tootoolah skrev:Safek: Jo jag har pratat med en hel drös olika psykologer om det, men trots det och att de ytliga såren läkt så har jag aldrig lyckats laga själen. Det har format mig väldigt mycket, vad som hände då har påverkat mig och alla relationer jag varit i.
Inte ovanligt. Har du provat taktil massage? Det kan ibland ge lite balans i sådana här frågor. Men allt i allt, handlar det ju om dina själsliga sår, här är det ju viktigt att du för se dig själv som värdefull och inte som något objekt. Men vi stannar kanske här, börjar bli mycket privat.
tootoolah skrev:Jag tycker också att sex är viktigt i ett förhållande, det är ju en intim sak man vill dela med sin partner. Jag anpassar oftast min sexlust efter partnern ifråga, men som sagt, jag har svårt att lägga in min själ i det.
Tråkigt du har svårt lägga din själ i det, men så har även jag- då jag har svårt att koppla till känslor- och det blir på sådan sätt endast fokus på sexuell njutning.
tootoolah skrev:Är din relation helt körd på den fronten? Min relation kräver så mycket vokabulär kommunikation, som även den hackar, att jag ibland förundras över att vi kan ha sex överhuvudtaget. Jag kan inte läsa min partner, oavsett, men så är han väldigt neutral också.
Ja känns som det, allt fungerade fint i början av förhållandet, men har blivit sämre och sämre med tiden. Men det lägger säkert flera faktorer till det, t.ex klarar jag inte av att vara social under lång tid- och i början levde vi särbo- nu lever vi tillsammans, och eftersom jag har behov av ensamtid- ja- kan inte skriva hur mycket som helst, men hon upplever ju även att kommunikationen fungerar dåligt- och klart det också gör sitt på dessa plan. Har också mycket svårt att läsa min partner, och hon även mig- ibland har jag bara klätt mig naken och sagt "nu peppar vi"- bara för att hon ska fatta vinken
.Men nej, sexuallivet är riktigt dåligt, och min sexuella frustration blir värre och värre. Känner mig snart som en desperat snuskgubbe. Hade jag inte varit kristen, så tror jag frestelsen att skaffa sig en älskarinna hade varit stor. Men mitt svart vitt tänkande, hindrar mig där- vilket kanske är tacksamt, knappast smart att göra en svår situation svårare genom dumma val.
tootoolah skrev:Om jag har en partner som vill ha mycket sex så ser jag det som en plikt. Visst är sex roligare änn att gå ut med soporna, men för mig är det endå en praktisk sak som jag gör. Att onanera är som att klia en ny punkt på ryggen, behagligt när man gör det men sedan ointressant. Min "sexlust" går efter min almanacka, helst ska det inte gå över en månad mellan gångerna, och så länge det inte gör det så är jag nöjd=totalt ointresserad.
Jag är nog raka motsatsen. Jag kan ha sex hela tiden om jag för möjlighet till det, men samtidigt- jag upplever inte att det är speciellt tillfredsställande. Så lite dubbla känslor, kanske känslorna som gör att jag ältar detta- som i sin tur skapar drift?- Inte vet jag.
Men några gånger i månaden- ja då hade jag också varit nöjd.
- ah för skaffa sådan kram maskin som Tempel Grandin hade- den såg skön ut!