Just nu gör jag ett schema och pusslar ihop vad som är viktigast.
Motion, hundvakt , lyrikgrupp , volontärarbete,aspergerträffar samt mycket till.
Något måste före det andra, hur gör tänker ni?
Kalendern ,schemat börjar bli överfullt.
Eller ska jag strunta i allt och bara vara?

Nej, planera du. Sådant kan göra en riktigt lugn och trygg.

Min situation är ju en helt annan då jag har barn. Det gör att min planering i huvudsak görs av alla andra människor dvs möten, skolutflykter, kvartssamtal, få iväg barnen till skolan, hämta dem hos vänner etc, etc. Det är inte mycket svängrum för egen tid att på något sätt planera för.
Om du känner att du trivs med scheman så ska du självklart fortsätta planera. Om du däremot märker att de stressar dig så ska du låta bli. Ganska enkelt eller hur?

Fortsätt att planera! Det gör att du har full koll på situationen. Problemet det många gör är att dom inte får någon slags struktur i vardagen och då är det väldigt lätt att allt blir kaos. Det du gör är smart. Glöm bara inte bort att varva ner ibland och bara vara. Du måste ju få energi någonstans.Om jag har mycket att göra brukar jag lägga in "varva ner" i schemat. Då får jag kraft och energi till att fortsätta.

Gud Jesus Kristus

och min medmänniska, min nästa.

åde som e snell hest^^

Jag älskar scheman, listor och liknande. Fortsätt schemalägga och planera om du mår bra av det! Förr hade jag väldigt detaljerade planeringar men numera har jag barn och då är det inte så lätt att planera exakt när allt ska ske. Jag nöjer mig med att planera ungefärligt numera.

Jag prioritera att slippa umgås med människor.

Frihet, verklig och en del inbillad. Har blivit dåligt med såna där scheman i mitt liv förutom arbets&skoltider. Sen om det gjort mig mer eller mindre fri är en väldigt bra fråga. Dessutom har jag svårt för att "lägga om kurs" när jag väl börjat med något så där hade väl knappast scheman hjälpt mig direkt och för det mesta ser jag det som en positiv egenskap.

själv prioterade jag just bort en resa till UK för att hade råd att betala hyra :p

Försöker få till en vardag jag kan trivas med. Katterna kommer först, familj, vänner och intressen sedan. Nu mest gitarrspel och musik, pingis och läsning. Försöker tänka lite på hälsan också, att komma ut och få luft och ljus (oftast i form av promenad eller cykeltur, ibland springer jag en runda).

Saker jag inte prioriterar är väl mat, heminredning, städning, resor och annat tråkigt!

Sökandet efter mening!

Det viktigaste för mig i livet är min man och våra två söner. Mår dom bra, mår jag bra.

Mina prioriteringar fluktuerar beroende på vart i livet jag befinner mig.

Harmoni vill jag alltid ha, sinnesro, frid eller vad man nu vill kalla det. Vissa stunder vill jag uppnå perfektion och det blir till något av en mani och hamnar högst upp på min prioriteringslista. Vid perioder då min ätstörning är aktiv så är perfektion högsta prioritering.

För det mesta är att finna fullständig frid det viktigaste. Att ägna mig åt saker jag tycker om, meditation och isolering från människor gör det möjligt för mig att känna harmoni. Jag kommer nog aldrig att uppleva bestående sinnesro, men jag försöker så gott jag kan.

Harmoni *vinkar till Kromatik*

Min son och mina djur =)

Vad jag prioriterar, rent konkret alltså?

Böcker, piprökning och andra intressen fast just nu är de två dominerande. Prioriterar också rätten att säga vad jag tycker samt rätten att slippa reklam, trängsel, mingel, försäljare, barnkalas, dålig musik, radioskval, vitlök, jehovas, bonnläppar, tivolin, Perikles, Danne Stråhed, shopping i grupp, optimistkonsulter, grupparbeten, socionomer och allt annat som plågar juicen ur mig.
Prioriterar också ensamhet och egentid.

Min man, djuren gården (odlingarna, veden etc)
det är det viktigaste även fast jag själv borde komma där uppe också genom träning men det gör det inte.

sen kommer såklart alla andra miljoner saker mans ka göra som städning m.m.

Prioritering... jag är ute på så mycket... jobb, struktur på dagen och att få medicinerna att fungera. Sen umgås mina föräldrar, har nyligen fått en insikt i att de inte kommer leva för evigt (far är 74 år).

Mor/Far/Lillebror > Jobb > Nöje > Ekonomi

...allt annat är sekundärt. Vänner har jag inte - ingen pallar att vara min vän för jag klarar inte av att underhålla relationer på ett för andra acceptabelt sätt. Flickvän? Typ lika troligt som att någon skulle uppfinna en tidsmaskin som går frammåt.

Träningen och hundarna är mitt allt! Utan det skulle mitt liv inte vara komplett!

Mat och samlarobjekt

Mina djur är alltid första prioritet.

tahlia skrev:Min situation är ju en helt annan då jag har barn. Det gör att min planering i huvudsak görs av alla andra människor dvs möten, skolutflykter, kvartssamtal, få iväg barnen till skolan, hämta dem hos vänner etc, etc. Det är inte mycket svängrum för egen tid att på något sätt planera för.

Min situation liknar din. Jag har mycket jag skulle vilja prioritera som jag inte kan, just för att jag har barn och det drar så mycket praktiskt med sig.

Den dag de har flyttat ut och tar hand om sig själva skall jag försöka lära mig att prioritera om och få mer "ifredtid" och mer tid att organisera och sortera och gallra bort en massa saker som ligger ivägen överallt.

Sen skulle jag vilja läsa böcker igen, det orkar jag dåligt nu. Och göra något vettigt av alla fotografier jag tagit under årens lopp. Och lyssna mer på musik - allt sådant som kräver att jag får hållas ifred utan att bli avbruten ideligen.

Men just nu är prioriteringen familjen, främst barnen. Men jag borde prioritera min egen hälsa bättre, både för familjens skull och för min egen skull. Jag försöker prioritera det förhållande jag lever i också eftersom jag väldigt gärna vill ha det kvar, det är så lätt att ta det för givet efter en tid.

1. Grabben
2. Sambon
3. Föräldrarna
4. Bina
5. Övrig familj och vänner
6. Övrigt, djur ink. människor först.

I den ordningen.