RapeRegs skrev:Ja, det finns människor som tror på allt möjligt. Och det går oftast att hitta någon doktor ditt och professor datt ipse dixit.
Men ur ett vetenskapligt perspektiv håller inte Utts påståenden vatten. Och parapsykologi är inte en vetenskap.
Och det finns skeptiker som istället för att vara öppna för det paranormala tar för givet att alla de positiva resultat som finns inom parapsykologin måste bero på något fel i själva forskningen.
Skall inte forskning vara förutsättningslös? Kan man inte säga att det finns belägg eller åtminstone vissa indicium som pekar mot det paranormala även om man lutar mer åt "naturliga" förklaringar till alla dessa resultat (vilket jag som satt mig in i det finner hyfsat orimligt)? Och vad spelar det för roll om parapsykologi numera klassas som pseudovetenskap? Det som betyder något är väl huruvida det går eller har gått korrekt tillväga eller ej?
Skulle man börja omfördela forskningsresurser till helt meningslösa projekt inom prekognition, klärvoajans och telepati skulle Sverige snart hamna på efterkälken. Någonstans måste gränsen dras. Åtminstone när det gäller skattepengar.
Ja jag påstår ju inte att det är något som Sverige i nuläget borde satsa pengar på. Däremot att det är ett område man internationellt sett inte helt bör negligera i all framtid, men detta är ju något som vissa skeptiker verkar ha som målsättning.
Därmed är inte sagt att parapsykologi saknar resurser. Tvärtom finns det privatpersoner som
vill tro på övernaturliga saker. Inte sällan skänker sådana välgörare stora summor till etablerade forskningsinstitutioner för de ska kunna genomföra seriösa studier.
T.ex. skänkte den danske margarindirektören Poul Thorsen 30 miljoner kronor till en professur i parapsykologi och hypnologi vid Lund. Nuvarande professor är duktig på tankeöverföring. Något det alltid är lika roligt att ta upp med representanter därifrån
Bara för att du själv inte tror på det övernaturliga så betyder ju inte det att alla dom som tror på det gör det enbart pga viljan. Det räcker att se på den forskning som finns så kan man komma fram till olika uppfattningar i frågan. Men då får man kanske först tränga igenom den tjocka skeptiska muren som den omgärdas utav.
Parapsykologin är närmast obefintlig jämfört med all annan forskning, inte minst i Sverige. Och när det skänkts pengar till ändamålet här så har det protesterats högljutt, som i Lundafallet du nämner. Och pengar som donerades för ändamålet till Stockholms Universitet (tror jag det var) gick till något helt annat vill jag minnas. Snacka om bedrägeri.
Det finns också statligt finansierade projekt utomlands. Flera ansedda universitet i USA har genomfört stora studier, t.ex. Princeton och Stanford. Men trots 50 års gnetande, enorma anslag och tusentals studier världen över har ingen lyckats bevisa något.
Inga bevis men gott om indicium. Stanford som du nämner fick ju t ex fram en massa positiva resultat när dom lät testa Uri Geller en gång i tiden. Men där kom man ju skeptiker senare på att han kan ha haft en mottagare inopererad i en tand. Dessutom tycks fenomenet flyktigt och då är det ju inte så konstigt om man inte når upp till dom extra högt satta beviskraven.
Det kan ju vara en intressant filosofisk fråga kanske om det är förnuftigast att vara öppen för det paranormala, eller att inte vara öppen för det så länge det inte anses vara vetenskapligt bevisat...