Lite tokiga saker som hänt mig.
Postat: 2008-02-05 18:11:50
Nu när jag börjat skriva lite på detta forum så tänkte jag hänga ut mig själv genom att berätta tokiga saker jag gjort.
Jag har haft en telefonfobi och rädsla för telefonsvarare samt rädsla för att möta och prata med okända eller fråga okända om saker som jag behöver veta. Jag har även haft fobi för att ta folk i hand...
En gång blev jag efterlyst i skånelän. Jag flög från borlänge till helsingborg. När jag väl kommer dit kl 19 så inser jag att det går ingen buss de fem mil jag måste åka för att komma till min vän.
OJ jag behövde ringa men har inga pengar kvar...såna triviala saker som pengar har jag svårt att hålla koll på. Jag vågar inte gå in på de pubar eller macker som jag går förbi och fråga om jag får låna telefon( har ju fobi för båda sakerna).
Det småduggar ute och är kallt jag går gata upp och gata ner... när kl är 22 har jag ännu inte vågat gå in någonstans. Till slut fryser jag så mycket att jag går in på en taxistation och står där tyst... telefonen ringer och någon på taxistationern svarar. HM... säger han... Ja det står en tjej här... ska fråga...
Han frågar mig om jag heter Camilla? JA säger jag... JO det är polisen i telefonen.. du måste prata med dem...Hjälp polisen... DÅ säger polisen: Hej lilla flicka vet du att du är efterlyst i hela skåne ha ha ha ... du vet väl att du måste ringa till dina vänner om du är sen... MMMMM,,, säger jag..
Taxichauffören låter mig låna telefonen och när jag ringer min vän så är hon tokigt arg på mig och säger att jag ska åka taxi fem mil till henne,,,hon betalar... SNÄLLT av henne vill jag tillägga. HON hatar mig än idag för denna oro som hon kände.
Idag vid telefonsamtal så måste jag memorera och skriva upp vad jag ska säga om det gäller personer jag inte känner annars så har jag lärt mig att ringa mina vänner... men det har tagit ca. 15 år att lära sig.
Min fobi för att ta i hand har faktiskt varit så illa att jag satt på bandage på högerhanden vid tillfällen som jag vetat att jag ska ta folk i hand... Då har jag ruskat menande på huvudet och visat min hand och då har jag sluppit... Nu så tar jag folk i hand men mer på ett bestämt sätt där jag bestämmer hur länge och hur mycket kontakt det ska vara...
listan kan göras lång... Men tokigt kan det ju bli i alla fall ur andras ögon.. själv förstår jag ju varför det blev som det blev.
Jag har haft en telefonfobi och rädsla för telefonsvarare samt rädsla för att möta och prata med okända eller fråga okända om saker som jag behöver veta. Jag har även haft fobi för att ta folk i hand...
En gång blev jag efterlyst i skånelän. Jag flög från borlänge till helsingborg. När jag väl kommer dit kl 19 så inser jag att det går ingen buss de fem mil jag måste åka för att komma till min vän.
OJ jag behövde ringa men har inga pengar kvar...såna triviala saker som pengar har jag svårt att hålla koll på. Jag vågar inte gå in på de pubar eller macker som jag går förbi och fråga om jag får låna telefon( har ju fobi för båda sakerna).
Det småduggar ute och är kallt jag går gata upp och gata ner... när kl är 22 har jag ännu inte vågat gå in någonstans. Till slut fryser jag så mycket att jag går in på en taxistation och står där tyst... telefonen ringer och någon på taxistationern svarar. HM... säger han... Ja det står en tjej här... ska fråga...
Han frågar mig om jag heter Camilla? JA säger jag... JO det är polisen i telefonen.. du måste prata med dem...Hjälp polisen... DÅ säger polisen: Hej lilla flicka vet du att du är efterlyst i hela skåne ha ha ha ... du vet väl att du måste ringa till dina vänner om du är sen... MMMMM,,, säger jag..
Taxichauffören låter mig låna telefonen och när jag ringer min vän så är hon tokigt arg på mig och säger att jag ska åka taxi fem mil till henne,,,hon betalar... SNÄLLT av henne vill jag tillägga. HON hatar mig än idag för denna oro som hon kände.
Idag vid telefonsamtal så måste jag memorera och skriva upp vad jag ska säga om det gäller personer jag inte känner annars så har jag lärt mig att ringa mina vänner... men det har tagit ca. 15 år att lära sig.
Min fobi för att ta i hand har faktiskt varit så illa att jag satt på bandage på högerhanden vid tillfällen som jag vetat att jag ska ta folk i hand... Då har jag ruskat menande på huvudet och visat min hand och då har jag sluppit... Nu så tar jag folk i hand men mer på ett bestämt sätt där jag bestämmer hur länge och hur mycket kontakt det ska vara...
listan kan göras lång... Men tokigt kan det ju bli i alla fall ur andras ögon.. själv förstår jag ju varför det blev som det blev.