Misstankar om Aspergers: Stämmer det eller stämmer det inte?
Postat: 2012-11-29 22:46:16Goddagens på er allesammans!
Är ny här på Aspergerforum och hoppas jag kan få bra respons från er mer kunniga om denna symptom. Jag förväntar mig inte att någon ska kunna ställa mig en diagnos men ändå kunna säga om jag har starka drag som passar in hos er som har fått en AS diagnos.
Under senaste veckan har jag grävt mig ner på djupet hur Aspergers Syndrom fungerar och dom olika symptomerna man ska uppfylla. Tycker att dom flesta stämmer in på mig och vissa gör det inte, men så är det ibland. Ska försöka beskriva så tydligt som det går.
Det konstiga med det hela är att jag berättade för min mor om att jag känt mig annorlunda i skolan. Men hon säger bara att alla är på sitt sätt och ingen är den andra lik.
Men det som uppmärksammade mig om att jag var annorlunda från andra är att jag inte kunnat sätta mig in i en konversation som inte involverar någonting jag gillar. Har ändå försökt att konversera inom ämnen andra pratar om. Men det har bara blivit att man blivit utelämnad och tystlåten då jag inte vet vad jag ska säga mer. Men när det väl kommer till något som jag är i mycket hög grad är intresserad av, då blir det som att jag bara spottar ut mig hur mycket som helst. Men när jag väl gör det så är det som om ingen finner det intressant att lyssna på alls.
Även att jag upplevs som stel och har själv upptäckt att jag har en väldigt dålig mimik. Därmed har jag ibland fått frågor om varför jag har just det ansiktsuttrycket vid det tillfället (vilket ha varit helt opassande till situationen jag befann mig i).
Använder inte heller mitt kroppsspråk som dom andra jag känner. Sitter inte och viftar med händerna eller liknande, är oftast stel som sagt.
Som liten var jag väldigt noga och petig med mina leksaker, alla pennorna skulle ligga i färgordning. Alla leksaker skulle stå precis på det stället där dem stod innan jag började leka med dom. Hade även en tendens att leka Lejonkungen, ungefär en gång i veckan hände detta. Om ni kommer ihåg från första Lejonkungen-filmen så när babianen håller upp Simba på det berget, så var alla djuren riktade mot honom. Detsamma gjorde jag med alla mina djur jag hade. Alla djuren skulle vara riktade mot samma håll och inte nog med det, djuren skulle vara indelade med. Grisarna för sig, girafferna för sig, tigrarna för sig och så vidare...
Kan även tillägga att jag hade över 250 djurleksaker så det gick ju inte på en kvart precis.
Vet även att jag kunde sitta i flera timmar i sträck och bygga stora legofort/byggnader och kom så väl ihåg att jag blev ofta irriterad om det var en legobit av samma färg fattades. (t.ex om jag hade byggt ett legohus i rött och hade en legobit kvar men den var gul)
Har alltid gjort det jag är bäst på mitt egna vis, skulle det vara någon annan som la sig i mitt arbete så skulle jag ändå rätta till det och ändra det till så jag ville ha det.
Med andra ord så var jag ingen lagspelare. Hade inte heller något intresse av mer populära intressen som fotboll, handboll, ishockey och liknande lagsporter. Andra saker som jag fann intressanta var min passion för djur. Ända sen i ung ålder läste jag böcker och gick till och med till biblioteket för att låna djurböcker i brist på att jag redan läst igenom mina egna böcker allt för många gånger. Var nog 7-9 år första gången jag bad pappa hänga med mig till biblioteket för att låna djurböcker. Djurintresset har följt med mig en stor del av mitt liv. (från de jag var 4 till 15-16 års ålder)
Är även ganska kunnig när det gäller bilar Inte mekaniskt sätt men kan se på själva bilen och berätta direkt var det är för bil och vilken modell den hade och det exakta namnet på den. (dom mer exotiska bilar, vardagliga bilar intresserade mig inte ett dugg)
Har hört från min bror väldigt ofta att jag har haft en låg ton när jag pratat då jag var 10-12 år då hände det rätt så ofta. Men numera håller jag ett ganska normalt tonläge men ibland har vissa påmint mig att jag pratar lågt även nu, men det är sällan det händer.
Något min bror även la märke till vid 8-10 års ålder, var att jag gick ofta på tårna? Det är lite oförklarligt för mig, då jag anser att det är lite udda att göra det bara sådär i hemmet. Men är det också någon Aspergers-grej som många här har gjort i såna unga åldrar?
Alla intressen jag har haft, har jag blivit jättekunnig i och är alltid engagerad och vill inte bli störd när jag håller på med mina specialintressen. Blir irriterad om någon avbryter mig då jag håller på med mitt specialintresse.
Har även varit den som varit lättövertygad/lättlurad när det gäller ironi och sarkasm. Kan inte avgöra själv om någon är ironisk emot mig eller inte, det brukar ofta bli så att dom säger:
- Du behöver inte vara så seriös med allting.
- Du går ju på allting jag säger, vad det än är.
Detta få vara nog för mig, känner att det blev mer än tillräckligt. Hoppas ni kan relatera detta till er själva, och inte tycker det är för jobbigt att läsa igenom.
Är tacksam för god respons och ytterligare frågor om ni undrar något annat.
Är ny här på Aspergerforum och hoppas jag kan få bra respons från er mer kunniga om denna symptom. Jag förväntar mig inte att någon ska kunna ställa mig en diagnos men ändå kunna säga om jag har starka drag som passar in hos er som har fått en AS diagnos.
Under senaste veckan har jag grävt mig ner på djupet hur Aspergers Syndrom fungerar och dom olika symptomerna man ska uppfylla. Tycker att dom flesta stämmer in på mig och vissa gör det inte, men så är det ibland. Ska försöka beskriva så tydligt som det går.
Det konstiga med det hela är att jag berättade för min mor om att jag känt mig annorlunda i skolan. Men hon säger bara att alla är på sitt sätt och ingen är den andra lik.
Men det som uppmärksammade mig om att jag var annorlunda från andra är att jag inte kunnat sätta mig in i en konversation som inte involverar någonting jag gillar. Har ändå försökt att konversera inom ämnen andra pratar om. Men det har bara blivit att man blivit utelämnad och tystlåten då jag inte vet vad jag ska säga mer. Men när det väl kommer till något som jag är i mycket hög grad är intresserad av, då blir det som att jag bara spottar ut mig hur mycket som helst. Men när jag väl gör det så är det som om ingen finner det intressant att lyssna på alls.
Även att jag upplevs som stel och har själv upptäckt att jag har en väldigt dålig mimik. Därmed har jag ibland fått frågor om varför jag har just det ansiktsuttrycket vid det tillfället (vilket ha varit helt opassande till situationen jag befann mig i).
Använder inte heller mitt kroppsspråk som dom andra jag känner. Sitter inte och viftar med händerna eller liknande, är oftast stel som sagt.
Som liten var jag väldigt noga och petig med mina leksaker, alla pennorna skulle ligga i färgordning. Alla leksaker skulle stå precis på det stället där dem stod innan jag började leka med dom. Hade även en tendens att leka Lejonkungen, ungefär en gång i veckan hände detta. Om ni kommer ihåg från första Lejonkungen-filmen så när babianen håller upp Simba på det berget, så var alla djuren riktade mot honom. Detsamma gjorde jag med alla mina djur jag hade. Alla djuren skulle vara riktade mot samma håll och inte nog med det, djuren skulle vara indelade med. Grisarna för sig, girafferna för sig, tigrarna för sig och så vidare...
Kan även tillägga att jag hade över 250 djurleksaker så det gick ju inte på en kvart precis.
Vet även att jag kunde sitta i flera timmar i sträck och bygga stora legofort/byggnader och kom så väl ihåg att jag blev ofta irriterad om det var en legobit av samma färg fattades. (t.ex om jag hade byggt ett legohus i rött och hade en legobit kvar men den var gul)
Har alltid gjort det jag är bäst på mitt egna vis, skulle det vara någon annan som la sig i mitt arbete så skulle jag ändå rätta till det och ändra det till så jag ville ha det.
Med andra ord så var jag ingen lagspelare. Hade inte heller något intresse av mer populära intressen som fotboll, handboll, ishockey och liknande lagsporter. Andra saker som jag fann intressanta var min passion för djur. Ända sen i ung ålder läste jag böcker och gick till och med till biblioteket för att låna djurböcker i brist på att jag redan läst igenom mina egna böcker allt för många gånger. Var nog 7-9 år första gången jag bad pappa hänga med mig till biblioteket för att låna djurböcker. Djurintresset har följt med mig en stor del av mitt liv. (från de jag var 4 till 15-16 års ålder)
Är även ganska kunnig när det gäller bilar Inte mekaniskt sätt men kan se på själva bilen och berätta direkt var det är för bil och vilken modell den hade och det exakta namnet på den. (dom mer exotiska bilar, vardagliga bilar intresserade mig inte ett dugg)
Har hört från min bror väldigt ofta att jag har haft en låg ton när jag pratat då jag var 10-12 år då hände det rätt så ofta. Men numera håller jag ett ganska normalt tonläge men ibland har vissa påmint mig att jag pratar lågt även nu, men det är sällan det händer.
Något min bror även la märke till vid 8-10 års ålder, var att jag gick ofta på tårna? Det är lite oförklarligt för mig, då jag anser att det är lite udda att göra det bara sådär i hemmet. Men är det också någon Aspergers-grej som många här har gjort i såna unga åldrar?
Alla intressen jag har haft, har jag blivit jättekunnig i och är alltid engagerad och vill inte bli störd när jag håller på med mina specialintressen. Blir irriterad om någon avbryter mig då jag håller på med mitt specialintresse.
Har även varit den som varit lättövertygad/lättlurad när det gäller ironi och sarkasm. Kan inte avgöra själv om någon är ironisk emot mig eller inte, det brukar ofta bli så att dom säger:
- Du behöver inte vara så seriös med allting.
- Du går ju på allting jag säger, vad det än är.
Detta få vara nog för mig, känner att det blev mer än tillräckligt. Hoppas ni kan relatera detta till er själva, och inte tycker det är för jobbigt att läsa igenom.
Är tacksam för god respons och ytterligare frågor om ni undrar något annat.
Jag är under utredning så jag vet inte säkert om jag har aspergers än, ska tilläggas.
ofast om jag är upprymd eller stressad. Tyvärr gör jag det 
Maken till förminskande får man leta efter.
Jag lärde mig mycket om mig själv genom min utredning.
Hur går allt detta till?
