varför jag ligger inlagd på s:t göran på psykiatriavdeln.
12 inlägg
• Sida 1 av 1
varför jag ligger inlagd på s:t göran på psykiatriavdeln.
Jag har börjnat accepetera min diagnos och inse att jag kan få hjälp och att jag fortfarande är jag. Har mycket mörka tankar suicidtankar och går på tunga mediciner vilket gör att jag har svårt för att gråta, bli atg. Har en depression dels p.g.a oro för min diagnos och en stor sorg över min hund. När jag gått igenom det här kan jag nog ta lärdom av det jag gått igenom.
Senast redigerad av MR 2011-05-04 21:32:31, redigerad totalt 1 gång.
varför jag ligger inlagd på s:t göran påpsykiatriavdelningen
Jag har stark ångest.
Senast redigerad av MR 2011-05-04 21:32:31, redigerad totalt 1 gång.
Har du såpass depression att du har suicidtankar, så är det kanske bra att du är inlagd på St. Göran. Förhoppningsvis får du mindre mediciner när du blir bättre. Vilka mediciner har du?
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 21:32:31, redigerad totalt 1 gång.
MR skrev:Suprexa- oxascand-ångestdämpande och nåt mer
Zyprexa har jag också, den hjälper till att samla tankarna så jag inte blir så kaotisk i huvudet. Jag blir lugnare av den och somnar på kvällen (tar den klockan 20-21) och är pigg på dagen.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 21:32:31, redigerad totalt 1 gång.
Re: varför jag ligger inlagd på s:t göran på psykiatriavdeln
MR skrev:Jag har börjnat accepetera min diagnos och inse att jag kan få hjälp och att jag fortfarande är jag. Har mycket mörka tankar suicidtankar och går på tunga mediciner vilket gör att jag har svårt för att gråta, bli atg. Har en depression dels p.g.a oro för min diagnos och en stor sorg över min hund. När jag gått igenom det här kan jag nog ta lärdom av det jag gått igenom.
Efter AS-diagnos är man den man alltid har varit, det enda som händer är att man nu får möjlighet att förstå sig själv bättre. Och kanske också få vissa stödåtgärder, som terapi eller boendestöd om man behöver hjälp i sin vardag. Du är inte ensam, MR, vi är flera som mått dåligt, men visst går det att ta lärdomar av sina upplevelser.
Eftersom du nämner S:t Göran, så utgår jag ifrån att du bor i Stockholm, här ordnas ju regelbundet träffar för personer med AS av personer med AS. Kanske det kunde vara något för dig, när du mår lite bättre?
Önskar att du snart mår bättre!
Senast redigerad av Alexandra 2011-05-04 21:32:31, redigerad totalt 1 gång.
Vet inte om du ser det som en jag till en början såg det, att man skulle vara någon okapabel människa om man är aspergare, däremot tror nog många det innan de vet mer än bara litegrann om AS.
Den mest extrema formen av aspergare kan vara en nobelpristagare men som inte klarar av att knyta skorna.
Själv är jag teknikmänniska och konstruerar maskiner, något jag tycker mycket om och där tror jag min AS kommer väl till pass eftersom det verkar vara den som ger mig möjligheten att koncentrera mig på saker jag tycker om ända tills jag blir hungrig.
Bara för att det kanske verkar svårt nu så betyder det inte att det alltid kommer att vara så, förslag, ideer och alternativa åsikter tror jag samtliga forumister gärna står till tjänst med i mån av tid och ork.
Det brukar inte vara något problem
Den mest extrema formen av aspergare kan vara en nobelpristagare men som inte klarar av att knyta skorna.
Själv är jag teknikmänniska och konstruerar maskiner, något jag tycker mycket om och där tror jag min AS kommer väl till pass eftersom det verkar vara den som ger mig möjligheten att koncentrera mig på saker jag tycker om ända tills jag blir hungrig.
Bara för att det kanske verkar svårt nu så betyder det inte att det alltid kommer att vara så, förslag, ideer och alternativa åsikter tror jag samtliga forumister gärna står till tjänst med i mån av tid och ork.
Det brukar inte vara något problem
Återgå till Att leva som Aspergare