Ur DN idag:

Regeringen presenterar nytt program i dag: Kunskapen om och attityderna till personer med psykisk sjukdom måste förändras. Människor som lider av psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning möts ofta av okunskap, både i vården och i samhället i övrigt. Nu presenterar vi ett program som ska förändra detta. Företag ska engageras för attityderna i arbetslivet, attitydambassadörer ska utbildas, massmediernas beskrivning av psykisk sjukdom ska analyseras. Målet är att göra människor bättre rustade att möta psykisk ohälsa. Det ska vara lika naturligt att prata om den som att prata om benbrott eller hösnuva, skriver Göran Hägglund och Maria Larsson samt Carl Älfvåg, generaldirektör på Myndigheten för handikappolitisk samordning.

Läs hela inlägget på DN Debatt!

Hoppas det kommer göra någon skillnad. Information är nog bra, mycket handlar nog om att man styr undan det man inte vet vad det är, i synnerhet om det står att mördaren är psykiskt störd, när det oftare är drogproblematik som lett till brottet.

"attitydambassadörer" my ass...

Det är ju samma vältalare bakom det här som det är bakom Huismark-Perssons agerande. Fager retorik vi skall bli duperade av.
Sen litar jag inte en sekund på hr Hägglund.

Tja...det låter positivt, men jag känner mig samtidigt inte alltför optimistisk. Det blir intressant att se vad det blir för resultat - om det nu blir något resultat alls.

Varför inte lägga resurserna på någonting som mer direkt kan hjälpa psykiskt sjuka? Förbättring av vården anser jag vara mycket viktigare än att sprida någon form av budskap om att man ska ha en mer öppen inställning till vårdtagarna. Jag har dessutom svårt att se att det kommer leda till särskilt bra resultat. Kanske blir en Joelbitar-effekt.

Attitydambassadör, det är ungefär samma sak som toleransrektor antar jag.

Antar att det de får lära sig att bli bättre på är att lägga huvudet på sned och låtsas förstå. Men det leder ju inte någonvart för patienterna.

Ja, jag är en smula skeptisk till folks förmåga att förstå-sig-på. Det blir som när folk säger:

- Jag har arbetat i flera år med folk som har ADHD och Asparagus symptom, så jag vet nog vad jag talar om! Pilutta dig!

Ja, det här är en tjusig icke-åtgärd som inte leder någon vart. Man skickar runt några tjänstemän till möten med andra tjänstemän och utfärdar nya "bemötandeguider" och "handlingsplaner".

...och på måndag är allt som vanligt igen. De har blivit ännu mera experter på schizofreni och asparagus och fortsätter prata t-y-d-l-i-g-t med oss så att vi ska f-ö-r-s-t-å.

Idioter! Ytterligare ett tecken på att det är viktigare att framstå än att handla. Lås in byket på psyket i stället så kanske dom får lite praktisk erfarenhet? Halleluja!

Men det är så ofta man läser om hur man är rädd för att bli bemött och hur människors okunskap irriterar en när man väl berättar.

Om vi delar in det här i ett fack som är ett fack i det stora facket som innehåller allt vad våra svårigheter innebär. Borde vi då verkligen avfärda detta så snabbt?

Det är lite konstigt det här beteendet. Som att det är det att man måste kräva som bestämmer mer än det man kräver. Vad jag menar är att det inte verkar som det spelar någon roll vad det är man kräver, för vad man än kräver har inget med saken att göra när det är krävandet i sig man är beroende av.

Om man öppnar ett fack så kanske fler fack enklare öppnas allteftersom?

"Toleransrektor" Saknade ord i språket

Förlåt jag känner mig inte riktigt involverad. Men jag har inte alls något förtroende för den här regeringen i några som helst sociala frågor.

Ah! Jag undrar hur många gånger politiska åsikter har stått i vägen för att goda idéer skall börja grunda sig. Man kanske inte alltid ska använda sig av sina värderingar som en annan typ av överlevnadsinstinkt.

Nehej vad ska man då använda sina värderingar till menar du?

Men visst även en blind höna skiter guld. Dock har jag sett tillräckligt av medelklassens uppvisningsspel för att inte har förtroende för det. Vilket inte hindrar att det då och då kan få ett eller annat positivt resultat.

Fast jag vill ha ett samhälle med en utbredd solidaritet som är bra för alla. Inte diverse särdiagnoser som en eller annan kan plockas in i för att få tillfälliga fördelar eller en lättnad mot trycket. Då uppnår man bara att människor ställs emot varandra och det missgynnar bara de förfördelade.

Ja jag är vänster.
Jag kan träffa människor med borgerlig livssyn en och en och nästan alltid få något vettigt ur dem. En av mina bästa vänner lutar dessvärre åt Sverigedemokraterna, en slags selektiv intolerans som jag kan hantera temporärt eftersom jag vet att han inte har något generellt förakt emot svara.

Men att umgås med borgerliga humanister och få något förtroende för vad de hittar på i grupp är två helt olika saker.

Visst kan det stänga portar om man delar upp samhället alltför mycket efter politiskt åskådning.Men tamejtusan om jag tänker sluta med det. Det är ett orienteringssystem som fungerar kusligt bra för mig.

Jag tyckte stycket om vårdcentalen som blev granne med en psykmottagnig var det mest intressanta, det säger en del om vilken syn vården internt har på psykisk sjukdom. Där kan attitydambassadörer behövas.

Bjäbbmonstret: Vad jag menar är att det är bra att vara öppen för förslag trots att förslag må komma från sina "motståndare".

Samma mönster går att applicera på det här ärendets modell. Trots att det inte öppnar en ny verksamhet eller höjer våra sjukbidrag ( let's face it.. ) så är det ändå något som kan hjälpa till att öppna flera fack.

Jag är jävligt nöjd om jag ens får något att röra mig med. Livet kunde ha varit betydligt mycket värre. Och det är när livet är väldigt dåligt som värderingar används som en annan typ av överlevnadsinstinkt, då man väljer vilken väg man ska gå i livet. När det handlar om förändringar som likt en pjäs kan påbörja en resa mot en bättre tid för folk med svårigheter, då är tillfället man sänker garden.

Bra förslag får gärna komma från faan och hans mormor för min del. Men man behöver för den skull inte lita på upphovsmannen och dennes uppåt eller förutsättningar att lyckas.

För övrigt så orienterar jag mig förhoppningsvis efter mina värderingar oavsett hur bra eller dåligt mitt eget liv är för tillfället. Och jag hoppas att jag har lärt mig tillräckligt mycket av livet för att inte sänka garden mot det som jag tycker är fel och låta mig kollras bort bara jag hamnar lite mer på livets solsida än vad andra för tillfället är.

Men det var kanske inte så du menade?

Poängen är fortfarande: GE DET EN CHANS.

Hur många chanser då? Alliansen har ju gjort allt för att göra livet jävligare för de svagaste. Man kan inte örfila folk med ena handen och klappa dom med den andra.

Hägglund låter alltid så sympatisk och ser rar ut som en korgosse men när det verkligen gäller, vad har han gjort för att förbättra för sjuka och handikappade?

Jag vill tro att han är god och vill väl. Men jag vill se mer än fagra ord.

Däremot var han rätt kul när han ifrågasatte kultursnobberiet.

Å andra sidan fick han också för sig att propagera för utbyggnad av kärnkraften förut.

Vad ska man egentligen tro om karln?

earlydayminer skrev:Poängen är fortfarande: GE DET EN CHANS.

Jag har väl inte sagt vad du ska tycka eller att det är något fel på ditt sätt att orientera dig eller dra slutsatser?

Jag har heller inte sett någon argumentation i sak varför det här förslaget som tråden ursprungligen handlade om skulle vara bra.

Det jag framför allt läser är en kritik för att jag inte ser positivt på förslaget eller förmodas använda "fel" metoder för att bilda mig en uppfattning. Det är både osakligt och fräckt. Jag betackar mig härmed för detta.

Jag tycker nu det är hög tid att du SLUTAR PREDIKA FÖR MIG.

Alexandra skrev:Tja...det låter positivt, men jag känner mig samtidigt inte alltför optimistisk. Det blir intressant att se vad det blir för resultat - om det nu blir något resultat alls.

Ställer mig här och nickar medhåll... Mycket snack, ofta väldigt lite verkstad.

Eller, jag ser hemskt gärna att det de facto kunde ske förändringar härvidlag, men inte genom nya komittéer, expertrapporter, broschyrer och informationskampanjer om Jag är inte bara psykfall, jag är människa också!

Nej, nåt konkret som kan göra att fler och rätt personer som inte redan är frälsta och/eller politiskt korrekta i sina åsikter inser att man kan ha psykiska issues utan att vara BARA det, eller utan att vara ett monster osv.

Och att det kan drabba vem som helst när som helst (kolla på sidorna 12- 14 om du är drabbad... Enkelt quiz följer med i bilagan. Bara 79.90, endast idag).

Snacka inte om vad som är osakligt när du låter dina personliga politiska åsikter påverka ditt tyckande gällande idén. Det ser mer ut som "Det är från den blåa sidan, ut med det!" Ta även och läs ditt jätteseriösa första-inlägg. Du tar diskussionen på allvar, men inte idén som diskussionen cirkulerar kring?

Jag anser att det här förslaget är bra för att det i sig kan öppna nya fack. Jag skrev det ganska klart och tydligt. Vilka fack pratar jag om? Ja, bl a fler verksamheter och speciellt utvecklade avdelningar inom företag. Så att vi som har en del av dessa problem har något att göra, något som vi mår bra av att göra, något som vi känner oss säkra av att göra etc. Det kan ske en effekt som gör att alltfler dörrar öppnas och det ser jag som något positivt. Om allting flyter på som det ska och det visar sig att det gick åt helsike så återkommer jag.

Att säga att någon predikar är en förolämpning i det här fallet. Är det så sakligt att direkt förolämpa den andra parten?

earlydayminer skrev:GE DET EN CHANS.

Varför det?

Jag har inte röstat fram den här regeringen. Jag är emot borgerlig politik överlag och anser att nuvarande regering försämrat för alla som har det sämst ställt, dvs sjuka, handikappade och arbetslösa. Som vi sett i Ragnevis debatt med Huismark-Persson har de borgerliga skallen uppe i det blå när det gäller handikappolitik.

Jag går inte på såna här luftiga retoriska utspel, jag vill se realpolitiska förändringar.

Bra. Då har jag fått en bra sikt över vad det är folk inte tycker om.

Visst är det bra att sprida information, men det är en fråga om vem som säger vad.
Jag ser hellre Pemer, Ragnevi, Torbjörn Andersson mfl informera om AS än ett gäng korridorlejon & byråkrathöjdare från Alliansregeringen

Det är en fråga om trovärdighet.