Jag tycker att Zombies utmärkta resonemang i senaste inlägget är lysande i all sin riktighet. Man måste definitivt avgöra själv vad man tycker känns bäst. Absolut!Men har man aldrig tänkt riktigt så långt vill jag uppmana alla att också fundera lite på:
Är det väldigt många med Asperger som inte vill outa sin diagnos
därför att de är för rädda för reaktioner i och med att så stor del av omvärlden har konstiga uppfattningar om den?
Eller är det en väldigt stor del av omvärlden som har konstiga uppfattningar om diagnosen och kan förväntas reagera konstigt på att få höra att någon i deras närhet har den,
därför att det är så många med Asperger som inte vill outa diagnosen?
...svaret är naturligtvis att bägge påståendena är lika sanna!Men det är ganska lätt att se att den onda cirkeln bara kan brytas i den ena änden.
Om det ska inte mer sägas än att det bör påpekas. Fler och fler måste se det, till att börja med. Det är ett första steg. Sakta men säkert blir vi också fler och fler som är redo. Det glädjer mig.
Alla ser inte riktigt den här vinkeln förrän de får den påtalad. Så jag tycker det bör påtalas.
Jag menar inte att lägga press och skuld på någon, jag är övertygad om att var och en känner bäst vad man är redo för.
Men jag tror som sagt inte alla ser bägge sidor av det här myntet från första början, utan först när de får det här påtalat för sig. Så jag tycker det behöver sägas. Lite då och då.
Nu har jag sagt det!