Innan jag insåg att jag faktiskt är någon sorts Aspergare, så hade jag aldrig hört talas om hur hemska vi är. Numera vågar jag inte släcka lampan på kvällen när jag skall sova, kanske angriper närmaste person, och det är ju jag.

lasseivägen skrev:Innan jag insåg att jag faktiskt är någon sorts Aspergare, så hade jag aldrig hört talas om hur hemska vi är. Numera vågar jag inte släcka lampan på kvällen när jag skall sova, kanske angriper närmaste person, och det är ju jag.

Du har väl gömt alla knivar? Eller vänta nu... be någon annan göra det...

lasseivägen skrev:Innan jag insåg att jag faktiskt är någon sorts Aspergare, så hade jag aldrig hört talas om hur hemska vi är. Numera vågar jag inte släcka lampan på kvällen när jag skall sova, kanske angriper närmaste person, och det är ju jag.

Ja du får passa dig om inte annat så läste jag i tidningen för inte allt för länge sen om någonting som kallas alien hand syndrome och har du det OCH asperger ligger du riktigt dåligt till!

Archi skrev:

lasseivägen skrev:Innan jag insåg att jag faktiskt är någon sorts Aspergare, så hade jag aldrig hört talas om hur hemska vi är. Numera vågar jag inte släcka lampan på kvällen när jag skall sova, kanske angriper närmaste person, och det är ju jag.

Ja du får passa dig om inte annat så läste jag i tidningen för inte allt för länge sen om någonting som kallas alien hand syndrome och har du det OCH asperger ligger du riktigt dåligt till!

Vilket osökt leder in tankarna på filmen "Idle hands"... men nu blev det helt OT.

Hur skulle mostsvarigheten för HBT vara till vad TS gjorde?

Ta lärdom från HBT-rörelsen.

Om TS skrivit man är inte HBT man ska inte ta på sig offertröjan koftan rocken hatten?

Nu är ju inte all HBT osynlig eller inte hörs. Man kan se och höra på TV och radio att den som talar eller rör sig kanske är en variant av HBT som är völdigt aktivistiskt utlevande.

Man kan ju se att vissa AS har svårare att spegla kroppspråk. Men det kanske bara är en minoritet av oss som är sådana.

Jag har hört Döva hävda att de heller har ett dövt barn än ett hörande barn för om det är dövt från födseln kan de inviga det i Dövkulturen.

Kan det inom AS finnas liknande tankar att om man fick välja. Fortfarande vara AS hela livet ut eller genom någon genetisk manipulation bli helt NT resten av livet. Då kommer troligen några AS välja att förbli AS.

Jag skulle troligen välja att bli NT så jag har något att jämföra med. Sedan kanske jag skulle säga att det var nåt speciellt med att vara AS och att jag nu som NT saknade den känslan men att det ändå var värt att bli NT trots att jag blir helt normal.

obs lite konstig grammatik och dåligt tänk där. Ni får ha överseende.

Bror Duktig skrev:Döva personer kallar sig förresten mycket ofta för just döva och inte person utan hörsel. Vet inte hur det är i Sverige, men i USA finns det väl en hel kultur som de är stolta över.

I Sverige också, vad jag har märkt. Med både helt och delvis döva.

Även där gäller det ju något som griper djupt in i personligheten, om inte direkt, så via livsvillkoren ända till språket. De (framför allt de heldöva) har också en lång historia av förtryck bakom sig. Mentaliteten att inte skilja så noga mellan döv och dum (jämför engelskans dumb) har levt kvar in i yngre människors livstid.

Zombie skrev:

Bror Duktig skrev:Döva personer kallar sig förresten mycket ofta för just döva och inte person utan hörsel. Vet inte hur det är i Sverige, men i USA finns det väl en hel kultur som de är stolta över.

I Sverige också, vad jag har märkt. Med både helt och delvis döva.

Ringde Tittarservice De visste att programserien hett Byss

Byss är ett livstilsprogram som riktar sig till döva ungdomar. Programledare är Gabriella Della Morte Pålstam och Erdem Akan.

från google på Byss svt

Tydligen gott två säsonger. Vår och höst? 2010?

Minns en Dövförälder som var overhört arg på en hörande familj som ville sätta ett implantat på sitt barn så det kunde gå i hörande klass

adhderic skrev:Minns en Dövförälder som var overhört arg på en hörande familj som ville sätta ett implantat på sitt barn så det kunde gå i hörande klass

Ja, för dem uppstår sådana kvistiga frågor även i praktiken. Och naturligtvis kan ett sådant där motstånd bero på jantelag och flockrädsla eller på en "vi är bättre än andra"-mentalitet. Men det kan också — rentav samtidigt — bero på att det faktiskt är hela kulturer involverade, som griper djupt in i folks livsvillkor och personligheter och som det inte är rätt att tvinga någon att byta bara för att man själv inte har tänkt igenom saken ordentligt. Och i vilken fördelning det är det ena eller det andra i ett enskilt fall kan man inte veta om man inte både tittar noga efter och hade ett öppet sinne från början.

Zombie du beskriver det mer nyanserat än vad jag gör. Jag håller med samtidigt som jag vill påpeka att det inte är lätt att vara en accepterad del av en sådan minoritetskultur. Ta de som är blandad med en hörande förälder och en Dövförälder som är mycket aktiv i Dövkulturen. Det blir konflikt.

ska barnet vara både hörande eller helt Dövkultur levande. Bara ungås med Döva barn från start?

Kan bli konflikt. Kan också bli berikande, som i viss mån tillgång till två världar. Jag tror mycket beror på vad vuxenvärlden gör av situationen, precis som så ofta annars.

Vi har nu två andra "minoriteter" som har kulturer.

1. HBT som är stolta att kalla sig för HBT.
2. Dövkulturen som också är stolta.
3. AS som också är stolta men blir tillsagda att lägga av offermentaliteten?

Hur liknar eller skiljer sig dessa tre åt?

Samtliga är födda så. Det är en ofrånkomlig del av deras personlighet.
För det mesta syns det inte.

Så om man börjar där?

1. Identitet. Man kan säga att utifrån påtvingar den mig en diagnos men jag väljer att se bort från den diagnosen. Jag är inte min diagnos. Min identitet är att jag är människa punkt slut.

2. Identitet. Jag försökte vara NT. Visst insåg jag tidigt att jag inte levde upp till att vara NT men det fanns på den tiden liksom inget val att vara AS. Det var inget min familj eller skolan eller samhället talade om.

Nu när jag vet att AS är ett bra begrepp som ger en tillräckligt nyanserad besckrivning så vorde det dumt att inte erkänna att det är så det är. Verkligheten är att jag är Aspergare. Och kan inte vara nåt annat?

3. Identitet. Jag lever inte upp till att vara Högfungerande Autist. Jag är lågpresterande AS och det verkar som om några AS skäms över att jag officielt räknas in bland dem fast jag presterar så dåligt.

Jag har en identitetskris. Jag vill vara AS men kan inte prestera så bra att jag duger som AS.

adhderic skrev:och det verkar som om några AS skäms över att jag officielt räknas in bland dem fast jag presterar så dåligt.

Svin finns även bland oss, som sagt. Råttan på repet, sparka neråt...

Svin är ett väldigt starkt ord. De skyddar nog ett varumärke och det är väl rimligt utifrån deras agenda?

adhderic skrev:Jag har en identitetskris. Jag vill vara AS men kan inte prestera så bra att jag duger som AS.

Trams, det är klart att du duger. Om du känner att benämningen "aspergare" stärker dig, så skall du använda den oavsett vad andra aspergare anser.

Skulle man kunna sammanfatta att några menar att man måste inte identifiera sig med sin personlighet?
AS är inte deras självvalda personlighet så de vägrar att identifiera sig en en oönskad personlighet.

Lakrits

jag håller inte med dig.

Trams, det är klart att du duger. Om du känner att benämningen "aspergare" stärker dig, så skall du använda den oavsett vad andra aspergare anser.

Sociala fakta inte trams alls.

Man kan inte i ett vakum äga sig själv. Man är en blanding av vad man själv vill och vad andra beslutar.

Tror det var en forskare som heter Goffman redan 1950 eller 1960? Han skrev flera böcker om hur social samvaro funkar.

Stigma tror jag en hette på svenska.

Goffmans "Stigma"
http://socialpsykologi.twice.se/goffman-stigma.html - CachadLiknande
Goffmans "Stigma" (Referat). Stigma. Inom varje samhälle kommer det att finnas kategoriseringar av människor utifrån någon egenskap som nedvärderar ...

Moderator: Gjorde länken klickbar.

adhderic skrev:Svin är ett väldigt starkt ord. De skyddar nog ett varumärke och det är väl rimligt utifrån deras agenda?

Det är mitt "varumärke" också. Och, som Lakrits säger, ditt om du själv oberoende av vad andra tycker känner att det passar och vill ha det.

Jag ser inte vad man ska behöva ha till övers för "varumärkesskydd" som får andra med samma rätt att må illa. För det "varumärket" gör man dålig reklam och borde lämna sitt självpåtagna ansvar för att istället jobba med sitt eget problem.

adhderic skrev:Lakrits

jag håller inte med dig.

Trams, det är klart att du duger. Om du känner att benämningen "aspergare" stärker dig, så skall du använda den oavsett vad andra aspergare anser.

Sociala fakta inte trams alls.

Man kan inte i ett vakum äga sig själv. Man är en blanding av vad man själv vill och vad andra beslutar.

1. Det handlar om aspergare, vilket snarare gör det till asociala fakta.
2. Benämningen "aspergare" handlar bara om att du har själva diagnosen, inte om du når upp till dina egenpåhittade eller andras aspergernormer.
3. Du äger dig själv, punkt slut. Om du hela tiden skall vänta på att andra skall godkänna dig, så får du vänta länge. I det här fallet kan du ta beslutet alldeles själv.

Man kan önska men det bryr sig gruppen inte om. Den tar beslut utan att bry sig mycket om vad jag säger om det

Grupper i skolor. I det militära efter skolan.
Grupper på arbetsplatser. Grupper där man bor.

Visst man kan som individ stå upp för sin egen tolkning men
gruppen bestämmer vad som gäller inom dem.

adhderic skrev:Man kan önska men det bryr sig gruppen inte om. Den tar beslut utan att bry sig mycket om vad jag säger om det

Grupper i skolor. I det militära efter skolan.
Grupper på arbetsplatser. Grupper där man bor.

Visst man kan som individ stå upp för sin egen tolkning men
gruppen bestämmer vad som gäller inom dem.

Amenherregudasså. Varför bryr du dig om vad de tycker om de nu inte bryr sig om vad du tycker? Ta ett självsvådligt steg ut i världen och kalla dig vad fan du vill, om det så är aspergare, folkpartist, kleptoman eller stormogul över Säffle med omnejd.

Du har diagnosen Aspergers syndrom, vilket gör dig till en aspergare. Det är precis så enkelt. Om någon sedan säger till dig att du inte får kalla dig aspergare, så har de fel och du har rätt.

Grupper (och andra människor i allmänhet) har jag inte mycket till övers för. Jag är min egen grupp om en person. Det räcker gott och väl.

Din erfarenhet av grupper och min erfarenhet skiljer sig betydligt. Inget trams alls.

Aspergare har träff här i Stockholm. De bildar då en slags grupp även om den är helt informell.
Om jag åker till en sådan träff så kommer varje enskild deltagare att ofrivilligt eller frivilligt vara en del av det som blir effekten av gruppens beslut. Det behöver inte vara uttalat utan hur kroppspråket sänder signaler om accepterande eller inte men det kan också vara direkt tilltal av avståndstagande.

Visst kan man vara som du är "se sig som oberoende" av gruppen men om du som mig vill vara en
accepterad del av den "Träffen" så blir du beroende av de beslut de tar som relaterar till dig.

Du behöver inte hålla med mig. Jag återger hur det funkar för mig.

Vad jag försöker säga är att din identitet som aspergare är oberoende av

1. Mig
2. Grupper
3. Vadsomhelst annat

Din (o)förmåga att fungera i en grupp, tolka signaler inom en grupp och/eller bli accepterad för den du är har ingenting att göra med benämningen "aspergare". Du blandar ihop begreppen. Även om du blir utfryst, så är du fortfarande en "aspergare". Om du nu blir utfryst. Du måste komma ihåg att också andra aspergare har svårt att tolka och visa signaler i grupp. Jag skulle gissa att du väldigt ofta målar fan på väggen och förutsätter att alla tycker illa om dig, när de egentligen inte alls gör det.

Lakrits det borde ju de veta bättre än både du och jag?

Du är inte där på Träffen men jag är där men förstås mig själv närmast.

Visst är det så att jag officiellt har denna diagnos. Men de kan säga att
det hjälper inte dem för jag lever inte upp till deras tolkning av vad det
innebär för dem som grupp. Deras visserligen individuella men sammatagna
gruppidentitet som skapas i nuet men efter många sådana träffar blir en
lokal tradition av tolkningar. Grupper inom gruppen.

Gruppen äger sin tolking och agerar utifrån den mot mig. Jag berättar hur det ser ut från mitt perspektiv.

adhderic skrev:Visst är det så att jag officiellt har denna diagnos. Men de kan säga att
det hjälper inte dem för jag lever inte upp till deras tolkning av vad det
innebär för dem som grupp. Deras visserligen individuella men sammatagna
gruppidentitet som skapas i nuet men efter många sådana träffar blir en
lokal tradition av tolkningar. Grupper inom gruppen.

Gruppen äger sin tolking och agerar utifrån den mot mig. Jag berättar hur det
ser ut från mitt perspektiv.

Då har de fel. Om jag definierade svenskhet så att du inte passade in i den mallen, så skulle ju du inte vara mindre svensk för det. Den här gruppen verkar vara en hög elitistiska skitstövlar. Om jag vore du, så skulle jag bara rycka på axlarna och gå därifrån. De är inte värda annat än förakt.

Nog tror jag vi fattar vad du menar. I alla fall tror jag jag gör det, så ofta som jag har känt och känner mig slutgiltigt bedömd enligt allsköns fördomar hos någon grupp eller person. Men du verkar ju inte fatta 1. att du enligt samma logik äger din tolkning; 2. att kriteriet för Asperger är att ha och/eller kvalificera sig för en diagnos på det, inte vad en eller annan grupp aspergare subjektivt och summariskt tycker om någon annan aspergare. (Om vi nu i det här sammanhanget bortser från komplikationer som har att göra med otillfredsställande forskningsläge, brister i kriterierna och brister i diagnostikers kompetens.)

Jag tycker också Lakrits kom med något tänkvärt här:

Lakrits skrev:Om du nu blir utfryst. Du måste komma ihåg att också andra aspergare har svårt att tolka och visa signaler i grupp. Jag skulle gissa att du väldigt ofta målar fan på väggen och förutsätter att alla tycker illa om dig, när de egentligen inte alls gör det.

Har man farit illa av folk, och samtidigt har svårt att tolka dem, blir man lätt något åt paranoid-hållet.

Varje enskild punkt kan vara rätt eller fel för dig, men alla har jag egen erfarenhet av, så det är inget jag bara konstruerar ihop.