AspergerForum

Där förstår jag dig absolut! Jag har blivit lurad en hel gånger själv, men har inte kunnat ändra mig ändå. För dum för mitt eget bästa.

Marabou skrev: mormor lyckats få loss 2000 kronor från någon församling där de bor!!!!!

Hur som helst, tack vare alla underbara människor här på forumet så fick jag ihop 1000 kronor - på EN dag!! Tack vare er och akuthjälpen mormor ordnade så kan jag betala min hyra!!!!!

Vackert att det löste sig!

Jag tror att du kom på denna idé om att låna pengar, alldeles själv. Jag tror inte att du tänker betala hyran för pengarna. Det är fördomsfullt och det är ett antagande, men det skiter jag i. Jag tror dig inte, helt enkelt. Det är inte trovärdigt.

Förlåt att jag nu tar mig friheten att skriva av (borde väl snarare heta "ur") mig lite av den skam jag känner inför mig själv efter mitt inlägg här igår, men jag behöver verkligen få göra det känner jag.
(Detta blir alltså ännu del av den "egotrippsträning" jag kämpar med. )

Jag mår verkligen mer än dåligt om jag inte försöker ställa upp när någon ber om hjälp, och jag vill ju dessutom så gärna hjälpa om jag bara kan!
Samtidigt måste jag dock bli bättre på att inte låta mig utnyttjas så förbaskat mycket, som tyvärr så ofta kan bli fallet, och det var denna inre konflikt som blev mig lite övermäktig igår.

Jag brände nästan ut mig på ett annat forum en gång tiden, pga alla "rop på hjälp" som jag ansåg jag var tvungen att hörsamma på något sätt för att inte vara elak & egoistisk, för vem fasiken vill känna sig sådan!?
Det enda jag kunde göra i slutändan var att säga "tack & hej, leverpastej" och lämna forumet i fråga, men det vill jag inte göra denna gång, kan ni gissa varför?

Detta är alltså en förklaring till mitt handlande igår, men ingen ursäkt, så förlåt mig Marabou.

Sänder dessutom med ett helt fång med kjamizar till alla som behöver och vill ta emot!

Ps. Pemer: Jösses vilken igenkänning som ger sig till känna pga det du skrivit här. Ds.

Tala om att känna igen sig. Och jag tycker inte du har något att genera dig eller be om ursäkt för, Bali. Så här svårt är det om man har sådana här saker att kämpa med som överutvecklad medkänsla, underutvecklade sociala utförsgåvor och krossat självförtroende. Man måste för fagerlund få ta snedsteg åt det snåla hållet med — hur ska man annars någonsin bli bättre på var balansen går?

Och en jiktigt mesig kjamiz tillbaka!

Du är då bara för go´ du, käre Zombie!

Tusen tack, men skäms gör jag likt förbaskat.

Jag kämpar dock vidare med att försöka hitta balansen här på min lilla gungbräda ute på Västgötaslätten.

Kjamiz!

Bali skrev:Förlåt att jag nu tar mig friheten att skriva av (borde väl snarare heta "ur") mig lite av den skam jag känner inför mig själv efter mitt inlägg här igår, men jag behöver verkligen få göra det känner jag.
(Detta blir alltså ännu del av den "egotrippsträning" jag kämpar med. )

Jag mår verkligen mer än dåligt om jag inte försöker ställa upp när någon ber om hjälp, och jag vill ju dessutom så gärna hjälpa om jag bara kan!
Samtidigt måste jag dock bli bättre på att inte låta mig utnyttjas så förbaskat mycket, som tyvärr så ofta kan bli fallet, och det var denna inre konflikt som blev mig lite övermäktig igår.

Jag brände nästan ut mig på ett annat forum en gång tiden, pga alla "rop på hjälp" som jag ansåg jag var tvungen att hörsamma på något sätt för att inte vara elak & egoistisk, för vem fasiken vill känna sig sådan!?
Det enda jag kunde göra i slutändan var att säga "tack & hej, leverpastej" och lämna forumet i fråga, men det vill jag inte göra denna gång, kan ni gissa varför?

Detta är alltså en förklaring till mitt handlande igår, men ingen ursäkt, så förlåt mig Marabou.

Sänder dessutom med ett helt fång med kjamizar till alla som behöver och vill ta emot!

Ps. Pemer: Jösses vilken igenkänning som ger sig till känna pga det du skrivit här. Ds.

Det är alltid en själv som kommer i första hand, det finns inget som helst egoistiskt med det. Sen kan man förstås visa hänsyn till andra människor, men man behöver inte rädda världen för det.

Angelic Fruitcake skrev:Man gör sina val här i livet. Jag försöker att inte vara naiv, men inser att jag har begränsningar. I slutändan får man fråga sig själv vilken risk som är värst: att bli lurad på 200 spänn eller att låta bli att hjälpa någon när man har möjlighet. Spontant litar jag på Marabou. Skulle hon ha lurat mig har jag förlorat 200 kronor och en smula tillit, men jag vet åtminstone att jag inte är en cyniker som inte vågar hjälpa till.

Precis min inställning! Naivt kanske, men ett aktivt val. Det handlar om vilken värld man vill leva i.

Hellre naiv än cynisk, om man nu ska/kan välja en extrem. Så jag ställer mig bakom Bali, Zombie, Fruktkakan, Pemer och andra som uttryckt liknande tankegångar.

Däremot har jag haft (och har fortfarande i viss mån) problem med att vara hjälpoholist och medberoende, så jag är mycket mer nogräknad nu, vilket är en anledning till min icke-inblandning i just det här fallet.