Varför gör det så ont?

av **ElisabetC** » 2013-12-26 14:59:14

Palindromus skrev:
ElisabetC skrev:

Jag vill. Ofta. Men man kan inte engagera sig i alla. Det är de jag redan börjat ge uppmärksamhet men sedan "överger" jag har dåligt samvete för. Egentligen har jag inte glömt bort dem, inte ens om det gått flera år, men det blir också en prioriteringsfråga. Plus detta med att sitta framför en datorskärm. Sen är det ju kanske inte så konstigt att det blir kvinnor jag i den övervägande majoriteten av fall kommer i kontakt med. Och i de fall jag får kontakt med män så är det inte att jag inte vill svara, utan det blir bara att jag prioriterar annat efter några meddelanden ibland.

Tack, tack, tur vi har sådana som dig som sprider glädje och värme på forumet och sporrar andra till att sprida "kärleksviruset" vidare! Ni behövs! Sk Såg förrseten jag skrivit "gråa"! Hur känns det att gråa? Undrar om det kommer några tåar då!

Känner igen mig. Har tappat kontakten med merparten av mina vänner under perioder då jag mått dåligt och inte orkat höra av mig.
Alla jag känner vet dock hur jag fungerar, så de brukar bara önska mig lycka till samt be mig att ringa när allt är som vanligt igen.
Förhoppningsvis har jag nu "gått under jorden" för sista gången, men man ska aldrig säga aldrig haha..

Håller med. Datorn är inte så kul att sitta vid mer än nödvändigt. I alla fall inte om man har en relativt hektisk livsstil (vilket jag har).. Men dagens telefoner kan man faktiskt göra mycket med.
Svarar i princip aldrig på inlägg här via datorn. Utan via telefonen..på tuben, på jobbet, på gymmet XD..

Nämen, tack

.. Det där var snällt sagt ^^.. Blev glad, ty jag försöker inte ens..

Är bara mig själv ^^..

Hehe hm det där med att just "gråa" med någon skulle kunna bli ett nytt uttryck. Det låter lite som "någon att bli gammal med".

!

, Elisabet.

av **Alien** » 2013-12-26 18:57:56

Jag tolkade "någon att gråa med" som "någon att gråna med", just som någon att få gråa hår med, dvs bli gammal med.

av **Palindromus** » 2013-12-27 14:18:09

Alien skrev:Jag tolkade "någon att gråa med" som "någon att gråna med", just som någon att få gråa hår med, dvs bli gammal med.

Haha. "gråta med" skulle det förstås vara. Lustigt det kan bli.

av **Mountain_lion** » 2014-01-11 15:15:12

Många har sagt det jag tänkte komma med och så mkt mer. Så jag vill bara säga att du behöver inte spela glad när du inte är det och vi finns här att lyssna på dig när du behöver få prata.
:-)Hug

av **gadas** » 2014-01-11 15:32:52

En del människor utnyttjar att man talat om att man har AS - 'hen kan man ju behandla hur som helst, för om hen berättar om det så vet de vet ju att hen har AS och kan säga vad som helst'...
Det var min krossade illusion - när människor får veta att man har AS kan de behandla en mer riktigt...

av **Bazooka** » 2014-01-11 23:08:54

gadas skrev:En del människor utnyttjar att man talat om att man har AS - 'hen kan man ju behandla hur som helst, för om hen berättar om det så vet de vet ju att hen har AS och kan säga vad som helst'...
Det var min krossade illusion - när människor får veta att man har AS kan de behandla en mer riktigt...

Knappast. Folk som behandlar en illa kan man behandla illa. Är själv subklinisk, men tror det funkar bra för er som har diagnosticerad AS. Att tiga ihjäl folk, lämna dem, kort sagt visa sin avsky. Det funkar, man behöver inte vara rapp i käften. Men är man en mes blir man ett offer. Har berättat om mina problem för de flesta, och jag tycker nästan alla behandlar mej bra.

av **AustenAnnie** » 2014-01-13 1:32:13

ElisabetC skrev:Jag är så otroligt less på hur människor emellanåt behandlar varandra, hur de behandlar mig.. Kräver väldigt lite av folk i allmänhet, det enda jag vill ha är respekt. De behöver absolut inte gilla hur jag är som person, ej dela mina tankar och värderingar. Men som sagt, jag vill ha respekt.

Bara för att jag har Asperger så verkar folk ha fått för sig att jag saknar känslor. De verkar även ha fått för sig att fysiska åkommor, såsom allergi, är mindre allvarligt på någon som är så "tuff" som de tror att jag är.
(Någon mer vars nära och kära är inne på samma spår?)

Idag har det varit en sådan där dag när "somliga" har struntat i både mina psykiska samt fysiska.. låt oss kalla det svårigheter.. Vilket har fått mig att må dåligt på alla sätt och vis.

Vill gråta men har lärt mig att stänga, att inte visa någonting. Så istället ler mina läppar. Ända tills jag är ifred och har krupit ned under täcket som jag inte tål. Först då skakar de till och faller. En ström av tårar färgar ett papper svart av mascara. Pappret smusslas sedan ned i soptunnan märkt "papp/kartong". Imorgon kommer den att tömmas i husets panna och det enda spåret av min lilla kvällsbrakedown kommer snabbt att slukas av dess lågor..

Oj, om du bara visste hur pass mycket jag känner igen mig i vad du skriver.
Allt jag kräver av människor är respekt, men det är uppenbarligen svårt att kräva.
Själv brukar jag "bära en mask" då jag skojar, skrattar och ler fastän jag i själva verket gråter inombords.
Brukar inte gråta ofta när det gäller mig själv dock kan jag bli tårögd av ett simpelt Tv-program.

Ibland kan det vara nödvändigt att ta en paus, inte träffas lika ofta eller helt säga upp kontakten med vissa människor som får en att må dåligt. Det är dock inte lätt, vilket jag fått erfara av egen erfarenhet. När man passerat en viss gräns så måste man prioritera sig själv om vissa saker får en att må sämre. Finns människor som kallas för "energitjuvar" och människor som är narcissistiska, eller för osäkra på sig själva att de måste trycka ner någon annan för att själva kunna må bra eller bättre.