Hej!
Jag är nybliven asperger, har precis fått min diagnos och känner att jag skulle vilja prata av mig lite med folk i min egen situation.
Under hela min uppväxt har jag varit annorlunda andra i min egen ålder. Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig på saker som jag själv inte tycker är intressant, tex i sociala sammanhang som konversationer och dylikt vilket rejält skadat mina relationer. Jag har alltid haft svårt för att motivera mig i skolan för ämnen jag inte är intresserad av och har endast klarat mig igenom högstadiet och gymnasiet pga min intelligens. Jag har alltid blivit missförstådd av andra människor eftersom jag tänker annorlunda och gör annorlunda i vissa situationer och förstår inte heller andra människor som gör på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt.
Har alltid haft problem med mitt humör när saker inte går som jag vill, tex blir jag ursinnig när folk inte håller med om mina åsikter eller jag förlorar på något. Jag är alltid rädd på offentliga platser, tex när folk går bakom mig eller när främlingar sätter sig jämte mig på bussen. Jag hatar när folk jag aldrig träffat börjar prata med mig när jag inte har för avsikt att prata med dem, dessutom tror jag alltid folk skrattar åt mig när jag hör någon skratta i närheten, tex tjejer i klassrummet som fnittrar.
Ett stort problem för mig har alltid varit att behålla eller prestera på diverse jobb jag haft. Jag gillar inte att behöva prata med människor eller vara social mot människor jag inte vill prata med och jag har alltid haft inställningen "Vill-jag-inte-gå-till-jobbet-idag-så-ska-jag-inte-behöva-göra-det-heller".. detsamma gäller skolan och det har genom åren blivit mycket skolk från både arbete och skola, vilket speciellt förstört för mig i arbetslivet.
Ett annat problem har varit att hålla fast vid romantiska relationer. Jag har haft flickvänner genom åren men pga min diagnos har vi alltid haft svårt för att förstå varandra, vi har alltid bråkat och det har alltid tagit slut. Jag har de senaste åren varit rädd för att jag aldrig kommer kunna upprätthålla en romantisk relation med någon just pga att jag har svårt för att förstå andra människor och tänka utanför den "fyrkantiga lådan".
Det jag är orolig för nu är hur det kommer bli i framtiden i jobb, skola, relationer osv pga hur jag är och hur folk ser på mig. Jag har faktiskt inte en enda kompis för tillfället då jag glider ifrån alla jag lär känna. Jag har kontakt med människor som delar mina intressen från olika forum över internet men ingen jag verkligen kan prata med om hur jag känner och upplever vardagen. Det är naturligtvis så mycket mer som går genom huvudet men jag kan inte skriva allt här utan att det skulle bli en självbiografi.
Jag vill helt enkelt ha råd, ha folk att prata med, träffa tjejer som är på samma plan som mig och generellt bara prata av mig. Berätta hur ni upplever arbetsmarknaden eller skolan med er diagnos eller hur ni upplever relationer och vad som krävs för att det skall fungera. Skriv egentligen bara allt som går genom erat huvud när ni läser om en nybliven asperger och vad som kan tänkas att hjälpa eller inspirera mig.
Jag är för övrigt 23 år gammal, är kille, gillar sport, datorer, sällskapsspel och annat smått och gått. Hoppas vi hörs! Alla får skriva till mig, PM eller här. Jag uppskattar naturligtvis båda två!
Mvh Marco
Edit: Kanske är så att man skall skriva sådana här presentationer i "Vilka är vi här" tråden. Isåfall ber jag om ursäkt och uppmanar moderator att flytta meddelandet. Är ny på sidan
GripandekyligSlog ihop tråden
Nybliven asperger med tråden
Vilka är vi här?------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett