Vad skulle du säga om ska träffade din psykolog och du säger att det brusar i huvudet.
Vad låter det som frågar hon.
Som ett TV- brus när man var liten.
Vad hände när du var liten och tittade på TV?
Jag fick inte titta på TV efter 8:00.
Det är därför det brusar i huvudet.
Vad svarar du?

Admin: flyttade tråden från Intressanta intressen. Förtydligade rubriken

*Doorslam*. Alltså jag kliver upp går iväg och smäller igen dörren efter mig eftersom människan inte är det minsta påläst eller kunnig.

Människan frågade inte ens när bruset började?

Mina två första förslag för brusljud i huvudet skulle vara tinnitus eller tankestörningar/hallucinationer whateva, alltså psykosrelaterat stressrelaterat.

TV- brus är för fan ett sätt att beskriva ljudet, jag beskriver mina brusljud så. Myrornas krig eller radion när man rattar mellan stationerna.

Jag Var så borta att jag inte kunde prata ibland, då är man inte så kaxig!

Vad skulle du svara om du kände dig mycket dålig, allt var som en dimma kraftlös ,alla säger att du ser sjuk ut utom psykologen.
Du har ont i hela kroppen och kan knappt gå!

Om psykologen sade att dina föräldrar tryckt ner dig i skorna och att dina arbetskamrater ställer för stora krav.
Hans svar för att du ska bli frisk jobba!
Du är frisk inte sjuk säger han.
Han ser till så att en annan läkare som vill lägga in dig inte gör det, han anser att du ska jobba.
Du klarar precis av att jobba inget mer!
Ingen fritid resten sova!

mikael skrev:Jag Var så borta att jag inte kunde prata ibland, då är man inte så kaxig!

Nä man blir lätt avflackad. Jag har dock alltid min vrede, min räddare i nöden många gånger.

mikael skrev:Vad skulle du säga om ska träffade din psykolog och du säger att det brusar i huvudet.
Vad låter det som frågar hon.
Som ett TV- brus när man var liten.
Vad hände när du var liten och tittade på TV?
Jag fick inte titta på TV efter 8:00.
Det är därför det brusar i huvudet.
Vad svarar du?

Jag skulle konstatera att det var en psykodynamiskt inriktad stolle, svepa med blicken över hans bokhylla, få mina aningar bekräftade, säga tack men nej tack, jag letar vidare någon annanstans och far i frid.

Vad svarar du psykologen om han säger att allt är mammas och samhällets fel!
Att du mår dåligt!

Tycker det låter som ett alldeles normalt psykologbeteende.
Ge skrället fingret!
Sjukskriv dej en vecka och sov en vecka.
Går det inte över under törnrosaveckan så kontakta en läkare i stället.

Ger han fingret, och upplyser honom om att han är huvudingrediensen av det samhälle som får mej att må dåligt.

Säger att han får la ta ett snack med sin mamma då så hon slutar få mig att må dåligt.

-Om man fick det bemötandet vore det nice om man hade ett svar redo att ta fram ur bakfickan.

Man skulle till exempel kunna fråga hur hans mor har varit och på vilket sätt samhället är skyldigt till hans situation.

ElsaS skrev:Tycker det låter som ett alldeles normalt psykologbeteende.
Ge skrället fingret!
Sjukskriv dej en vecka och sov en vecka.
Går det inte över under törnrosaveckan så kontakta en läkare i stället.

Det gjorde jag efter 2 år och fick både temesta samt tetracyklin mot min prostatit som han ansåg vara ångest och vips blev jag frisk samt rosor på kind.
Dessvärre ville läkaren bara skiva ut temesta en månad så mina psykiska symtom kom tillbaka!
Återigen till helvett och psykologen!
Tröstlöst
Trodde han till slut skulle hjälpa mig till psyket eller öppenvården men nej så fel jag fick.
Orkade inte ha kvar min flickvän eller hobbies mitt sociala liv slogs sönder!
Gick till akuten som skickade tillbaka mig till psykologen.
En ond cirkel
Jag klarade med nöd och näppe barnskötarkurs medicinerade med alkohol då jag pluggade.
Sedan landsflykt till Finland där jag fick jobb och öppenvård som utan tjafs skrev ut nitrasepan som funkade.
Så Hopplöst i Sverige.
Min dotter har As och hennes psykolog har inte skyllt på hennes mor.
Min dotters mor är ömsint.
Min mor var sadist skakad personlighet.
Olika mödrar alltså i 2 generationer.
Arv pratade man inte om på min tid då jag var ung!

ElsaS skrev:Tycker det låter som ett alldeles normalt psykologbeteende.

Det finns en del gamla psykodynamiker som är så dåliga, ja. Men de försvinner nu ut från arbetsmarknaden i god takt (av åldersskäl). Många är redan ute.
Dagens psykologer är bättre än så iallafall. En hel del är riktigt bra nu.

Som svar på trådstartarens fråga: Helst skulle jag bara svarat: "Berätta mer".

Motfråga istället på hur psykologen ska ändra historien? entropi är tyvärr enkelriktad, stenhårt.

Nästa fråga är förstås vad denne ska göra för att förbättra situationen här och nu.

Fråga om han kan hjälpa till med sjukskrivning eller förtidspension. Och i annat fall vilka yrkespersoner han kan rekommendera som hjälper dig med det.

Har du provat andra typer av ångestdämpande som inte är narkotika (och därmed kan användas längre utan problem)? Typ atarax eller nåt ssri-preparat? Sa han bara: inget mer temesta nu. tack och hej, leverpastej?

mikael skrev:Du klarar precis av att jobba inget mer!
Ingen fritid resten sova!

Det låter alldeles normalt.

Har du tillgång till företagshälsovård? Om det är så att det ställs för stora krav på dig på jobbet så borde det ligga i arbetsgivarens intresse att kravmängden hamnar på en lämpligare nivå. Arbetsgivare brukar vara angelägna om att hålla medarbetarna friska och högpresterande, så detta kan vara en väg att gå.

Vad tror du själv om psykologens analys? Ligger det någon i det som hen säger?

plåtmonster skrev:Fråga om han kan hjälpa till med sjukskrivning eller förtidspension. Och i annat fall vilka yrkespersoner han kan rekommendera som hjälper dig med det.

Jag tvivlar på att han skulle göra det när han aktivt sett till att läkaren inte sjukskriver mitt hypotetiska jag.

Jag skulle få en knäpp och slasha handlederna framför honom/hen typ.

sugrövmanövern skrev:Säger att han får la ta ett snack med sin mamma då så hon slutar få mig att må dåligt.

Det gjorde han men bara lyssnade.

mikael skrev:

sugrövmanövern skrev:Säger att han får la ta ett snack med sin mamma då så hon slutar få mig att må dåligt.

Det gjorde han men bara lyssnade.

Men om din mamma är sadist (som du skriver tidigare i tråden) så är det nog inte realistiskt att något som psykologen säger kommer att få henne att ändra sig.

En sadistisk förälder är det troligen bättre att bryta kontakten med.

Va många det är här som inte verkar förstå varför dem går hos en psykolog.
Så låt mig ge MIN syn på det hela.

Psykologi är bara teorier, finns ingen vetenskap i psykologi.
När jag å min psykolog sätter oss ner å pratar så kan han säga vad som helst till mig...
"Fan va ful du är"
"Du är väldigt dålig på att visa empati"
"Du är värdelös på att cykla, pga din motorik, så cykla inte"
"Du kommer aldrig klara att arbeta pga din asperger så skit i det"
"Anledningen att du vill ha någon att leva tillsammans med är pga. överlevnadsinstinkterna"

Han kan säga precis vad som helst somsagt... och min reaktion är densamma varje gång.
"Hmm, vad intressant, undra varför han säger så och tycker så"

och DÄRFÖR går ni hos en psykolog.
Det psykologen säger är ingen sanning, han eller hon kommer med olika teorier om varför du känner som du gör eller beter dig som du gör, och tips på lösningar, det är HELT upp till dig att lyssna på psykologen om du vill, eller följa psykologens teorier, råd och tips.

Du ska kunna säga exakt vad som helst till psykologen tillbaks oxå, och psykologens reaktion ska vara densamma, "Hmm, intressant, varför tycker/säger du så?"

Psykologen och den som behandlas ska inte ha en relation i huvud taget, tänk er att ni frågar en dator, för det är egentligen vad psykologen är, en väldigt smart dator, som kan tänka själv.(minus det faktum att psykologen KAN ha fel iochmed det jag sa överst om att psykologi bara är teorier och ingen vetenskap)

Sen är exemplen ovan väldigt dåliga, min psykolog skulle aldrig uttrycka sig på det sättet som jag beskriver ovan.

Men det jag ville säga med detta var att många här inte verkar förstå varför ni går hos en psykolog och psykologens syfte.

Så nästa gång ni kommer med en fråga om "vad hade ni sagt om psykologen säger blabla pga blablabla" så är det rätta svaret på den frågan: Den första tanken som dyker upp i era hjärnor.

Eftersom jag faktiskt hamnade hos en terapeut på grund av långvarig yttre belastning skulle jag ha hållit med. Visst det var samhällets fel i den bemärkelsen om att om samhället sett annorlunda ut hade jag kunnat tagit mig ur den sitautionen mycket tidigare i stället för att bli skadad av den. Det hindrar inte att man kan jobba med det man har liksom även om man skulle vara skadad av en taskig barndom. Det finns ju faktiskt de vars problem grundas i att de farit mycket illa och vars problem bottnar i traumatisering i barndomen och liknande.
Dessutom hävdar jag att psykodynamiker har sin plats. Samt att man i regel får någon slags relation med en person som man pratar om känsliga saker med.

Bjäbbmonstret skrev:Samt att man i regel får någon slags relation med en person som man pratar om känsliga saker med.

Men målet är att man inte ska få det, men som du säger så är det nog oundvikligt, för en psykiskt "frisk" person iaf.