Lite tokiga saker som hänt mig.

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Lite tokiga saker som hänt mig.

Inläggav millan73 » 2008-02-05 18:11:50

Nu när jag börjat skriva lite på detta forum så tänkte jag hänga ut mig själv genom att berätta tokiga saker jag gjort.

Jag har haft en telefonfobi och rädsla för telefonsvarare samt rädsla för att möta och prata med okända eller fråga okända om saker som jag behöver veta. Jag har även haft fobi för att ta folk i hand...

En gång blev jag efterlyst i skånelän. Jag flög från borlänge till helsingborg. När jag väl kommer dit kl 19 så inser jag att det går ingen buss de fem mil jag måste åka för att komma till min vän.

OJ jag behövde ringa men har inga pengar kvar...såna triviala saker som pengar har jag svårt att hålla koll på. Jag vågar inte gå in på de pubar eller macker som jag går förbi och fråga om jag får låna telefon( har ju fobi för båda sakerna).
Det småduggar ute och är kallt jag går gata upp och gata ner... när kl är 22 har jag ännu inte vågat gå in någonstans. Till slut fryser jag så mycket att jag går in på en taxistation och står där tyst... telefonen ringer och någon på taxistationern svarar. HM... säger han... Ja det står en tjej här... ska fråga...

Han frågar mig om jag heter Camilla? JA säger jag... JO det är polisen i telefonen.. du måste prata med dem...Hjälp polisen... DÅ säger polisen: Hej lilla flicka vet du att du är efterlyst i hela skåne ha ha ha ... du vet väl att du måste ringa till dina vänner om du är sen... MMMMM,,, säger jag..

Taxichauffören låter mig låna telefonen och när jag ringer min vän så är hon tokigt arg på mig och säger att jag ska åka taxi fem mil till henne,,,hon betalar... SNÄLLT av henne vill jag tillägga. HON hatar mig än idag för denna oro som hon kände.

Idag vid telefonsamtal så måste jag memorera och skriva upp vad jag ska säga om det gäller personer jag inte känner annars så har jag lärt mig att ringa mina vänner... men det har tagit ca. 15 år att lära sig.

Min fobi för att ta i hand har faktiskt varit så illa att jag satt på bandage på högerhanden vid tillfällen som jag vetat att jag ska ta folk i hand... Då har jag ruskat menande på huvudet och visat min hand och då har jag sluppit... Nu så tar jag folk i hand men mer på ett bestämt sätt där jag bestämmer hur länge och hur mycket kontakt det ska vara...

listan kan göras lång... Men tokigt kan det ju bli i alla fall ur andras ögon.. själv förstår jag ju varför det blev som det blev.
Senast redigerad av millan73 2011-05-04 11:33:05, redigerad totalt 1 gång.
millan73
 
Inlägg: 23
Anslöt: 2008-01-01
Ort: falun

Inläggav Micke » 2008-02-06 13:42:27

Kul att du delar med dig utav detta. Jag har själv problem med fobier och när det gäller telefonsamtal så gör jag ungefär som du.

Fobier begränsar ju helt klart ens vardag.
Min agorafobi (torgskräck) har blivit värre än någonsin så jag undviker gärna stadskärnor. Och det har gått så långt nu att jag inte klarar av att gå in i stora byggnader utan avgränsande rum, alltså såsom varuhus. Jag får panik helt enkelt, det känns ungefär som att drabbas utav svindel vid höjdskräck vilket jag också har.

Närstående envisas med att det beror på social fobi, men nej även om det också är en viss faktor så är det dock så att jag inte klarar av varuhus även om det är folktomt. Men det tycks dom inte kunna förstå.
Det är tur att jag har en mindre affär i närheten med hyfsat utbud och med rimliga priser. Men som förälder dessutom så är det trist och pinsamt att man skall ha dom här problemen.
Senast redigerad av Micke 2011-05-04 11:33:05, redigerad totalt 1 gång.
Micke
 
Inlägg: 3416
Anslöt: 2005-10-12

Inläggav Helena » 2008-02-06 15:33:39

Ja, tokigt värre :wink: Det var bra att det löste sig...

Fobier och tvångstankar kan vara ett gissel... Du sa att det går bättre nu... Har du gjort nått speciellt för att komma dit du är idag?
Senast redigerad av Helena 2011-05-04 11:33:05, redigerad totalt 1 gång.
Helena
 
Inlägg: 459
Anslöt: 2007-05-04
Ort: Långtbortistanien

Inläggav millan73 » 2008-02-06 16:51:38

Hmm,,, Jag har ju fixat till handfobin genom att tvinga mig till att göra det. Men i tidigt skede i processen så tänkte jag på att jag skulle bli tvungen att ta i hand från det att jag vaknade tills jag var där... Jag ställde mig alltid längst bak i kön, om det nu var en kö som jag stod i.

Jag hoppades väl på att den som man skulle hälsa på skulle tröttna och inte behöva hälsa på mig,,, naiv som jag är emellanåt,, Men med tvång så släppte min handfobi fast jag ska vara ärlig och säga att det sitter som en tanke kvar i hjärnan som mentalt förbereder mig för att jag "ska" ta i hand.

Telefonfobin sitter kvar.. jag har missat att ta itu med viktiga samtal för att jag inte ringer... som myndigheter och dyligt. Jag ringer alltid om någon säger åt mig "nu ringer du på en gång"... Men jag vill helt enkelt inte ringa om jag slapp...

Jag tror att jag faktiskt har tagit itu med många av mina fobier då jag fick barn. Men allt finns kvar fast i olika grader...

Jag har fobier för: telefoner, baciller, sjukdomar, ta i hand, spindlar och småkryp, ilande ljud, det jag hatar mest är allmänna platser där alla har varit och tagit på allt... mina barn kan intyga att jag är galen i handsprit då vi är på stan..

Allt är hanterbart för mig... men någon gång har jag behövt hjälp med att ledas ut ur en mataffär då jag är yr och kan inte gå.. en gång hämtades jag på kupolen i borlänge (köpcentrum) av ambulans för att jag inte kunde röra mig... suck Nu när jag tänker efter så är jag glad över att de tillfällen som varit extrema varit få...

För det mesta klarar jag att gå in i klädaffärer men då går jag bara runt, runt... mataffärer är för plottriga och det blir för mycket intryck av alla hyllor och är höga och många...läskigt när det kör runt massor av kundvagnar och skrikiga barn... jag handlar helst mitt på dan när det är relativt lugnt..

Nu hamnade jag helt utanför ämnet men jag fick flow i fingrarna och kontentan av det hela är nog att för mig finns inget bot mot fobin.. men med tankens kraft så kan jag bemöda mig att göra det jag måste. Men då ska det vara lugnt omkring.

Meditera är kanske en bra grej.... Hmm,,
Senast redigerad av millan73 2011-05-04 11:33:05, redigerad totalt 1 gång.
millan73
 
Inlägg: 23
Anslöt: 2008-01-01
Ort: falun

Inläggav Helena » 2008-02-07 13:58:00

Det låter bra att det har blivit bättre iallafall. Vissa saker måste man ju tyvärr bara ta tag i (alltså mentalt :wink: ). Men det är inte så lätt alltid. Man har så mycket obehagliga upplevelser och känslor kopplade till sina fobier, tvång och manier. Det är liksom inte bara att kasta sig in i en offentlig toalett och röra på allt man ser där inne för att bli fri (ursäkta att jag gav dej obehag med detta uttalande).

Man kan börja närma sig det lite försiktigt. Börja med tanken. Vad är det hela egentligen handlar om? Varför är jag rädd? Fins det nått svar eller inte? När man sen har vant sig vid att tänka på objekten för rädslan så kanske man vågar gå vidare.

Dessvärre så har folk med AS och andra NPH nog en ganska stor benägenhet att utveckla sådana här beteenden. Så helt fri blir man kanske aldrig. Me om man kan leva med dem utan alltför kraftiga avbrott så är det ju väldigt bra...
Helena
 
Inlägg: 459
Anslöt: 2007-05-04
Ort: Långtbortistanien

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in