inte lycklig inte kär men hon är nöjd och framför allt är våra bekanta nöjda och jag slipper bli mobbad för att jag lycklig och någon olycklig man med makt i min närhet.

Alltså jag ville bara få fram att det egentligen inte är så konstigt att träffa någon på nätet för numera är det väldigt vanligt och det var så även då. Folk har träffats på olika sätt så länge jag kan minnas. Som exempel tog jag dessa solskenshistorier för även om man träffar den rätta så tycker ju jag att just solskenshistorier sättet är mer konstigt än att träffa en partner på nätet. Det blir ju konstigt om folk tycker att något som många gör är fel, då blir det nog rätt många i världen som gör fel isf, lycka till att rätta alla dem

Jag träffade henne här på forumet, kontaktannons, det är helt otroligt. Trodde nog inte det skulle gå men nu har det gått i snart 4 månader och vi håller på att flytta ihop. Alla dejtingappar har gått åt skogen och sen gick det bara, man hittade nån som är som en själv.

Min man som jag varit gift med i snart 10 år träffade jag via detta forum. Är evigt tacksam!

Jag hade nyss besökt Japan, tyckte det var ett kul land och ville lära mig japanska när jag kom tillbaka till Sverige. Skickade mejl till lite olika japaner som ville lära sig engelska online och fick svar av en tjej. Vi fick bra kontakt och började snart Skypa. Jag tyckte hon var snygg och trevlig och tog en rövare och sa att jag gillade henne. Det tog skruv och vi möttes ett halvår senare i Stockholm. (Ja, hon flög från Japan för att träffa mig.)

Vi kom överens om att flytta ihop men p.g.a. pengabrist drog det ut på tiden. Jag läste klart min utbildning på tre år i London, och under tiden flög vi billiga ryssflyg mellan Japan och Europa för att träffas. När jag till sist kunde flytta till Japan 2015 flyttade vi snart ihop, gifte oss, och nu väntar vi vårt första barn om en dryg månad.

Genom att ge mig ut i världen utanför min lägenhet och min trygga bubbla och umgås med folk.

På krogen, semesterpartyn och andar tillfällen då man supit sig snygg...

Har svårt att hitta vänner och partners. Men har ett komplicerat förhållande med grannen, hon flyttade in för ca 3 år sedan och behövde låna en förlängningssladd. Har aldrig använt datingappar mm, då jag tror att det är ett "speciellt klientel" där. Dom flesta skaffar partners från 15-24, och dom som blir över...

Efter Delta vill jag träffa mer aspergare i området. Göra saker. Inte bara sitta och prata. Problemet är att alla vill göra olika.

Ingen brukar bli utanför. Märker man att någon är tyst försöker man prata med hen för att lista ut om hen vill lyssna eller prata.

Jag tror det är dags att vi erkänner att vi inte har något att lära från NT vad gäller att skaffa kompisar. Mer än att man ska träffas i ett säkert område.

Det finns kurser där man kan träna in vad man ska fråga om. Sådana saker NT vill bli frågade om.

Det är synd att min hälsa är bättre för sent för skulle gärna sätta upp en liten minirejv för aspies. Inte för att jag har utrustning.

Men nu låter det ju som att folk här träffas online och som jag sa så är det ju numera vanligt och var det då också. Ifrågasatte bara principen eftersom det inte verkar vara så himla konstigt trots allt. För då var det ju jätte konstigt att jag skulle träffa någon på nätet, jag menar min nuvarande sambo träffade jag också på nätet och vi har vart tsm i snart 5 år.

slackern skrev:På krogen, arbetsplatsen eller fest typ. Yngre personer typ fjortisar träffas nog via typ Tinder.

Det stämmer inte, Tinder har 18- års gräns och folk i nästan alla åldrar använder appen.

En riktig aspergare har inte vänner eller partner.

nescio skrev:En riktig aspergare har inte vänner eller partner.

antonius skrev:

nescio skrev:En riktig aspergare har inte vänner eller partner.

Jag träffade min man på krogen, fast det var en speciell träff, vi hade gemensamma bekanta också.

När det gäller vänner så träffade jag några på nätet genom NPF-forum eller föreningen Attention. Men nyligen träffade jag också en ny kompis genom att vi gick på samma gympa-pass.

Jag vet knappt hur man får kompisar längre. Träffar inte nytt folk på något naturligt sätt där vänskap skulle kunna uppstå. Det är svårt att underhålla vänskapen också.