forgotten skrev:Jag vet mycket väl att jag gör något fel, men eftersom jag är för socialt efterbliven för att kunna lista ut vad det är och ingen säger vad jag gör fel så är det ju svårt att rätta sig.
Om någon har något tips på självhypnos eller någon form av hjärntvätt som kan hjälpa en att bli av med behov så vill jag gärna lära mig att stänga av allt vad sociala behov innebär. Jag är duktig på att arbeta och programmera och vill kunna göra det utan att ha ett behov av sociala kontakter. Kortfattat vill jag bli en "robot". Om jag fick välja att inte känna något alls så skulle jag välja det. Allt positivt som går att känna väger inte upp för det negativa jag känner. Både omgivningen och jag själv skulle gynnas bäst om jag var mer robot än människa.
Eftersom den enda funktionen jag kan fylla är att arbeta, varför måste jag då känna något? Kan jag inte bara få vara en känslolös robot istället?
I nuläget så är det närmsta jag kommer till ett inre lugn när jag skär mig. Ingen medicin jag provat hittills ger mig det lugnet. Jag tappar hela tiden motivationen till att bli frisk eftersom min existens känns helt meningslös. Varför ska jag ens försöka? Så att jag kan fortsätta mitt patetiska liv i ensamhet eller? Jag är så patetisk och feg att jag inte ens vågar avsluta mitt liv. Med andra ord har jag ett helt "liv" fullt av tomhet framför mig tills jag dör gammal, bitter och ensam. Jag ser verkligen ner på mig själv för mina tankar, min feghet och min svaghet.
Hej! Jag blir väldigt ledsen av att höra om hur ensam du känner dig. Du ÄR värdefull som människa precis som du är och jag är övertygad om att du kommer finna en för dig, meningsfull väg till slut.
Gör upp en plan, en strategi om hur det skulle kunna bli bättre.
Precis som du säger, så är det ofta ingen som vågar påpeka när någon tabbar sig socialt, så hur ska man då lära sig vad som blir fel?
Om du inte redan har en - så förök skaffa en stödperson, ge er ut i det sociala livet och kommunicera om precis allt. Be stödpersonen att påpeka hur man kanske kunnat uttrycka sig smidigare i olika situationer så att du har en chans att lära dig? Du vet ju mycket väl om att man kan programmera om både saker och människor, så varför inte försöka att programmera in "sociala skills" istället för att bli en robot? Jag förstår att vägen dit är tuffare, men utdelningen blir desto större när du får brutit din isolering.
Du kan ju likadant gå med i någon form av bokcirkel eller liknande, där man för diskussioner och berätta att du faktiskt är där för att du vill lära dig att komma in i det sociala livet - be dem hjälpa dig och inte tiga när det ibland blir fel i en diskussion.
Det låter som att du är väldigt nere, har du någon kurator eller liknande att tala med? Vore nog bra att försöka bearbeta själva smärtan oxå så att du kommer ifrån skärandet.
Jag önskar verkligen dig en ljus framtid och jag hoppas att du orkar komma på fötter för att utforska den.