Varför finns habiliteringen?

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Varför finns habiliteringen?

Inläggav kiddie » 2018-11-09 7:34:27

Habilitering betyder att bygga upp någons liv, mer eller mindre från grunden, till skillnad från rehabilitering som ska leda till samma funktion man hade innan. Habiliteringen ska alltså ge funktioner. Gör den det?

Man blir erbjuden några samtal efter diagnosen samt lite bolltäcken mm. Sedan är man färdigbehandlad. Precis med samma problematik man hade innan diagnosen.

Är det bara jag som genomskådat denna bluffen?
kiddie
 
Inlägg: 12774
Anslöt: 2013-02-23

Varför finns habiliteringen?

Inläggav ankhh » 2018-11-09 11:51:07

Nä, jag tycker också att det är en bluff.

Inte för att man nödvändigtvis ses som färdigbehandlad efter några samtal (jag får gå på stödsamtal så länge jag vill), men för att de inte är särskilt intresserade av att utreda vad man faktiskt behöver hjälp med. Och då ska sägas att jag nu går på bättre habilitering än den jag kom till direkt efter diagnos. De kunde ingenting, och så här i efterhand bedömer jag att de gjorde mer skada än nytta.

Det här handlar om människor som ska vara experter på NPF, ändå känner jag att jag har bättre teoretiska kunskaper än vad de har. (Att de inte riktigt förstår är nog bara mänskligt, det kräver inifrånperspektiv.) Och det finns fortfarande alltför många som tror att habilitering innebär att försöka träna upp aspergare till att uppföra sig som "normala" männsikor. Jotack, jag har skådespelat hela livet. Hallå, det är så man blir utbränd!!!
ankhh
 
Inlägg: 1970
Anslöt: 2016-06-27

Varför finns habiliteringen?

Inläggav geocache » 2018-11-09 12:34:26

kiddie, ankh: jag har exakt samma erfarenhet som er efter att jag som relativt nyinflyttad sökte hjälp hos Habiliteringen här i staden. De är säkert välutbildade och bra "på sitt" (att hjälpa människor som drabbats av grav psykisk utvecklingsstörning(?)), men uppenbarligen har de starkt begränsad kunskap/erfarenhet när det gäller att hjälpa människor med (diagnosterat) Aspergers syndrom. Så jag slutade gå på samtalen med de efter kanske bara två "sittningar", och tänkte "det här blev ju inte alls bra, jag får se till att habilitera mig själv istället". Och så blev det, bland annat med hjälp av modellbygge/dioramabygge, geocaching och långa cykelturer :-)173.
geocache
 
Inlägg: 8751
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Varför finns habiliteringen?

Inläggav Alien » 2018-11-09 12:51:49

Nu vet jag inte vad ni hade för förväntningar på Habiliteringen. Men de kan ju inte göra något åt samhället utanför, det är lika hårt och intolerant mot våra brister både före och efter diagnos.

Det var länge sedan jag hade med Habiliteringen att göra men det är vad jag minns:

1) Samtal med kurator om min AS och mina problem

2) Deltagande i en grupp om att föra samtal (förmågan att småprata)

3) Deltagande i en grupp med andra aspergare under ledning av en mycket sympatisk anställd (han verkade själv vilja lära sig mer om AS av oss)

4) Deltagande i en grupp på Friskis & Svettis under ledning av hab.personal (nu tränar jag på egen hand)

5) Samtal med arbetsterapeut och utskrivning av Handi och kedjetäcke

Sedan hade Habiliterngen också informationsdagar för anhöriga.

Vad jag tycker fattas är psykologhjälp, alltså kontakt med en psykolog som känner till AS. Så att folk slipper hamna mellan stolarna för att den vanliga psykiatrin inte vet något om AS/inte vill åta sig patienter som har AS, medan Habiliteringen i sin tur hänvisar behövande till den vanliga psykiatrin.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 32466
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Varför finns habiliteringen?

Inläggav ankhh » 2018-11-09 13:14:57

Jag skulle, framför allt direkt efter diagnos, ha förväntat mig utredande samtal om vad jag faktiskt hade för problem och vad de berodde på. Och då inte bara vad jag såg som problem, utan aktiv utredning av vanliga AS-problem som man inte är medveten om när man har levt odiagnosticerad hela livet. Det händer fortfarande att jag läser om AS och reagerar med "Aha, så det är inte heller "normalt".

Jag fick själv lista ut att man som aspergare ofta har "annorlunda" perception och att det bl.a. är därför man blir slutkörd i röriga miljöer. Jag fick själv lista ut att man med tiden riskerar att bli utbränd av att ständigt skådespela - jag skulle väntat mig hjälp med att se skillnad på vad som verkligen är jag och vad som är skådespeleri som pågått så länge att det närmast är automatiskt. Istället erbjöd de mer skådespelerihjälp i form av sociala "råd".

Och det är bara ett par exempel.
ankhh
 
Inlägg: 1970
Anslöt: 2016-06-27

Varför finns habiliteringen?

Inläggav Fabela » 2018-11-09 13:53:03

Alien skrev:Vad jag tycker fattas är psykologhjälp, alltså kontakt med en psykolog som känner till AS. Så att folk slipper hamna mellan stolarna för att den vanliga psykiatrin inte vet något om AS/inte vill åta sig patienter som har AS, medan Habiliteringen i sin tur hänvisar behövande till den vanliga psykiatrin.

På "min" hab finns psykologer. Kontakten med dem är egentligen rätt begränsad, men jag har fått antalet samtal ökat utan några som helst problem, så enl. min erfarenhet är de flexibla och kan ta hänsyn till individuella behov.
Men jag upplever att jag hamnar mellan stolarna lik förbannat. Eller jag inte bara upplever, utan de säger också rent ut att det är så. För jag är tydligen en sån djäkla skummis, att ingen riktigt begriper sig på mig. :roll:
Fast jag personligen tror ju inte att jag är så konstig egentligen, utan det är både hab och psyk som är fel. Så länge de inte får mer tid och resurser kan de inte få grepp om folk och deras behov, det är för mig rätt uppenbart. Frågan är bara om det nånsin blir uppenbart för politiker m.fl. :x icon
Fabela
 
Inlägg: 2026
Anslöt: 2013-12-08

Varför finns habiliteringen?

Inläggav Fabela » 2018-11-09 14:03:11

ankhh skrev:Jag skulle, framför allt direkt efter diagnos, ha förväntat mig utredande samtal om vad jag faktiskt hade för problem och vad de berodde på. Och då inte bara vad jag såg som problem, utan aktiv utredning av vanliga AS-problem som man inte är medveten om när man har levt odiagnosticerad hela livet. Det händer fortfarande att jag läser om AS och reagerar med "Aha, så det är inte heller "normalt".

Exakt, lite så ja.
Nu är det förvisso inte riktigt så enkelt i mitt fall, utan det finns nog bitar som kanske inte går att svara på, eller åtminstone skulle det krävas helt andra resurser än vad som ingår i deras verksamhet.
Men dock: skulle de ta hand om den biten du nämner, så skulle ju bilden ändå klarna åtminstone på nån punkt. Tänker jag.
Fabela
 
Inlägg: 2026
Anslöt: 2013-12-08

Varför finns habiliteringen?

Inläggav kiddie » 2018-11-09 14:40:37

Jag hade inga förväntningar. Jag hade vetat i ett år att jag hade aspergers, läst på rätt mycket. Efter det kom min läkare på att jag kanske hade aspergers och efter kanske 1,5 år var det utredning. Det var mycket tid för mig själv att rehabilitera mig själv så att säga. Jag samtalade ganska mycket med människor av alla de slag och fick på något vis ett bra ramverk att gå efter. Jag lärde mig se mig utifrån (så mycket som man kan), och andra inifrån. Och hur olikheterna ser ut. Jag tyckte jag var ganska klar med allt när jag väl fick diagnos.

Jag hade tur och fick utnyttja min specialpedagog som utskriven från hab flera gånger, bara för att hon skulle hjälpa mig med akuta situationer och saker där jag allvarligt behövde NT till AS-tolk. Hon gick milsvida utöver sina arbetsuppgifter. Hade klarat mig mycket sämre utan henne. Hon var den enda vettiga i hela vårdpusslet.

Och detta långt efter mina fem samtal med henne om att rita scheman över sin dag och sådana saker.

Nu är hon pensionär och när jag till sist sökte hjälp från hab i ett vårdärende för de hade en vårdsamordnare, fick jag ingen hjälp alls. Hon verkade vilja hjälpa men sedan när det var svårt sket hon i att ens höra av sig.

Så jag tror jag nyttjat hab mer än de flesta.

Men när jag tänker på det så här efteråt kan det kännas futtigt. Just då var jag stark, kaxig och fylld med ny information, så det gick inte in mer. I det läget var det OK att bli utskriven.

Men sedan har jag tänkt på det fortsatta livet efter diagnosen, särskilt flera år efter. Då kom jag ur fasen att vara "aspergare", jag hade fått mina svar, och kom tillbaka att vara människa. Jag var helt nöjd med det.

Tills jag inser att åren gått och inget blivit bättre, bara sämre. Det jag hade behövt efter de första faserna av information, det som de gav mig och det som jag redan tagit reda på, så hade jag behövt anpassad hjälp. Habs hjälp gällde gruppen aspergare som helhet. Men just de problemen man själv har då? De sakerna som man kanske skulle kunnat utveckla? Man hade behövt någonslags coach som kände en som man träffade ibland. Detta hade varit sann habilitering, uppbyggnad av en människa. Vad just jag som enskild person kan uppnå med mitt liv.

Det enda som man pressade på var att man skulle börja jobba halvtid. "Det klarar de flesta aspergare". Nu var inte det rätt för mig så i det läget hade det varit helt fel att tala om annan habilitering. Och hur skulle bara en diagnos få mig arbetsduglig? Nej, jag tänker att efter en tid, kanske flera år efter diagnos hade det behövts att man getts livsförbättrande coaching där man både fick tala genom bra och dåliga saker och göra planer.

Det räcker inte med DV eller halvtidsjobb och ett tyngdtäcke.
kiddie
 
Inlägg: 12774
Anslöt: 2013-02-23

Återgå till Aspergare och vården



Logga in