17 år, stressad

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

17 år, stressad

Inläggav Glasäpplen » 2017-05-02 17:09:04

Hej. Jag vill få en bild av hur det är för andra med Asperger när det gäller att bli stressad av sociala aktiviteter. Är det såhär för andra än mig också? Vore jättetacksam om ni ville hjälpa med ett svar.

Under april och maj har jag haft ett ganska fullspäckat schema. Jag har varit iväg på en kurs som var väldigt ansträngande (hos Försvaret) både fysiskt och socialt. Jag har varit iväg hos min kille som bor ganska långt bort och han har varit här. Familjen reste bort och träffade släkten under påskveckan. Jag har haft endast någon enstaka helg ledig. Detta är en stor skillnad sedan innan då jag inte brukar vara så socialt aktiv som jag varit nu.

Jag har dessutom aktiviteter i veckorna. Måndagar 3 olika musikaktiviteter, tisdagar en musikaktivitet, torsdagar 3 timmar hos Försvaret. På onsdagar och någon mer veckodag ska jag dessutom hinna träna men jag har knappt hunnit det alls senaste tiden. Och jag orkar inte med musikaktiviteterna heller knappt. Jag brukar gå på 1-2/4 och det är kasst.

Jag har märkt på senaste tiden att jag blivit trött och stressad. Förra veckan sov jag hela förmiddagen istället för att gå till skolan. Idag skippade jag skolan igen eftersom jag kände att jag behövde det efter 10-11 timmars tågresa igår (trafikproblem). Egentligen känner jag att jag behöver någon veckas ledigt, men det går ju inte för sig i dagens samhälle.

Jag känner en stark längtan att bara få ligga i sängen och kolla på film och göra det jag känner för, det jag är intresserad av, för mina intressen har jag inte heller hunnit med så mycket på senaste tiden heller. Det känns som att jag verkligen är i behov att ligga och göra inget vettigt för att ha chans att vila upp mig. Men när ska jag hinna?

Det är så jobbigt att känna att jag inte orkar med skolan vissa dagar för jag känner mig så misslyckad inför mig själv och mina föräldrar. Har en historia av skolk. Men jag tänker att det ändå måste finnas förståelse om jag tar "ledigt" ibland eftersom jag har Asperger och det kan bli för mycket för mig med allt socialt. Eller borde jag skippa att göra saker för att spara orken till skolan? Skippa kurser jag egentligen vill gå? Skippa resor? Skippa att träffa folk jag vill träffa? Nej, så kan det inte vara...

Det är inte vad jag vill. Jag vill mycket, men jag orkar inte allt. Det är sjukt jobbigt.

Vad säger ni? Hur är det för er? Hjälp mig.
Glasäpplen
Ny medlem
 
Inlägg: 9
Anslöt: 2017-05-02

17 år, stressad

Inläggav Humla » 2017-05-03 1:44:55

Oj, jag är verkligen imponerad av din drivkraft!
Förstår absolut att du blir stressad av allt detta, själv klarar jag inte mer än en social eller fysisk aktivitet per vecka och om det är något avancerat eller intensivt kan det bli så att jag bryter ihop efteråt av utmattning.

Så jag förstår verkligen frustrationen över att vilja mycket utan att orka eller ha tillräckligt med tid för återhämtning.

Tyvärr tror jag dock att man oftast tvingas välja bort saker.
Det är hemskt att behöva avstå från något man vill göra men det är viktigt att prioritera hälsan, annars bränner man ut sig totalt och då kan man ingenting istället.

För mig brukar förpliktelser gå över nöjen och intressen ( så att räkningar och mat kan betalas ) men "all work and no play" är ju inte heller bra för hälsan direkt...

Tror det är viktigt att lägga lite tid på att ha kul och leva livet när man har möjlighet.
Svårast är väl att hitta en balans som passar en själv.

Du har framtiden på dig att hitta det som funkar för dig.
Önskar jag kunde vara till bättre hjälp än så, men lycka till och försök att ta det lugnt.
Det låter definitivt som om du behöver vila innan du går in i väggen.
Humla
 
Inlägg: 74
Anslöt: 2013-09-17

17 år, stressad

Inläggav Aceber » 2017-05-06 0:04:32

Har exakt samma problem... samhället säger att man ska orka allt dygnet runt... men egentligen hade jag behövt en veckas paus ifrån mig själv vilket jag omöjligt kan få. Haft denna känslan i 9 år nu... antingen gör jag allt jag måste och borde göra och förlorar all min fritid.. allt lugn och allt nöje.. vad är det ens för mening att leva då? Eller så skippar jag allt jag borde och lever lite istället men då kommer jag ingenstans i livet, inga pengar osv vilket inte heller är en lösning.

Jobbar just nu 70% med ett jobb som tar all energi även om jag tycker det är kul ( förskola).. tränar 4 dar i veckan och har vänner på besök minst 4 kvällar i veckan tills jag går och lägger mig. Resten av dagarna går åt till tvätt, städning, ärenden osv. Intressen har jag inga då jag inte har någon tid att skaffa eller utföra något. Är ständigt trött och stressad oavsett om jag är på jobbet eller hemma ( värre hemma). Sova efter jobbet är ingen "avslappning" då det precis som städa/diska/tvätta är något man MÅSTE göra för att dagarna ska gå runt..och det tar mycket tid. Hoppas jag får mer hopp om livet snart och hittar något som gör att det känns värt. Kämpa! :)
Aceber
 
Inlägg: 57
Anslöt: 2017-01-17
Ort: Blekinge

17 år, stressad

Inläggav vofff » 2017-05-13 12:18:10

Lägg upp en tydlig plan schema över vilka saker som tar och ger energi. Ansök om färdtjänst från o till skolan. Låna tyngdtäcke/väst från arbetsterapeut. Gå ständigt till psykolog.
Anpassa din vardag till ditt mående, inte för människors skull eller din skull. Din kropp är prio ett.
Belöna dig själv varje jobbig situation/dag/vecka/månad. Fokusera på det positiva. Repetera.
vofff
 
Inlägg: 445
Anslöt: 2015-05-13
Ort: Malmö

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in