17 år, stressad
Postat: 2017-05-02 17:09:04
Hej. Jag vill få en bild av hur det är för andra med Asperger när det gäller att bli stressad av sociala aktiviteter. Är det såhär för andra än mig också? Vore jättetacksam om ni ville hjälpa med ett svar.
Under april och maj har jag haft ett ganska fullspäckat schema. Jag har varit iväg på en kurs som var väldigt ansträngande (hos Försvaret) både fysiskt och socialt. Jag har varit iväg hos min kille som bor ganska långt bort och han har varit här. Familjen reste bort och träffade släkten under påskveckan. Jag har haft endast någon enstaka helg ledig. Detta är en stor skillnad sedan innan då jag inte brukar vara så socialt aktiv som jag varit nu.
Jag har dessutom aktiviteter i veckorna. Måndagar 3 olika musikaktiviteter, tisdagar en musikaktivitet, torsdagar 3 timmar hos Försvaret. På onsdagar och någon mer veckodag ska jag dessutom hinna träna men jag har knappt hunnit det alls senaste tiden. Och jag orkar inte med musikaktiviteterna heller knappt. Jag brukar gå på 1-2/4 och det är kasst.
Jag har märkt på senaste tiden att jag blivit trött och stressad. Förra veckan sov jag hela förmiddagen istället för att gå till skolan. Idag skippade jag skolan igen eftersom jag kände att jag behövde det efter 10-11 timmars tågresa igår (trafikproblem). Egentligen känner jag att jag behöver någon veckas ledigt, men det går ju inte för sig i dagens samhälle.
Jag känner en stark längtan att bara få ligga i sängen och kolla på film och göra det jag känner för, det jag är intresserad av, för mina intressen har jag inte heller hunnit med så mycket på senaste tiden heller. Det känns som att jag verkligen är i behov att ligga och göra inget vettigt för att ha chans att vila upp mig. Men när ska jag hinna?
Det är så jobbigt att känna att jag inte orkar med skolan vissa dagar för jag känner mig så misslyckad inför mig själv och mina föräldrar. Har en historia av skolk. Men jag tänker att det ändå måste finnas förståelse om jag tar "ledigt" ibland eftersom jag har Asperger och det kan bli för mycket för mig med allt socialt. Eller borde jag skippa att göra saker för att spara orken till skolan? Skippa kurser jag egentligen vill gå? Skippa resor? Skippa att träffa folk jag vill träffa? Nej, så kan det inte vara...
Det är inte vad jag vill. Jag vill mycket, men jag orkar inte allt. Det är sjukt jobbigt.
Vad säger ni? Hur är det för er? Hjälp mig.
Under april och maj har jag haft ett ganska fullspäckat schema. Jag har varit iväg på en kurs som var väldigt ansträngande (hos Försvaret) både fysiskt och socialt. Jag har varit iväg hos min kille som bor ganska långt bort och han har varit här. Familjen reste bort och träffade släkten under påskveckan. Jag har haft endast någon enstaka helg ledig. Detta är en stor skillnad sedan innan då jag inte brukar vara så socialt aktiv som jag varit nu.
Jag har dessutom aktiviteter i veckorna. Måndagar 3 olika musikaktiviteter, tisdagar en musikaktivitet, torsdagar 3 timmar hos Försvaret. På onsdagar och någon mer veckodag ska jag dessutom hinna träna men jag har knappt hunnit det alls senaste tiden. Och jag orkar inte med musikaktiviteterna heller knappt. Jag brukar gå på 1-2/4 och det är kasst.
Jag har märkt på senaste tiden att jag blivit trött och stressad. Förra veckan sov jag hela förmiddagen istället för att gå till skolan. Idag skippade jag skolan igen eftersom jag kände att jag behövde det efter 10-11 timmars tågresa igår (trafikproblem). Egentligen känner jag att jag behöver någon veckas ledigt, men det går ju inte för sig i dagens samhälle.
Jag känner en stark längtan att bara få ligga i sängen och kolla på film och göra det jag känner för, det jag är intresserad av, för mina intressen har jag inte heller hunnit med så mycket på senaste tiden heller. Det känns som att jag verkligen är i behov att ligga och göra inget vettigt för att ha chans att vila upp mig. Men när ska jag hinna?
Det är så jobbigt att känna att jag inte orkar med skolan vissa dagar för jag känner mig så misslyckad inför mig själv och mina föräldrar. Har en historia av skolk. Men jag tänker att det ändå måste finnas förståelse om jag tar "ledigt" ibland eftersom jag har Asperger och det kan bli för mycket för mig med allt socialt. Eller borde jag skippa att göra saker för att spara orken till skolan? Skippa kurser jag egentligen vill gå? Skippa resor? Skippa att träffa folk jag vill träffa? Nej, så kan det inte vara...
Det är inte vad jag vill. Jag vill mycket, men jag orkar inte allt. Det är sjukt jobbigt.
Vad säger ni? Hur är det för er? Hjälp mig.